Med tanke på att över hälften av alla sambos med barn separerar så får man ju vara med på det värsta.
Ja vi betalar halva hyran var nu men jag står för merparten av el, dagisavgift osv. då jag tjänar bättre. Dessutom betalar jag allt vad har med bil att göra då jag äger den.
Nej jag får kontakta en jurist när man väl hittar ett hus så får det skrivas lite papper. Tycker bara det är så sjukt det skall behövas, men det är Sverige i ett nötskal.
Ja vi betalar halva hyran var nu men jag står för merparten av el, dagisavgift osv. då jag tjänar bättre. Dessutom betalar jag allt vad har med bil att göra då jag äger den.
Nej jag får kontakta en jurist när man väl hittar ett hus så får det skrivas lite papper. Tycker bara det är så sjukt det skall behövas, men det är Sverige i ett nötskal.
Enkelt att köpa fastighet i Sverige, i t ex Spanien måste kontraktet skrivas hos en jurist (notarie) och är förenat med dryga kostnader mycket högre än i Sverige.P Paulista skrev:
När jag och min sambo skulle köpa hus fick vi reda på att det inte räcker med endast en revers (vilket jag trodde) för att kompensera för olika kontantinsats. Det behövs även ett samboavtal. Se nedan citerat från LawlineD Dr Jumping Jack skrev:
"Jag rekommenderar er att skriva BÅDE ett samboavtal och ett skuldebrev. Om ni bara skriver ett skuldebrev, och inget samboavtal där bostaden undantas från bodelning, kommer bostaden delas lika mellan samborna vid en eventuell bodelning och då kommer den skulden som ena parten har dras av i bodelningen. Detta eftersom alla skulder som är hänförliga till samboegendom blir avdragsgilla i en bodelning, och när detta sker förlorar skuldebrevet sin effekt (se 13 § och 14 § Sambolagen). För att undvika att skulden blir avdragsgill och att skuldebrevet förlorar sin betydelse, måste bostaden undantas från en bodelning och detta görs alltså genom ett samboavtal."
https://lawline.se/answers/ska-vi-skriva-samboavtal-ocheller-skuldebrev
Dock blir kanske folk inte lurade av golddiggers där lika ofta som här just på grund av det. En på jobbet har blivit av med halva huset 2 ggr på grund av giriga sambos. Visst är det blåögt av honom men sjukt att det ens kan hända.D Dr Jumping Jack skrev:
Där ser man! Hade juristhjälp och ändå blev det fel. Tur att jag delade 50/50 vid separationen efter 20 år och slängde skuldbrevet. Har lönat sig flera gånger om när det gäller vår son. Glöm inte att ni aldrig blir av med den andra parten om ni har gemensamt barn.P Perplexus skrev:
Nu väljer jag att övertolka ditt inlägg lite, men mellan raderna får jag intrycket att du misstänker att din sambo, tillika ditt barns mor, är ute efter dina pengar mer än att bygga ett liv tillsammans?P Paulista skrev:
Man ska naturligtvis inte vara naiv, men grundhypotesen i det här fallet bör ju vara att ni båda siktar på att förhållandet ska hålla ett tag. Borde då inte det rimliga vara att dela på ägandet, men såklart med någon juridiskt bindande skrivning som gör att du får tillbaka din insats före tillgångarna delas vid en eventuell separation?
Är sambon ok med det upplägget?P Paulista skrev:
Själv hade jag aldrig gått med på det.
Om hon vill vara med på huset, skriv papper på att hon lånar hälften av din insats.
Rätt mycket roligare/bättre för ert förhållande om ni är jämlikar.
Jag har bott i hennes lägenhet i 5 år så varför inte? Förstår inte varför folk har problem med detta, hon kommer bo svinbilligt och kunna spara en massa pengar. Hade min partner haft mer pengar än mig och erbjuder mig ett fint hus att bo i för 2-3000 i månaden så hade jag mer än gärna tackat ja. Man gör mångt mycket mer på börsen än i ett hus.K kanonkula skrev:
Förstår inte riktigt vad det faktum att du bott i ”hennes” hyreslägenhet i fem år (och betalat hyra) har något att göra med hur ni ska fördela ägandet i ett framtida hus?
Och så finns ju fortfarande fördelen med ROT-delen där om ni är två ägare istället för en på huset. Tids nog kommer det ju behövas lite renovering o underhåll tänker jag.
Och så finns ju fortfarande fördelen med ROT-delen där om ni är två ägare istället för en på huset. Tids nog kommer det ju behövas lite renovering o underhåll tänker jag.
Det underliggande problemet är nog att hon helt enkelt inte vill flytta från sin älskade lägenhet, men då jag anser det vara omänskligt att växa upp så som barn så flyttar jag iaf. Så jag får helt enkelt köpa huset själv så får hon följa med eller inte.backstad skrev:
Vet inte om du börjat trolla eftersom du tagit bort din profilbild m.m. Men om du verkligen är seriös så kan jag ju säga att ni borde överväga erat förhållande. Det är x antal punkter som talar mot just nu. Att anse pengar vara viktigare än förhållandet är ju ett samt att fullständigt strunta i vad hon vill...P Paulista skrev:
P Paulista skrev:
Du låter som hur jag resonerade för drygt 8 år sedan, och det har då verkligen inte gått bra för mig pga. det.
1 - Du vill vara helt säker på att inte riskera huset, du går in med grundinställningen att du ska äga huset själv och hon ska hyra. Jag tänkte likadant, i två olika förhållanden t.o.m. gemensamt för dessa förhållanden är att min inställning har fullständigt avlivat ”vi-känslan” och utan den kan man lika gärna lämna relationen.
Din sambo kommer inte ha något som helst incitament att göra något med huset, måste panelen målas? Det har hon ingen anledning att ställa upp på, så måla på du medans hon antingen drar iväg o gör något annat eller är hemma och kanske ligger i solstolen. Du kommer bli irriterad för att hon är ”lat” och hon kommer bli irriterad av hela situationen, ni kommer totalt döda ”vi-känslan”
3 - nu kommer det värsta, jag tycker det låter som att du redan har dödat din vi-känsla genom ditt resonemang att du ska köpa huset själv, hon ska vara glad att hon får vara din hyresgäst, passar det inte flyttar du själv.
tro mig, jag har gjort dessa misstag och i slutändan, jag har gått i terapi och kommit fram till att jag har en skadad relation till pengar pga. saker i min uppväxt. Jag trodde det var det viktigaste i mitt liv, att inte riskera att bli av med det jag jobbat så hårt för (ekonomiskt). Att jag drev isär mig och min sambo (vi har en dotter på 7år).
När det väl kom till kritan och jag hade förlorat min familj så skulle jag kunnat ge upp allt för att få vara en familj, med en stark vi-känsla igen...
Din sambo kanske inte vill säga upp lägenheten för att det är hennes trygghet, även om hon inte äger den så är det hennes hem, hon kanske känner av hur du känner och inte vill riskera att bli hemlös. Av din text framgår det att eran vi-känsla är väldigt svag om den ens finns, och den blir inte starkare av du säger att du flyttar utan henne om det inte passar, men du vågar inte gå all in i relationen i det nya huset heller så du vill inte låta henne vara delägare...
För att ge förhållandet en chans att överleva, köp huset tillsammans och skriv ett skuldbrev på kontantinsatsen.
Så som du skriver antar jag att du inte frågat henne eller hon inte vill flytta till hus.P Paulista skrev:
Det är inte omänskligt att bo i en lägenhet. Det är däremot omänskligt om du tvingar henne att flytta till något hon inte vill.
Du skriver som att du bryr dig inte om din sambo följer med eller inte, utan du sticker ändå.
Tycker du det isåfall blir lättare för barnet som skall flänga en vecka till dig och sen en vecka till henne om ni nu kan bo ihop?
Så frågan är. Har du frågat henne innan du skrev här?
Separera! Ingen anledning att dra ut på det. Huset är ju viktigare än sambon, det är bara att inse. Ingen hållbar relation, bättre för båda att separera. Barn mår bättre av delat boende än att leva i en dålig familjesituation.P Paulista skrev: