Säkerhetslista för hemmapulare.
I en annan tråd dök detta förslag upp:
Hur som, mina första säkerhetsråd för hempulare (fyll på med egna råd och tips!) :
1 - Tänk efter före! Ta en stund och fundera på vad som kan gå på tok. Går det att göra på något annat sätt? Behöver jag hjälp?
2 - Ha inte bråttom! En än så liten genväg visar sig förr eller senare vara en omväg, kanske förbi akuten...
3 - Planera. Vad, när, hur, varför och så vidare...
Var rädda om Er! // Jens
Jag jobbar som tekniker i produktionen på en tillverkningsindustri (vi gör papper, en hel del faktiskt). Anställd på samma arbetsplats i mer än 30 år så jag har varit med så länge så att alla små steg vi tagit säkerhetsmässigt tillsammans har blivit mycket påtagliga.P pyro skrev:
Hur som, mina första säkerhetsråd för hempulare (fyll på med egna råd och tips!) :
1 - Tänk efter före! Ta en stund och fundera på vad som kan gå på tok. Går det att göra på något annat sätt? Behöver jag hjälp?
2 - Ha inte bråttom! En än så liten genväg visar sig förr eller senare vara en omväg, kanske förbi akuten...
3 - Planera. Vad, när, hur, varför och så vidare...
Var rädda om Er! // Jens
4. Vässa verktygen innan du ska använda dem (om de ska vara vassa). Vassa verktyg kräver mindre kraft och man kan ha bättre kontroll över dem vid användning.
Skaffa dig kunskap!
Säkerhet.
Då tänker jag på sådant här......
-Ramla inte ned för stegar. (har provat)
-Är du på taket se res dig inte för snabbt, svartnar framför ögonen och sedan åker man ned.
-Pilla med el, bryt strömmen först eller ring behörig eltekniker
-Bryter du loss massa brädor med spik är riktiga skyddsskor ett måste. Spik i foten är inte kul (har provat när jag var liten)
-Helst skyddande skor och kläder när man jobbar.
-Arbetshandskar när risk för skador på händer
-Skyddsglasögon och hörselskydd när det behövs.
-Plocka bort farliga maskiner eller bryt strömmen så dina (eller andras) barn inte kan skada sig.
-Farliga verktyg förvaras inlåsta om man har barn.
Listan kan bli lång men tänk efter före....
Då tänker jag på sådant här......
-Ramla inte ned för stegar. (har provat)
-Är du på taket se res dig inte för snabbt, svartnar framför ögonen och sedan åker man ned.
-Pilla med el, bryt strömmen först eller ring behörig eltekniker
-Bryter du loss massa brädor med spik är riktiga skyddsskor ett måste. Spik i foten är inte kul (har provat när jag var liten)
-Helst skyddande skor och kläder när man jobbar.
-Arbetshandskar när risk för skador på händer
-Skyddsglasögon och hörselskydd när det behövs.
-Plocka bort farliga maskiner eller bryt strömmen så dina (eller andras) barn inte kan skada sig.
-Farliga verktyg förvaras inlåsta om man har barn.
Listan kan bli lång men tänk efter före....
Min bestämda erfarenhet är att väldigt många olyckor föregås av tanken ”jag ska bara...” — oftast med tillägget ”innan jag ger mig för ikväll”. Faktum är att jag på riktigt börjat bli vaksam på mig själv; så fort jag tänker att ”jag ska bara” så ringer varningsklockan i huvet numera. Särskilt om det råkar ha blivit sen kväll.
En annan sak som jag tjatat om i flera trådar — och tänker fortsätta tjata om — är att ta hand om småsår DIREKT. Tvätta omedelbart av, sprita (utvärtes alltså) samt lägg förband, och tänker du fortsätta jobba och såret sitter på handen så ha en omgång kirurghandskar i latex hemma som du kan trä över alltihop.
Detta lilla tramssår höll nämligen bokstavligt talat på att ta mitt liv för ett år sen:
Jag skar mig när jag la klinkers utomhus på kvällen, men det kändes ok på morgonen efter, trots att jag hade haft frossa på natten. (Eller var det bara ovanligt kallt i sovrummet? Äh. En filt till, det är lugnt.) Men när jag väl tagit mig till vårdcentralen ”för säkerhets skull” på förmiddagen kunde jag plötsligt inte röra tummen. Väl där skickades jag omedelbart till akuten. Där la de in mig vid lunch; och på eftermiddagen, mindre än 18 timmar efter att jag fått såret, såg läkaren röda strimmor på min arm. Därefter pumpades antibiotika genom en slang rakt in i min kropp i ett par dagar för att jag skulle överleva, och det var på vippen att det blev operation. Bilden är tagen från sjuksängen.
Jag blev mycket chockad över att det gick så vansinnigt snabbt, att ett så litet sår kunde innebära ren livsfara, och hade inte en god väns bror dött en tid innan av en misskött infektion så hade jag högst sannolikt inte brytt mig om att gå till vårdcentralen utan bara tänkt att ”såna där småsår får man ju jämt, det går över”.
Då hade jag förmodligen varit död idag, och därför tänker jag fortsätta att tjata och tjata om det gamla ordspråket: Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta.
Detta lilla tramssår höll nämligen bokstavligt talat på att ta mitt liv för ett år sen:
Jag skar mig när jag la klinkers utomhus på kvällen, men det kändes ok på morgonen efter, trots att jag hade haft frossa på natten. (Eller var det bara ovanligt kallt i sovrummet? Äh. En filt till, det är lugnt.) Men när jag väl tagit mig till vårdcentralen ”för säkerhets skull” på förmiddagen kunde jag plötsligt inte röra tummen. Väl där skickades jag omedelbart till akuten. Där la de in mig vid lunch; och på eftermiddagen, mindre än 18 timmar efter att jag fått såret, såg läkaren röda strimmor på min arm. Därefter pumpades antibiotika genom en slang rakt in i min kropp i ett par dagar för att jag skulle överleva, och det var på vippen att det blev operation. Bilden är tagen från sjuksängen.
Jag blev mycket chockad över att det gick så vansinnigt snabbt, att ett så litet sår kunde innebära ren livsfara, och hade inte en god väns bror dött en tid innan av en misskött infektion så hade jag högst sannolikt inte brytt mig om att gå till vårdcentralen utan bara tänkt att ”såna där småsår får man ju jämt, det går över”.
Då hade jag förmodligen varit död idag, och därför tänker jag fortsätta att tjata och tjata om det gamla ordspråket: Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta.
Inför mitt skapande av ett hemmasnickeri insåg jag att jag hade alldeles för lite kunskap i alla avseenden och framförallt när det gäller att använda snickerimaskiner.
Jag insåg att att vem som helst kan skaffa sig en maskin som lätt tuggar i sig en hand och gärna fortsätter med underarmen om tillfälle ges och förstod att det är inte bara att skaffa sig och börja använda vertikalfräsar, hyvlar, sågar och annat som bara är konstruerade för att avverka — trä egentligen eller mänskligt kött och ben om olyckan är framme...
Av just den anledningen — säkerhet — vände jag mig till ett proffs på området; och eftersom den här personen drivs av en enastående vilja att hjälpa andra att utvecklas fick jag möjligheten att bli praktikant på ett finsnickeri.
Tack vare honom har jag fått lära känna och använda maskiner på ett sätt som hjälpt mig att undvika många situationer med felaktigt handhavande där jag inte skulle insett riskerna självmant.
Framför allt har jag tagit till mig något min handledare/mentor sa till mig tidigt (och kanske inte minns nu):
"jag ska ha alla fingrar och bägge ögonen i behåll när jag slutar med det här".
Med den inställningen måste man prioritera säkerhet och det har lett till att jag numera inte kör någon maskin eller elverktyg utan skyddsglasögon och hörselskydd. Varje gång jag ska göra något tänker jag igenom "operationen" och hur jag bör hålla ämnet, var mina fingrar är i förhållande till klinga e dyl.
Jag anstränger mig för att vara "lite nervös" och aldrig ta chanser eller falla i slentrian och framför allt inte ha bråttom.
Min förhoppning är att jag ska ha kvar alla fingrar och bägge ögonen när jag inte längre kan snickra.
Så, min rekommendation är att "utbilda" sig, Youtube är bra på många sätt men räcker inte hela vägen om du tänker skaffa och använda "riktiga snickerimaskiner", vissa tillverkare erbjuder utbildningar på sina maskiner, kan vara vettigt när man köper något man inte har tidigare erfarenhet av.
//Ronnie
Jag insåg att att vem som helst kan skaffa sig en maskin som lätt tuggar i sig en hand och gärna fortsätter med underarmen om tillfälle ges och förstod att det är inte bara att skaffa sig och börja använda vertikalfräsar, hyvlar, sågar och annat som bara är konstruerade för att avverka — trä egentligen eller mänskligt kött och ben om olyckan är framme...
Av just den anledningen — säkerhet — vände jag mig till ett proffs på området; och eftersom den här personen drivs av en enastående vilja att hjälpa andra att utvecklas fick jag möjligheten att bli praktikant på ett finsnickeri.
Tack vare honom har jag fått lära känna och använda maskiner på ett sätt som hjälpt mig att undvika många situationer med felaktigt handhavande där jag inte skulle insett riskerna självmant.
Framför allt har jag tagit till mig något min handledare/mentor sa till mig tidigt (och kanske inte minns nu):
"jag ska ha alla fingrar och bägge ögonen i behåll när jag slutar med det här".
Med den inställningen måste man prioritera säkerhet och det har lett till att jag numera inte kör någon maskin eller elverktyg utan skyddsglasögon och hörselskydd. Varje gång jag ska göra något tänker jag igenom "operationen" och hur jag bör hålla ämnet, var mina fingrar är i förhållande till klinga e dyl.
Jag anstränger mig för att vara "lite nervös" och aldrig ta chanser eller falla i slentrian och framför allt inte ha bråttom.
Min förhoppning är att jag ska ha kvar alla fingrar och bägge ögonen när jag inte längre kan snickra.
Så, min rekommendation är att "utbilda" sig, Youtube är bra på många sätt men räcker inte hela vägen om du tänker skaffa och använda "riktiga snickerimaskiner", vissa tillverkare erbjuder utbildningar på sina maskiner, kan vara vettigt när man köper något man inte har tidigare erfarenhet av.
//Ronnie
Antar att det var sepsis du drabbats av, en av de mest dödliga och underdiagnostiserade åkommor vi har tydligen.ricebridge skrev:
Glad att du klarade dig. Håller helt med dig om små sår och fattiga vänner!
//Ronnie
Tack för ett bra inlägg och skönt att du klarade dig med helskinnad. Faran för att det du råkade ut för ökar också hela tiden genom att antibiotikaresistens ökar så det är verkligen tankvärt det du skriver.
Förutom det du nämner om att rengöra och inspektera såret noga så brukar jag låta det blöda ut ordentligt. Även för de sår som inte blöder av sig själva går det att pressa fram åtminstone några droppar. Blodet är antiseptiskt och bidrar till att skölja bort bakterier och främmande partiklar.
Om man behöver fortsätta jobba kan CA-lim ”snabblim” (som utvecklades för kirurgisk användning) fungera som en praktisk förslutning och skydd. Men då gäller det verkligen att såret är rent och att man inte stänger inne några otäckheter så det skulle jag själv inte använda på djupare sår.
En kompis granne skar sig i fingret på ett papper(!). Det slutade inte bättre än att man fick karva bort större delen av muskulaturen i ena armen för att akut få bort infektionen som följde.
Underskatta aldrig småsåren...
Förslut aldrig sår som uppkommit via smutsiga stick tex djurbett, särskilt katter och taggar från växter. Dessa punktata stick tränger djupt ner och det är framförallt de djupa infektionerna vi är rädda och har stor respekt för.
Jag har massvis av dumma små ärr. Bordssåg, svarvjärn, järnrör etc...
Så jag har fått en del övning och utbildning på att förbinda sår. Så numera tänker jag efter om det inte går att göra en jigg vid pilliga grejer. Vilket det ofta gör. Och det tar inte så mycket mer tid med tanke på hur bekvämt det är att slippa skada sig och göra rent efter sig...
Skönt att vara blasé när man är med scouterna eller är träslöjdslärare. "Det där är bara ett köttsår."
PS jag har alltid en rulle leukosilk lättillgängligt av vana DS
Så jag har fått en del övning och utbildning på att förbinda sår. Så numera tänker jag efter om det inte går att göra en jigg vid pilliga grejer. Vilket det ofta gör. Och det tar inte så mycket mer tid med tanke på hur bekvämt det är att slippa skada sig och göra rent efter sig...
Skönt att vara blasé när man är med scouterna eller är träslöjdslärare. "Det där är bara ett köttsår."
PS jag har alltid en rulle leukosilk lättillgängligt av vana DS
"Om du använder bordssågen utan klyvkniv och klingskydd så är även du en idiot"
Fritt översatt från videon nedan, som förvisso har varit uppe på Byggahus tidigare men tål att upprepas.
Just bordssågen är en maskin som många verkar sakna respekt för. Vet inte hur många videos jag sett på Youtube där fingrar är centimetrar från en oskyddad klinga. Häromdagen såg jag ett gammalt avsnitt av Arga snickaren. Frun i huset, utan någon som helst maskin-vana, sattes av Anders att klyva bräder vid bordssågen. Hon kan vara glad över att hon har sina fingrar i behåll, jag satte hjärtat i halsgropen när jag såg klippet.
Vinkelslip är en annan maskin med roterande klinga som man bör ha respekt för.
Själv kan jag tycka att jag är överdrivet försiktig. Men så tänker jag på att en enda liten flisa i ögat kan medföra förlorad syn och så sätter jag på mig skyddsglasögonen. Även om jag "bara" t.ex. skall använda manuella verktyg såsom stämjärn. Eller använda kalkbruk, som är frätande. Att tänka på eventuella konsekvensers allvarlighet, även om de är osannolika, hjälper i alla fall mig att använda rimliga säkerhetsåtgärder, och ibland löjligt enkla hjälpmedel såsom skyddsglasögon.. Att bli blind eller förlora fingrar är helt enkelt inte alternativ att överväga.
Några av mina säkerhetspunkter är:
- använd säkerhetsutrustning och -tänk oavsett om jag "bara" skall eller inte
- lär mig om mina maskiners och verktygs säkerhetsaspekter - och anpassa mig därefter
- ta paus eller vänta till nästa dag om jag tappar koncentrationen
- Om ett moment kan utföras på flera olika sätt, använd det minst farliga, även om det tar lite längre tid
- Även enkla moment, t.ex. med handverktyg, kan utgöra riskmoment. Handhyvlar och stämjärn är rakbladsvassa. Bättre att ha rutin på att t.ex. sätta på skyddsglasögon än att försöka utvärdera varje moment om glasögon behövs eller inte.
- tänk till innan jag gör
Sedan är vi ju alla människor och gör misstag eller tar beslut som inte är säkerhetsmässigt optimalt. Själv har jag sågat där jag pressat ihop ämnet runt klingan p.g.a. okunskap. Jag har tagit ner tak utan säkerhetsutrustning såsom sele. Trots att min granne varnade mig för detta, då hans bror hade trillat ner från ett tak med allvarliga konsekvenser. Så nej, jag är inte Bror Duktig, även om detta besserwisseraktigt förmanande inlägg kanske kan ge det intrycket. Jag t.o.m. cyklar utan hjälm, ujuj!
Fritt översatt från videon nedan, som förvisso har varit uppe på Byggahus tidigare men tål att upprepas.
Just bordssågen är en maskin som många verkar sakna respekt för. Vet inte hur många videos jag sett på Youtube där fingrar är centimetrar från en oskyddad klinga. Häromdagen såg jag ett gammalt avsnitt av Arga snickaren. Frun i huset, utan någon som helst maskin-vana, sattes av Anders att klyva bräder vid bordssågen. Hon kan vara glad över att hon har sina fingrar i behåll, jag satte hjärtat i halsgropen när jag såg klippet.
Vinkelslip är en annan maskin med roterande klinga som man bör ha respekt för.
Själv kan jag tycka att jag är överdrivet försiktig. Men så tänker jag på att en enda liten flisa i ögat kan medföra förlorad syn och så sätter jag på mig skyddsglasögonen. Även om jag "bara" t.ex. skall använda manuella verktyg såsom stämjärn. Eller använda kalkbruk, som är frätande. Att tänka på eventuella konsekvensers allvarlighet, även om de är osannolika, hjälper i alla fall mig att använda rimliga säkerhetsåtgärder, och ibland löjligt enkla hjälpmedel såsom skyddsglasögon.. Att bli blind eller förlora fingrar är helt enkelt inte alternativ att överväga.
Några av mina säkerhetspunkter är:
- använd säkerhetsutrustning och -tänk oavsett om jag "bara" skall eller inte
- lär mig om mina maskiners och verktygs säkerhetsaspekter - och anpassa mig därefter
- ta paus eller vänta till nästa dag om jag tappar koncentrationen
- Om ett moment kan utföras på flera olika sätt, använd det minst farliga, även om det tar lite längre tid
- Även enkla moment, t.ex. med handverktyg, kan utgöra riskmoment. Handhyvlar och stämjärn är rakbladsvassa. Bättre att ha rutin på att t.ex. sätta på skyddsglasögon än att försöka utvärdera varje moment om glasögon behövs eller inte.
- tänk till innan jag gör
Sedan är vi ju alla människor och gör misstag eller tar beslut som inte är säkerhetsmässigt optimalt. Själv har jag sågat där jag pressat ihop ämnet runt klingan p.g.a. okunskap. Jag har tagit ner tak utan säkerhetsutrustning såsom sele. Trots att min granne varnade mig för detta, då hans bror hade trillat ner från ett tak med allvarliga konsekvenser. Så nej, jag är inte Bror Duktig, även om detta besserwisseraktigt förmanande inlägg kanske kan ge det intrycket. Jag t.o.m. cyklar utan hjälm, ujuj!
Just "kickback" var min kille med om när han skulle såga av en list (tror jag det var, ganska tunn sak åtminstone), han slog av ena pekfingret precis ovanför knogen!ricebridge skrev:
Det var precis så som ricebridge skriver också, han skulle bara göra en sista grej innan han var klar för dagen. Såhär snyggt blev det: 
Tog lång tid att läka och idag är fingret något stelt, men då hade han ändå MYCKET tur och slapp nervskador eller för den delen att träffa någon känsligare del av kroppen.. Han är snickare till yrket och har alltså använt de här verktygen tusentals gånger, så det är inte bara hempulare som kan råka illa ut heller.
Från egen erfarenhet har jag två grejer jag alltid tänker på numera:
1. Bryt strömmen på huvudbrytaren om du ska pula med elen, säkringar är inte alltid korrekt uppmärkta och det kan även vara andra saker som inte stämmer. Exempel på detta är när jag bröt säkringen till uttaget jag skulle byta, mätte med multimeter på fasen och såg att den var av, bara för att i nästa sekund få en ordentlig kyss utav neutralledaren..
2. Jobba aldrig ensam när du gör riskmoment som att pyssla med el, gå på stegar, såga etc. Du måste inte ha hjälp av en annan person, men OM det händer något och du blir medvetslös eller på annat sätt inkapabel att få hjälp så kan det vara en fråga om liv eller död om du har en annan person med dig som kan ringa ambulans istället för att du blir liggandes.
