Tjaa. Ansluter du den inte i någon ände, så utnyttjar du inte kabelns inbyggda "skydd" mot skador. Är biledaren ansluten och du råkar sätta en spade eller yxa i kabeln, så kommer det att bli kortslutning mellan fasledaren och maneln via spaden/yxan, säkringen löser ut.
Ansluter du den i båda ändar, samtidigt som det finns en jordtråd i kabeln, så uppstår det en jordslinga mellan de två jordtrådarna. Magnetfält kan inducera en ström som går runt mellan kopplingsplintarna. Den i sin tur gör att det blir lite högre potential på skyddsjorden, som kan vara ansluten till signaljord i någon apparat. Det är sådant som skapar brum ljud i audioanläggningar. Man får en slinga mellan skyddsjord, kopplad till olika apparater i stereoanläggningen, och signaljord som går i audiokablar mellan de olika enheterna.
En jordslinga mellan två "ledningar" i samma kabel som det handlar om här, är nästan försumbar. Slingans förmåga att plocka upp störningar beror på hur stor area det är mellan trådarna. Den kan givetvis vara avsevärd i stereofallet, där signakablarna går en annan väg än nätkablarna. Inne i en EKLK kabel är det några enstaka millimeter mellan trådarna, men är de en km långa så...
I det här fallet där det väl handlar om en kort kabelstump igenom en vägg, så är nog både skyddsfunktionen och risken för störning mest av akademiskt intresse.
Ansluter du den i båda ändar, samtidigt som det finns en jordtråd i kabeln, så uppstår det en jordslinga mellan de två jordtrådarna. Magnetfält kan inducera en ström som går runt mellan kopplingsplintarna. Den i sin tur gör att det blir lite högre potential på skyddsjorden, som kan vara ansluten till signaljord i någon apparat. Det är sådant som skapar brum ljud i audioanläggningar. Man får en slinga mellan skyddsjord, kopplad till olika apparater i stereoanläggningen, och signaljord som går i audiokablar mellan de olika enheterna.
En jordslinga mellan två "ledningar" i samma kabel som det handlar om här, är nästan försumbar. Slingans förmåga att plocka upp störningar beror på hur stor area det är mellan trådarna. Den kan givetvis vara avsevärd i stereofallet, där signakablarna går en annan väg än nätkablarna. Inne i en EKLK kabel är det några enstaka millimeter mellan trådarna, men är de en km långa så...
I det här fallet där det väl handlar om en kort kabelstump igenom en vägg, så är nog både skyddsfunktionen och risken för störning mest av akademiskt intresse.
Det är tur det på grund av att det inte går att få till något sådant. En fackmässigt bedömning är det enda rätta och då kan alla varianter vara rätt i enskilda fall.lnilsson skrev:
Lägst i prioritet står alla resonemang kring störningar de leder närmast alltid fel och eventuella skriverier från olika tid från ESV blir kass om Tödde och Mödde börjar använda dem som slagträ. Näst lägst kommer de olika punkterna om var den ansluts till jord. Där kan man lätt komma fram till att om man utan problem pga tex dåligt utrymme, olämpliga klämmor etc kan ansluta den gör det då i minst en ände. Sen kommer det självklara att välja en metod och hålla sig till den dvs sträva efter att jorda den gärna på samma sätt tex i centralen och sen biledare kopplade för sig eller strikt lägga parallellt och ihop med PE överallt.
Sök upp och läs alla trådar här det finns många och du lär dig mer då än Agdas kurser och ev vinglade fråga/svar från ESV.
Jodå, jag har läst igenom ganska många trådar om det här på forumet. Så jag har hygglig koll på argumenten/skälen till att göra på alla olika sätt.
Jag tycker mest att det är märkligt att det diskuteras så mycket fortfarande. Men jag visste inte att ESV har ändrat sina svar, det kanske bidrar till att det fortfarande diskuteras livligt?
Jag tycker mest att det är märkligt att det diskuteras så mycket fortfarande. Men jag visste inte att ESV har ändrat sina svar, det kanske bidrar till att det fortfarande diskuteras livligt?
Detta ger ju bara mer huvudbry. Känns fortfarande som mest logiskt att ansluta biledaren i bägge ändarna just för att uppnå kabelskyddet... ??
Om man tänker EMC så är EKLK (och motsvarande) att anse som en skärmad kabel.
Något "slinga" mellan skärmen och ledaren inuti skärmen värd att tala om skall inte uppstå - möjligen måste jag reservera mig för magnetfält i den storleksordning som förekommer i elektrostålugnar, elektrylysceller etc. Al-höljet är fört tunt vid extrema fältstyrkor på B-fältet.
En apparat som ansluts i ett vägguttag, säg en mobiltelefonladdare, som ger störningar ledningsbundet på matande trådar blir ju avsevärt dämpad om kabeln är skärmad. Kvaliteten på skärmen blir bättre ju mer "lågohmig" den är. EMC-mässigt är det alltså viktigast att jorda skrämen i yttre änden. Men som god 2:a är att parallellkoppla jordledare och skärm överallt där man kan, dvs alla dosor och i central. HF-mässigt är skrämen nog egentligen en bättre ledare än tråden inuti. Vid högre frekvenser uppstår "skin-effekt" - energin tränger bara in till ett visst djup - så en EKLK med en omkrets på 1-2 mm ger en effektiv area = pi * diametern * inträngnignsdjupet, medan manteln, som kanske är bortåt 10 mm i diameter på samma sätt ger 5 - 10 gånger så stor area! Med paralellkoppling kan man få det lågohmingt för både låga och höga frekvenser.
Om den anslutna apparaten skulle vara av metall och ha jorden framdragen som skärmjord, kanske nätaggregatet i en stationär PC, ja då är kontakt mellan jord och skärmen i "uttagsänden" väldigt överlägset. Avledningen via skärmen blir betydligt sämre om jordningen sker i "bortre änden". Rätt utförd gör skärmningen att högfrekventa störnignar i anslutnignen dämpas ut på bara några meter ledning.
Tråkigt nog är det inte väldigt många kraftingenjörer här i landet som också är antenn/radio-ingenjörer... ESV är knappast något undantag på den fronten. Jag vill inte utge mig själv för detsamma heller, men kombinationen av kraft och radioamatör plus ett par obligatoriska kurser i elektromagnetisk fältteori (ursäkta svordomen) har i alla fall gett en viss grundförståelse, och ett visst intressa att läsa vad som skrivs från till exempel EMC-services. (Ursäkta reklamen, men jag har själv ingen koppling till den firman, men det de skriver på olika ställen verkar i mina ögon mycket vederhäftigt).
Något "slinga" mellan skärmen och ledaren inuti skärmen värd att tala om skall inte uppstå - möjligen måste jag reservera mig för magnetfält i den storleksordning som förekommer i elektrostålugnar, elektrylysceller etc. Al-höljet är fört tunt vid extrema fältstyrkor på B-fältet.
En apparat som ansluts i ett vägguttag, säg en mobiltelefonladdare, som ger störningar ledningsbundet på matande trådar blir ju avsevärt dämpad om kabeln är skärmad. Kvaliteten på skärmen blir bättre ju mer "lågohmig" den är. EMC-mässigt är det alltså viktigast att jorda skrämen i yttre änden. Men som god 2:a är att parallellkoppla jordledare och skärm överallt där man kan, dvs alla dosor och i central. HF-mässigt är skrämen nog egentligen en bättre ledare än tråden inuti. Vid högre frekvenser uppstår "skin-effekt" - energin tränger bara in till ett visst djup - så en EKLK med en omkrets på 1-2 mm ger en effektiv area = pi * diametern * inträngnignsdjupet, medan manteln, som kanske är bortåt 10 mm i diameter på samma sätt ger 5 - 10 gånger så stor area! Med paralellkoppling kan man få det lågohmingt för både låga och höga frekvenser.
Om den anslutna apparaten skulle vara av metall och ha jorden framdragen som skärmjord, kanske nätaggregatet i en stationär PC, ja då är kontakt mellan jord och skärmen i "uttagsänden" väldigt överlägset. Avledningen via skärmen blir betydligt sämre om jordningen sker i "bortre änden". Rätt utförd gör skärmningen att högfrekventa störnignar i anslutnignen dämpas ut på bara några meter ledning.
Tråkigt nog är det inte väldigt många kraftingenjörer här i landet som också är antenn/radio-ingenjörer... ESV är knappast något undantag på den fronten. Jag vill inte utge mig själv för detsamma heller, men kombinationen av kraft och radioamatör plus ett par obligatoriska kurser i elektromagnetisk fältteori (ursäkta svordomen) har i alla fall gett en viss grundförståelse, och ett visst intressa att läsa vad som skrivs från till exempel EMC-services. (Ursäkta reklamen, men jag har själv ingen koppling till den firman, men det de skriver på olika ställen verkar i mina ögon mycket vederhäftigt).
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 24 092 inlägg
Ja. Det finns citat av gamla svar i trådarna där ESV har ändrat sitt svar från att biledaren ska skyddsjordas, då alltså av skyddsskäl, till jordas, nu av EMC-skäl.
Och vi som aldrig har haft problem med "fällt" i bostäder och mindre industrier och affärslokaler ansluter biledaren till jord i bägge ändar för att öka personskyddet. Är det inte i lokal med behov av skyddsledare pga av större risker för skador på kabeln använder vi inte en kabel med mantel av ledande matr. över huvud taget.
