Ok finns ett fall man kan få fel, röret måste vara då stort att kapillärkrafterna inte ställer till det. Men få försöker nog med rör mindre än några mm.
Och tänk extremfallet en stor balja med en slang ansluten under vattenytan. Nivån i den slangen är samma som i baljan, prova om du inte tror mig.
Och tänk extremfallet en stor balja med en slang ansluten under vattenytan. Nivån i den slangen är samma som i baljan, prova om du inte tror mig.
OM det skulle stämma, vad hade hänt om du placerat en slang i havet med en enorm yta och den andra i handen med bara en liten liten yta. Vattnet borde ju då spruta ur slangen!T Thomas_Blekinge skrev:Tanke-experimentm lufttrycket är 1 bar (1 kg/cm2) och högra slangänden har en vätskeyta på 2 cm2 och den vänstra på 3 cm2 så trycker luften med 2 kg på den vänstra vätskepelaren och 3 kg på den högre vätskepelaren. Klar det blir obalans.
Nä,
Medlem
· Blekinge
· 10 221 inlägg
Ni lyckas inte vederlägga min enkla beräkning med olika krafter på vätskeytorna.
Det är ett grundläggande antagande som är fel i ditt tankeexepriment: du ser båda ändarna som egna vattenytor utan att tänka på att det är samma vattenmängd som påverkas i båda ändar. Ytan på ändarna är förbundna av vattnet som påverkas av atmosfärens tryck i båda ändarna.T Thomas_Blekinge skrev:
Om du nu inte har en väldigt lång slang (tänk hav) så kommer du aldrig att ha någon större tryckskillnad i ändarna och de kommer alltid att ha samma höjd på vattenytan.
Det är ju lätt att prova praktiskt!
Medlem
· Blekinge
· 10 221 inlägg
Nej tvärtom! Tänk dig en våg med två vågskål som är förbundna med en rörig balk. Lägg ett kilo i den ena skålen och 2 kg i den andra. Skålarna kommer inte att vara på samma nivå.T te95mne skrev:
Medlem
· Blekinge
· 10 221 inlägg
Det är klart att jag vet att det är så. Jag vill bara förstår konsekvenserna av mitt tankeexperiment.Handyman 1 skrev:
Sök på kommunicerande kärl så hittar du nog en förklaring. Eller om du hittar en högstadiebok i NO.T Thomas_Blekinge skrev:
Kanske om du tänker dig att vatten + luft består av en stapel med vatten och luft. Trycket i vätskan eller luften ger kraft som påverkar i alla riktningar, slangväggar osv. Kraften som luften applicerar på dina 3cm leds ju inte enbart till den andra ytan utan även på slangen. Detsamma gäller för kraften som appliceras av luften på 2cm-ytan. Till slut hamnar ju kraften i bordet som slangen ligger på (eller var man nu har den).
Medans ni träter kan jag visa hur jag har gjort
Jag har utrustat en dunk med snabbkoppling som jag fyller med färgat vatten, denna hänger jag mitt i området där jag jobbar.
Till denna kopplar jag en slang som i andra änden har en 90° vinkel och ett akrylrör med en skjutbar skala.
Tar ett mått på höjden jag vill hålla och skjuter skalan så vattennivån hamnar på något mått jag tycker blir bra och sedan är det bara att sätta de andra höjderna på samma mått.
I och med att jag har skalan kan jag även hyfsat lätt sätta fall.
Jag har utrustat en dunk med snabbkoppling som jag fyller med färgat vatten, denna hänger jag mitt i området där jag jobbar.
Till denna kopplar jag en slang som i andra änden har en 90° vinkel och ett akrylrör med en skjutbar skala.
Tar ett mått på höjden jag vill hålla och skjuter skalan så vattennivån hamnar på något mått jag tycker blir bra och sedan är det bara att sätta de andra höjderna på samma mått.
I och med att jag har skalan kan jag även hyfsat lätt sätta fall.
Medlem
· Blekinge
· 10 221 inlägg
Ingen bra förklaring.Tomtom79 skrev:
För att klarställa: Jag vet ju att det funkar men vill gärna ha en förklaring varför mitt tanke-experiment blir så konstigt.
Min högstadiebok i NO ligger tyvärr begravd under mina universitetskurser i teknisk fysik.
Men vi släpper det.
Förklaringen är enkel. Du förväxlar två helt olika krafter i din tankenöt: tryck och gravitation. Det (luft-)tryck vi har på ovansidan av vattenytan är samma som trycket i vattnet, vilket ger en utjämning till noll. Det spelar alltså ingen roll vilket lufttryck vi har, eftersom det alltid kommer vara exakt samma tryck i vattnet. Men när vi tänker kilogram så vill vår hjärna automatiskt relatera till gravitation, dvs en kraft riktad nedåt. I exemplet med vågen har vi inget (luft-)tryck inblandat, bara gravitation, så där fungerar teorin som vi förväntar oss.
