Du missade poängen, barn präglas av sin tillvaro.. av sin familj.. så om pappa åker omkring i en traktor och barnet står på sidan av och ser upp till sin coola pappa som leker med den stora traktorn... så vill barnet givetvis göra precis som pappa.. det är dennes förebild och den vill göra precis som pappa.. och den vill att pappa ska se denne .. när man gör som pappa brukar!Nissens skrev:
Hade pappa haft samma energi, glädje.. och känt samma stolthet, "glädje" osv när han fyllde tvättmaskinen, meckade med tvättmaskinen, talade vitt och brett om hur viktigt det är att ta rätt mängd av medel i vardera facket, tala om för barnet hur man kan mixa färgerna och göra saker rosa om man vill.. (och skämta lite och säga att då skulle nog mamma bli lite arg)... skulle barnet vilja göra precis som pappa igen.. visa pappa hur bra den kunde fylla tvättmaskinen, hur fint det blev.. göra pappa stolt, göra precis som pappa.
Det är inte jag som underskattar fyraåringar..
Vet inte vad du menar att jag missade för poäng. Jag ser bara att en mängd överbeskyddande stadsbor som här reagerar över livet på landet. Kanske engagerar sig fler pappor i stan i detaljer kring en tvättmaskin, men även där är det säkert ovanligt...det är min erfarenhet i alla fall.
Jag har aldrig sagt att min bild är den enda sanna, men jag känner igen det som ts tycker är så förfärligt. För en stor del av befolkningen är det inget konstigt alls, inte för mig heller.
Jag har aldrig sagt att min bild är den enda sanna, men jag känner igen det som ts tycker är så förfärligt. För en stor del av befolkningen är det inget konstigt alls, inte för mig heller.
Ja jag vet vad du ser och du har gjort ganska klart i vad du tycker i frågan.
Men jag pratar om barnpsykologi och barns utveckling. De börjar alla från 0 och blir sedan äldre.. och de utvecklas alla i ungefär samma takt, med krypningar.. tal.. gående.. sammansättning av meningar.. matvanor.. eget tänk.. känslor.. osv. Spelar ju ingen roll om de bor på landet, eller i stan. De har samma utvecklingskurva ändå (om de inte har något som felar förstås). Det håller de ju tom koll på med "barnkontroller".. viktkurvor osv (både i skolan och innan).
Det du och de flesta andra härinne talar om är vuxnas syn på sin tillvaro.. vuxen psykologi. Hur de själva vuxit upp, vad de gjort när de var unga.. vad deras föräldrar låtit dem göra och inte, plus vad de själva tycker är kul, vad de tycker är farligt osv - och eftersom det är de vuxna som bestämmer och styr hemma.. så blir det som DE vill - det är aldrig barnet som bestämt vad som ska hända.
Det vill säga, vill du att din 4:åring kör grävare på tomten är det DITT val.. inte ditt barns val. Ditt barn har inte gjort fel, DU har gjort fel. Händer något är det inte barnets fel (även om det drabbas), det är bara DITT fel.. (oavsett om barnet kör ihjäl sitt syskon, välter traktorn, kör sönder grannens hus osv).. När DU som vuxen placerat barnet i en situation är det enbart ditt ansvar.. punkt.
Det är bara konstaterande, att sätta ett barn i en maskin (oavsett ålder eller skäl) är något den vuxna styrt och bestämt.
Det har eg inget med barnet ifråga att göra.
Men men, du förstod inte vad jag ville säga riktigt.. vilket är lite synd (du behöver inte tycka som mig alls, men alltid trevligt när någon kan se båda sidor på myntet när man diskuterar).
Önskar dig en trevlig kväller /Sandra
Som sagts innan ungefär 50 gånger: Huruvida det är sant eller inte är en helt annan diskussion och är egentligen helt ointressant och irrelevant. Det är beskrivningen av händelsen som är det intressanta. Om några diskuterar lämpligheten i något samtidigt som andra diskuterar att det som diskuteras inte ens har hänt, så blir det väldigt rörigt. Vilket märks tydligt.K kent svensk skrev:
Av alla dumma argument i denna tråd, och gudarna ska veta att det är många, så tror jag den här tar priset.
"Inte farligare än en traktor eller skördetröska".
Det är som att säga att det är helt ok att en 5-åring skjuter med en AK5:a för den är ju minsann inte alls farligare än en kalashnikov eller KSP58. Hör du inte hur det låter?
Händelsen som beskrivits är alltså att en 5-åring ofta dundrar runt med en gigantisk grävmaskin samtidigt som andra barn skuttar runt och leker vid den, alltså utsätter sig själva för akut livsfara. Och du tycker det är "otroligt att några reagerar på detta".
Helt makalöst.
Uppenbarligen var det inte värre än att TS, istället för att ingripa, satte sig ner och skrev på forumet istället.R bossebyggarn skrev:
Jodå, jag förstår precis vad du menar. Och jag har aldrig ens tänkt tanken att barnet har något som helst ansvar i detta. Och visst utvecklas barn på samma sätt, men det kan skilja mycket tidsmässigt.Snigla skrev:
Alla fyraåringar har inte kommit exakt lika långt i utvecklingen. Jag har en bror som var fullständigt tokig i allt vad maskiner heter redan som väldigt liten. Det började redan innan han kunde prata. Och det har fortsatt hela hans liv, och det kunde lika gärna varit han som körde den där grävmaskinen som fyraåring. Oavsett, så kan man självklart inte lasta barnet om det går galet.
Nu är det snart dags att tända grillen!
Ga en trevlig helg!
Du är en riktig dramaqueen.R bossebyggarn skrev:
Du skulle behöva komma ut på landet ett tag, det är tydligt. Eller förresten... det kan vara nog vara bättre att du stannar där du är när jag tänker efter lite.
Ha en trevlig helg!
Om man avfärdar bekymmer för barn som utsätter sig själva och andra barn för direkt livsfara som "dramaqueen" så börjar orosanmälan inte låta helt orimligt.
Med tanke på att vi har över 600 inlägg där väldigt många avfärdar detta som en icke-händelse och tycker att det är fullt rimligt att 4/5-åringar kör grävmaskin bland andra barn utan uppsikt av vuxen så är det inte direkt TS som står för det sämsta omdömet, så jag vet inte om vi ska ha honom som måttstock. Att han åtminstone blev så pass bekrymrad att han bad om feedback tyder ju på att han iaf har bättre omdöme än majoriteten som skrivit i denna tråd.Staffan2000 skrev:
Skyddande miljö i städer, träffat många ”lantisar ” som inte ens kan åka tunnelbana stå i en rulltrappa eller åka i rusningstrafiken.Jodå, jag växte själv upp på landet, men som vuxen är jag mer stadsbo. Så jag har sett detta i hela mitt liv. Alltså hur oförstående stadsbor ofta är för hur det ofta fungerar på landet. Det finns inget att hetsa upp sig för, och ingen far illa. Du skulle antagligen få hjärtinfarkt av upprördhet om du visste hur det ofta funkar på landet.
Nej precis. För detta är ingenting vi gör till vardags och därför känner vi inte till de oskrivna reglerna och rutinerna som ni som gör det dagligen har. Det är just detta jag och många andra menar, att en stadsbo inte har koll på hur det fungerar på landet och tvärtom.T twoody skrev:
Min erfarenhet efter hela livet på landet är att här har man en betydligt bättre gemenskap med sina grannar och är därmed inte så rädd för att säga ifrån när man ser någonting konstigt. Därför är snacket om en orosanmälan innan man kontaktat grannen för oss ”lantisar” ganska främmande. ”I stan lever man ensam i flock” var det någon komiker som sade.
Åter igen ett exempel på att vissa stadsbor är oerhört rigida. När de kommer ut på landet så har de svårt att acceptera att människor ofta lever helt annorlunda där, och när de träffar på folk från landsorten som besöker stan, så kan man inte förstå att de är ovana vid att bo i stan. De tror att de själva är normen...T twoody skrev:
Mycket inskränkt.
...men detta är inte en staden vs landet fråga. Det handlar om när människor utvecklar ett konsekvenstänkade och därmed kan utföra aktiviteter utan översyn från vuxen. Oavsett om man bor på landet eller inte så finns inte det som behövs på plats i hjärnan och det går inte att träna sig till det. Man kan träna sig till att köra en grävare, men man kan inte träna sig till att förstå konsekvenserna av saker man gör med den.
Konstigare än så är inte detta och eftersom konsekvenstänkandet inte är fullt utvecklat innan cirka 25 års ålder behöver 4 åringen vänta lite (men inte till 25, nej).