Man planerar trädgården =) Under säsong lägger jag en dryg halvtimme per helg för trädgård som lägst, höst och vårstäd tar längre tid, runt 50-60 säckar löv kör jag på hösten som jag räfsat ihop i omgångar, på våren blir det ett till två släp kvistar och grenar och skit som uppkommit på trottoaren, och på gräsmattan. Alltså jag planerar in en lördag på våren och en på hösten så kör jag när tippen öppnar och är färdig till middag.F FRS05 skrev:
Och inte vill man sitta ute och grilla när det är de stora =)
Sen håller jag inte med dig om grannar i villa, beror ju helt på hur du bor. Jag ser inte ena grannen från november till april. Den andra jag brukar stöta på kan de gå 1-2 månader mellan.
I lägenhet är risken större att man stöter på någon man inte gillar.
Min upplevelse iallafall =) Men jag har haft tur med huset med så kan inte klaga.
Visst kunde jag väl huggt ner alla träden men då ser jag ju fler grannar.
Om grannar är ett problem så kommer du hitta en granne som är stör i skogen också även om den bor 2km bort.danniee skrev:
jag mellanlandade i lägenhet (hyres) mellan två hus och jag trivdes i lägenheten men inte med stampet i taket från grannen ovan, avsaknad av förråd och egen tvättstuga med torkmöjligheter sög lite också och så kostade lika mycket som huset jag hade innan. Det enda positiva var att jag kunde spela hur mycket golf jag ville utan att fundera på nåt annat.
i hus nummer två (ligger i normalt villa kvarter) 1200kvm tomt 120m2 + lika mycket källare så jag och familjen har all plats vi behöver, det är skönt. Jag är ingen horder men har hobbys och jag gillar att ha var sak på sin plats.
Första huset du köper blir nog inte det optimala hur du än gör, man lär sig vad som är viktigt med varje hus. Jag är endast missnöjd med min parkering som ligger rakt bakom garaget på norrsida så snön ligger kvar längst och jag skrapar alltid rutor först och sist på året men det kan jag leva med
På minussidan med köpet kommer behovet av att byta tak, alla vitvaror pajade inom 2år, livslängden på lite allt möjligt passerades också under den tiden så utgifterna drog iväg med närmare 400k direkt men nu är det lugnt i några år igen.. det finns inga hus som är klara, räkna med ett konstant utflöde av pengar men på nåt vis känns det värt det, tycker i alla fall jag.
Jag tycker inte du ska ta upplevelserna med radhusgrannarna som någon måttstock för hur det är att bo i friliggande villa. Som jag skrev tidigare har vi haft osannolik tur med de som bor på vår lilla gata och alla de fem grannar som gränsar direkt till vårt hus är alla verkligen superbra.danniee skrev:
En av dem, som ligger tvärs över gatan ligger dock i fejd med en annan granne. Denna fejd startade på 90-talet och verkar vara totalt låst. Den är dock en helt passiv fejd på så sätt att de helt enkelt ignorerar varandra till 100%. Vi är vänner med båda, och fått höra historien från båda hållen och jag kan säga att det är lite sorgligt att vuxna människor inte kan reda ut en sån skitsak. Vi har aktivt valt att inte välja sida, utan vi respekterar att de inte tål varandra och försöker inte ge oss på några medlingsförsök. Det hör till saken att de två familjerna är väldigt speciella på sitt egna lilla sätt, och det är lätt att förstå varför det skurit sig mellan just dem.
Med detta vill jag ha sagt att det funkar utmärkt att bo nära varandra i hus även om man inte är goda vänner. Det gäller bara att båda parter respekterar varandra, och inte håller på och jävlas. Dessvärre kan man ju inte välja sina grannar, men detta gäller även i flerfamiljshus. Vår ena granne gick bort för tre år sedan och hans fru kunde inte bo kvar själv. Jag kan säga att det var några nervösa månader tills vi träffade de nya ägarna. De tillhör nu de personer vi umgås mest med på fritiden!
Grannarna bakom oss där vi bodde förut pratade inte med oss. Vet inte varför, men det fungerade ändå.
Men de flesta människor är faktiskt normala och normalsociala. Tycker inte man behöver vara så rädd för att få fel grannar.
Men de flesta människor är faktiskt normala och normalsociala. Tycker inte man behöver vara så rädd för att få fel grannar.
Det här är nog det viktigaste som skrivit i den här tråden!K Kirre2 skrev:
Man måste tänka på att det är bara folk som haft otur med sina grannar som skriver på forum och andra ställen. Det är inte många som startar trådar om hur bra de trivs med sina grannar...Alla svar visar rätt bra hur olika vi är som människor.
Det finns helt enkelt inget rätt eller fel.
I alla boendeformer bor det människor, majoriteten är ju inte knepiga men dom 5% eller vad det kan vara tar väldigt stor plats och finns överallt.
Jag har bott i hela spektrat, radhus, hyresrätt, bostadsrätt, fritidshus och villa i stockholm.
Sedan 1år tillbaka bor vi på landet i södra dalarna, bästa VI har gjort, men det är ju för att det passar vår livstil, just nu.
Men jag kan mycket väl tänka mig att flytta till lägenhet i framtiden.
Mina råd är:
Känn efter och lyssna på dig själv och var inte rädd för att prova, du kan alltid flytta tillbaka.
Vad som är rätt område eller boendeform idag behöver inte vara det om 5år.
Att du inte upplever dig som händig är inget hinder för att bo i just hus, men om du däremot inte vill försöka eller är beredd att lägga en viss tid på huset så kommer det antingen kosta mycket pengar eller sluta med ett förfallet hus.
Men har du viljan så kommer allt lösa sig.
Det finns helt enkelt inget rätt eller fel.
I alla boendeformer bor det människor, majoriteten är ju inte knepiga men dom 5% eller vad det kan vara tar väldigt stor plats och finns överallt.
Jag har bott i hela spektrat, radhus, hyresrätt, bostadsrätt, fritidshus och villa i stockholm.
Sedan 1år tillbaka bor vi på landet i södra dalarna, bästa VI har gjort, men det är ju för att det passar vår livstil, just nu.
Men jag kan mycket väl tänka mig att flytta till lägenhet i framtiden.
Mina råd är:
Känn efter och lyssna på dig själv och var inte rädd för att prova, du kan alltid flytta tillbaka.
Vad som är rätt område eller boendeform idag behöver inte vara det om 5år.
Att du inte upplever dig som händig är inget hinder för att bo i just hus, men om du däremot inte vill försöka eller är beredd att lägga en viss tid på huset så kommer det antingen kosta mycket pengar eller sluta med ett förfallet hus.
Men har du viljan så kommer allt lösa sig.
Jag tänker ta mig friheten att svara på dina ursprungliga frågor med utgångspunkt från att ha bott i lägenhet(er), villa i villaområde och nu villa/gård på landet.
I "förortsvillan" var det bättre, men fortfarande var ju grannarna nära. Det var ju trevligt på sitt sätt att ha någon att småprata med emellanåt när man kom gåendes hem på gatan och stannade till en minut eller så, men samtidigt störs jag av att andra glor på vad jag gör (det var mer än ett tillfälle när grannen stod i fönstret och tittade på mina förehavanden). Nu har jag full "frihet". Jag kan stå naken utanför huset och joddla och inte en käft kommer att se eller höra. Samtidigt har jag bytt bort friheten att kunna glida in på det lokala konditorit, ha gymmet på gångavstånd, förskolan nära osv.
I förortsvillan var det inte något som inte löstes med lite snack. Oftast sådant som att måla om någon fasad som var åt ena grannens håll eller att ta ner en gemensam häck på en höjd som båda var ok med osv.
Men återigen, nu är det skönt att kunna fälla hela träd och annat utan att någon lägger sig i det minsta.
I lägenheten var det inte någon frihet i lägenheten. Spela musik och annat påverkade ju grannarna och de påverkade oss. Grillos in i lägenheten när man hellre vill ha balkongdörren öppen osv. Ingen höjdare.danniee skrev:
I "förortsvillan" var det bättre, men fortfarande var ju grannarna nära. Det var ju trevligt på sitt sätt att ha någon att småprata med emellanåt när man kom gåendes hem på gatan och stannade till en minut eller så, men samtidigt störs jag av att andra glor på vad jag gör (det var mer än ett tillfälle när grannen stod i fönstret och tittade på mina förehavanden). Nu har jag full "frihet". Jag kan stå naken utanför huset och joddla och inte en käft kommer att se eller höra. Samtidigt har jag bytt bort friheten att kunna glida in på det lokala konditorit, ha gymmet på gångavstånd, förskolan nära osv.
I lägenhet, nej, i förortsvilla, ja ganska så, nu absolut.danniee skrev:
I förortsvillan var det inte något som inte löstes med lite snack. Oftast sådant som att måla om någon fasad som var åt ena grannens håll eller att ta ner en gemensam häck på en höjd som båda var ok med osv.
Men återigen, nu är det skönt att kunna fälla hela träd och annat utan att någon lägger sig i det minsta.
Ja, när problemen hopar sig, man är trött och sliten men ändå "måste" man måla om fasaden, kitta fönster, skrapa mossa från taket, rensa avloppen, klippa häcken, kratta gruset osv. Å andra sidan är allt detta sådant som jag drömde om att kunna göra när jag satt i lägenheten och ugglade.danniee skrev:
Ja. Av de anledningar jag sa ovan. Att ha nära till saker och ting, exempelvis jobb på gångavstånd. Men jag ser det också som att var sak (och boende) har sin tid. När jag var yngre var det ok att bo i lägenhet och lägga en helg på att spela tv-spel. Nu är det klart bättre att kunna öppna dörren och skicka ut ungarna i trädgården istället. Så den lilla avundsjuka jag har, den går snabbt över.danniee skrev:
Så sant!P Paxman skrev:Det här är nog det viktigaste som skrivit i den här tråden!
Dessutom blir det många gånger lite vad man gör det till med galna grannar. Stör man sig på att de kör vinkelkapen kl 03 på natten och denne inte lyssnar när man snällt ber om att inte göra det mitt i natten finns det tyvärr inte mycket att göra åt. Men är det en granne som av någon anledning vill vara sur på en så räcker det många gånger att bara ignorera det och inte låta det påverka en. Alternativt att fortsätta vara normaltrevlig (hälsa när man går förbi varandra och liknande) och visa att de får tycka vad de vill men man själv visar hyfs och tar inte åt sig av deras påhitt. Efter ett tag brukar de inte tycka att det är så roligt längre när saker de gör inte biter på en och då antingen sluta för att bli hyfsat trevliga eller i alla fall sluta så pass att de håller sig på sin kant och undviker en.
Vi har en granne (pensionärspar) som är riktiga skvallertanter och bara måste ha koll på vad alla i området gör och skvallra med alla. De verkar även vara tvungna att konstant vara sur på någon i området. Först var de så irriterade på en annan granne så de ville få honom vräkt från hans egen villa (?!) och då beklagade de sig ofta om det till oss. Men sen söktes ett förhandsbesked på en tänkt tomt en bit in i skogen som de absolut måste stoppa (anledningarna var många och den ena märkligare än den andra) och försökte då få med sig alla i området. De insåg snabbt att grannen de ville vräka var lätt att övertala/styra så helt plötsligt började de bjuda över denne på fika och nu umgås de hur mycket som helst. Men när de försökte få med mig så sa jag ifrån för jag ser inget problem med det som står i ansökan om förhandsbeskedet. Jag förklarade även att vissa saker de vill göra har de inte ens laglig rätt att göra, men det var tydligen inte populärt. Så sen den dagen är de fly förbannade på mig och så fort jag är hos en annan granne så "vågar" de inte komma över. Och är de redan hos en granne och jag ska dit för att fråga något så går de hem så fort de ser att jag närmar mig och jag ser hur arga de är över att inte "få" vara kvar.
Det syns hur mycket av deras energi som går åt till att vara sur på mig och störa sig på allt jag gör. Vilket är lite tragiskt att vuxna människor ska bete sig så och lägga så mycket energi på småsaker. Men mig rör det inte i ryggen då jag anser att om de vill vara sura på mig så är det deras problem, inte mitt och jag tänker inte ödsla energi på deras idioti. Så så länge de håller sig utanför min tomt störs jag inte ett dugg av dem. Och ibland är de faktiskt till och med ganska underhållande när de krypkör förbi vår tomt för att försöka se vad vi gör och sedan sakta, sakta backar tillbaka till sin egen tomt och verkar tro att vi inte förstår vad de gör
Så vi har minst sagt en konstig granne, men jag ser inte det som ett problem utan allt de gör rinner av mig. Så trots min konstiga granne älskar jag att bo där vi bor.
Jag skulle kunna välja att ge igen vilket snabbt skulle trappa upp konflikten, men det enda det skulle göra är att jag skulle lägga massor med negativ energi på det och själv börja må dåligt. Tillslut kanske jag till och med skulle känna att det var en så jobbig konflikt att jag skulle vara tvungen att flytta.
Så många gånger påverkar ens egen inställning hur mycket man störs av knäppa grannar och hur stort problem det blir för en själv
Kom att tänka på mina föräldrar som bodde i ett traditionellt villaområde. Jag är ju uppväxt i det huset också. Men efter jag flyttat hemifrån sa mamma att grannen tvärs över gatan sagt att "ja, vi ser ju att ni sitter och dricker te på kvällarna". Precis vad mamma och pappa drack kunde grannarna ju omöjligt se, men mamma blev så störd så det blev ingen mer kvällsfika efter det.tensiden skrev:
Men om man tänker efter. Vi kanske haft tur, men vi har bara haft två jobbiga grannar. De som vägrade prata med oss av nån anledning, men vi fick höra sen att de var osams med alla runt omkring, och en som klagade på allt vi gjorde och inte gjorde.
Så har man otur kan det bli riktigt jobbigt, men risken är nog inte så stor.
Så har man otur kan det bli riktigt jobbigt, men risken är nog inte så stor.
Uppvuxen i hus, bott kortare tid av mitt vuxna liv i lgh i större städer ( först förort, sedan Stampen, Gbg, innan hus 1993, just vid 500% räntan, så det blev billigt i inköp. Bor kvar, och har ett lantställe som sommarstuga med flertalet hus o bodar, samt 2 hektar ”tomt”.danniee skrev:
Kan säga att jag ALDRIG längtat till lägenhet efter att jag köpte hus. Oslagbart. Fast man har ju alltid något att göra, och är man född med två tummar mitt i handen kanske detta liv inte är för alla.... blir lätt dyrt att hyra in folk till allt....
Sov över i en lägenhet för 10 år sen, själva sovandet gick väl okej även om jag fick lyssna på bruset från E4an hela natten. Gå upp, äta frukost, borsta tänderna.....men sen då ?? Vad gör man sen ??
Jag går alltid ut efter frukost, när man hade familj ut med barnen, nu ut på tomten, ut i garaget, fixa på huset, gå till postlådan, skotta snö eller klippa gräset, kratta löv eller klippa buskar, tvätta bilen, trimma moppen, kitta om fönsterna på södersidan, prata skit med nån granne.
Hon i lägenheten kände ingen granne.
Jag går alltid ut efter frukost, när man hade familj ut med barnen, nu ut på tomten, ut i garaget, fixa på huset, gå till postlådan, skotta snö eller klippa gräset, kratta löv eller klippa buskar, tvätta bilen, trimma moppen, kitta om fönsterna på södersidan, prata skit med nån granne.
Hon i lägenheten kände ingen granne.
Många som säger att de är mycket att göra på hus. Men även brf-lägenheter finns det ju att göra i. Kök, badrum, ytskikt m.m. måste man trots allt fixa själv.
Stora saker som takbyte, fasad mm betalar man ju för via avgiften i en brf och ska man så klart kalkylera med i sin egen husbudget. Finns bra tabeller för att kalkylera hur länge sådant håller. Bara lägga upp en underhållsplan och spara/amortera. Ofta visar det sig att man kan skjuta på underhållet lite längre och så ”sparar” man pengar.
Stora saker som takbyte, fasad mm betalar man ju för via avgiften i en brf och ska man så klart kalkylera med i sin egen husbudget. Finns bra tabeller för att kalkylera hur länge sådant håller. Bara lägga upp en underhållsplan och spara/amortera. Ofta visar det sig att man kan skjuta på underhållet lite längre och så ”sparar” man pengar.
Jag förstår precis vad du menar! Flyttade ifrån en lägenhet då jag hade sjukt jobbiga grannar bredvid. Trivdes utmärkt första året i nya lägenheten mitt över gatan med uteplats. Efter ett år blev lägenheten, på fasionabla Solsidan, en mardröm då fd grannjävlarna, jag flytt ifrån, flyttade in ovanpå!!!. De hade etage och sprang upp och ned för trapporna dygnet runt. Spelade på sin flygel samt spelade innebandy och åkte skateboard inomhus. Satt jag på uteplatsen stod de och sparkade boll mot en vägg mittöver. I 11 år blev jag kvar p.g.a. mina barn som hade sitt liv i krokarna. Till slut hade jag sömnbesvär och mådde psykiskt dåligt. När yngsta barnet gått ut skolan hittade jag mitt drömhus! Det är ganska litet men har två gäshus där barnen kan bo på min 3695 km2 stora tomt. Jag har grannar men få och på behörigt avstånd. Det är bergshällsar, skog och äng så inte mycket till skötsel. Det är en aning längre ut i grannkommunen men gör mig inget att färdas en kvart extra för att få bo på denna vackra plats, ostörtdanniee skrev: