Jag tror att den spisen är en ganska tidig Husqvarna. Kanske rent av från före sekelskiftet. En spricka i hällen behöver inte vara ett hinder mot att elda i den. Men det kan ju finnas fler skador inne i den. Det går säkert att laga den om du vill.
Allt går utom små barn dom springerTorpkarin skrev:
Det är förutsättningarna som bestämmer om det går eller inte. med den höjden på kupan, kanske det kan gå att höja upp eldstadsgolvet en bra bit, under förutsättning att den ventilationspipan i topp under kupan klarar rökgaser. Men som sagt sotaren vet allt PS ser ut som det sitter en ugnslucka i väggen men kan ha fel så det är en sotlucka. Spisen kan ni lyfta bort, ett rökrör finns bakom som går rakt in i murenJodå en bakugn sitter i väggen på murstocken, observant!J jonaserik skrev:Allt går utom små barn dom springer
Då har det varit en eldstad under den som är igenmurad och vedspisens rökrör går in i det utrymmet, som du nämnde finns det ett datum inristat och det gäller kanske ombyggnaden från eldstad/ugn till vedspis, Är det en väldigt tjock skorsten så har dom säkert bakat i ugnen på äldre dagar, i bland så är sådana delar av forntiden K-märkta men tydligen inte hos er,för ingen har sagt något om ombyggnad. Det har nog inte varit ett bageri i huset för då har det säkert varit ett stort K över hela muren.
Återkommer, det är en unik del som ni har och ska vara rädda om, vedugnar finns det inte i orginal så många av. om du öppnar luckan till ugnen så ser du nog skrapmärken som blivit av en träspade ( ungefär som dom har på pizzeriorna ) Så ert ställe skulle jag inte förstöra muren, öppna luckan och ställ in värmeljus vid högtidligare tillfällen och njut av dåtidens charm
Vedspisar finns det dock gott om. inklusive den som satt i mitt hus har jag tre st ståendes i garaget.
Jag försökte att planera in det nya köket efter någon av dessa, men.
Ibland får man välja funktion eller estik.
I en stuga utan ström skulle jag valt bort det visuella till förmån för uppvärmning.
Jag försökte att planera in det nya köket efter någon av dessa, men.
Ibland får man välja funktion eller estik.
I en stuga utan ström skulle jag valt bort det visuella till förmån för uppvärmning.
En bakugn är bra att ha och kostsam att bygga så det vore idiotiskt att riva bort den.
Framför bakugnen är det uppenbart att det i tiderna har funnits en öppen spis som sedan har blivit bortriven och ersatt med en järnspis.
Om det är så bör det inte vara hela världen att återställa den öppna spisen. Några dagar för en duktig murare med murardräng. Man kan själv vara murardräng om man får det att passa ihop med någon ledighet.
Då behöver ni också ha järnhäll och "koåko" och "koåkstandar" och "standar"........ jag vet inte vad alla järndelarna heter på högsvenska men ni behöver i alla fall alla järndelar till en traditionell öppen spis.
Det skall muras med rent lerbruk utan cementinblandning för annars spricker murningen sönder när man eldar i de olika eldstäderna i samma murkropp. Moderna öppna spisar har en massa rörelsefogar och betydligt mindre murmassa som värms för att de inte skall spricka fastän de är murade med cementbruk men sådana konstruktioner fungerar inte ihop med er gamla bakugn.
En stor nackdel med en öppen spis är att den ger väldigt litet värme. Den rikssvenska modellen med bara en kanal rätt ut ger nästan ingen värme alls såvida man inte har ett gammaldags storhushåll där kvinnfolket turas om att elda dygnet runt. Efter ett dygns konstant eldande lär man kunna få det riktigt drägligt. När alla sover blir det kallt i huset. På den tiden när man hade sådana spisar här i Österbotten var det helt normalt att den som steg upp först på morgonen fick ta yxan och slå hål på isen i vattenhinken som stod på ugnsbänken bredvid spisen för att kunna börja koka morgonmålet. Därför sov man alltid två i varje säng under fårskinnsfällar med lång ull och så hade man ett fålåtan (tror det heter förlåt på högsvenska) som man drog för framför högsängen för att hålla inne värmen.
I mitten på 1800-talet började man i Österbotten och Norrbotten att mura in cirkulationskanaler i nästan alla nya öppna spisar. Principen går ut på att man har en huvudkanal som går från toppen på kupan till skorstenen precis som vanligt och ett spjäll i den. Dessutom har man en eller ibland två eller till och med tre cirkulationskanaler med inlopp i innerhörnet i eldstaden strax under huvudkanalen. De går i olika kringelikrokar i murverket ofta en sväng ned under själva eldstaden och så ut i skorstenen var och en med sitt eget spjäll vid utloppet i skorstenen.
När man tänder har man storspjället i huvudkanalen helt öppet. Sedan när muren börjar värmas litet börjar man gradvis skjuta storspjället så att en del av elden och röken söker sig ut genom cirkulationskanalerna. Då man har eldat några timmar har man bara en liten springa öppen i strorspjället och den mesta elden och röken far ut genom cirkulationskanalerna. Att mura en sådan spis är det verklga mästerprovet för en murare men när den är rätt gjord ger den faktiskt riktigt skapligt med värme. Nackdelarnas är att den slukar massor med luft så man får sitta med dubbla yllesockor i golvdraget och så kräver den väldigt mycket passning jämfört med en kakelugn eller plåtugn eller järnspis.
Förresten så är min uppfattning att plåtugnar är helt överlägsna alla kakelugnar. När de uppfanns borde alla kakelugnar ha blivit urmodiga. Problemet är att kakelugnar då redan hade hunnit bli statusobjekt och blivit allmänt kända så därför finns det folk som ännu i dag installerar sådana forntidsapparater. En plåtugn är billigare och tål något oförsiktigare eldning. Framför allt så går den att elda betydligt varmare än en kakelugn. Risken för sprickor och rökgasläckage är mindre. Man får ut mer värme med mindre passande helt enkelt. När plåtugnen är utbränd pytsar man in några ämbar vatten och knackar loss teglet ur plåtskalet och sedan murar man om den med nytt tegel i gamla skalet.
De moderna insatserna och plåtkaminerna och även de gamla järnkaminerna ger jag inte mycket för. De blir ju kalla direkt när man slutar elda.
Då jag bodde i en stuga med järnspis och öppen spis utan cirkulationskanaler brukade jag lyckas pressa upp innetemperaturen till omkring 12 grader på bordshöjd vid läggdags. Efter ett par timmars söm då elden hade brunnit ut i båda eldstäderna var det kallt igen. Det går att sova fastän man bara har någon plusgrad inomhus men det är inte alls trevligt och man blir stel och konstig i musklerna av kylan.
Framför bakugnen är det uppenbart att det i tiderna har funnits en öppen spis som sedan har blivit bortriven och ersatt med en järnspis.
Om det är så bör det inte vara hela världen att återställa den öppna spisen. Några dagar för en duktig murare med murardräng. Man kan själv vara murardräng om man får det att passa ihop med någon ledighet.
Då behöver ni också ha järnhäll och "koåko" och "koåkstandar" och "standar"........ jag vet inte vad alla järndelarna heter på högsvenska men ni behöver i alla fall alla järndelar till en traditionell öppen spis.
Det skall muras med rent lerbruk utan cementinblandning för annars spricker murningen sönder när man eldar i de olika eldstäderna i samma murkropp. Moderna öppna spisar har en massa rörelsefogar och betydligt mindre murmassa som värms för att de inte skall spricka fastän de är murade med cementbruk men sådana konstruktioner fungerar inte ihop med er gamla bakugn.
En stor nackdel med en öppen spis är att den ger väldigt litet värme. Den rikssvenska modellen med bara en kanal rätt ut ger nästan ingen värme alls såvida man inte har ett gammaldags storhushåll där kvinnfolket turas om att elda dygnet runt. Efter ett dygns konstant eldande lär man kunna få det riktigt drägligt. När alla sover blir det kallt i huset. På den tiden när man hade sådana spisar här i Österbotten var det helt normalt att den som steg upp först på morgonen fick ta yxan och slå hål på isen i vattenhinken som stod på ugnsbänken bredvid spisen för att kunna börja koka morgonmålet. Därför sov man alltid två i varje säng under fårskinnsfällar med lång ull och så hade man ett fålåtan (tror det heter förlåt på högsvenska) som man drog för framför högsängen för att hålla inne värmen.
I mitten på 1800-talet började man i Österbotten och Norrbotten att mura in cirkulationskanaler i nästan alla nya öppna spisar. Principen går ut på att man har en huvudkanal som går från toppen på kupan till skorstenen precis som vanligt och ett spjäll i den. Dessutom har man en eller ibland två eller till och med tre cirkulationskanaler med inlopp i innerhörnet i eldstaden strax under huvudkanalen. De går i olika kringelikrokar i murverket ofta en sväng ned under själva eldstaden och så ut i skorstenen var och en med sitt eget spjäll vid utloppet i skorstenen.
När man tänder har man storspjället i huvudkanalen helt öppet. Sedan när muren börjar värmas litet börjar man gradvis skjuta storspjället så att en del av elden och röken söker sig ut genom cirkulationskanalerna. Då man har eldat några timmar har man bara en liten springa öppen i strorspjället och den mesta elden och röken far ut genom cirkulationskanalerna. Att mura en sådan spis är det verklga mästerprovet för en murare men när den är rätt gjord ger den faktiskt riktigt skapligt med värme. Nackdelarnas är att den slukar massor med luft så man får sitta med dubbla yllesockor i golvdraget och så kräver den väldigt mycket passning jämfört med en kakelugn eller plåtugn eller järnspis.
Förresten så är min uppfattning att plåtugnar är helt överlägsna alla kakelugnar. När de uppfanns borde alla kakelugnar ha blivit urmodiga. Problemet är att kakelugnar då redan hade hunnit bli statusobjekt och blivit allmänt kända så därför finns det folk som ännu i dag installerar sådana forntidsapparater. En plåtugn är billigare och tål något oförsiktigare eldning. Framför allt så går den att elda betydligt varmare än en kakelugn. Risken för sprickor och rökgasläckage är mindre. Man får ut mer värme med mindre passande helt enkelt. När plåtugnen är utbränd pytsar man in några ämbar vatten och knackar loss teglet ur plåtskalet och sedan murar man om den med nytt tegel i gamla skalet.
De moderna insatserna och plåtkaminerna och även de gamla järnkaminerna ger jag inte mycket för. De blir ju kalla direkt när man slutar elda.
Då jag bodde i en stuga med järnspis och öppen spis utan cirkulationskanaler brukade jag lyckas pressa upp innetemperaturen till omkring 12 grader på bordshöjd vid läggdags. Efter ett par timmars söm då elden hade brunnit ut i båda eldstäderna var det kallt igen. Det går att sova fastän man bara har någon plusgrad inomhus men det är inte alls trevligt och man blir stel och konstig i musklerna av kylan.
Redigerat:
Wow, vilken kunskap! Ja vintertid är det nog bra om vi har alla tre kaninerna för värmens skull, men eftersom stugan är utan el och vatten tror jag bara att vi kommer vara i den vår-sommar-höst. När vi är där på vintern sover vi i gäststugan från 70-talet. Där får vi upp 16 grader vintertid med bara en kamin
Bifogar en bild från ett fint instagramkonto. Du kan gå in på kontot och titta. Det finns flera bilder på hur det ser ut med öppen eld i ena hörnan vid en bakugn. En sådan omändring kräver, som tidigare nämnts, inte så stora modifieringar. Det krävs dock ett spjäll. Ofta finns ett storspjäll som man kan reglera med. På Per-Olofs bild så ser du det på eldstadens vänstra sida. Fördelen med spjället är också att ventilationen kan regleras. Har det funnits vedspis så är det inte säkert att storspjället finns kvar alternativt så kan det ha rostat fast.
Mitt förslag är att rita upp allt och mäta. Studera rökgångar uppifrån och nedifrån. Finns skiljetungor i skorstenen är den av senare datum. Början på 1800-talet var det en rökgång alternativt enkelt delad rökgång på första våningsplanet och sedan en enda rökgång i skorstenen på sista delen. Studera hur kåporna är murade. Med vilka murstenar. Mät och titta. Är det handslaget tegel? Är det homogent byggt med samma storlekar över allt eller är det omändrat? Jämför köken. Försök åldersdatera.
Allmänt om huset så ger det för mig inte en 1700 tals känsla. Korsplan var modernt i våra trakter under 1800-talet och i bygden här så är de tidigaste korsplanen från början av 1800-talet för att sedan bli mer vanliga under 1850 talet och fram mot sekelskiftet. Hur det är i din del av landet är jag dock osäker på.
Årtalet på skorstenen ger intryck av att den är murad då och inte bara omputsad. Den kanske är ombyggd med skiljeväggar?
Jag tror inte på för stora ingrepp eftersom det finns en bakugn som står där. Ett alternativ kan vara att göra om det så att man kan elda öppet i hörnan till vänster (som på bilden jag skickade med). Denna eld måste passas ordentligt och enbart sotaren och en duktig murare kan på plats avgöra om det blir genomförbart. Det kanske går att komplettera det hela med en liten kamin som placeras diskret till höger om hela den utskjutande bakugnen och som kan eldas i utan kontinuerlig passning (när man vill ha värme men inte vill passa en öppen brasa hela tiden). Då kan man göra en öppen brasa när det skall vara mer speciellt och mysigt. Om detta är genomförbart beror på hur rökgångarna ser ut. I inget av fallen så stannar värmen kvar en längre stund men det kanske inte behövs i detta rum heller?
Om du väljer en modern spiskassett eller en modern kamin så är förbränningen effektiv men rökgaserna heta. Det måste man ta med i beräkningen eftersom brandskyddsavstånden var anpassade för mycket lägre rökgastemperaturer tidigare (öppna spisar, kakelugnar och vedspisar). En duktig sotarmästare som bollplank och rådgivare tillsammans med en duktig murare brukar bli en bra start för att diskutera vad som i slutändan blir möjligt att genomföra (och hur omfattande det blir). Öppen eld är vackert men lite opraktiskt. Vi har dock i vårat hus valt att i ett rum ha en opraktisk öppen spis, en så kallad kistspis. Just för att den öppna brasan är vacker. Den ger fin strålningsvärme och värmer upp rummet snabbt. Skjutspjället hjälper till att behålla värmen lite i rummet men sedan kyls eldstaden ner ganska snabbt. Hos oss gör det inget eftersom vi har andra värmekällor i angränsande rum.
Mitt förslag är att rita upp allt och mäta. Studera rökgångar uppifrån och nedifrån. Finns skiljetungor i skorstenen är den av senare datum. Början på 1800-talet var det en rökgång alternativt enkelt delad rökgång på första våningsplanet och sedan en enda rökgång i skorstenen på sista delen. Studera hur kåporna är murade. Med vilka murstenar. Mät och titta. Är det handslaget tegel? Är det homogent byggt med samma storlekar över allt eller är det omändrat? Jämför köken. Försök åldersdatera.
Allmänt om huset så ger det för mig inte en 1700 tals känsla. Korsplan var modernt i våra trakter under 1800-talet och i bygden här så är de tidigaste korsplanen från början av 1800-talet för att sedan bli mer vanliga under 1850 talet och fram mot sekelskiftet. Hur det är i din del av landet är jag dock osäker på.
Årtalet på skorstenen ger intryck av att den är murad då och inte bara omputsad. Den kanske är ombyggd med skiljeväggar?
Jag tror inte på för stora ingrepp eftersom det finns en bakugn som står där. Ett alternativ kan vara att göra om det så att man kan elda öppet i hörnan till vänster (som på bilden jag skickade med). Denna eld måste passas ordentligt och enbart sotaren och en duktig murare kan på plats avgöra om det blir genomförbart. Det kanske går att komplettera det hela med en liten kamin som placeras diskret till höger om hela den utskjutande bakugnen och som kan eldas i utan kontinuerlig passning (när man vill ha värme men inte vill passa en öppen brasa hela tiden). Då kan man göra en öppen brasa när det skall vara mer speciellt och mysigt. Om detta är genomförbart beror på hur rökgångarna ser ut. I inget av fallen så stannar värmen kvar en längre stund men det kanske inte behövs i detta rum heller?
Om du väljer en modern spiskassett eller en modern kamin så är förbränningen effektiv men rökgaserna heta. Det måste man ta med i beräkningen eftersom brandskyddsavstånden var anpassade för mycket lägre rökgastemperaturer tidigare (öppna spisar, kakelugnar och vedspisar). En duktig sotarmästare som bollplank och rådgivare tillsammans med en duktig murare brukar bli en bra start för att diskutera vad som i slutändan blir möjligt att genomföra (och hur omfattande det blir). Öppen eld är vackert men lite opraktiskt. Vi har dock i vårat hus valt att i ett rum ha en opraktisk öppen spis, en så kallad kistspis. Just för att den öppna brasan är vacker. Den ger fin strålningsvärme och värmer upp rummet snabbt. Skjutspjället hjälper till att behålla värmen lite i rummet men sedan kyls eldstaden ner ganska snabbt. Hos oss gör det inget eftersom vi har andra värmekällor i angränsande rum.
