10 408 läst · 107 svar
10k läst
107 svar
Statligt lån kan bli aktuellt för förstagångsköpare
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 216 inlägg
Och? Så länge som bostadsbeståndet ökar med lika många lägenheter som efterfrågan ökar med så behålls jämvikten, oavsett vem som flyttar till den nybyggda lägenheten. Om man tror att fler nybyggda lägenheter inte hjälper bostadssökande för att just de inte flyttar till nyproduktionen så ser man inte hela bilden.Buford skrev:
Självklart spelar nyproduktion roll, det jag försöker resonera kring är spiralen av allt dyrare bostäder som kräver allt fler stimulanser från staten och mer belåning hos gemene man. Inser att jag varit väldigt otydlig där...Nötegårdsgubben skrev:Och? Så länge som bostadsbeståndet ökar med lika många lägenheter som efterfrågan ökar med så behålls jämvikten, oavsett vem som flyttar till den nybyggda lägenheten. Om man tror att fler nybyggda lägenheter inte hjälper bostadssökande för att just de inte flyttar till nyproduktionen så ser man inte hela bilden.
Moderator
· Stockholm
· 51 937 inlägg
Jag tycker att jämförelsen med "sub prime lån" i USA haltar betänkligt. När man där ville hjälpa familjer som inte hade råd att ta sig in på bostadsmarknaden, så fick de låna med en tidsbegränsad ränterabatt. De fick alltså ta lån som alla var väl medvetna om att de inte hade råd med. Förhoppningen var att bär tiden gick ut så det var dags att betala full ränta,m så skulle marknaden ha gått upp (det gör den ju för evigt...?) Så att dessa peraoner skulle kunna sälja med vinst, när de inte längre hade råd att bo kvar. Med vinsten skulle de kunna köpa sig ett nytt boende som de även långsiktigt har råd med.
Men så föll inte det där med värdeökning in...
Men så föll inte det där med värdeökning in...
Redigerat:
Moderator
· Stockholm
· 51 937 inlägg
Men om vi tänker oss en ung familj idag. Med bra stadig inkomst. Då är det det där med kontantinsats på 15% som spärrar ut dem från bostadsmarknaden. Väldigt många löser det genom att föräldrar på olika sätt hjälper till. Allt från rena gåvor, till att de belånar sina bostäder för att hjälpa sina barn. Jag har själv stöttat våra barn med en del av kontantinsatsen.
Detta är ju inte möjligt för alla. Man kan se det som en social orättvisa. De med "rika" föräldrar kan komma in på bostadsmarknaden, eller rättare sagt de med "fattiga" föräldrar får problem. Å andra sidan finns det många sociala problem, inte självklart att man skall lägga resurser på just den här gruppen.
Jag tycker att det vore bra med ett system där man kan hjälpa unga förstagångsköpare.
Fast det löser ju bara en del av problemet med bostäder till unga. Vi har en stor andel unga som inte tjänar bra. De får inga normala riktiga jobb, De har helt enkelt inte råd med en bostad. Det kan bli ett avsevärt socialt problem. Det var lite den kategorin man försökte hjälpa i USA, med katastrofala följder för världsekonomin.
Detta är ju inte möjligt för alla. Man kan se det som en social orättvisa. De med "rika" föräldrar kan komma in på bostadsmarknaden, eller rättare sagt de med "fattiga" föräldrar får problem. Å andra sidan finns det många sociala problem, inte självklart att man skall lägga resurser på just den här gruppen.
Jag tycker att det vore bra med ett system där man kan hjälpa unga förstagångsköpare.
Fast det löser ju bara en del av problemet med bostäder till unga. Vi har en stor andel unga som inte tjänar bra. De får inga normala riktiga jobb, De har helt enkelt inte råd med en bostad. Det kan bli ett avsevärt socialt problem. Det var lite den kategorin man försökte hjälpa i USA, med katastrofala följder för världsekonomin.
Om du är ung och har ett jobb så kan du också spara ihop till en kontantinsats. Det handlar enbart om prioriteringar och dagens unga verkar inte vilja prioritera. Sen får man ta en lägenhet där man har råd och senare flytta till mera centrala lägen när ens förmögenhet vuxit. Allt kan inte komma på ett silverfat.
Får man bara låna så gör det ju det...T test1 skrev:Om du är ung och har ett jobb så kan du också spara ihop till en kontantinsats. Det handlar enbart om prioriteringar och dagens unga verkar inte vilja prioritera. Sen får man ta en lägenhet där man har råd och senare flytta till mera centrala lägen när ens förmögenhet vuxit. Allt kan inte komma på ett silverfat.
om dom har stadig inkomst får dom spara till insatsen. Helt otroligt att alla tror att enda alternativet är att få pengar av mamma och pappa.H hempularen skrev:Men om vi tänker oss en ung familj idag. Med bra stadig inkomst. Då är det det där med kontantinsats på 15% som spärrar ut dem från bostadsmarknaden. Väldigt många löser det genom att föräldrar på olika sätt hjälper till. Allt från rena gåvor, till att de belånar sina bostäder för att hjälpa sina barn. Jag har själv stöttat våra barn med en del av kontantinsatsen.
Detta är ju inte möjligt för alla. Man kan se det som en social orättvisa. De med "rika" föräldrar kan komma in på bostadsmarknaden, eller rättare sagt de med "fattiga" föräldrar får problem. Å andra sidan finns det många sociala problem, inte självklart att man skall lägga resurser på just den här gruppen.
Jag tycker att det vore bra med ett system där man kan hjälpa unga förstagångsköpare.
