amatör111 skrev:
Tjenare, som trådstarten säger hur hanterar ni detta? Ibland går det åt h*lvete och man vill bara slänga ut hammaren igenom fönstret
Är mitt uppe i en husrenovering nu och motivationen pendlar upp och ner, nu har det varit en bra period ett tag, men senast nu i helgen gick det åt pipan med flera moment som jag hade gjort och jag fick göra om saker jag har lagt 2-3 timmar på i onödan, och ibland så kan det vara droppen för humöret.. Men antar att misstagen är något man lär sig av som amatör, även om det kan känns jobbigt. Jag kan ibland också bli lite frustrerad att allt tar sådan tid när man inte är van med att snickra också, kan uppleva att man lägger väldigt mycket timmar på små moment ibland, men detta hänger väl också ihop med att man är amatör..
Har ni tips på hur man hanterar denna frustrationen som man ibland kan känna? Ta in en snickare och lägga sig på soffan istället hade väl varit det bästa svaretmen jag vill faktiskt lära mig.
Ta det lugnt å vila en stund å ta tag i det med nya krafter.
Jag tappa orken i ett helt år när jag höll på med huvudköket. Hade lagt in nytt golv å tak. Skulle precis börja med skåpen men fattades en sak så det blev paus över helgen. Vaknar kl 5 på lördag morgon av att det ”regnar” konstigt. Efter att jag kommit ut i hallen så märker jag att det kommer från köket. Toaletten på ovan våningen har ståt å läckt. Bara forsa vatten genom taket.
Jag tror man skall försöka med att förlåta sig själv och inte ha för tuffa prestationskrav. Både avseende produktionstakt och kvalitet. Har själv svårt med det ofta, men det sprider dålig stämning och det som borde vara lustfyllt blir helt plötsligt ett bekymmer att ta itu med.
Om det är ett stort projekt brukar jag göra en lista på alla moment. Jag försöker göra ett projekt i taget om det går, så typ ett rum i taget. Så en lista per rum.
i början är man nästan alltid motiverad och kör på med bra fart. Sen mot slutet kommer all skit som tar tid och är pilligt. Då kan man kolla på sin lista och upptäcka hur jävla mycket man har hunnit.
Sen vetskapen om att saker tar längre tid än väntat är rätt viktig också tycker jag.
jag bygger rätt mycket okonventionella grejer i mitt jobb som snickare och fixargubbe i scenbranschen. Där har jag lärt mig att grejer som spontant känns som en veckas jobb oftast tar det dubbla.
Det Gäller även för hemrenovering!
Och går det fortare så är det bara bonus.
stöter jag på problem så försöker jag göra något annat resten av planerad tid och sen tar jag mig tid att dra ut och jogga nån halvmil efter det, i löpspåret löser jag måååånga problem och löpning går som av sig själv när huvudet är upptaget med problemlösning.
När man är klar med ett jobbigt delmoment så gillar jag att sätta mig på en trappstege med en folköl och beundra mästerverket. Det gör allt jävelskap värt mödan!
i början är man nästan alltid motiverad och kör på med bra fart. Sen mot slutet kommer all skit som tar tid och är pilligt. Då kan man kolla på sin lista och upptäcka hur jävla mycket man har hunnit.
Sen vetskapen om att saker tar längre tid än väntat är rätt viktig också tycker jag.
jag bygger rätt mycket okonventionella grejer i mitt jobb som snickare och fixargubbe i scenbranschen. Där har jag lärt mig att grejer som spontant känns som en veckas jobb oftast tar det dubbla.
Det Gäller även för hemrenovering!
Och går det fortare så är det bara bonus.
stöter jag på problem så försöker jag göra något annat resten av planerad tid och sen tar jag mig tid att dra ut och jogga nån halvmil efter det, i löpspåret löser jag måååånga problem och löpning går som av sig själv när huvudet är upptaget med problemlösning.
När man är klar med ett jobbigt delmoment så gillar jag att sätta mig på en trappstege med en folköl och beundra mästerverket. Det gör allt jävelskap värt mödan!
Jag brukar förbanna gudarna för att dem satt mig på denna jord, sucka ett par gången, öppna en öl, dricka upp den sen ta tag i det igen. I många fall behöver man bara lugna sig och få lite distans till projektet för att kunna se lite klarare på det hela. I de flesta fall har det fungerat, i andra fall har jag ringt någon händig vän som kan ge tips.
I mitt fall uppstår de känslorna ofta av rädsla för vad andra ska tycka. Det i sin tur föder perfektionshets och får mig att överanalysera, vilket i sin tur sänker lusten när man själv ser alla fel.
Men det visar sig ju då att ”andra” i allmänhet inte tycker någonting alls. Kan man bara bli klar över det går det lättare.
Men detta är också ett exempel på hur det kan hjälpa att spåra ”problemet bakom problemet”, som jag brukar säga. Alltså vad det är som gör att just det-och-det känns så oerhört frustrerande. Varför motgången tar så hårt.
Rädslan i mitt fall beror i sin tur på dålig självkänsla. Så allt jag kan göra för att boosta den kommer att hjälpa mig att inte känna det så motigt.
Ett viktigt sätt att göra det på är att faktiskt följa sin egen utveckling. Alla är barn i början, men lär man sig av misstagen och fortsätter öva så växer man.
När jag var ny här på forumet t ex så hade jag bara frågor, frågor, frågor, och det kändes inte bra, för jag vill kunna ge tillbaka när andra hjälper mig. Men så hittade jag något litet som jag trots allt kunde svara på. Och sen en grej till. Och en till. Och snart märkte jag att ju mer jag höll på och byggde och fixade och vågade testa olika saker och göra fel och skaffa erfarenheter och kort och gott lära mig, desto mer kunde jag svara på. Bara att följa den utvecklingen ger mig alltså svart på vitt att jag faktiskt utvecklas, och den insikten gör det lättare att fortsätta.
Men det visar sig ju då att ”andra” i allmänhet inte tycker någonting alls. Kan man bara bli klar över det går det lättare.
Men detta är också ett exempel på hur det kan hjälpa att spåra ”problemet bakom problemet”, som jag brukar säga. Alltså vad det är som gör att just det-och-det känns så oerhört frustrerande. Varför motgången tar så hårt.
Rädslan i mitt fall beror i sin tur på dålig självkänsla. Så allt jag kan göra för att boosta den kommer att hjälpa mig att inte känna det så motigt.
Ett viktigt sätt att göra det på är att faktiskt följa sin egen utveckling. Alla är barn i början, men lär man sig av misstagen och fortsätter öva så växer man.
När jag var ny här på forumet t ex så hade jag bara frågor, frågor, frågor, och det kändes inte bra, för jag vill kunna ge tillbaka när andra hjälper mig. Men så hittade jag något litet som jag trots allt kunde svara på. Och sen en grej till. Och en till. Och snart märkte jag att ju mer jag höll på och byggde och fixade och vågade testa olika saker och göra fel och skaffa erfarenheter och kort och gott lära mig, desto mer kunde jag svara på. Bara att följa den utvecklingen ger mig alltså svart på vitt att jag faktiskt utvecklas, och den insikten gör det lättare att fortsätta.
Jag tror att många är lite för pedantiska och stirrar sig blinda på småsaker, även jag själv, och min Far.
När Farfar hjälpte min Far att bygga hus på 70-talet så jagade farsan millimetrar, varpå Farfar påpekade att strunta i det och kolla på tum istället. Beror väl iofs på vad man gör/bygger, men ändå... Å andra sidan hade Farfar nästintill perfekt ögonmått och murade bl.a. våran källartrappsramp på frihand till perfektion.
När Farfar hjälpte min Far att bygga hus på 70-talet så jagade farsan millimetrar, varpå Farfar påpekade att strunta i det och kolla på tum istället. Beror väl iofs på vad man gör/bygger, men ändå... Å andra sidan hade Farfar nästintill perfekt ögonmått och murade bl.a. våran källartrappsramp på frihand till perfektion.
”Strunta i millimetrarna. Kolla på tum istället.” Fy 1000 vilket bra motto!samlarpådetmesta skrev:
DEN ska jag komma ihåg.Penny wise and pound foolish
S
sinuslinus
Träskalle
· Östergötlands län
· 4 944 inlägg
sinuslinus
Träskalle
- Östergötlands län
- 4 944 inlägg
Eller Arga snickaren.Jante skrev:
Tja, vad ska man säga, ibland har man ju otur när man tänker
När ALLT börjar gå sidledes så tar jag ett djupt andetag och tittar på "Drömkåken" med Björn Skifs och plötsligt känns det bra igen
//Jante
Jag har ibland släppt arbetet helt och bytt till nåt moment som jag tycker är ”Roligt”, som också kan ge lite snabbt resultat och få lite skön känsla.
under mitt husbygge hade jag några sådana saker på en ”lista”
Exempelvis satte jag dit innerdörrar för att få
lite snabb färdig-känsla.
Hade även fönsterbrädor på en sån lista, då jag tycker snickeri alltid är kul.
under mitt husbygge hade jag några sådana saker på en ”lista”
Exempelvis satte jag dit innerdörrar för att få
lite snabb färdig-känsla.
Hade även fönsterbrädor på en sån lista, då jag tycker snickeri alltid är kul.
Perfektionsstressen påverkar. Ingenting jag gör blir ju perfekt. Försöker tänka att ingenting jag köper är perfekt heller eller någonting som en hantverkare gör. Tillräckligt bra måste räcka.
Det är perfektionshetsen som gör att jag starkt ogillar att kitta, spackla och måla fönstren på landet - gamla fönster med spröjs. Ska det bli bra skulle jag behöva lägga ner oändligt med tid på dem, det gör jag inte. Utan hyfsar till så de fungerar några år till.
Efter ett par dagar tänker jag inte på att de inte är perfekta längre, vilket inget annat är där heller. Men fantastiskt vackert ändå!
Det är perfektionshetsen som gör att jag starkt ogillar att kitta, spackla och måla fönstren på landet - gamla fönster med spröjs. Ska det bli bra skulle jag behöva lägga ner oändligt med tid på dem, det gör jag inte. Utan hyfsar till så de fungerar några år till.
Efter ett par dagar tänker jag inte på att de inte är perfekta längre, vilket inget annat är där heller. Men fantastiskt vackert ändå!
Jag jobbar som platschef för större nyproduktioner och vet därmed hur mycket fel hantverkare tar även när de har betalt för att göra jobbet. Att som privatperson då göra fel eller låta saker ta längre tid är helt okej. När det gäller motivationsdelen så har jag, som vissa andra varit inne på, ofta fler moment igång så man kan byta till något roligare ibland. Vissa moment kräver ju en del funderande och planerande innan man kommer igång.
Där sa du nåt! Det brukar faktiskt fungera, iallafall en stundK kallabaz skrev:Enkelt! Jag köper nya verktyg
Perfektionshetsen är sannerligen en svensk folksjukdom.Karlia skrev: