Har blivit med lägenhet
Vi har lyckats köpa oss en nedgången och inrökt lägenhet. Vilket kap!
Men jag såg potentialen och efter några intensiva budgivningsdagar blev den vår.
I fredags fick vi äntligen nycklarna efter 2 månaders låååång väntan och efter en tur till Biltema så påbörjades renoveringen.
Vi har köpt en 3a på ca 70 kvm i Göteborgsområdet.
Planen är i princip att renovera... allt.
Det större badrummet är stambytt så det slipper vi, tack och lov.
Dessutom ligger redan fin parkett i vardagsrum och hall, så den tänker vi "bara" slipa.
Planen är att göra nästan allt själva, med hjälp från familj.
I släkten har vi allt från snickare till golvläggare.
Den enda externa hjälpen vi kommer ta in är elektriker och rörmokare.
Det som skall göras är alltså kök, nya golv, nikotinsanering av samtliga rum, tapeterna som sitter idag ska ner, väggar ska bredspacklas och målas.
Min plan är dessutom att göra om gästtoaletten till en tvättstuga, men det får ske när vi har flyttat in.
Inflytt sker om 1 månad. Då går hyreskontrakten ut och är inte lägenheten klar så är vi hemlösa.
Ingen press.
Men jag såg potentialen och efter några intensiva budgivningsdagar blev den vår.
I fredags fick vi äntligen nycklarna efter 2 månaders låååång väntan och efter en tur till Biltema så påbörjades renoveringen.
Vi har köpt en 3a på ca 70 kvm i Göteborgsområdet.
Planen är i princip att renovera... allt.
Det större badrummet är stambytt så det slipper vi, tack och lov.
Dessutom ligger redan fin parkett i vardagsrum och hall, så den tänker vi "bara" slipa.
Planen är att göra nästan allt själva, med hjälp från familj.
I släkten har vi allt från snickare till golvläggare.
Den enda externa hjälpen vi kommer ta in är elektriker och rörmokare.
Det som skall göras är alltså kök, nya golv, nikotinsanering av samtliga rum, tapeterna som sitter idag ska ner, väggar ska bredspacklas och målas.
Min plan är dessutom att göra om gästtoaletten till en tvättstuga, men det får ske när vi har flyttat in.
Inflytt sker om 1 månad. Då går hyreskontrakten ut och är inte lägenheten klar så är vi hemlösa.
Ingen press.
Kapitel 1 - herrejävlar vi har köpt lägenhet
Någonstans mellan kontraktskrivning och tillträde så dök Corona upp.
Osäkerheten blev enorm.
Vad händer om banken får problem? Vad händer med lånen?
Vad händer om mäklarkontoret stänger? Får vi ens tillträde då?!
Vad gör vi om butiker tvingas stänga?? Vi ska ju renovera!
Några problem dök upp, men de var rätt lättlösta. Phew.
Så i fredags då, tillträdesdagen. Dagen D.
Efter en hektisk morgon, då vi helt plötsligt fick veta att elen minsann inte slagits på i lägenheten pga den mänskliga faktorn (vilket löstes snabbt och enkelt efter 4000 samtal medans jag samtidigt fyllde bilen med allt som skulle behövas för att starta renoveringen), så var vi äntligen påväg till mäklarkontoret.
Händer spritades, papper skrevs på, mäklaren höll på att glömma att ge oss nycklarna.
Sen stod vi där, med nycklar i handen.
Den är vår.
På riktigt.
-
Vi tog vägen om Biltema där vi trängdes med pensionärer och annat riskgruppsfolk.
Då första projektet skulle bli att måla sovrummet köpte vi målarpryttlar.
Maskeringstejp hade jag redan köpt en rulle, så det behövde vi ju inte köpa mer (haha jo tjena).
2000 kronor (och fyra korv med bröd) senare bar det iväg till den nya lägenheten.
30 sekunder efter att vi parkerat dyker sambons pappa, golvläggare, upp med heltäckningsmattan för sovrummet.
Vi kånkar upp stegar och all den andra skiten jag panikfyllde bilen med medans jag hade Göteborgs Energi i örat tidigare under morgonen.
Sambons pappa river upp plastmattan som låg i sovrummet. Under finns lim och tjära. Detta måste skrapas bort innan nya, mjuka och underbara heltäckningsmattan skall läggas på söndagen.
På grund av en spricka i väggen som uppstod när badrummet vägg i vägg med sovrummet stambyttes, hade den tidigare ägaren haft en målare på plats som åtgärdade detta (detta var ett krav från vårt håll för att köpet skulle genomföras).
Målaren gjorde då grundarbetet för oss i hela sovrummet. Det var alltså bara för oss att sätta igång att måla rummet i färgen vi själva ville.
Men innan detta gjordes hade vi båda två varsin grej vi hade sett fram emot att få göra som första grej.
Jag ville drämma en hammare i det apfula kaklet i köket.
Jag hade drömt i månader att få fatta ett grepp om en hammare, ta kraft i från tårna och få riva ner det jävla kaklet. Drömt! Längtat! Suktat!
Jag kastade upp min verktygslåda och tog ett fast grepp om hammaren. Gick med bestämde steg in i köket och drämde till.
Kaklet var så stenhårt att hela armen vibrerade. Fick dubbelkolla så att inte hammaren hade gått i tu, för på kaklet syntes minsann inte något spår av våld.
Jag lämnade lite trött över hammaren till sambon som hade längtat att få riva hallgarderoben.
Men garderoben var på samma oövervinnerliga nivå som kaklet. Inte en skråma.
Happ, starten blev inte som väntat.
Med lätt frustration gick vi iväg och åt lunch istället.
-
Efter varsin pizza som var långt över förväntan återvände vi och drog igång med att börja skrapa ner tapet från en vägg i vardagsrummet.
Några timmar senare insåg vi att om vi vill ha väggar och lister färdigmålade innan heltäckningsmattan på söndag så var det hög tid att sätta fart.
Vi börjar tejpa av taket och golvlisterna för första strykningen av väggfärgen.
Hur långt räckte den rullen med maskeringstejp som jag tidigare under dagen skrytigt om att jag minsann redan köpt? Lite mer än halva rummet.
Med svansen mellan benen återvände jag till det ställe som jag nästan kallar hem. Biltema.
Någonstans mellan kontraktskrivning och tillträde så dök Corona upp.
Osäkerheten blev enorm.
Vad händer om banken får problem? Vad händer med lånen?
Vad händer om mäklarkontoret stänger? Får vi ens tillträde då?!
Vad gör vi om butiker tvingas stänga?? Vi ska ju renovera!
Några problem dök upp, men de var rätt lättlösta. Phew.
Så i fredags då, tillträdesdagen. Dagen D.
Efter en hektisk morgon, då vi helt plötsligt fick veta att elen minsann inte slagits på i lägenheten pga den mänskliga faktorn (vilket löstes snabbt och enkelt efter 4000 samtal medans jag samtidigt fyllde bilen med allt som skulle behövas för att starta renoveringen), så var vi äntligen påväg till mäklarkontoret.
Händer spritades, papper skrevs på, mäklaren höll på att glömma att ge oss nycklarna.
Sen stod vi där, med nycklar i handen.
Den är vår.
På riktigt.
-
Vi tog vägen om Biltema där vi trängdes med pensionärer och annat riskgruppsfolk.
Då första projektet skulle bli att måla sovrummet köpte vi målarpryttlar.
Maskeringstejp hade jag redan köpt en rulle, så det behövde vi ju inte köpa mer (haha jo tjena).
2000 kronor (och fyra korv med bröd) senare bar det iväg till den nya lägenheten.
30 sekunder efter att vi parkerat dyker sambons pappa, golvläggare, upp med heltäckningsmattan för sovrummet.
Vi kånkar upp stegar och all den andra skiten jag panikfyllde bilen med medans jag hade Göteborgs Energi i örat tidigare under morgonen.
Sambons pappa river upp plastmattan som låg i sovrummet. Under finns lim och tjära. Detta måste skrapas bort innan nya, mjuka och underbara heltäckningsmattan skall läggas på söndagen.
På grund av en spricka i väggen som uppstod när badrummet vägg i vägg med sovrummet stambyttes, hade den tidigare ägaren haft en målare på plats som åtgärdade detta (detta var ett krav från vårt håll för att köpet skulle genomföras).
Målaren gjorde då grundarbetet för oss i hela sovrummet. Det var alltså bara för oss att sätta igång att måla rummet i färgen vi själva ville.
Men innan detta gjordes hade vi båda två varsin grej vi hade sett fram emot att få göra som första grej.
Jag ville drämma en hammare i det apfula kaklet i köket.
Jag hade drömt i månader att få fatta ett grepp om en hammare, ta kraft i från tårna och få riva ner det jävla kaklet. Drömt! Längtat! Suktat!
Jag kastade upp min verktygslåda och tog ett fast grepp om hammaren. Gick med bestämde steg in i köket och drämde till.
Kaklet var så stenhårt att hela armen vibrerade. Fick dubbelkolla så att inte hammaren hade gått i tu, för på kaklet syntes minsann inte något spår av våld.
Jag lämnade lite trött över hammaren till sambon som hade längtat att få riva hallgarderoben.
Men garderoben var på samma oövervinnerliga nivå som kaklet. Inte en skråma.
Happ, starten blev inte som väntat.
Med lätt frustration gick vi iväg och åt lunch istället.
-
Efter varsin pizza som var långt över förväntan återvände vi och drog igång med att börja skrapa ner tapet från en vägg i vardagsrummet.
Några timmar senare insåg vi att om vi vill ha väggar och lister färdigmålade innan heltäckningsmattan på söndag så var det hög tid att sätta fart.
Vi börjar tejpa av taket och golvlisterna för första strykningen av väggfärgen.
Hur långt räckte den rullen med maskeringstejp som jag tidigare under dagen skrytigt om att jag minsann redan köpt? Lite mer än halva rummet.
Med svansen mellan benen återvände jag till det ställe som jag nästan kallar hem. Biltema.
Redigerat:
Kapitel 2 - en kärlekssång till Biltema
City roads, take me home
To the place I belong
BIIILTEMAAAA, retail mama!
Jag gasade iväg till Biltema iklädd mina 199 kronors-arbetsbyxor från, you guessed it, Biltema.
Tejpen är slut. Kvar finns bara grön utomhustejp.
Desperat som jag är tar jag några sådana rullar och går till kassan.
Mannen bakom mig ignorerar klisterlapparna på golvet som visar vilken avstånd man ska hålla.
Istället får jag hans hostande småbarn tätt i nacken.
Tillbaka i lägenheten fortsätter vi tejpa.
Den gröna tejpen fäster lite sämre.
Vi målar över kanten av tejpen med lite av takfärgen som målaren lämnat kvar, för att försöka få raka linjer.
Efter det åker vi hemåt och kollar på James May - our man in Japan.
Skön serie i väntan på nästa Grand Tour-avsnitt.
----
Dagen efter återvänder vi och ser hur fruktansvärt dålig den gröna tejpen var.
Vi fixar till den så gott vi kan och börjar sedan skrapa bort limresterna efter plastmattan från golvet.
Vi svär och gormar för det var ta mig fan det jävligaste att få bort.
Under tiden påbörjar min styvpappa, snickaren, rivningen av köket.
Det låter som fan, men fort går det.
Efter det påbörjar han rivningen av vägg mellan kök och arbetsrummet. Väggen ska flyttas för att göra köket lite större.
Vi får efter vad som känns 53 år bort limresterna på sovrumsgolvet och börjar förbereda för målning av väggarna.
Väggfärgen köptes innan vi fick nycklarna så nyansen blev lite av en chansning. Men h****** vad bra den blev, om jag får säga det själv.
Det var lite spännande att måla väggar för första gången typ någonsin i sitt liv och det är väl kanske något som syns lite på resultatet. Men det skiter vi i! Nöjda är vi ändå.
Lördagen avslutas efter 2 strykningar med färgen.
----
På söndagen gör vi fan inte mycket mer än att springa upp och ner för trapporna till lägenheten.
Lägenheten börjar bli full med skräp så det är hög tid för första lasset till ÅVC.
Att bära ner 5 garderober och ett helt kök i småbitar tre trånga trappor är inget party om vi säger så.
Men till slut är allt inne i lastbilen och vi drar iväg.
I gassande sol sitter vi la 30 minuter i kö för att komma in till ÅVC och bestämmer oss rätt snabbt för att köpa glass på vägen tillbaka.
Bärandet är dock inte slut där.
Upp för alla trappor ska OSB och gips.
Det var rätt intressant att bära 2.5 m skivor när trappuppgången visade sig vara 2.45 m bred.
Efter hälften av skivorna lägger vi ner (resterande skivor får vi lov att ställa i ett av föreningens förråd).
Att ta sig upp för trapporna till jobbet på måndagsmorgon var inte världens skönaste känsla direkt. Behövde nästan en vilopaus mellan de två våningarna.
Planen var att heltäckningsmattan skulle läggas under söndagen.
Men vi känner att vi blir för stressade och skjuter upp det till tisdagen istället.
City roads, take me home
To the place I belong
BIIILTEMAAAA, retail mama!
Jag gasade iväg till Biltema iklädd mina 199 kronors-arbetsbyxor från, you guessed it, Biltema.
Tejpen är slut. Kvar finns bara grön utomhustejp.
Desperat som jag är tar jag några sådana rullar och går till kassan.
Mannen bakom mig ignorerar klisterlapparna på golvet som visar vilken avstånd man ska hålla.
Istället får jag hans hostande småbarn tätt i nacken.
Tillbaka i lägenheten fortsätter vi tejpa.
Den gröna tejpen fäster lite sämre.
Vi målar över kanten av tejpen med lite av takfärgen som målaren lämnat kvar, för att försöka få raka linjer.
Efter det åker vi hemåt och kollar på James May - our man in Japan.
Skön serie i väntan på nästa Grand Tour-avsnitt.
----
Dagen efter återvänder vi och ser hur fruktansvärt dålig den gröna tejpen var.
Vi fixar till den så gott vi kan och börjar sedan skrapa bort limresterna efter plastmattan från golvet.
Vi svär och gormar för det var ta mig fan det jävligaste att få bort.
Under tiden påbörjar min styvpappa, snickaren, rivningen av köket.
Det låter som fan, men fort går det.
Efter det påbörjar han rivningen av vägg mellan kök och arbetsrummet. Väggen ska flyttas för att göra köket lite större.
Vi får efter vad som känns 53 år bort limresterna på sovrumsgolvet och börjar förbereda för målning av väggarna.
Väggfärgen köptes innan vi fick nycklarna så nyansen blev lite av en chansning. Men h****** vad bra den blev, om jag får säga det själv.
Det var lite spännande att måla väggar för första gången typ någonsin i sitt liv och det är väl kanske något som syns lite på resultatet. Men det skiter vi i! Nöjda är vi ändå.
Lördagen avslutas efter 2 strykningar med färgen.
----
På söndagen gör vi fan inte mycket mer än att springa upp och ner för trapporna till lägenheten.
Lägenheten börjar bli full med skräp så det är hög tid för första lasset till ÅVC.
Att bära ner 5 garderober och ett helt kök i småbitar tre trånga trappor är inget party om vi säger så.
Men till slut är allt inne i lastbilen och vi drar iväg.
I gassande sol sitter vi la 30 minuter i kö för att komma in till ÅVC och bestämmer oss rätt snabbt för att köpa glass på vägen tillbaka.
Bärandet är dock inte slut där.
Upp för alla trappor ska OSB och gips.
Det var rätt intressant att bära 2.5 m skivor när trappuppgången visade sig vara 2.45 m bred.
Efter hälften av skivorna lägger vi ner (resterande skivor får vi lov att ställa i ett av föreningens förråd).
Att ta sig upp för trapporna till jobbet på måndagsmorgon var inte världens skönaste känsla direkt. Behövde nästan en vilopaus mellan de två våningarna.
Planen var att heltäckningsmattan skulle läggas under söndagen.
Men vi känner att vi blir för stressade och skjuter upp det till tisdagen istället.