Hjälp, jag kan inte släppa drömmen om att bo i hus

[Claes Sörmland]

Tvärtom hör nästan alltid att personer som bott i lägenhet och flyttat till villa gnäller och vill tillbaka till lägenheten.

Vi är väl vanedjur. Det vi kan och förväntar oss är inget jobb eller stress. Förändring är svårt.

 

[Markarbetaren]

Tvärtom hör nästan alltid att personer som bott i lägenhet och flyttat till villa gnäller och vill tillbaka till lägenheten.

Har jag faktist aldrig hört från nån som gjort det! Däremot äldre som bor i villa som säger att det kanske är dags att sälja och flytta till lägenhet pga. ork.
Jag får rent ut sagt ångest så fort jag tänker på att bo i lägenhet igen. Jag har haft både HR och BR i olika storlekar och det har satt sina spår i själen. Friheten att bo i eget hus finns inte på kartan i jämförelse!

 

[16386]

Jag tror det beror på varför man valde sin bostad. Om man flyttar till villa (eller radhus) för att man vill ge sina barn eget rum och utrymme för hela familjen och att detta bara blev alldeles för dyrt i en lägenhet - inte för att man egentligen vill bo i hus - ja då kanske man räknar ner dagarna tills barnen flyttar hemifrån och man kan flytta till lägenhet igen. Medan om man flyttade till eget hus så fort man fick chansen/möjligheten, och verkligen uppskattar det, då lär man knappast flytta till lägenhet förrän man absolut måste.

 

[Sackaros]

Jag tror att det kan bero av barndomen och vad man är van vid. Jag är uppvuxen i hus i småstad och har aldrig trivts riktigt förrän vi skaffade en bostad med liknande förhållanden. "Tål" inte att ha grannarna för nära och har nio alltid känt mig något stressad. Minns att jag gärna kikade att trapphuset var tomt innan jag gick ut när vi bodde i lägenhet.

 

[Nybyggarens]

Jag skulle vilja säga att bo i hus är en livsstil.
Fördelar som kommer med nackdelar, precis som med allt i livet.
Det fina blir när man även har intresse för nackdelarna. Dvs. Allt arbete och ansvar som kommer med husägande.

Jag älskar att arbeta fysiskt med huset. Är mest irriterad på att livet inte ger mig fler timmar per dygn och mer energi i kroppen...

 

[banjoragge]

Jag skulle vilja säga att bo i hus är en livsstil.
Fördelar som kommer med nackdelar, precis som med allt i livet.
Det fina blir när man även har intresse för nackdelarna. Dvs. Allt arbete och ansvar som kommer med husägande.

Jag älskar att arbeta fysiskt med huset. Är mest irriterad på att livet inte ger mig fler timmar per dygn och mer energi i kroppen...

Vi är många som delar din åsikt i detta! Tiden har jag eftersom jag nästan är pangshis (73) men orken att flänga runt tryter tyvärr. Sålde min älskade Hakiställning förra året, när vindskivorna var klara på nya huset jag byggt. Nu blir det Friggebodsnivå och inredningspul framöver

 

[heimlaga]

Vi är många som delar din åsikt i detta! Tiden har jag eftersom jag nästan är pangshis (73) men orken att flänga runt tryter tyvärr. Sålde min älskade Hakiställning förra året, när vindskivorna var klara på nya huset jag byggt. Nu blir det Friggebodsnivå och inredningspul framöver

Får hoppas att du får i alla fall en del ork tillbaka. Det är extremt individuellt hur människan åldras. Somliga är totalt kaputt vid 60 och andra är nästan fullgoda arbetskarlar ännu vid 85.
Min farbror kunde knappt gå på plant golv utan stöd vid 79 och på sjukhuset pratade de om att det var dags att acceptera läget och skaffa rollator.
Vid 81 var han tillbaka i skogen med motorsågen.......och i höstas lade han plåttak vid 83 års ålder. Tur och en oerhörd envishet och en närstående sjuksköterska som gav kloka och sakliga råd om hur han kunde få ut bästa möjliga effekt av vården och förbättra hälsoläget i små steg varefter det var fysiskt möjligt blev i kombination ett medicinskt underverk.

 

[banjoragge]

Får hoppas att du får i alla fall en del ork tillbaka. Det är extremt individuellt hur människan åldras. Somliga är totalt kaputt vid 60 och andra är nästan fullgoda arbetskarlar ännu vid 85.
Min farbror kunde knappt gå på plant golv utan stöd vid 79 och på sjukhuset pratade de om att det var dags att acceptera läget och skaffa rollator.
Vid 81 var han tillbaka i skogen med motorsågen.......och i höstas lade han plåttak vid 83 års ålder. Tur och en oerhörd envishet och en närstående sjuksköterska som gav kloka och sakliga råd om hur han kunde få ut bästa möjliga effekt av vården och förbättra hälsoläget i små steg varefter det var fysiskt möjligt blev i kombination ett medicinskt underverk.

Tack för uppmuntran! Kul att din farbror är på banan igen! Jag kommer igen och försäljningen av Hakiställningen var planerad pga platsbrist men också att jag inte ska låna ut den för att sedan vara med och bygga till andra Har lite beteendeproblem med att vilja vara med å bygga hela tiden. Det "lider" vi av lite till mans här! Jag tog en liten sväng till gymet i går, så det börjar lossna nu. Hoppas TS delar vår entusiasm för skapandets glädje, för det är det som driver oss.

 

[Nedro]

Ber på förväg om ursäkt om jag inte riktigt lyckas få struktur på mitt inlägg. Är rätt mycket tankar som är "all over the place".

Har bott i lägenhet i hela mitt liv och har generellt trivts bra. Bodde 10+ år i en lägenhet som var riktigt bra, men drömmen om att bo i villa har funnits där hela tiden. Vi flyttade från lägenheten för att vi behövde större och kanske för att prova något nytt. Det blev radhus i närförort, vilket kändes som en ok kompromiss mellan lägenhet och hus.

Det ska dock sägas att jag var lite skeptisk till radhus eftersom det det kändes som lägenhet mer eller mindre fast med en massa extrajobb. Men jag gav det en chans och försökte vara positiv.

Tyvärr var radhus det värsta jag varit med om. Grannarna var white trash av värsta sorten som älskade att spendera hela dagarna på altanen, grilla och spela tokhög musik från 08-02 från fredag till söndag. Ett riktigt pack. Det blev också väldigt mycket mer personligt på något sätt än lägenhet någonsin var. Där var man mer bara ett lägenhetsnummer. Anonymiteten på det sättet var rätt skön.

Vi flyttade tillbaka till lägenhet och har inte ångrat oss en sekund (så klart). Bor nu i en nyproducerad femrummare i en finare närförort. Det är riktigt lyxigt och något jag aldrig kunde drömma om att jag skulle ha råd med för bara några år sedan.

MEN...jag kan inte släppa drömmen om hus. Jag vet att verkligheten inte är så romantisk som jag föreställer mig, men det jag ser framför mig är total frihet. Inga grannar ovanför, under eller vägg i vägg. Jag kan tjoa och banka och spela musik hur mycket jag vill i princip dygnet runt. Jag behöver inte lyssna på några grannungar som springer på hälarna ovanför mig. Jag kan grilla när jag vill, jag kan ha en jacuzzi på tomten, bjuda över bekanta och bara ha mysigt.

Men jag antar att frihet är subjektivt. Man får frihet på ett sätt, men man kanske mister en hel del frihet då boendeformen är krävande?

Jag skulle dock ändå säga att den viktigaste aspekten för mig är frihet från grannar. Att inte ha grannar direkt inpå sig, att inte bli störd som i lägenhet och inte heller oroa sig för att störa.

Vet inte riktigt vad jag vill diskutera egentligen, men tänkte skapa en tråd och se hur det utvecklar sig. Finns ju hur mycket människor som helst här med erfarenhet av bägge boendeformer.

Ni som bor i hus i närförorter i storstäder (Stockholm?) som har lite tätare mellan grannar:

Hur upplever ni det med "friheten"?
Känner ni att ni slipper det här med grannproblem? Känner ni er helt fria sett ur den aspekten?
Känner ni er någonsin trötta på att bo i hus?
Är ni någonsin i hemlighet lite "avundsjuka" på de som bor i lägenhet?

Kan tilläggas att jag inte är händig för fem öre och skulle behöva köpa något som är i hyfsat bra skick och anlita folk att göra det mesta. Ser dock inte det som ett jättehinder faktiskt.

Vi köpte ett äldre hus i Tullinge (Söder om Stockholm) bedömer det som en bra kompromiss i ”frihet.” Tomten är 1124kvm så en del avstånd tilm grannar för att vara Stockholms mått. Sen har de flesta sina uteplatser lite riktade ifrån varandra och området där vi bor är rätt kuperat. Så vi ”ser ner på våra grannar” så att säga.
Tyst lugnt och skönt.

det viktigaste i din kommentar som vi ibland kan sakna med lägenhet är att vi har ett sommarställe med på Öland. Det går ju inte längre att bara smita dit i 5 veckor och låsa dörren. Då är trädgården kaos och allmänt tufft att återkomma till. Å andra sidan så har begäret av att resa bort minskat flerfaldigt.


Från flera utomlands resor per år till mer fokus på maximera sommarstället. Till att faktiskt valfritt stanna i huset och grejja med trädgård.

 

[banjoragge]

Vi köpte ett äldre hus i Tullinge (Söder om Stockholm) bedömer det som en bra kompromiss i ”frihet.” Tomten är 1124kvm så en del avstånd tilm grannar för att vara Stockholms mått. Sen har de flesta sina uteplatser lite riktade ifrån varandra och området där vi bor är rätt kuperat. Så vi ”ser ner på våra grannar” så att säga.
Tyst lugnt och skönt.

det viktigaste i din kommentar som vi ibland kan sakna med lägenhet är att vi har ett sommarställe med på Öland. Det går ju inte längre att bara smita dit i 5 veckor och låsa dörren. Då är trädgården kaos och allmänt tufft att återkomma till. Å andra sidan så har begäret av att resa bort minskat flerfaldigt.

Från flera utomlands resor per år till mer fokus på maximera sommarstället. Till att faktiskt valfritt stanna i huset och grejja med trädgård.

Har du en extra bostad (fritidshuset) som står, kan du u alltid fixa till det så du kan hyra ut, speciellt på sommaren då du vill vara hemma och njuta av trädgård och ogräsbekämpning . Jag hyrde ut ett tidigare sommarställe ca 6-8 veckor/år och det räckte till drift och underhåll av huset. Här är en sammanställning https://www.privataaffarer.se/articles/2018/05/15/sa-tjanar-du-pengar-pa-att-hyra-ut-fritidshuset/

 

[Nedro]

Har du en extra bostad (fritidshuset) som står, kan du u alltid fixa till det så du kan hyra ut, speciellt på sommaren då du vill vara hemma och njuta av trädgård och ogräsbekämpning . Jag hyrde ut ett tidigare sommarställe ca 6-8 veckor/år och det räckte till drift och underhåll av huset. Här är en sammanställning [länk]

Är inte vi som äger det utan föräldrarna. Vore det vårt hade ditt koncept varit perfekt.

 

[Lghperson]

Den här tråden har hjälpt mig mycket måste jag säga, så tack igen för alla era inlägg. Vilket engagemang och vilja att dela med sig av sina erfarenheter!

Jag märker att suget efter hus går lite upp och ner och mycket verkar ha med vädret att göra. När det är fint väder blir jag jättesugen och ser alla de här härliga sakerna framför mig, som grillning, ligga i gungmatta eller bubbla i en utomhusjacuzzi

Sen när det är dåligt väder, då märker jag att min inställning är lite mindre entusiastisk. Tänker mer att, när det är dåligt väder kan man lika bra sitta inne i en lägenhet och mysa lika mycket som i ett hus men inte behöva tänka på allt jobb som måste göras.

I grund och botten tror jag inte att jag är rätt person att bo i hus. Jag är inte händig för fem öre, avskyr att ha att göra med hantverkare, och är inte superintresserad av att fixa och snickra. Det enda jag ser framför mig är den frihet man inte har i lägenhet, dvs att man slipper ha grannar vägg i vägg eller någon balkonggranne som röker varje halvtimme. Samtidigt när jag läser här i tråden inser jag att jag är lite naiv.

Min dotter vill absolut inte flytta till hus. Efter ett helt liv i lägenhet kände hon sig inte trygg i radhus. Hon gillar känslan att stänga säkerhetsdörren i lägenheten så kan ingen komma åt en. Fråga mig inte varför, kanske bara var ovana att bo på markplan eller att vi hade avskyvärda grannar i radhuset. Sen har hon spindelfobi, så det var också ett problem haha.

I närförort här kommer man nog aldrig hitta det där avskilda huset som man kanske egentligen behöver för att slippa grannar så jag kommer nog aldrig komma förbi det. Promenerade förbi min gamla lägenhetsgrannes villa idag och jag vet att han inte är jätteförtjust i sina villagrannar. Han har behövt klaga på att de väsnas i utomhusjacuzzin sent på kvällen och att det ser ut som en soptipp på deras mark. I dag när jag gick förbi stod hans granne och fixade med sin bil med stereon på max och de bor ca 3 meter ifrån varandra.

Så ja, jag kanske måste tänka om.

Förstår precis din känsla! Nu när det är sommar och allt är grönt och fint ute så
Längtar jag efter att bo i hus, helst ett rött gammalt trähus hahaha. Men sen när det regnar och snöar då är det himla skönt med lägenhet alltså.
Vi bodde i brf trea och flyttade till ett radhus, vi trivdes inte alls där pga planlösningen och den dåliga uteplatsen. Vi sålde radhuset och bodde i en hyresrättslägenhet i 7 veckor innan vi köpte en bostadsrättslägenhet.
Vi har nu letat hus senaste året igen men det är sån hysteri på marknaden och allra helst i Coronatider så vi har tagit en liten paus för att landa in i hur vi egentligen vill bo. när vi bodde i hyresrätten så var lägenheten väldigt eftersatt (dock stor, 120 kvm) men alla grannar rökte så vi kunde aldrig sitta ute på balkongen eller öppna ett fönster. Vi borde i en gavellägenhet högst upp så alla runt om oss och under oss rökte. Vi bodde också högst upp vilket vi kände var krångligt och jobbigt.
i denna Lgh (brf) trivs vi väldigt bra. Känner inte alls igen mig i det många skriver med störande grannar, barnvagnar i trappen, fester osv. Men jag tror att vi har haft tur med grannarna. Det är som ett 2 våningshus utan källare. Inga cykelrum i huset. Eget garage, fina körsbärsträd och andra träd (vet inte va de heter ) i området. Grannarna röker inte, är trevliga pensionärer som allting hejar på oss och sonen. Vi har tvättmaskin och torktumlare hemma, 2 badrum, mysig innergård. Vi har nära till skogen, förskolan och stan. Vi är omringade med lekparker och lägenheterna ligger på en villagata. Vi bor i en topprustad lägenhet där vi inte behöver göra särskilt mycket. Det enda vi saknar (som gjort att vi letat hus) är lite större kök där vi kan ha större matgrupp och även en uteplats/trädgård. Tycker det är lite tråkigt nu att tex inte kunna ha en studsmatta till sonen att leka på då vi inte får ställa ut sånt eftersom det blir brf ansvar om nån obehörig kommer dit och leker och gör sig illa. Att ständiga behöva hälla ur vattnet i poolen på sommaren är också lite störigt, skönt att ha en egen liten pool (en baby pool typ) men ändå. Det är de enda anledningarna egentligen. Utöver det ser vi inget behov med att ha ett hus. Frihet är ju en individuell bedömning, för många är frihet att gå ut och fixa i trädgården, frihet för oss att bara kunna gå upp på helgerna och tänka. Vart ska vi åka idag? Ska vi upptäcka nåt nytt ställe?
Skulle vi köpa hus blir det nog nåt nyare hus alternativt äldre hus som är bra genomgående rustat och en enkel trädgård. Tror tyvärr att vi bor för bra i vår Lgh för att kasta oss över hus. Hade vi bott kvar i hyresrätten hade vi nog varit mer desperata att flytta. vi är inte heller riktigt husmänniskor och trivs med att lägga tiden på andra saker än att fixa med hus. Så ja vi får väl se hur det blir