Någon enstaka gång har tanken snuddat vid mig att "det skulle vara skönt att bo i lägenhet". Det varar dock bara en sekund, och händer bara när det är väldigt många "måsten",för sedan ser jag framför mig vilket instängt liv jag skulle få i en lägenhet... Har läst hela tråden nu och håller med i princip alla - nämligen att det beror på vad du är ute efter, och att det kan variera med vilken fas i livet man är i. JAG älskar att bo i hus - men jag älskar också att vara ute i trädgården. (den är dock ALDRIG ett måste för mig - har jag ingen lust sätter jag mig och läser istället) Har en jättestor trädgård med ett pyttelitet hus. Det ligger jättebra till: 3 - 10 minuters promenad till allt du kan önska till vardags, dvs mataffärer, bibliotek, vårdcentral, apotek, gym (haha, inte för mig), skolor mm. T.o.m. ett bad! (strand alltså) Vill jag gå på klubb eller bio får jag ta mig till stan, dvs Uppsala. Det tar ca 15 min med bil, men finns också buss och tåg.Har inga grannar direkt inpå, men har också en hög, tät häck som hindrar insyn från dem som går förbi.
Mitt viktigaste råd är att tänka på LÄGET. Huset kan du alltid fixa (själv eller leja någon) men läget är ju vad det är... Om läget är bra och det enda felet är insyn från en granne så är ju det relativt enkelt att fixa - plantera en häck!
Mitt viktigaste råd är att tänka på LÄGET. Huset kan du alltid fixa (själv eller leja någon) men läget är ju vad det är... Om läget är bra och det enda felet är insyn från en granne så är ju det relativt enkelt att fixa - plantera en häck!
Det är lite roligt för exakt det du beskriver kan upplevas som måsten av andra. Egentligen jag också..Isakare skrev:
Jag vill ha min frihet i hus, men jag vill inte ha jobbet, jag vill vara nära naturen och är gärna ute och vandrar, springer, cyklar i skogen, plocka svamp precis utanför tomtgränsen.. jag vill sitta i min trädgård och grilla och dricka kaffe men inte rensa rabatter... och en stor del av min fritid lägger jag på läsa böcker, spela med kompisar, kolla film, laga mat, baka osv.
Uppväxt i hus på landet med närmaste granne några hundra meter bort. Total-drömmen bortsett från att det var lite väl långt bort till buss/tåg in till stan.
Sen flyttade jag till Göteborg pga kärleken.. bott i både studentlägenhet (fyfan) och "vanlig lägenhet" (mindre fyfan men fortfarande fyfan). Upplevt folk som festat mitt i natten, spelat trumpet från sin balkong tidigt som satan, barnspring kl 6 på morgonen samt arga lappar om att man tagit sig en cigg på sin egna balkong. Minns inte vad många samtal jag fått göra till störningsjouren under åren.
Köpte hus för 1.5 år sedan. Visst, villaområde med 2 nära grannar MEN hörntomt och den ena grannen märks ALDRIG av och till den andra grannen har vi en 2m häck emellan ♡
BÄSTA vi gjort. Visst, det finns saker att göra på huset/trädgården men det är helt klart värt det.
Vi är inte i dunderbehov av bil då man kan gå/cykla (moppe) till affären. Pendel in till Göteborg når man på max 10min promenad och den tar 20min. Lekplatser/skola/fotbollsplan ligger ett stenkast ifrån huset.
Det största störningsmomentet är väl när ynglingarna träffas vid högstadiet här i närheten på helgerna och bränner däck på sina A-traktorer men det är bara nån timma eller två och inte jämförbart med att nästan konstant höra en granne som bor vägg i vägg
Sen flyttade jag till Göteborg pga kärleken.. bott i både studentlägenhet (fyfan) och "vanlig lägenhet" (mindre fyfan men fortfarande fyfan). Upplevt folk som festat mitt i natten, spelat trumpet från sin balkong tidigt som satan, barnspring kl 6 på morgonen samt arga lappar om att man tagit sig en cigg på sin egna balkong. Minns inte vad många samtal jag fått göra till störningsjouren under åren.
Köpte hus för 1.5 år sedan. Visst, villaområde med 2 nära grannar MEN hörntomt och den ena grannen märks ALDRIG av och till den andra grannen har vi en 2m häck emellan ♡
BÄSTA vi gjort. Visst, det finns saker att göra på huset/trädgården men det är helt klart värt det.
Vi är inte i dunderbehov av bil då man kan gå/cykla (moppe) till affären. Pendel in till Göteborg når man på max 10min promenad och den tar 20min. Lekplatser/skola/fotbollsplan ligger ett stenkast ifrån huset.
Det största störningsmomentet är väl när ynglingarna träffas vid högstadiet här i närheten på helgerna och bränner däck på sina A-traktorer men det är bara nån timma eller två och inte jämförbart med att nästan konstant höra en granne som bor vägg i vägg
Tiden man lägger ned på sin trädgård går ju till stor del att avgöra själv. Man måste inte ha en golfgreengräsmatta t ex. Vi ägnar inte mer än en eller ett par timmar i veckan åt trädgårdsarbete. Krattar sällan eller aldrig löv, klipper gräset kanske varannan vecka. Har sett till att plantera träd, buskar och växter som inte kräver speciellt mycket skötsel.
Så det är rätt mycket upp till din egen ambitionsnivå hur mycket jobb det handlar om.
Så det är rätt mycket upp till din egen ambitionsnivå hur mycket jobb det handlar om.
Underbart att drömma om hus! Jag håller inte med om att all tid måste gå till huset. Du väljer själv vilken nivå du vill lägga dig på.
Jag, min man och vår 2,5-åring flyttade från en 4a i Bromma till Ekerö och kedjehus. Vi var lite oroliga för att vi inte skulle kunna ”åka in till stan och ta en öl” lika lätt osv tills vi insåg att en uber från stan kostar under 300kr. Vi kan alltså lätt få båda delarna av lugnet/landet/frihet och närhet till stan. 30 min med bil till stan.
Ett tips är att knacka på hos grannarna och fråga hur de trivs osv för att få en känsla innan man köper hus man kollar på. Man får lätt en snabb känsla.
vi har bästa grannarna i världen. Vi deltar så mkt/lite vi vill och de har visat sig bli nära vänner som man springer över och dricker vin hos och det är grannfrun-aws mm.
vi störs aldrig av någon annan. Knäpptyst nattetid vilket det aldrig var i Bromma. Vi bygger upp lite häckar mm då vi vill ha lite insynsskydd. Inget problem att ha lite musik på och sitta och prata på altanen utan att grannarna hör.
vi köpte ett renoveringsobjekt och tog in snickare som gjorde huset helt ”sprillans” så vi kommer inte behöva göra något på många år framöver och då tar vi in hjälp/hantverkare igen.
bästa känslan är att sätta sig i hammocken med ett glas vin och lyssna på fågelkvittret.
vi kommer aldrig flytta från hus och det är klart ni ska testa! Stan finns kvar hoppas du får någon ro i detta och inte grubblar för mycket
Jag, min man och vår 2,5-åring flyttade från en 4a i Bromma till Ekerö och kedjehus. Vi var lite oroliga för att vi inte skulle kunna ”åka in till stan och ta en öl” lika lätt osv tills vi insåg att en uber från stan kostar under 300kr. Vi kan alltså lätt få båda delarna av lugnet/landet/frihet och närhet till stan. 30 min med bil till stan.
Ett tips är att knacka på hos grannarna och fråga hur de trivs osv för att få en känsla innan man köper hus man kollar på. Man får lätt en snabb känsla.
vi har bästa grannarna i världen. Vi deltar så mkt/lite vi vill och de har visat sig bli nära vänner som man springer över och dricker vin hos och det är grannfrun-aws mm.
vi störs aldrig av någon annan. Knäpptyst nattetid vilket det aldrig var i Bromma. Vi bygger upp lite häckar mm då vi vill ha lite insynsskydd. Inget problem att ha lite musik på och sitta och prata på altanen utan att grannarna hör.
vi köpte ett renoveringsobjekt och tog in snickare som gjorde huset helt ”sprillans” så vi kommer inte behöva göra något på många år framöver och då tar vi in hjälp/hantverkare igen.
bästa känslan är att sätta sig i hammocken med ett glas vin och lyssna på fågelkvittret.
vi kommer aldrig flytta från hus och det är klart ni ska testa! Stan finns kvar
hoppas du får någon ro i detta och inte grubblar för mycketdanniee skrev:
danniee skrev:
Det är skillnad på folk och folk... Fast jag förstår var danniee kommer ifrån...bor man avskilt kan man bete sig som man vill, vitt skräp eller inte...men bor man tätt ihop visar "vettiga" människor hänsyn.
Jag skulle garanterat leva på ett helt annat sätt om jag bodde ute i skogen helt utan grannar...vilket jag gjort under korta perioder när jag hyrt/lånat ställen med de förutsättningarna.
Fast jag förstår var danniee kommer ifrån...bor man avskilt kan man bete sig som man vill, vitt skräp eller inte...men bor man tätt ihop visar "vettiga" människor hänsyn.Jag skulle garanterat leva på ett helt annat sätt om jag bodde ute i skogen helt utan grannar...vilket jag gjort under korta perioder när jag hyrt/lånat ställen med de förutsättningarna.
Det låter motsägelsefullt när du tar det ur kontext, men som Paxman skriver så visar normala människor hänsyn. En av anledningarna till att jag har en dröm om att flytta till villa är för att jag ska kunna spela musik sent på kvällen inomhus eller se på film utan att störa grannarna. Om jag vore en idiot skulle jag dra på musiken nu i min lägenhet och inte bry mig. Så du väljer att missförstå mig med flit eller försöka göra dig lite lustig över något som inte är relevant egentligen. Jag har aldrig stört någon och inte fått klagomål. Däremot har jag, som jag skrev, råkat ut för riktiga svin till grannar i radhuset som helt saknade social kompetens och inte förstod konceptet hänsyn.Boogiepack skrev:
Gräset har en tendens att alltid verka grönare på andra sidan (hos grannen?)
Jag växte upp i en närförort till Stockholm i villa och älskade det som barn, har så mycket minnen av all lek på vår tomt att jag liksom alltid tänkt att jag vill bo i villa igen. Efter livet hos mamma och pappa väntade 10 år i olika lägenheter, och egentligen trivdes jag rätt bra... Men det är precis som du säger, barndunsande kl 6 på morgonen är halvkul att vakna av, det känns heller inte allt för kul att vara den som skapat de dunsande barnen (och därför varit uppe sen länge kl 06) eftersom man vet vad grannarna måste stå ut med... Jag blev dessutom galen på grannar som inte kunde respektera att man inte borrar i betongväggar kl 22... Eller inte kan hantera sina sopor i ett gemensamt soprum, eller röker i trapphuset eller... ja, listan kan väl göras lång!
Vi flyttade för snart ett år sen till en villa strax utanför Stockholm. På ett sätt ren lyx: vi har en egen tomt samtidigt som vi har 5 minuter till tunnelbanan och därifrån 15 minuter in till city. Det är dock ett äldre hus vilket innebär massa jobb, och ljudisolerat är det INTE! Vi hör definitivt grannens barn när de hoppar studsmatta (även om det känns som om man automatiskt får större tålamod med sånt när man själv har barn) och även om man inte behöver älska sina grannar så är det ju definitivt att föredra om man kan ha en civiliserad samtalston, för man kommer behöva prata med varandra.
Jag kan ibland, om jag ska vara egoistisk, sakna att bo i lägenhet. Samtidigt vill jag ge mina barn det jag älskade med att växa upp i villa. Jag vill nog påstå att det inte är fullt lika romantiskt som du tänker dig, även om det så klart beror på om man har råd att köpa ett nybyggt eller totalrenoverat hus och har råd att anlita folk för precis allt som behöver göras, eller inte.
Jag växte upp i en närförort till Stockholm i villa och älskade det som barn, har så mycket minnen av all lek på vår tomt att jag liksom alltid tänkt att jag vill bo i villa igen. Efter livet hos mamma och pappa väntade 10 år i olika lägenheter, och egentligen trivdes jag rätt bra... Men det är precis som du säger, barndunsande kl 6 på morgonen är halvkul att vakna av, det känns heller inte allt för kul att vara den som skapat de dunsande barnen (och därför varit uppe sen länge kl 06) eftersom man vet vad grannarna måste stå ut med... Jag blev dessutom galen på grannar som inte kunde respektera att man inte borrar i betongväggar kl 22... Eller inte kan hantera sina sopor i ett gemensamt soprum, eller röker i trapphuset eller... ja, listan kan väl göras lång!
Vi flyttade för snart ett år sen till en villa strax utanför Stockholm. På ett sätt ren lyx: vi har en egen tomt samtidigt som vi har 5 minuter till tunnelbanan och därifrån 15 minuter in till city. Det är dock ett äldre hus vilket innebär massa jobb, och ljudisolerat är det INTE! Vi hör definitivt grannens barn när de hoppar studsmatta (även om det känns som om man automatiskt får större tålamod med sånt när man själv har barn) och även om man inte behöver älska sina grannar så är det ju definitivt att föredra om man kan ha en civiliserad samtalston, för man kommer behöva prata med varandra.
Jag kan ibland, om jag ska vara egoistisk, sakna att bo i lägenhet. Samtidigt vill jag ge mina barn det jag älskade med att växa upp i villa. Jag vill nog påstå att det inte är fullt lika romantiskt som du tänker dig, även om det så klart beror på om man har råd att köpa ett nybyggt eller totalrenoverat hus och har råd att anlita folk för precis allt som behöver göras, eller inte.
Ja, det här underskattar nog många. Även om jag aldrig bott i villa har jag ju renoverat badrum och annat i lägenhet och det kan vara rejäl huvudvärk och stress att hålla på med hantverkare :/S johd01 skrev:
Ser att många svar handlar om totalfrihet och att grannar kan vara mer eller mindre störande!
Jag har nog hittat den perfekta lösningen på det problemet. Jag är sedan ngr månader tillbaka hemlös. Känner mig ganska befriad och grannar har jag inga problem med heller det tillkommer ju å andra sidan problem som inte berör just känslan av frihet och avsaknad/saknad av grannar men det är ju en annan fråga.
Jag tror så här.
Att du, (TS) måste nog helt enkelt prova på villalivet för att säkert kunna värdera vilka känslor du sätter främst. Personligen tror jag att du inte kommer att ångra dig vad du än väljer så länge allt annat i ditt liv är bra
Go for it!
Jag har nog hittat den perfekta lösningen på det problemet. Jag är sedan ngr månader tillbaka hemlös. Känner mig ganska befriad och grannar har jag inga problem med heller det tillkommer ju å andra sidan problem som inte berör just känslan av frihet och avsaknad/saknad av grannar men det är ju en annan fråga.
Jag tror så här.
Att du, (TS) måste nog helt enkelt prova på villalivet för att säkert kunna värdera vilka känslor du sätter främst. Personligen tror jag att du inte kommer att ångra dig vad du än väljer så länge allt annat i ditt liv är bra
Go for it!
