Hjälp, jag kan inte släppa drömmen om att bo i hus
Ber på förväg om ursäkt om jag inte riktigt lyckas få struktur på mitt inlägg. Är rätt mycket tankar som är "all over the place".
Har bott i lägenhet i hela mitt liv och har generellt trivts bra. Bodde 10+ år i en lägenhet som var riktigt bra, men drömmen om att bo i villa har funnits där hela tiden. Vi flyttade från lägenheten för att vi behövde större och kanske för att prova något nytt. Det blev radhus i närförort, vilket kändes som en ok kompromiss mellan lägenhet och hus.
Det ska dock sägas att jag var lite skeptisk till radhus eftersom det det kändes som lägenhet mer eller mindre fast med en massa extrajobb. Men jag gav det en chans och försökte vara positiv.
Tyvärr var radhus det värsta jag varit med om. Grannarna var white trash av värsta sorten som älskade att spendera hela dagarna på altanen, grilla och spela tokhög musik från 08-02 från fredag till söndag. Ett riktigt pack. Det blev också väldigt mycket mer personligt på något sätt än lägenhet någonsin var. Där var man mer bara ett lägenhetsnummer. Anonymiteten på det sättet var rätt skön.
Vi flyttade tillbaka till lägenhet och har inte ångrat oss en sekund (så klart). Bor nu i en nyproducerad femrummare i en finare närförort. Det är riktigt lyxigt och något jag aldrig kunde drömma om att jag skulle ha råd med för bara några år sedan.
MEN...jag kan inte släppa drömmen om hus. Jag vet att verkligheten inte är så romantisk som jag föreställer mig, men det jag ser framför mig är total frihet. Inga grannar ovanför, under eller vägg i vägg. Jag kan tjoa och banka och spela musik hur mycket jag vill i princip dygnet runt. Jag behöver inte lyssna på några grannungar som springer på hälarna ovanför mig. Jag kan grilla när jag vill, jag kan ha en jacuzzi på tomten, bjuda över bekanta och bara ha mysigt.
Men jag antar att frihet är subjektivt. Man får frihet på ett sätt, men man kanske mister en hel del frihet då boendeformen är krävande?
Jag skulle dock ändå säga att den viktigaste aspekten för mig är frihet från grannar. Att inte ha grannar direkt inpå sig, att inte bli störd som i lägenhet och inte heller oroa sig för att störa.
Vet inte riktigt vad jag vill diskutera egentligen, men tänkte skapa en tråd och se hur det utvecklar sig. Finns ju hur mycket människor som helst här med erfarenhet av bägge boendeformer.
Ni som bor i hus i närförorter i storstäder (Stockholm?) som har lite tätare mellan grannar:
Hur upplever ni det med "friheten"?
Känner ni att ni slipper det här med grannproblem? Känner ni er helt fria sett ur den aspekten?
Känner ni er någonsin trötta på att bo i hus?
Är ni någonsin i hemlighet lite "avundsjuka" på de som bor i lägenhet?
Kan tilläggas att jag inte är händig för fem öre och skulle behöva köpa något som är i hyfsat bra skick och anlita folk att göra det mesta. Ser dock inte det som ett jättehinder faktiskt.
Har bott i lägenhet i hela mitt liv och har generellt trivts bra. Bodde 10+ år i en lägenhet som var riktigt bra, men drömmen om att bo i villa har funnits där hela tiden. Vi flyttade från lägenheten för att vi behövde större och kanske för att prova något nytt. Det blev radhus i närförort, vilket kändes som en ok kompromiss mellan lägenhet och hus.
Det ska dock sägas att jag var lite skeptisk till radhus eftersom det det kändes som lägenhet mer eller mindre fast med en massa extrajobb. Men jag gav det en chans och försökte vara positiv.
Tyvärr var radhus det värsta jag varit med om. Grannarna var white trash av värsta sorten som älskade att spendera hela dagarna på altanen, grilla och spela tokhög musik från 08-02 från fredag till söndag. Ett riktigt pack. Det blev också väldigt mycket mer personligt på något sätt än lägenhet någonsin var. Där var man mer bara ett lägenhetsnummer. Anonymiteten på det sättet var rätt skön.
Vi flyttade tillbaka till lägenhet och har inte ångrat oss en sekund (så klart). Bor nu i en nyproducerad femrummare i en finare närförort. Det är riktigt lyxigt och något jag aldrig kunde drömma om att jag skulle ha råd med för bara några år sedan.
MEN...jag kan inte släppa drömmen om hus. Jag vet att verkligheten inte är så romantisk som jag föreställer mig, men det jag ser framför mig är total frihet. Inga grannar ovanför, under eller vägg i vägg. Jag kan tjoa och banka och spela musik hur mycket jag vill i princip dygnet runt. Jag behöver inte lyssna på några grannungar som springer på hälarna ovanför mig. Jag kan grilla när jag vill, jag kan ha en jacuzzi på tomten, bjuda över bekanta och bara ha mysigt.
Men jag antar att frihet är subjektivt. Man får frihet på ett sätt, men man kanske mister en hel del frihet då boendeformen är krävande?
Jag skulle dock ändå säga att den viktigaste aspekten för mig är frihet från grannar. Att inte ha grannar direkt inpå sig, att inte bli störd som i lägenhet och inte heller oroa sig för att störa.
Vet inte riktigt vad jag vill diskutera egentligen, men tänkte skapa en tråd och se hur det utvecklar sig. Finns ju hur mycket människor som helst här med erfarenhet av bägge boendeformer.
Ni som bor i hus i närförorter i storstäder (Stockholm?) som har lite tätare mellan grannar:
Hur upplever ni det med "friheten"?
Känner ni att ni slipper det här med grannproblem? Känner ni er helt fria sett ur den aspekten?
Känner ni er någonsin trötta på att bo i hus?
Är ni någonsin i hemlighet lite "avundsjuka" på de som bor i lägenhet?
Kan tilläggas att jag inte är händig för fem öre och skulle behöva köpa något som är i hyfsat bra skick och anlita folk att göra det mesta. Ser dock inte det som ett jättehinder faktiskt.
Kan inte komma ihåg någon gång jag varit i fristående hus och hört grannen kolla på tv däremot har jag hört i flera olika lägenheter hört tv hos grannen.
Då bor jag i ditt drömboende 
5000 kvm tomt, uthus och avskilt, även om jag har grannar.
Fördelar:
Kan springa naken runt huset utan problem och slå en drill om jag vill det
Kan samla prylar i uthuset, utan att det stör någon.
En känsla av frihet
Nackdelar:
Beroende av bil.
Det finns alltid nått som behöver fixas.
I lägenhet är man ledig på fritiden.
Sen finns det robotgräsklippare och föräldrar som gillar att jobba i trädgården
5000 kvm tomt, uthus och avskilt, även om jag har grannar.
Fördelar:
Kan springa naken runt huset utan problem och slå en drill om jag vill det
Kan samla prylar i uthuset, utan att det stör någon.
En känsla av frihet
Nackdelar:
Beroende av bil.
Det finns alltid nått som behöver fixas.
I lägenhet är man ledig på fritiden.
Sen finns det robotgräsklippare och föräldrar som gillar att jobba i trädgården
Kan du utveckla? Man kan inte se på film med subwoofer mitt i natten i lägenhet, det kan man ju i hus. Man sitter inte 1.5m från grannen som i lägenhet när man ska dricka kaffe på balkongen. Man slipper höra ungar kl 08 på en lördagmorgon springa runt som en hord elefanter i lägenheten ovanför.E elmont skrev:
Visserligen kanske man kan bli störd som villaägare av ungar som hoppar studsmatta 4m från en hus, men då kan man ju stänga fönstret så blir det ju drägligt?
Men det kanske bara jag som har en romantisk bild av villaboende.
Det låter underbart, men skulle nog inte funka att bo så isolerat för mig. Jag vill ändå bo hyfsat centralt så om jag slår till blir det nog en villa i en närförort i Sthlm.F Freddy_kruger skrev:Då bor jag i ditt drömboende
5000 kvm tomt, uthus och avskilt, även om jag har grannar.
Fördelar:
Kan springa naken runt huset utan problem och slå en drill om jag vill det
Kan samla prylar i uthuset, utan att det stör någon.
En känsla av frihet
Nackdelar:
Beroende av bil.
Det finns alltid nått som behöver fixas.
I lägenhet är man ledig på fritiden.
Sen finns det robotgräsklippare och föräldrar som gillar att jobba i trädgården
Jag har 50 min till Stockholm, 4 min till motorväg, 10 min till tåget...danniee skrev:
Men visst, tunnelbana/pendeltåg har jag inte...
Självbyggare
· Stockholm
· 9 785 inlägg
Förstår TS till fullo. Bodde först i lägenhet, sedan fristående radhus. Radhus gör jag inte om igen. Det sämsta av båda världarna.
Jag bor nu med 3min till tåget, 5min med bil till centrum och 30min in till Stockholm C.
Tomten bredvid är till salu.
Jag bor nu med 3min till tåget, 5min med bil till centrum och 30min in till Stockholm C.
Tomten bredvid är till salu.
Självbyggare
· Stockholm
· 9 785 inlägg
Det kan vara stor skillnad på grannar och grannar. Jag upplevde det som att de som bodde i BRF radhusen trodde att de bodde i hyresrätt. De som bodde i de fristående upplevdes mer som "husägare".E elmont skrev:
Jag tyckte grannarna kändes för nära i BRF-radhus, men upplever en frihet nu när vi bor i villa. Det är dock en äldre villatomt som är lite större än vad tomterna är för nybyggda villor idag (ofta). Vi har en framsida där man ofta stöter på närmsta grannen och småpratar och en ganska insynsskyddad baksida där man får vara ifred. Men man har krav på sig med villa att hålla tomten i skick etc. Det är inte så att man är helt fri. Men nu kanske vi har 20-30 meter mellan uteplatserna istället för att det endast är ett plank mellan och man hör grannens varje andetag. Vi har dock en partynisse några hus bort och det låter in i vårt sovrum när det är dunkadunka på lördagskvällarna (om man lyssnar efter det).
Vi flyttade tillbaks till lägenhet när vi blev bara två i huset och det känns riktigt skönt att slippa så många "måsten". Nu är det inte femtielva saker som måste göras i trädgården när det blir vår utan vi kan med gott samvete gå på promenader och bara njuta av våren.
Men just den kvällen har du bjudit hem några vänner på grillmiddag i trädgården.danniee skrev: