Att gå in i väggen!?
Och då menar jag inte genom dörren utan mentalt/fysiskt.
Så som alla bygger och donar här samtidigt med heltidsjobb och familjer så måste ett flertal råkat ut för utmattning och total brist på energi då och då?
Hur har ni hanterat det och gått vidare, och ändå nått målet med bygge/projekt?
(Frågar en som börjar känna oroande vibbar inom sig...)
Så som alla bygger och donar här samtidigt med heltidsjobb och familjer så måste ett flertal råkat ut för utmattning och total brist på energi då och då?
Hur har ni hanterat det och gått vidare, och ändå nått målet med bygge/projekt?
(Frågar en som börjar känna oroande vibbar inom sig...)
Robert och Maria uttryckte det rätt väl: Det är bara att bryta ihop och komma igen...
Själv står man på randen. jag är helt slut. Det sista året har totalt dominerats av husritande och byggande. Men, eftersom vi "funderat" hus länge så har själva byggnadsprocessen gått relativt smärtfritt. Besulten har varit hyfsat lätta att fatta (även om vi ändrade golv och kakelbeställningen 4 ggr) Visst har det blivit sena nätter när man har elektriker på gång som frågar efter exakta mått på inredningar. Men på det hela taget och framförallt nu när vi befinner oss mitt i bygget så håller längtan en uppe...
Själv står man på randen. jag är helt slut. Det sista året har totalt dominerats av husritande och byggande. Men, eftersom vi "funderat" hus länge så har själva byggnadsprocessen gått relativt smärtfritt. Besulten har varit hyfsat lätta att fatta (även om vi ändrade golv och kakelbeställningen 4 ggr) Visst har det blivit sena nätter när man har elektriker på gång som frågar efter exakta mått på inredningar. Men på det hela taget och framförallt nu när vi befinner oss mitt i bygget så håller längtan en uppe...
Ah vad roligt. Conan, du måtte ha läst tidningsartikeln !?
Vi tror att det är det enda sättet att hantera kriser är att ha dem, få ett psykbryt då och då och sedan sätta igång att jobba med samma entusiasm igen. De som har följt vår blogg från start kan säkert dra sig till minnes att vi inte uppdaterade på över en månad. Det berodde på ett "bryt".
Tillåt dig att få bryt, ryck eller kriser men starta sedan om igen. När man bygger har man liksom inget annat alternartiv
Vi tror att det är det enda sättet att hantera kriser är att ha dem, få ett psykbryt då och då och sedan sätta igång att jobba med samma entusiasm igen. De som har följt vår blogg från start kan säkert dra sig till minnes att vi inte uppdaterade på över en månad. Det berodde på ett "bryt".
Tillåt dig att få bryt, ryck eller kriser men starta sedan om igen. När man bygger har man liksom inget annat alternartiv
När jag läser det här så blir jag lite smått oroad. Jag och min man har prescis beställt bygglovsritningar för tillbyggnad och renovering av det befintliga huset som ska kopplas ihop med den nya delen. Tillsammans så kommer det att bli ca 160 kvm och vi kommer att bo där under hela tiden.
Personligt så tror jag att jag kommer att bli lite less på att det kommer att ta så lång tid med allt.
prescis som TORP ANDERS så har vi heltidsjobb bägge två och två barn att ta hand om och sen ska man även fungera som Taxi till träningar, hämta och köra till kompisar m.m
Vi får hjälp med själva skalet men det mesta innuti kommer vi att göra själva. Det får väl gå som det går.
den som lever får se
Personligt så tror jag att jag kommer att bli lite less på att det kommer att ta så lång tid med allt.
prescis som TORP ANDERS så har vi heltidsjobb bägge två och två barn att ta hand om och sen ska man även fungera som Taxi till träningar, hämta och köra till kompisar m.m
Vi får hjälp med själva skalet men det mesta innuti kommer vi att göra själva. Det får väl gå som det går.
den som lever får se
Man kanske ska skaffa sig en säck amfetamin och ställa in på bygget?
Allvarligt..med ett krävande heltidsjobb så är lågan inte den ljusaste när man kör in på gården framåt 17:30 snåret.
Min tendens är konstigt nog att jag nu istället hoppar på en oändligt massa nya småprojekt utanför huset som kan avslutas relativt enkelt( vi har en smärre gård med ekonomibyggnader,mm) istället för att gå in i huset som vi alltså gör en mer eller minde oplanerad helrotning på.
Någon sorts omedveten flykt från det "stora svåra" projektet som vuxit till oanade nivåer...
Allvarligt..med ett krävande heltidsjobb så är lågan inte den ljusaste när man kör in på gården framåt 17:30 snåret.
Min tendens är konstigt nog att jag nu istället hoppar på en oändligt massa nya småprojekt utanför huset som kan avslutas relativt enkelt( vi har en smärre gård med ekonomibyggnader,mm) istället för att gå in i huset som vi alltså gör en mer eller minde oplanerad helrotning på.
Någon sorts omedveten flykt från det "stora svåra" projektet som vuxit till oanade nivåer...
För oss gick det otroligt bra, med både jobb och mycket eget slit....tills nu, typ....
När vi var mitt uppe i att sälja lägenheten, hade en deadline i form av slutbesiktning alldeles för nära inpå och dessutom inte var färdiga med särskilt mycket av det vi tagit på oss så blev det stressigt. 1/12 hade vi inte kvar lägenheten och då var vi tvungna att komma in i huset. Det gick, och nu har vi bott här sedan dess, men inte har det hänt särskilt mycket mer nu. Det är ju trots allt en del saker som är ofärdiga, t.ex. så har jag en havlfärdig bastu (Saknar panel), en solfångaranläggning i hallen, en otapetserad gästtoalett + ett helt oinrett loft. Men, nu när man äntligen är på plats, har jag stannat av.
Själv tror jag att det blev för mycket där i månadsskiftet nov/dec så jag nära på knäckte mig själv. Dessutom har man skjutit upp en hel del grejer på jobbet för att hinna med huset, så nu måste man komma ikapp där också.
Förhoppningsvis återkommer glädjen och orken. Det positiva nu är dock att vi kan låta det ta den tid som behövs.
När vi var mitt uppe i att sälja lägenheten, hade en deadline i form av slutbesiktning alldeles för nära inpå och dessutom inte var färdiga med särskilt mycket av det vi tagit på oss så blev det stressigt. 1/12 hade vi inte kvar lägenheten och då var vi tvungna att komma in i huset. Det gick, och nu har vi bott här sedan dess, men inte har det hänt särskilt mycket mer nu. Det är ju trots allt en del saker som är ofärdiga, t.ex. så har jag en havlfärdig bastu (Saknar panel), en solfångaranläggning i hallen, en otapetserad gästtoalett + ett helt oinrett loft. Men, nu när man äntligen är på plats, har jag stannat av.
Själv tror jag att det blev för mycket där i månadsskiftet nov/dec så jag nära på knäckte mig själv. Dessutom har man skjutit upp en hel del grejer på jobbet för att hinna med huset, så nu måste man komma ikapp där också.
Förhoppningsvis återkommer glädjen och orken. Det positiva nu är dock att vi kan låta det ta den tid som behövs.
Usch! Så där vill inte jag ha det! Eftersom vi ska bo i huset under hela tillbyggnads- & renoveringstiden så är mitt skräck att det skan förbli så i många år!!! Alltså som en byggnadsarbetsplats. Min man är den lugna typen som tycker att det får ta den tid det tar medans jag kan inte slappna av förrens allt är klart.Conan skrev:Daniel,
du har drabbats av den klassiska puh-effekten. En kompis till mig hade bara några golvlister och någon täckskiva kvar att fixa när han flyttade in. Det har han fortfarande 8 år senare
Blir lite rädd när folk säger att med ett hus bygge antingen så blir det tillökning i familjen eller att man flyttar isär. Jag har absolut inget emot tillökning men den sist nänmda är inget man vill gå igenom.
Att bygga ett hus kan medföra många skiljsmässor även om man inte separerar. :-/
Det är inte alltid lätt att vara överrens. :-?
Det är inte alltid lätt att vara överrens. :-?
En sak som jag tror kan vara bra är att båda parter är lika engagerade i husbygget. Turas om att passa barnen, eller försöka ordna barnvakt så att båda kan jobba med huset. Det ger bättre förståelse. Det klassiska är ju att mannen får dra tyngsta lasset med bygget o att kvinnan "sköter hem o barn". Tror inte att det är det mest gynnsamma alla gånger.
Det där med att fixa barnvakt är ju det ultimata, men i vårat fall blir det svårt. Vi har släkten i en annan stad så då blir allting mycket svårare. Både min man och jag är såna som vill hålla på och fixa och dona med huset och jag kommer förmodligen bli jätte frustrerad om jag inte får chansen att få hjälpa till med det.
Som tur så har vi en kanon bra granne, men ändå så känns det dumt att lämpa över barnen alldelles för mycket hem till henne. Nån gång funkar det ju men man kan ju inte ta henne för givet. Hon har ju sin familj att ta hand om.
Tänk, jag har inte ens kommit igång med bygget men känner mig ganska orolig på hur det kan bli.
Som tur så har vi en kanon bra granne, men ändå så känns det dumt att lämpa över barnen alldelles för mycket hem till henne. Nån gång funkar det ju men man kan ju inte ta henne för givet. Hon har ju sin familj att ta hand om.
Tänk, jag har inte ens kommit igång med bygget men känner mig ganska orolig på hur det kan bli.