Jag har alltid varit imot lån då jag som barn fick uppleva hur det kan vara när man fasnatt i skuld fällan med föräldrar som trots hög inkomst aldrig fick pengarna att räcka till.
När föräldrarna två veckor innnan lönen kom fick handla på kredit på bensin kortet eller ta dyra lån för att klara av att betala något som man inte räknat med.

Det har gjort mig till en mycket ekonomisk person som funderar länge på större innköp och försöker oftas spara till det jag vill ha utan att ta ett lån.

Dock så har man idag ingen möjlighet att spara sig till ett hus köp även om man bör ha lite pengar innan man köper sitt första hus.

Mitt största lån har varit på 65 tusen som jag tog på en bostadsrätt för 3år sen vilket jag betalt tillbaka och har just nu inga lån.

Nu är det dags för mig och min sambo att köpa hus och vi kommer behöva ta ett lån på ca 1,5m vilket gör mig mycket nervös.

Samtidigt som det känns helt rätt är jag livrädd för att hamna i samma situation som mina föräldrar gjorde även om jag vet att det inte kommer att hända.

Jag och min sambo har idag ca 5000kr i boendekostnad tillsammans och grovt räcknat får vi ca 8000 i vårat hus vilket inte just idag skulle påverka oss mycket.

Det som skrämmer mig mest är att något ska gå fel att det blir för dyra renoveringskostnader eller att man förlorar jobbet eller blir sjuk men samtidigt kan man inte oroa sig för mycket för då får vi nog bo kvar i våran bostadsrätt.

:cool:  
 
Det är förstås bra att inte ta på sig för stora lån, men om du nu äger en bostadsrätt utan lån så antar jag att kontantinsatsen på huset blir ganska stor?

Isåfall har du ju viss marginal om du tvingas sälja huset framöver någon gång, så att du med stor sannolikhet kan betala av lånet eller nästan hela lånet med det du får för huset vid en sådan försäljning, även ifall ett stort husprisfall skulle komma i precis fel läge.

Stora oförutsedda renoveringar kan du kraftigt minska risken för genom att köpa ett relativt nytt hus och genomföra en noggrann besiktning av huset du köper, och se till att du genomför "vidare teknisk undersökning" när besiktningsmannen rekommenderar det. Det är väldigt svårt att få fel till till "dolda fel" i äldre hus, men i nästan nya, som en besiktningsman gått igenom noga och inte har allvarliga anmärkningar, har du helt annan möjlighet att slippa bära hela risken för fel på huset.
 
Det är bara sunt att det känns skrämmande, det ska det nog göra, då är nog risken att hamna i "skuldfällan" utan göra mer genomtänkta köp och lån
 
Vi fegade ut från ett planerat husköp på 1,9 miljoner (samma lånesumma) och nöjde oss med ett för 1,1 miljoner istället. Det känns oerhört bra. Nu är lånekostnaderna 5000 per månad (före jämkning) och det känns hanterligt. Det finns både utrymme till extra lån samtidigt som det inte känns meningslöst att amortera.
 
ylven skrev:
samtidigt som det inte känns meningslöst att amortera.
:) ja, håller med dej, den känslan har mycket lugnande verkan :). Det som känns hanterbart är inte så skrämmande ;).
gaia
 
Räkna på ett det värsta som kan hända .. vet inte vad som är rimligt men mina föräldrar betalade 15% ränta tror jag på 70-talet. Klarar du av det (även om nån av er blir utan jobb etc.) är det väl inga problem. Tror många kommer åka dit rejält pga. för stora lån om (läs:när) räntan går upp.
 
Att idag räkna med 15% som ett "worst case" scenario tyker jag vore att straffa sig själv lite för hårt. Om räntan skall kunna nå sådana nivåer igen så måste det rimligen samtidigt bli rejäl fart på inflationen också. Då bör det innebära att man har avsevärt högre lön att betala den höga räntan med. Dessutom så förefaller det orimligt eller åtminstonde mycket osannolikt med så hög ränta inom låt oss säga 5 år. Om 5 år är troligen den egna privatekonomiska situationen en helt annan än idag. De flesta människor får någon form av karriär förbättring på en 5års period.

Kan bara se till mig själv, allla jag känner har haft en ordentligt positiv utveckling av lön under 5 årsperioden efter att ha köpt hus osv.

När man sedan blir lite äldre så kan man ofta åka lite mer berg o dalbana, kommer man upp till "topplöner " så är risken att halka ned lite igen ganska stor.

Själv toppade jag år 2000, åkte ner ca 25% under IT krisen, och har nog först i år börjat komma upp i samma nivå igen. Men då man faller man från en ganska hög nivå så gör det inte så mycket.
 
Milkshaken
Låter som ett sunt tänkande av dej Svartalf...
Dock får man inte glömma en mycket väsentlig sak i mina ögon, hyran.
Ett hus betalar man som regel alltid till sig själv, månadskostnaderna sjunker för varje amortering och efter 5-7 år så ser man en stor skillnad.

Hyra i hyreslh eller bostadsrätt blir under samma år högre och högre, samtidigt som man INTE betalar till sig själv.


Ok det kanske är lätt för mig att sitta här när jag själv har köpt ett hus för endast 470,000:- kostat på ca 100,000:- till... Men på det långa loppet har ni allt att vinna.

Säg att du blir sjuk tillex, (Du tog ju med det i exemplet) så blir det ju ändå månadshyror att betala och dom sjunker ju inte som bekant.

Har ni kollat efter hus i utkanten av staden ni bor i? Kolla så kanske ni kan halvera era bolån och ändå få ett hus med högre standard och friare natur... (bara en tanke)
 
Milkshaken: Visst betalar man till sig själv i bostadsrätt! I månadsavgiften ingår ett sparande som ökar föreningens eget kapital.

Kostnader för drift och underhåll ökar oberoende av upplåtelseformen. Det är bara det att "villabranschen" av tradition sopar en massa kostnader under mattan, för att få notan mer smaklig.
 
Milkshaken
billy_..... Jag har svårt att se att man betalar till sig själv när man egentligen betalar till en förening. och när man sen säljer bostadsrätten så går man oftast miste om hela besparingen, om man inte lyckats övertyga köparen om att det finns en stor pott i föreningen.
Om man mot förmodan lyckas hålla priset man begär tack vare nämnda skäl så är det en stor lycka tycker jag.

På många håll i landet rör sig bostadsrättspriserna upp och ner i en mycket större omfattning än vad det gäller villapriser.

Och sen .... En villa är en villa, det kan inte bli mera till sig själv i en sån.

Även om man får kränga villan med förlust så har man ändå betalat till sig själv.
Märkligt men sant.:)
 
Och vem äger föreningen, enligt Milkshake?  Om investerad summa i en villa understiger köpeskilling uppstår förlust för säljaren.  Detsamma gäller - givetvis - för den som köper andel i en BR-förening.

Att priset på bostadsträtter är mer volatilt än villapriset beror på att förstnämnda motsvarar bara den kontanta insatsen i en fastighet. Att belåna en BRF-andel är alltså som att belåna en villa upp till skorstenen. Detta medför (i alla delar av landet) en hävstångseffekt. Den kan slå såväl positivt som negativt.
 
Milkshaken
billy_ Jag vet hur du menar och vad du står för.
Om man säger så här. Visst en andel av i brf föreningen har man ju.
men hur kul vore det om man var 130 st andelsägare i mitt hus.

Förstå mig rätt. Ett hus äger man ju själv.
En Brf. är det ju andelar, visst man förfogar över en lgh/villa men man är ju inte fri på det viset...

 
Å andra sidan har en bostadsrättsägare stor frihet att påverka sin lägenhet. Samtidigt som föreningen gemensamt fixar "jobbiga" saker som fasad, tak mm på fastigheten. Det är frihet för mig, att inte behöva själv stå med all huvudvärk som kan komma av underhållsbehovet för en villa (speciellt en äldre). Då kan jag koncentrera mig på de roligare delarna (invärtes renovering) och för den delen andra saker än att pula med hemmet.

Om man säger så här, hur kul vore det att själv äga en fastighet med 100-talet lägenhet? ;-)
 
Milkhaken - Jag vet inte alls vad du menar att jag "står för".  

Tråden handlade om bostadslån och risk.  Hur mysigt det är med egen tvättmaskin är en annan femma...

;)
 
Johan77 - Att äga en fastighet med 100 lägenheter medför inte bara ekonomisk risk utan rent mänskligt lidande.

Åtminstone om du själv måste bo i en av lägenheterna...

:)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.