Några tips:
Jag har fått lära mig att "tjimban" eller stavarna som de tydligen heter på rikssvenska skall hyvlas konkava på insidan och konvexa på utsidan.
Då de är konvexa utanpå får man bättre anliggning mot banden. Banden på jämngrova tunnor måste ha extremt trång passning men då fungerar det. Både tjärtunnor och strömmingstunnor och fjärdingar var ju raka förr i tiden. Raka tunnor gjordes av gran som är mjukt och pressas ihop och tätnar.
Insidan på tjimban hyvlade man som sagt konkav med en tjimbhyvel. När man hade satt ihop tunnan och satt på banden hyvlade man ändorna på tjimban plana och så skar man ur "laddjin" (spåret för botten) med ett laggstråk som var ett verktyg med en bit sågblad fastsatt i en hållare av trä som vilade mot ändorna på tjimban.
Bottnarna gjorde man av vanliga granbräder som man kanthyvlade nogrannt och fäste ihop med små hälar av trä.
Jag har själv aldrig hunnit prova på tunnbinderi men jag fick litet tips och undervisning av en gubbe som hade varit hantlangare t sin farfar då de gjorde tunnor någon gång före kriget.
Jag har fått lära mig att "tjimban" eller stavarna som de tydligen heter på rikssvenska skall hyvlas konkava på insidan och konvexa på utsidan.
Då de är konvexa utanpå får man bättre anliggning mot banden. Banden på jämngrova tunnor måste ha extremt trång passning men då fungerar det. Både tjärtunnor och strömmingstunnor och fjärdingar var ju raka förr i tiden. Raka tunnor gjordes av gran som är mjukt och pressas ihop och tätnar.
Insidan på tjimban hyvlade man som sagt konkav med en tjimbhyvel. När man hade satt ihop tunnan och satt på banden hyvlade man ändorna på tjimban plana och så skar man ur "laddjin" (spåret för botten) med ett laggstråk som var ett verktyg med en bit sågblad fastsatt i en hållare av trä som vilade mot ändorna på tjimban.
Bottnarna gjorde man av vanliga granbräder som man kanthyvlade nogrannt och fäste ihop med små hälar av trä.
Jag har själv aldrig hunnit prova på tunnbinderi men jag fick litet tips och undervisning av en gubbe som hade varit hantlangare t sin farfar då de gjorde tunnor någon gång före kriget.
Rolig kuriosa! Men jag har varken kunskap eller verktyg att hyvla på det sättet. Sätter min förhoppning till att ni när de sitter på plats kommer jag att kunna slipa dem något så rundade och sedan bli färdig.
Apropå limning och fukt/matsäkerhet. Skulle det gå att bara limma yttre halvan av stavarna, och när allt sväller är limfogen i mindre kontakt med vattnet? Kanske varken gör till eller från för fogen, men innehållet skyddas från ev limrester.
Det är ingen dum tanke. Jag ska slipa och sen se om den håller tätt av sig själv, läcker det så får jag testa med lim, alt använder jag silikonet som jag först köpte som gör att det inte blir så ”stelt”E ergonomen skrev:
Polyuretanlim (ofta är utomhuslim avsett för ständig kontakt med vatten av denna typ) funkar bra. Härdar med hjälp av vatten och håller bra. Tyvärr kladdigt att hålla på med (man måste ha aceton för att ta bort ohärdat lim), skummar när det härdar, kräver att man fuktar limytorna innan och kräver högre presstryck över längre tid. Härdat lim kan bara tas bort mekaniskt, inget lösningsmedel funkar (så har man fått på händerna och inte torkat av ordentligt får man antingen slipa bort det eller vänta tills det lossnar av sig själv).
epoxy funkar också, men är allergent vid hantering samt att vissa påstår att eftersom man sälla lyckas blanda perfekt så blir det ohärdade rester kvar (vilka är allergena).
epoxy funkar också, men är allergent vid hantering samt att vissa påstår att eftersom man sälla lyckas blanda perfekt så blir det ohärdade rester kvar (vilka är allergena).