Fast det löser ju bara en del av problemet med bostäder till unga. Vi har en stor andel unga som inte tjänar bra. De får inga normala riktiga jobb, De har helt enkelt inte råd med en bostad. Det kan bli ett avsevärt socialt problem. Det var lite den kategorin man försökte hjälpa i USA, med katastrofala följder för världsekonomin.
Både jag och mina syskon betalade 15% själva genom att jobba innan, under och efter studier trots att våra föräldrar var kapabla att ”hjälpa till”. Åren 2014 - 2019 i storstadsregioner.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 216 inlägg
Vad är det för problem vi vill lösa? Det tycker jag är en viktig fråga att ställa sig. Du verkar tycka att dagens unga har det för lätt, och att de borde behöva ge avkall på mer för att exempelvis kunna köpa sig en bostad.T test1 skrev:Om du är ung och har ett jobb så kan du också spara ihop till en kontantinsats. Det handlar enbart om prioriteringar och dagens unga verkar inte vilja prioritera. Sen får man ta en lägenhet där man har råd och senare flytta till mera centrala lägen när ens förmögenhet vuxit. Allt kan inte komma på ett silverfat.
Men om det inte är något reellt problem att unga lånar mycket till sina bostäder, om de ändå klarar av sina räntor och amorteringar. Ändrar du dig då, eller har uppoffringen ett egenvärde?
Nötegårdsgubben skrev:Vad är det för problem vi vill lösa? Det tycker jag är en viktig fråga att ställa sig. Du verkar tycka att dagens unga har det för lätt, och att de borde behöva ge avkall på mer för att exempelvis kunna köpa sig en bostad.
Men om det inte är något reellt problem att unga lånar mycket till sina bostäder, om de ändå klarar av sina räntor och amorteringar. Ändrar du dig då, eller har uppoffringen ett egenvärde?
Problemet man vill lösa är att få ner belåningsgraden för att minska kostnaden för bostaden kontra disponibel inkomst. Både ut ett risk perspektiv men också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 216 inlägg
Nja, det problemet försöker man väl snarare lösa med amorteringskraven. Kontantinsatskraven handlar egentligen mer om att inte ha kvar större lån än bostaden är värd om det kommer till tvångsförsäljning.
Kanske ett behjärtansvärt mål det med, men jag tror att det skapar mer problem än det löser.
Kanske ett behjärtansvärt mål det med, men jag tror att det skapar mer problem än det löser.
Det var en intressant fråga, absolut vettig att ställa sig. Jag skulle inte ändra mig även om de skulle klara sina räntor och amorteringar. Att spara ihop till något som man verkligen vill ha, och inse att ens ansträningar bara tar en så långt som man själv vill, bygger karraktär. Det är precis det vi behöver, mer rakryggade, tålmodiga medborgare som tar ansvar för sitt egna liv. Vi behöver inte fler bortskämda mjäkiga gnällspikar som förväntar sig att någon annan gör jobbet.Nötegårdsgubben skrev:Vad är det för problem vi vill lösa? Det tycker jag är en viktig fråga att ställa sig. Du verkar tycka att dagens unga har det för lätt, och att de borde behöva ge avkall på mer för att exempelvis kunna köpa sig en bostad.
Men om det inte är något reellt problem att unga lånar mycket till sina bostäder, om de ändå klarar av sina räntor och amorteringar. Ändrar du dig då, eller har uppoffringen ett egenvärde?
Skitsnack!!!H hempularen skrev:Men om vi tänker oss en ung familj idag. Med bra stadig inkomst. Då är det det där med kontantinsats på 15% som spärrar ut dem från bostadsmarknaden. Väldigt många löser det genom att föräldrar på olika sätt hjälper till. Allt från rena gåvor, till att de belånar sina bostäder för att hjälpa sina barn. Jag har själv stöttat våra barn med en del av kontantinsatsen.
Detta är ju inte möjligt för alla. Man kan se det som en social orättvisa. De med "rika" föräldrar kan komma in på bostadsmarknaden, eller rättare sagt de med "fattiga" föräldrar får problem. Å andra sidan finns det många sociala problem, inte självklart att man skall lägga resurser på just den här gruppen.
Jag tycker att det vore bra med ett system där man kan hjälpa unga förstagångsköpare.
Fast det löser ju bara en del av problemet med bostäder till unga. Vi har en stor andel unga som inte tjänar bra. De får inga normala riktiga jobb, De har helt enkelt inte råd med en bostad. Det kan bli ett avsevärt socialt problem. Det var lite den kategorin man försökte hjälpa i USA, med katastrofala följder för världsekonomin.
Unga får lära sig att spara..
Alla har råd om inte lägger flera tusen på olika abonnemang och lyxkonsumtion varje månad!!!
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 216 inlägg
Fast sköter man sina betalningar är man väl inte en bortskämd gnällspik som förväntar sig att andra gör jobbet.T test1 skrev:Det var en intressant fråga, absolut vettig att ställa sig. Jag skulle inte ändra mig även om de skulle klara sina räntor och amorteringar. Att spara ihop till något som man verkligen vill ha, och inse att ens ansträningar bara tar en så långt som man själv vill, bygger karraktär. Det är precis det vi behöver, mer rakryggade, tålmodiga medborgare som tar ansvar för sitt egna liv. Vi behöver inte fler bortskämda mjäkiga gnällspikar som förväntar sig att någon annan gör jobbet.
Då är det bara att deras sätt att sköta sina liv inte faller dig på läppen.
Inte för att jag vill ha mina barn boende hemma tills dom är 35, men det finns en stor besparingspotential i att inte nödvändigtvis flytta hemifrån när man är 16 och börjar gymnasiet... eller ens första året man har jobb.