Husgrund vid flytt av timmerstomme
Jag är i färd med att plocka ner ett timmerhus från 1840 för att upprätta huset på en ny tomt. Förhoppningen är att bevara så mycket som möjligt av husets karaktär och egenskaper, även om vi vill uppdatera komforten för att exempelvis ha vatten, avlopp och toalett.
Huset har tidigare stått på granit och en mullbänk. Nedan är de fyra alternativ jag står och väger mellan just nu. Det verkar inte riktigt finnas någon metod som branschen är överens om är den bästa. Just nu lutar det främst åt den nedersta lösningen.
Platta på mark
+ Detta verkar vara "branschstandard" för nybyggen generellt.
+ Inga fuktproblem.
- Det går inte att inspektera rör och ledningar.
- Det är svårt att ändra eller korrigera i grunden.
- Stor miljöpåverkan.
- Dyrt?
Plintgrund med natursten
Denna lösning kräver ordentlig isolering i trossbotten i och med att grunden hela tiden ska ha samma temperatur som omgivningen.
+ Enkelt att inspektera.
+ Okomplicerad lösning; huset står på stenar/plintar och luften blåser rakt igenom.
- Svårt att få estetiskt passande med husets forna karaktär.
Kallmurad torpargrund
Till skillnad från plintgrunden är denna grund stängd, vilket då innebär att grunden måste ventileras genom att ha relativt oisolerat bottenbjälklag samt att skorstenarna måste användas ofta. Ett alternativ är kanske att installera en pipa från skorstenen som går från grunden och som med hjälp av en fläkt ventilerar grunden.
+ Enkelt att inspektera.
- Stor risk för fuktproblem i grunden.
- Golvet i huset blir kallt.
- Denna lösning passar inte dagens levnadssätt.
Skumglasfylld, kallmurad torpargrund
Lik lösning ovan, fast med skillnaden att grunden fylls med skumglas/hasopor. Man får den mullbänksliknande lösningen, men med ett kapillärbrytande material (som kompensation för att bottenbjälklaget är isolerat och skorstenarna inte används lika frekvent som förr). Jag tänker att VA och annat kommer dras så pass ytligt i grunden att det kan gå att komma åt utan att ta bort skumglaset.
+ Varma golv.
+ Torr grund.
- Ej inspekterbart.
- Glasfiber ska vara svårjobbat; både att fylla grunden med men även den dagen man vill gräva ur grunden för att laga eller göra om något.
Har jag missat några perspektiv? Går det att säga något hur de står sig ekonomiskt gentemot varandra? Är det någon som har erfarenheter av timmerhusflyttar och kan dela med sig av dessa?
Huset har tidigare stått på granit och en mullbänk. Nedan är de fyra alternativ jag står och väger mellan just nu. Det verkar inte riktigt finnas någon metod som branschen är överens om är den bästa. Just nu lutar det främst åt den nedersta lösningen.
Platta på mark
+ Detta verkar vara "branschstandard" för nybyggen generellt.
+ Inga fuktproblem.
- Det går inte att inspektera rör och ledningar.
- Det är svårt att ändra eller korrigera i grunden.
- Stor miljöpåverkan.
- Dyrt?
Plintgrund med natursten
Denna lösning kräver ordentlig isolering i trossbotten i och med att grunden hela tiden ska ha samma temperatur som omgivningen.
+ Enkelt att inspektera.
+ Okomplicerad lösning; huset står på stenar/plintar och luften blåser rakt igenom.
- Svårt att få estetiskt passande med husets forna karaktär.
Kallmurad torpargrund
Till skillnad från plintgrunden är denna grund stängd, vilket då innebär att grunden måste ventileras genom att ha relativt oisolerat bottenbjälklag samt att skorstenarna måste användas ofta. Ett alternativ är kanske att installera en pipa från skorstenen som går från grunden och som med hjälp av en fläkt ventilerar grunden.
+ Enkelt att inspektera.
- Stor risk för fuktproblem i grunden.
- Golvet i huset blir kallt.
- Denna lösning passar inte dagens levnadssätt.
Skumglasfylld, kallmurad torpargrund
Lik lösning ovan, fast med skillnaden att grunden fylls med skumglas/hasopor. Man får den mullbänksliknande lösningen, men med ett kapillärbrytande material (som kompensation för att bottenbjälklaget är isolerat och skorstenarna inte används lika frekvent som förr). Jag tänker att VA och annat kommer dras så pass ytligt i grunden att det kan gå att komma åt utan att ta bort skumglaset.
+ Varma golv.
+ Torr grund.
- Ej inspekterbart.
- Glasfiber ska vara svårjobbat; både att fylla grunden med men även den dagen man vill gräva ur grunden för att laga eller göra om något.
Har jag missat några perspektiv? Går det att säga något hur de står sig ekonomiskt gentemot varandra? Är det någon som har erfarenheter av timmerhusflyttar och kan dela med sig av dessa?
Efter moget övervägande har jag själv kommit fram till att varmgrund är det bästa alternativet. Iallafall när man åtgärdar en befintligt gammal torpargrund från grunden(?) och vill lägga ner lite extra jobb på att få det 'framtidssäkert'. bygger man nytt så är det inte så mycket som slår isolerad platta på mark sett ur ett fuktperspektiv. Nackdelen är väl som du är inne på att det blir svårt att göra om rördragning och sånt i efterhand.
Jag kör med vanlig cellplast på insidan muren och 220 mm isodrän på marken.
https://www.isover.se/solutions/gb09-varmgrund
Jag kör med vanlig cellplast på insidan muren och 220 mm isodrän på marken.
https://www.isover.se/solutions/gb09-varmgrund
I nuläget är det en kuperad tomt, man kan säga att huset kommer stå mitt i en backe. Ovanför huset är det berg, och sedan fortsätter det slutta ner mot en dal. Kanske inte den optimala husplaceringen, men med mycket dränering och tack vare att backen fortsätter förbi huset hoppas jag på en torr mark omkring huset. Vi kommer jämna ut marken just där huset ska stå, vilket innebär att vi kommer schakta ur på en del och flytta de jordmassorna till en annan.A ArneTW skrev:
Tack. Jag vill gärna undvika plast så långt det går. Särskilt plastfolie och liknande som förutsätter att det är 100% helt för att det ska fylla sin funktion. När jag läser på om varmgrunder så verkar det vara ett krav att man får det 100% ångtätt, då lär det inte räcka med ex hasopor utan man lär ju även behöva någon form av plastfolie.useless skrev:
Jag hittade ett intressant exempel på varmgrund:
https://klokahem.com/klokahem/huset-vid-kvarndammen
Om marken är väl dränerad så borde det bli tillräckligt torrt med några dm kapillärbrytande material. T ex skumglas, lecakulor, hasopor, etc. Eftersom varmgrunden är varm ligger daggpunkten relativt högt så den är inte lika känslig för tillskjutande fukt som en kall krypgrund.
Om du bygger i en brant backlid skulle i alla fall jag fundera på att mura en källarvåning.
Rent allmänt är ju isolerade och inredda källarvåningar tidsinställda mögelbomber men om man skulle bygga en litet halvklent isolerad oinredd källare med betonggolv och rappade väggar invändigt så eventuell fukt kan avdunsta utan att göra skada så går den att använda som halvarma biutrymmen till exempel hobbyverkstad och förråd och något utrymme kan bli potatiskällare. Litet 50-talstänkande.
Såna där utfyllda terasser med stödmurar som folk bygger numera för att kunna gjuta platta på mark hur än terrängen ser ut de blir inte billiga de heller.
Absolut ingen traditionell lösning men förr byggde de sällan i branta backlidar om de kunde undvika det. Hälsingarna var ett undantag. De byggde ofta i branta backlidar och så ställde de ena långsidan på höga stolpar av sten eller trä och så byggde de för med bräder mellan stolparna och fick ett kallt förvaringsutrymme med jordgolv under stugugolvet där de kunde ha diverse jordbruksutrustning under tak. Trossbottnen var isolerad. Det var en plintgrund helt enkelt.