Om man nu verkligen jagar EMC-täthet så ska man väl använda lämpliga kablar istället, dvs inte EKLK (med materialvarianter) eller EKKJ (med materialvarianter)
Utan kabel avsedd för EMC-täta installationer.
https://www.nexans.se/eservice/Swed...540074941/Sweden/files/emc_anpass_kabl_ny.pdf
Och sen blir även utförandet väldigt viktigt också. Man må börja med att ringa in vilket område i konstruktionen som ska EMC-tätas, och sen se till att det är tätt överallt, dvs inte bara kablar, utan även genomföringar och alla skåp, motorer och apparater.
Utan kabel avsedd för EMC-täta installationer.
https://www.nexans.se/eservice/Swed...540074941/Sweden/files/emc_anpass_kabl_ny.pdf
Och sen blir även utförandet väldigt viktigt också. Man må börja med att ringa in vilket område i konstruktionen som ska EMC-tätas, och sen se till att det är tätt överallt, dvs inte bara kablar, utan även genomföringar och alla skåp, motorer och apparater.
Som sagt ur störsynpunkt kan man säkert bortse från problemet med jordlingor i en kabel. Men fenomenet i sig själv kan vara tankeväckande. För en del år sedan fanns det (finns?) ett system med skenor för matning av eluttag osv i kontorsmiljö. Det gick 3 fasskenor (säkrade 64A), nolla o jord i skenan. Man kunde sedan plugga i ett uttag med inbyggd säkring var som helst på slingan. Och det kunde utföras av vem som helst, att sätta upp ett nytt uttag var som att sätta i en kontakt. Blev populärt i en del elektroniklab, där man kan vilja ha 10 uttag extra för olika instrument på en labbplats just nu.
När systemet hade varit ute på marknaden ett tag så uppmärksammades det att magnetfältet blev för högt i lokaler med dessa skenor, vid hög belastning. man överskred det medecinska gränsvärdet. Det berodde på att de ledande skenorna inne i modulen gick med en separation på 10 - 20 mm (kommer inte ihåg exakt). Så arean mellan strömförande fasskena och strömförande nolla blev rätt stor, om skenorna löpte utefter alla väggar i lokalen. Jag tror att man löste det genom att begränsa matningsströmmen till skenorna.
När systemet hade varit ute på marknaden ett tag så uppmärksammades det att magnetfältet blev för högt i lokaler med dessa skenor, vid hög belastning. man överskred det medecinska gränsvärdet. Det berodde på att de ledande skenorna inne i modulen gick med en separation på 10 - 20 mm (kommer inte ihåg exakt). Så arean mellan strömförande fasskena och strömförande nolla blev rätt stor, om skenorna löpte utefter alla väggar i lokalen. Jag tror att man löste det genom att begränsa matningsströmmen till skenorna.
Fortsätter på samma tema. Lite nyfiken hur ni som ansluter biledare i uttag osv gör. Direkt in på jordplinten i uttaget eller skarv bakom med en wago 221 och sedan liten stump Fq in i den andra jordplinten ?
Låter som KB-skena (https://kb-system.com/sv/installationsskena/). Fick nog en och annan tjock-bildskärm att dra lite snett...H hempularen skrev:
Är fortfarande en suverän installationsmetod i verkstäder, varuhs etc.
Kom väl senare även i en 25A version.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 24 092 inlägg
Välj det sätt som ger en tillförlitlig sammankoppling - det är det enda som gäller ang det praktiska utförandet. Biledaren kan betraktas som något mellan RK och FK och samsas dåligt med en EK under vissa skruvplintar. Wago 221 är ett sätt att lösa det problemet på. Ett annat är ändhylsa på biledaren. Är man osäker på att äventyra skyddsledarens kontinuitet är det nog bäst att lämna biledaren oansluten. Det är inte läge att knövla in tre biledare och tre skyddsledare i samma skruvplint om man inte har mycket god uppsikt.
Bra synpunkt. Jag tänker biledare som mångtrådig och vill gärna behandla den som sådan. Därav alltid wago 221 i k-dosor. Vill ju därför gärna göra samma lösning i uttag, annars bra idé med ändhylsa som du skrev
Kan fungera bra med uttag med skruvanslutning.F Fredrik K80 skrev:
Är det snabbplint så måste något sådant här till. En del ELKO har en liten extra skruvplint i uttaget, där kan det hända att jag parkerar biledaren, och drar en kort stump FK till jordplinten.F Fredrik K80 skrev:
Ubåt kan också vara ett bra val.
Ibland är bästa valet att inte alls ansluta biledaren här, utan i andra änden av kabeln om det är bättre anslutningspunkt där.