I Norge byggde de också i branta backlidar och där var det höga kallmurade grundmurar av natursten ofta med källarvåning innanför.
Fast om vi går till din utsprungliga frågeställning så tycker jag att utgångsläget bör vara en grundläggning som håller i generation efter generation och som inte hindrar kommande generationer från att använda huset.
Därför tycker jag att vi skall glömma alla tankar på platta på mark med ingjutna rör. Det är en lösning som inte går att reparera och inte går att bygga om. Rören har en begränsad livslängd och när den är slut eller när behoven ändras så man måste ändra någon rördragning är det meningen att man skall riva huset och bygga nytt.
Jag anser att alla vattenrör skall dras synligt inomhus. Då blir det bara några borrhål i timran här och var och ingen motorsågsmassaker för rörens skull. När rören har tjänat ut eller behoven ändras är det enkelt att dra om dem. Dessutom är det lätt att hitta läckor och åtgärda dem i tid.
Vill du ha en traditionell stengrund kan du gjuta en sula och rada dit de gamla stenarna i ursprunglig ordningsföljd på sulan och gjuta fast dem i sulan. Jag har byggt en sådan grund en gång och det blev bra. Jag armerade sulan litet starkare än vanligt både på längden och tvären och om jag minns rätt blev den också litet tjockare än vanligt för att kompensera för att stenarna ovanpå inte innehåller någon armering.
Vi (jag och husägaren) radade dit stenarna och kilade upp dem med järnskrotsbitar och sprilar (stenflisor) så de stod som de skulle och så gör vi 10 cm till ovanpå sulan och såg till att betongen fyllde alla springor under stenarna.
Skall du ha en klassisk krypgrund (torpargrund) så brukar det löna sig att göra som vi gjorde och timra ett extra stockvarv av nytt timmer under den gamla timran så det finns utrymme på höjden för en ordentlig trossbotten där inte grundstenarna sticker in i trossbottnen och ställer till kondens och köldbryggor. Förr då de hade mullbänkar så var ju överkanten på golvbjälkarna ofta bara 2 eller 4 tum högre än underkanten på nedersta stockvarvet i väggarna och det blir ju för tunn trossbotten.
Vi såg också till att det blev god luftcirkulation. Högg upp fler kattgluggar än det hade varit förr och lämnade springor mellan stenarna.
Ett annat alternativ är att bygga en likadan stengrund men täta springorna med bruk och fylla med cellglas inuti. Jag känner till hus där man har gjort så med gott resultat som ersättning för de gamla mullbänkarna. Lösningen verkar fungera bra.
Ett tredje sätt är att gjuta platta....... fast jag skulle inte göra det.......
Innan ni plockar ned timran skall ni mäta ned från överkant på väggbandet och markera höjderna på nedersta friska stockvarvet med fyratums spikar eller liknande. Förr var det vanligt att börja timra på sluttande grund och sedan räta upp huset varefter man timrade så väggbandet blev plant. Dessutom satta sig ofta gamla tiders grunder några centimeter de första åren.
Mäter man ned samma mått från väggbandet vid alla knutar och sedan sätter märkena på samma höjd när man passar in nedersta stockvarvet på nya stenfoten då blir huset rakt.
Vi missade det där en gång........ och det är ett misstag som man bara gör en gång.........
Lycka till!
Rent allmänt är ju isolerade och inredda källarvåningar tidsinställda mögelbomber men om man skulle bygga en litet halvklent isolerad oinredd källare med betonggolv och rappade väggar invändigt så eventuell fukt kan avdunsta utan att göra skada så går den att använda som halvarma biutrymmen till exempel hobbyverkstad och förråd och något utrymme kan bli potatiskällare. Litet 50-talstänkande.
Såna där utfyllda terasser med stödmurar som folk bygger numera för att kunna gjuta platta på mark hur än terrängen ser ut de blir inte billiga de heller.
Absolut ingen traditionell lösning men förr byggde de sällan i branta backlidar om de kunde undvika det. Hälsingarna var ett undantag. De byggde ofta i branta backlidar och så ställde de ena långsidan på höga stolpar av sten eller trä och så byggde de för med bräder mellan stolparna och fick ett kallt förvaringsutrymme med jordgolv under stugugolvet där de kunde ha diverse jordbruksutrustning under tak. Trossbottnen var isolerad. Det var en plintgrund helt enkelt.
I Norge byggde de också i branta backlidar och där var det höga kallmurade grundmurar av natursten ofta med källarvåning innanför.
Fast om vi går till din utsprungliga frågeställning så tycker jag att utgångsläget bör vara en grundläggning som håller i generation efter generation och som inte hindrar kommande generationer från att använda huset.
Därför tycker jag att vi skall glömma alla tankar på platta på mark med ingjutna rör. Det är en lösning som inte går att reparera och inte går att bygga om. Rören har en begränsad livslängd och när den är slut eller när behoven ändras så man måste ändra någon rördragning är det meningen att man skall riva huset och bygga nytt.
Jag anser att alla vattenrör skall dras synligt inomhus. Då blir det bara några borrhål i timran här och var och ingen motorsågsmassaker för rörens skull. När rören har tjänat ut eller behoven ändras är det enkelt att dra om dem. Dessutom är det lätt att hitta läckor och åtgärda dem i tid.
Vill du ha en traditionell stengrund kan du gjuta en sula och rada dit de gamla stenarna i ursprunglig ordningsföljd på sulan och gjuta fast dem i sulan. Jag har byggt en sådan grund en gång och det blev bra. Jag armerade sulan litet starkare än vanligt både på längden och tvären och om jag minns rätt blev den också litet tjockare än vanligt för att kompensera för att stenarna ovanpå inte innehåller någon armering.
Vi (jag och husägaren) radade dit stenarna och kilade upp dem med järnskrotsbitar och sprilar (stenflisor) så de stod som de skulle och så gör vi 10 cm till ovanpå sulan och såg till att betongen fyllde alla springor under stenarna.
Skall du ha en klassisk krypgrund (torpargrund) så brukar det löna sig att göra som vi gjorde och timra ett extra stockvarv av nytt timmer under den gamla timran så det finns utrymme på höjden för en ordentlig trossbotten där inte grundstenarna sticker in i trossbottnen och ställer till kondens och köldbryggor. Förr då de hade mullbänkar så var ju överkanten på golvbjälkarna ofta bara 2 eller 4 tum högre än underkanten på nedersta stockvarvet i väggarna och det blir ju för tunn trossbotten.
Vi såg också till att det blev god luftcirkulation. Högg upp fler kattgluggar än det hade varit förr och lämnade springor mellan stenarna.
Ett annat alternativ är att bygga en likadan stengrund men täta springorna med bruk och fylla med cellglas inuti. Jag känner till hus där man har gjort så med gott resultat som ersättning för de gamla mullbänkarna. Lösningen verkar fungera bra.
Ett tredje sätt är att gjuta platta....... fast jag skulle inte göra det.......
Innan ni plockar ned timran skall ni mäta ned från överkant på väggbandet och markera höjderna på nedersta friska stockvarvet med fyratums spikar eller liknande. Förr var det vanligt att börja timra på sluttande grund och sedan räta upp huset varefter man timrade så väggbandet blev plant. Dessutom satta sig ofta gamla tiders grunder några centimeter de första åren.
Mäter man ned samma mått från väggbandet vid alla knutar och sedan sätter märkena på samma höjd när man passar in nedersta stockvarvet på nya stenfoten då blir huset rakt.
Vi missade det där en gång........ och det är ett misstag som man bara gör en gång.........
Lycka till!
H heimlaga skrev:
Haha. Jag har själv gjort en liknande grej, vilket var att bygga en mur med ett trasigt pass.. det misstaget gör man också bara en gång...
