Ja då var det dags att fortsätta redovisningen av detta projekt.
På fredagen känner jag mig manad att fortsätta fastän jag är rätt trött, men ett lagom stort projekt är att avsluta plattsättningen av nischen på entréplan. Terracottaklinkersen jag satte ett par dagar tidigare sitter nu ordentligt och jag kan jobba vidare utan att riskera att sabba något.
I och med den snabba planen att göra en nisch i väggen, så kom även ett infall i hur denna nisch skulle utformas ren estetiskt. Jag visste att jag skulle sätta de terracottafärgade plattorna på golvet och på väggen, men själva kanten på nischen då? Ledordet för mig på sistone har varit "klinker är beroendeframkallande" och med en sådant tungt "bruk" (phun intended) så kan man ju såklart inte bara måla. Ut på nätet och börja jaga mosaik och ganska snart hittar jag en variant som jag tror kan funka ihop med det övriga. Det behövs ju väldigt lite, jag räknar med att en rad runtom är tillräckligt, men jag köper en extra platta för jag vet inte riktigt hur jag ska utforma det i toppen på nischen.
Så innan jag sätter igång och börjar blanda fix, plockar jag fram mosaiken och börjar klippa upp den i remsor. Dels för att se åtgången, men även för att pussla ihop remsorna på ett sätt som gör att mönstret blir korrekt. Det är nämligen så att "varannan ruta" är 5x5, medan varannan består av fyra mindre typ kanske 2,25x2,25. När jag kontrollerat att allt blir som jag tänkt mig och att materialet räcker, så går jag ner i garaget och blandar ihop en pyts med vitt fix. Skivan i toppen på nischen skruvas loss för åtkomlighet men även för att det är lättare att plattsätta denna del liggandes på bordet i bekväm arbetsställning.
DIPA, fix och mosaik. Kan det bli bättre en fredagskväll?
Resultatet blir precis såsom jag tänkt mig och jag är helnöjd, jag kan inte hålla mig från att få en "färdig bild" av resultatet så toppskivan skruvas tillbaks igen. Det är svårt att fota för att få en helhetsbild på hela bården, då det är så smalt, nischen är bara ca 6,5cm djup, men djävulen ligger i detaljerna brukar man väl säga?
Försök till helhetsbild:
Med detta kunde jag känna mig rätt nöjd med kvällen, så jag chillar lite innan läggdags och fortsätter nästa dag.
Med projektet på entréplan fortfarande ganska "nyhärdat" är planen för lördagen att fortsätta nere i källaren. Här är planen att det "ljusschakt" jag tagit hål i väggen och murat upp med glastak, ska kläs med mosaik. Ännu en gång är detta en av alla de sidoprojekt som inte var tänkta att bli som de nu har blivit, egentligen är min främsta drivkraft att göra på detta viset att sotaren ska kunna sota bekvämt. Han ville ogärna behöva klättra ner på en stege uppifrån. Och när jag började detta hade jag inte så höga tankar om finish för tanken var att kunna ha vedförvaring i schaktet. Jag ångrar detta lite nu, att jag inte gjort jobbet mer noggrant. För precis som med mosaiken på entréplan var detta en kompletterande beställning till den ursprungliga planen som bestod i att sätta mosaik på själva podiet till kaminen. Eftersom jag inte hade mosaik så det räckte så beställde jag en till omgång som jag hämtade ut dagen innan jag åkte tillbaks till stugan. Iden är alltså att sätta samma ljusblå mosaik i "ljusschaktet/vedförrådet" som hamnar på sockeln. Dock var inte schaktväggarna helt förberedda för att sättas plattor på, trots att jag putsat dem både en och två gånger för att få en så slät yta som möjligt. Jag underskattade helt enkelt hur mycket ojämnheterna skulle komma att synas igenom, ja i vissa lägen, till och med framhävas.
Mitt på eftermiddagen får jag en bild från min kompis som håller på och lägger klinkers i sitt garage på hans arbete, med texten "your call", så då får jag släppa fixkam och kanitz och knäppa en bild:
Det tar i princip hela dagen, men vid halv tolv kan jag luta mig tillbaka och konstatera att jag åstadkommit följande:
Bitarna börjar falla på plats, ja nästan bokstavligt och det är tur att bilder på nätet "sminkar över" en hel del defekter, för det är långt ifrån rakt och proffsigt, men det är "hand made" som min mor skulle sagt. Och det är framförallt, ganska originellt!
Med detta tar jag kväll och glider ner i ett varmt bad som traditionen påbjuder på lördagskvällen.
På söndagen är det dags att börja foga på entréplan. Klinkersen har suttit uppe sen onsdagen och mosaiken sen fredagen och det borde vara safe att foga. Men innan jag gör det så är det några detaljer jag gått och stört mig på. Dels är det faktumet att skivan i toppen hamnar lite för högt upp på grund av mosaiken på sidorna, dels är kanten på skivan lite "naken". Skivan skruvas loss och de två översta glasbitarna på varje sida i nischen skärs/huggs loss för att skivan ska kunna monteras i sin rätta position sen.
Jag bär med mig skivan ner till garaget och lägger upp den på arbetsbänken. På fredagen hade jag valt att sätta spillet från nischen och skivans framsida på baksidan om skivan, med en tanke om att det kunde ge ett lite varmare ljus från ledlisten i toppen på nischen.
Toppskivans bakstycke, tillsammans med "spillet":
Men det hade ingen vidare effekt alls på ljuset, så dessa bitar knackas loss och baksidan raspas plan. Eventuellt målas denna framöver. Jag har räknat ut att de små bitarna jag har räcker ganska precis för att göra en rad på skivans "högkant" och det känns som ett mycket bättre användningsområde för spillet. de är lite större än vad skivan är tjock, men det gör inget, det blir bara en bra "skärm" bakåt/inåt. Skivan spänns fast i skruvstycket för lättare arbete. Lite pilligt är det att kladda på fix och placera ut de små bitarna en efter en och få det hyfsat rakt. Jag använder en stålskala till hjälp för att linjera bitarna.
23 bitar i bredd, vad är det för lustigt primtal egentligen?
Med detta på plats och "på härdning", så återgår jag till arbetet med nischen. Det blir två omgångar fog då jag vill ha olika färg på fogen hos klinkerplattorna och mosaiken. Egentligen tycker jag att klinkerplattorna är rätt snygga utan fog alls, men jag lyckas övertala mig om att det bara är en amatör som resonerar så. Jag googlar lite och försöker hitta fog för att använda fog (phun intended again), men hittar inget annat än att det ska hålla smuts borta utöver det estetiska. På golvet förstår jag att man måste ha fog, men väggen med sitt lite "rustika" utseende skulle kunna klara sig utan.
Nåväl, det blir grå fog för klinkersen och vit för mosaiken, en utmaning är att få till det i skarven där de två fogarna möts och det var inte helt enkelt. Jag känner att jag inte har möjlighet att vänta genom att foga de två färgerna efter varandra så jag får försöka vara lite försiktig helt enkelt. Jag börjar med det vita då jag resonerar att jag kommer använda grå fog inte bara på väggen utan även på golvet och jag vill inte behöva stå på det nyfogade golvet när jag gör det vita.
Nu är det ju rätt ocharmigt att ta en bild på nyfogade ytor, då de sista fogresterna tvättas bort när fogen härdat/brunnit, men jag bjuder på en close-up som visar lite av jobbet:
Som synes, grått möter vitt och just här blev det rätt lyckat, på några ställen kanske jag lyckades missfärga det vita lite med den grå fogen, men jag ska se om jag inte kan reparera det. Antingen genom att rengöra, annars genom att skrapa bort och lägga i lite ny vit fog. På bilden framgår även tydligt den läckra glasmosaikens textur, där de större plattorna har en välvning i "medaljongens" profil.
Med detta avklarat kunde jag inte hålla mig från att även ge mig på fogningen i källaren. Jag försökte hitta någon uppgift på förpackningarna, men hittade ingen tidsangivelse varken för fixet eller fogen om hur lång tid som måste gå mellan de två momenten. Men nätet gjorde gällande att 48h nog var ett bra riktmärke. Jag tänkte "äsch både fix och fog är vitt, så hur ska det kunna missfärga?". Så jag körde på och det gick bra tills jag kom till momentet där överflödig fog skulle tvättas bort. Då trädde fixet fram på några ställen, för även om fixet är vitt, så är det inte riktigt lika kritvitt som fogen. Som tur var det främst på något ställe längst ner på väggen, och eftersom det är ett vedförråd som kommer dessa väggar sällan att synas i sin helhet. Överlag blev jag nöjd med fogningen även här, väggarnas ojämnhet är det värre med.
Men just för att jag råkade ut för fenomenet att fixet trädde igenom, höll jag mig ifrån att foga sockeln, för den kommer synas tydligt. Jag började städa istället och när jag kratsade upp alla fogrester från golvet fick jag ett infall och tänkte att jag måste flytspackla lite. För om nu ojämnheter syns så väl när man lagt plattor, så är det viktigt med ett helt plant underlag och även om podiet är ganska plant, så är golvbiten i schaktet inte det. Jag ska undersöka golvet en gång till och eventuellt flytspackla mer innan det marockanska kaklet kommer på plats. Men det kändes som en lagom uppgift att avsluta söndagskvällen med.
Nyfogat, flytspacklat och tomt i flaskan. Dags att plocka ihop och duna, vila upp sig till nästa helg:
Nu hoppas jag innerligt att dekorstenen av "väggtegeltyp" kommer snart, den beställdes den 19okt med fyra veckors leveranstid. Kan jag få upp den så är det bara det marockanska kaklet kvar, sen kan kamininstallationen börja. På entréplan ligger jag ju i fas, där kan jag kanske ställa kaminen på plats redan nu även om jag har lite finlir kvar. Men vi ska ha en grabbhelg på stugan den 6-8e dec och det vore verkligen bra om jag kunde vara färdig med plattorna i källaren då så jag kan ha hjälp med att baxa upp den tunga pjäsen på podiet. Fram till idag har jag kasat runt den på den lastpall den kom levererad, men jag har funderat på om jag kunde svetsa ihop något så jag kan lyfta den med domkraft (eller två). Problemet är att jag måste få till ngn "motviktslösning" för jag kommer ju inte under podiet med de främre hjulen. Oavsett vilken lösning vi lyckas klura ut är det nog bra att vara flera. Det blir ett äventyr!
På återhörande!
På fredagen känner jag mig manad att fortsätta fastän jag är rätt trött, men ett lagom stort projekt är att avsluta plattsättningen av nischen på entréplan. Terracottaklinkersen jag satte ett par dagar tidigare sitter nu ordentligt och jag kan jobba vidare utan att riskera att sabba något.
I och med den snabba planen att göra en nisch i väggen, så kom även ett infall i hur denna nisch skulle utformas ren estetiskt. Jag visste att jag skulle sätta de terracottafärgade plattorna på golvet och på väggen, men själva kanten på nischen då? Ledordet för mig på sistone har varit "klinker är beroendeframkallande" och med en sådant tungt "bruk" (phun intended) så kan man ju såklart inte bara måla. Ut på nätet och börja jaga mosaik och ganska snart hittar jag en variant som jag tror kan funka ihop med det övriga. Det behövs ju väldigt lite, jag räknar med att en rad runtom är tillräckligt, men jag köper en extra platta för jag vet inte riktigt hur jag ska utforma det i toppen på nischen.
Så innan jag sätter igång och börjar blanda fix, plockar jag fram mosaiken och börjar klippa upp den i remsor. Dels för att se åtgången, men även för att pussla ihop remsorna på ett sätt som gör att mönstret blir korrekt. Det är nämligen så att "varannan ruta" är 5x5, medan varannan består av fyra mindre typ kanske 2,25x2,25. När jag kontrollerat att allt blir som jag tänkt mig och att materialet räcker, så går jag ner i garaget och blandar ihop en pyts med vitt fix. Skivan i toppen på nischen skruvas loss för åtkomlighet men även för att det är lättare att plattsätta denna del liggandes på bordet i bekväm arbetsställning.
DIPA, fix och mosaik. Kan det bli bättre en fredagskväll?
Resultatet blir precis såsom jag tänkt mig och jag är helnöjd, jag kan inte hålla mig från att få en "färdig bild" av resultatet så toppskivan skruvas tillbaks igen. Det är svårt att fota för att få en helhetsbild på hela bården, då det är så smalt, nischen är bara ca 6,5cm djup, men djävulen ligger i detaljerna brukar man väl säga?
Försök till helhetsbild:
Med detta kunde jag känna mig rätt nöjd med kvällen, så jag chillar lite innan läggdags och fortsätter nästa dag.
Med projektet på entréplan fortfarande ganska "nyhärdat" är planen för lördagen att fortsätta nere i källaren. Här är planen att det "ljusschakt" jag tagit hål i väggen och murat upp med glastak, ska kläs med mosaik. Ännu en gång är detta en av alla de sidoprojekt som inte var tänkta att bli som de nu har blivit, egentligen är min främsta drivkraft att göra på detta viset att sotaren ska kunna sota bekvämt. Han ville ogärna behöva klättra ner på en stege uppifrån. Och när jag började detta hade jag inte så höga tankar om finish för tanken var att kunna ha vedförvaring i schaktet. Jag ångrar detta lite nu, att jag inte gjort jobbet mer noggrant. För precis som med mosaiken på entréplan var detta en kompletterande beställning till den ursprungliga planen som bestod i att sätta mosaik på själva podiet till kaminen. Eftersom jag inte hade mosaik så det räckte så beställde jag en till omgång som jag hämtade ut dagen innan jag åkte tillbaks till stugan. Iden är alltså att sätta samma ljusblå mosaik i "ljusschaktet/vedförrådet" som hamnar på sockeln. Dock var inte schaktväggarna helt förberedda för att sättas plattor på, trots att jag putsat dem både en och två gånger för att få en så slät yta som möjligt. Jag underskattade helt enkelt hur mycket ojämnheterna skulle komma att synas igenom, ja i vissa lägen, till och med framhävas.
Mitt på eftermiddagen får jag en bild från min kompis som håller på och lägger klinkers i sitt garage på hans arbete, med texten "your call", så då får jag släppa fixkam och kanitz och knäppa en bild:
Det tar i princip hela dagen, men vid halv tolv kan jag luta mig tillbaka och konstatera att jag åstadkommit följande:
Bitarna börjar falla på plats, ja nästan bokstavligt och det är tur att bilder på nätet "sminkar över" en hel del defekter, för det är långt ifrån rakt och proffsigt, men det är "hand made" som min mor skulle sagt. Och det är framförallt, ganska originellt!
Med detta tar jag kväll och glider ner i ett varmt bad som traditionen påbjuder på lördagskvällen.
På söndagen är det dags att börja foga på entréplan. Klinkersen har suttit uppe sen onsdagen och mosaiken sen fredagen och det borde vara safe att foga. Men innan jag gör det så är det några detaljer jag gått och stört mig på. Dels är det faktumet att skivan i toppen hamnar lite för högt upp på grund av mosaiken på sidorna, dels är kanten på skivan lite "naken". Skivan skruvas loss och de två översta glasbitarna på varje sida i nischen skärs/huggs loss för att skivan ska kunna monteras i sin rätta position sen.
Jag bär med mig skivan ner till garaget och lägger upp den på arbetsbänken. På fredagen hade jag valt att sätta spillet från nischen och skivans framsida på baksidan om skivan, med en tanke om att det kunde ge ett lite varmare ljus från ledlisten i toppen på nischen.
Toppskivans bakstycke, tillsammans med "spillet":
Men det hade ingen vidare effekt alls på ljuset, så dessa bitar knackas loss och baksidan raspas plan. Eventuellt målas denna framöver. Jag har räknat ut att de små bitarna jag har räcker ganska precis för att göra en rad på skivans "högkant" och det känns som ett mycket bättre användningsområde för spillet. de är lite större än vad skivan är tjock, men det gör inget, det blir bara en bra "skärm" bakåt/inåt. Skivan spänns fast i skruvstycket för lättare arbete. Lite pilligt är det att kladda på fix och placera ut de små bitarna en efter en och få det hyfsat rakt. Jag använder en stålskala till hjälp för att linjera bitarna.
23 bitar i bredd, vad är det för lustigt primtal egentligen?
Med detta på plats och "på härdning", så återgår jag till arbetet med nischen. Det blir två omgångar fog då jag vill ha olika färg på fogen hos klinkerplattorna och mosaiken. Egentligen tycker jag att klinkerplattorna är rätt snygga utan fog alls, men jag lyckas övertala mig om att det bara är en amatör som resonerar så. Jag googlar lite och försöker hitta fog för att använda fog (phun intended again), men hittar inget annat än att det ska hålla smuts borta utöver det estetiska. På golvet förstår jag att man måste ha fog, men väggen med sitt lite "rustika" utseende skulle kunna klara sig utan.
Nåväl, det blir grå fog för klinkersen och vit för mosaiken, en utmaning är att få till det i skarven där de två fogarna möts och det var inte helt enkelt. Jag känner att jag inte har möjlighet att vänta genom att foga de två färgerna efter varandra så jag får försöka vara lite försiktig helt enkelt. Jag börjar med det vita då jag resonerar att jag kommer använda grå fog inte bara på väggen utan även på golvet och jag vill inte behöva stå på det nyfogade golvet när jag gör det vita.
Nu är det ju rätt ocharmigt att ta en bild på nyfogade ytor, då de sista fogresterna tvättas bort när fogen härdat/brunnit, men jag bjuder på en close-up som visar lite av jobbet:
Som synes, grått möter vitt och just här blev det rätt lyckat, på några ställen kanske jag lyckades missfärga det vita lite med den grå fogen, men jag ska se om jag inte kan reparera det. Antingen genom att rengöra, annars genom att skrapa bort och lägga i lite ny vit fog. På bilden framgår även tydligt den läckra glasmosaikens textur, där de större plattorna har en välvning i "medaljongens" profil.
Med detta avklarat kunde jag inte hålla mig från att även ge mig på fogningen i källaren. Jag försökte hitta någon uppgift på förpackningarna, men hittade ingen tidsangivelse varken för fixet eller fogen om hur lång tid som måste gå mellan de två momenten. Men nätet gjorde gällande att 48h nog var ett bra riktmärke. Jag tänkte "äsch både fix och fog är vitt, så hur ska det kunna missfärga?". Så jag körde på och det gick bra tills jag kom till momentet där överflödig fog skulle tvättas bort. Då trädde fixet fram på några ställen, för även om fixet är vitt, så är det inte riktigt lika kritvitt som fogen. Som tur var det främst på något ställe längst ner på väggen, och eftersom det är ett vedförråd som kommer dessa väggar sällan att synas i sin helhet. Överlag blev jag nöjd med fogningen även här, väggarnas ojämnhet är det värre med.
Men just för att jag råkade ut för fenomenet att fixet trädde igenom, höll jag mig ifrån att foga sockeln, för den kommer synas tydligt. Jag började städa istället och när jag kratsade upp alla fogrester från golvet fick jag ett infall och tänkte att jag måste flytspackla lite. För om nu ojämnheter syns så väl när man lagt plattor, så är det viktigt med ett helt plant underlag och även om podiet är ganska plant, så är golvbiten i schaktet inte det. Jag ska undersöka golvet en gång till och eventuellt flytspackla mer innan det marockanska kaklet kommer på plats. Men det kändes som en lagom uppgift att avsluta söndagskvällen med.
Nyfogat, flytspacklat och tomt i flaskan. Dags att plocka ihop och duna, vila upp sig till nästa helg:
Nu hoppas jag innerligt att dekorstenen av "väggtegeltyp" kommer snart, den beställdes den 19okt med fyra veckors leveranstid. Kan jag få upp den så är det bara det marockanska kaklet kvar, sen kan kamininstallationen börja. På entréplan ligger jag ju i fas, där kan jag kanske ställa kaminen på plats redan nu även om jag har lite finlir kvar. Men vi ska ha en grabbhelg på stugan den 6-8e dec och det vore verkligen bra om jag kunde vara färdig med plattorna i källaren då så jag kan ha hjälp med att baxa upp den tunga pjäsen på podiet. Fram till idag har jag kasat runt den på den lastpall den kom levererad, men jag har funderat på om jag kunde svetsa ihop något så jag kan lyfta den med domkraft (eller två). Problemet är att jag måste få till ngn "motviktslösning" för jag kommer ju inte under podiet med de främre hjulen. Oavsett vilken lösning vi lyckas klura ut är det nog bra att vara flera. Det blir ett äventyr!
På återhörande!
I helgen fortsatte jag att knega på med detta bygge. Jag hade ju under veckan gått och väntat på att få något besked om dekorstenen kommit och på torsdagen fick jag veta att de äntligen fanns i butik redo för avhämtning! Spänd av förväntan, likt ett barn på julafton åkte jag iväg till stugan för att hämta upp "fuskteglet" hos butiken på vägen. Vid ilastning på plats öppnar jag en låda för att se hur det ser ut för att besviket konstatera att det fanns flera trasiga stenar i flera av lådorna.
Trist, men jag pratar lite med grabben som hjälper mig lasta i det och han ber mig att dokumentera och sen ta det via deras mail om jag vill göra en skadeanmälan. Jag resonerar att det ändå blir lite spill över när man bygger och att jag inte har tid att vänta på en ny sändning, så jag köper grejerna ändå. I mitt stilla sinne på väg därifrån tänker jag att de avbrutna bitarna går säkert att använda där man måste ha kapade bitar, det viktiga var ju att hörnstenarna var hela.
På plats på stugan var det emellertid inte läge att sätta igång med dekorstenen riktigt direkt. dels för att jag inser att det kommer ta tid att plattsätta hela väggen, men dels för att det finns annat att göra. Kvällen kom att ägnas åt att tvätta fogresterna från förra helgens fogande, både uppe i nischen och nere i schaktet. När jag tvättar nere i schaktet ser jag även hur vattnet rinner utmed golvet och att jag nog har lyckats med nivån i schaktet, men att sockeln behöver jämnas ut lite till.
När fogresterna är borttvättade så blir nästa steg att foga det jag inte gjorde förra helgen, dvs mosaiken som jag satt på sockeln och med samma pyts vit fog, även den lösa toppskivan för nischen på entréplan.
Jag avslutar kvällen med att flytspackla podiet ännu en gång och jag lyckas jämna ut en del ojämnheter i podiet.
Nästa dag kan jag torka rent "toppskivan" för nischen och den är så gott som redo att monteras. Men när jag provmonterar den inser jag att det är ett par saker jag måste ordna med först. Dels har jag funderat på hur jag ska göra för att "dämpa" belysningen i nischen något, ljuset är lite för intensivt och kallvitt för att det ska funka som en accentbelysning när man eldar sen. Många olika idéer har passerat hjärnkontoret, men till slut faller jag tillbaks på den ursprungliga idén, att helt sonika kladda lite färg på listen. Jag går ner i garaget och letar upp mina gamla "Humbrol-burkar" som jag använde när jag byggde modeller som barn, i den lådan hade jag inte mindre än två gula och efter att burken skakats och en pensel letats reda på, duttar jag dit lite färg på listen rakt över dioderna. Och det blir över förväntan bra! Så bra att jag i min iver över att se resultatet nästan glömde bort att ta en bild för att visa förändringen.
Nu är det ju svårt att återge detta korrekt på en bild, men på bilden ser man att de två högra dioderna fortfarande är "omålade" medan övriga fått sitt smink. Det gick inte åt många droppar färg och var snabbt avklarat, så det är helt klart en modd jag ska ha i åtanke i framtiden. Jag snyggar till installationen med att spika fast kabeln som strömbrytaren sitter på, först därefter är det läge att skruva dit toppskivan. Strömbrytaren hamnade lite väl "otillgängligt" men jag får se om det blir ett problem, toppskivan kommer vara löstagbar ändå, så jag kan ändra själva ljusinstallationen sen om jag vill.
Som kronan på verket kommer golv- och taklisterna. Än så långe gör jag ingen stor grej av detta, så de gamla listerna längs väggen återanvänds, men skruvas istället för spikas fast. Därefter så ska golvlisten för eldstadsplanet monteras och här råkade jag ut för en lustig tankevurpa: Listerna jag använt mig av är 1,8m långa, eldstadsplanet är 90x90 cm, perfekt då räcker det ju med två lister! Men ack så jag bedrog mig! Jag vill ju såklart gera hörnen och samtidigt som jag kapat till två bitar inser jag att jag saknar några centimeter för att tillverka den sista listen! Det är bara att inse att man är lite rudis på att bygga och inte kan räkna materialåtgången riktigt korrekt alla gånger, den tredje listen får helt enkelt låta vänta på sig.
I taklampans sken ser nischlyset väldigt gult ut, men återigen, kameran luras, det är inte riktigt så gult. Den observante/kräsne noterar också att kaminen hamnar väldigt nära fönstret och jag är medveten om det. I framtiden finns en plan att byta ut fönstret mot en verandadörr, då köket kräver att verandadörren flyttas för att det ens ska gå att göra något vettigt av det. Det hänger dock på att jag hittar rätt dörr, en pardörr med måtten 15x21 är det jag söker. Då hamnar dörrkarmen i linje med där glasrutan i fönstret börjar och matbordet flyttas då över till andra väggen. Är det ngn som har en verandadörr till salu är jag mycket intresserad!
Trots mörkret utanför huset är klockan bara strax efter fyra på eftermiddagen, och arbetspasset i källaren tar vid. Nu börjar det nervpirrande jobbet med dekorstenen! Först tänka efter före. Var börja? Hmm nere i hörnet verkar ju bra. Efter att jag bildat mig en ungefärlig uppfattning om hur jag vill att det ska se ut och blandat till fix så sätter jag igång. Och det tar ett tag innan jag får in snitsen; dels har jag nog alldeles för lös fix, dels kämpar jag ett bra tag med att få allt rakt och med ett vettigt "fogavstånd". Stenen är ju ca 16mm tjock och jag vill använda mig av fogslevens bredd för att få till en vettig fogtjocklek, jag tror den är 10mm bred. Efter mycket om och men börjar jag få in snitsen när jag inser att jag kladdat på alldeles för mycket fix i början. Metoden jag kommer att utveckla är att först "prima" väggytan med ett tunt lager fix och därefter applicera fix på baksidan av varje sten, ungefär som man gör när man murar på riktigt. Jag tänker vid ett par tillfällen att jag kanske "kommer undan" med ett något ojämnt resultat med avseende på fogbredd eftersom stenen ju har ett "rustikt" utseende. Jag vet att jag kommer störa mig grymt mycket om jag varit slarvig, så jag anstränger mig till det yttersta att få det bra. När klockan är närmare midnatt är fixet i hinken slut och jag har fått till "dörrposten" till schaktet på båda sidor.
Det var inget roligt att det tog sån tid! Nu börjar jag inse att tidsplanen håller på att spricka rejält. Med tanke på svårighetsgraden får jag nog ändå vara nöjd. Jag ville ju ha lite "liv" i väggen och har suttit och nördat ner mig i olika murförband, men jag tänkte att med hörnstenen som utgångsläge var det enklast att göra vartannat skift med hörnstenen vänd åt det andra hållet för att få ett klassiskt "halvförband". Lördagskvällen avrundas med det sedvanliga badet.
På söndagen är det ingen pardon längre! Jag har nu fått en uppfattning om hur lång tid det tar att sätta upp stenen även om jag innerligt hoppas att de raka delarna ska gå lite snabbare. Men innan jag kan börja med det vill jag göra färdigt dörrposten. Till en början hade jag tänkt låta den ojämnt uppbilade väggdelen längst ner få skapa lite "originalitet" i plattsättningen, men det visar sig bli svårt att få en rätvinklig hörnbit att sitta bra på en sned yta, så jag bestämmer mig för att bila bort det sista. Med lasern tar jag ut en approximering av en lodlinje som stämmer med det övriga.
Allt det jag gör hade kunnat göras mycket proffsigare med lite mer erfarenhet och med lite mer planering, men nu är jag här där jag är och får lösa problemen vartefter de dyker upp. Med de sista hörnbitarna på plats kan jag börja köra på med de raka bitarna. Först jobbar jag lite ostrukturerat, men jag är hela tiden vaksam på att det ska bli rakt och snyggt även om lite "hantverkskänsla" ska få vara tillåten. Snart inser jag att det är överlägset enklast att sätta plattorna som man gör när man murar i vanliga fall, i raka skift. Den största utmaningen ligger dock i att få plattorna att sitta bra, fixets konsistens har såklart en avgörande betydelse, men även det faktum att väggen fortfarande är lite ojämn försvårar jobbet och det dröjer inte länge förrän jag lyckas knäcka första plattan! Jag inser snart hur sköra plattorna är och att det inte är konstigt att de gått sönder i transporten. Så istället för att trycka dit plattorna hårt, knackar jag på dem med fogslevens handtag, samtidigt som jag pressar med ett lätt tryck. Detta knep, liksom att "grundfoga" runtom med fix, framförallt undertill, gör att plattan sitter där den ska sen.
De få stenar jag lyckas knäcka låter jag sitta kvar, dels "gör det inget" då den rustika känslan gott kan kompletteras med ett par sprickor i stenarna, dels är vissa sprickor så fina att man bara ser dem om man, som jag, vet om dem för att man satt stenen. Jag tänker även att jag är lite osäker på materialåtgången; jag kan ha varit lite väl snål när jag beställt, så jag vill utnyttja varenda sten! För avslutet mot den bortre väggen är det klockrent att kapa upp "halvstenar" av de avbrutna spillet från transporten. Detta behövs emellertid bara på vartannat skift, för det andra skiftet stämmer längden på stenarna perfekt med väggens längd!
När jag letade dekorsten för detta projekt, så framgick det snart att det fanns i olika material och jag kom snart fram till att jag ville ha sten i betong för rätt känsla, dessa är dock lite dyrare än de i syntetmaterial/gips som finns. Nu när jag jobbat med denna sten ett tag är jag tveksam på kvalitén. Det gör inte så mycket för helhetsintrycket när de väl sitter där, men utöver det att de går sönder ganska lätt, så smular de något så fruktansvärt och det blir ett rött grus överallt.
Efter ett tag börjar jag få in snitsen och med middag i magen påbörjar jag mitt sista arbetspass denna helg och får till en något bättre fixkonsistens. Detta i kombination med lite mer inövad teknik, gör att jag både kladdar mindre och får upp plattorna snabbare. lite deprimerande dock att när jag avslutar helgens arbete har jag gjort 8 av uppskattningsvis 28 skift! Dvs lite mindre än en tredjedel! Men då har jag iofs även gjort båda hörnen och investerat i lite "lärotid" så det är kanske mindre än två tredjedelar kvar, men definitivt mer än hälften. Jag ägnar säkert en timme åt att städa upp alla verktyg och tvätta dessa, samt att skrubba stenarna fria från fixkladd, mycket svårare på denna skrovliga yta än på en blank kakelplatta!
"Det tar sig som" mordbrännarn sa. Sjukt jobbigt att åla runt på golvet och sätta de nedersta skiften, man får varva med att jobba lite högre upp så kroppen orkar med. Nästa fråga nu blir vilken fogfärg jag ska ha, lustigt nog har jag inte tänkt på det, då jag initialt tänkte köra utan fog och behålla det vita utförandet. Men ganska snart när jag ägnade tanken lite mer energi, så insåg jag att jag såklart måste ha fog och ännu klarare tedde sig tanken på att fogen ska vara grå. Ett lyckokast i helgen var att jag hittade en flaska med stenimpregnering jag inte visste att jag hade, det hade jag behövt köpa annars. Förhoppningsvis räcker det både till väggen och golvet. På väggen funderar jag på att spruta den med en enkel tryckspruta.
Nu är det jobbhelg, så nu dröjer det lite innan jag kan fortsätta med detta, men jag är glad över att ha kommit igång och nästa vecka har jag tagit ut ett par semesterdagar för att "hinna ikapp". Jag har nämligen besök ute på stugan nästa veckoslut och då vill jag ha väggen klar, helst klinkersen på podiet också, men jag är ju en tidsoptimist av rang så vi får se hur mycket jag faktiskt hinner med.
På återhörande!
Trist, men jag pratar lite med grabben som hjälper mig lasta i det och han ber mig att dokumentera och sen ta det via deras mail om jag vill göra en skadeanmälan. Jag resonerar att det ändå blir lite spill över när man bygger och att jag inte har tid att vänta på en ny sändning, så jag köper grejerna ändå. I mitt stilla sinne på väg därifrån tänker jag att de avbrutna bitarna går säkert att använda där man måste ha kapade bitar, det viktiga var ju att hörnstenarna var hela.
På plats på stugan var det emellertid inte läge att sätta igång med dekorstenen riktigt direkt. dels för att jag inser att det kommer ta tid att plattsätta hela väggen, men dels för att det finns annat att göra. Kvällen kom att ägnas åt att tvätta fogresterna från förra helgens fogande, både uppe i nischen och nere i schaktet. När jag tvättar nere i schaktet ser jag även hur vattnet rinner utmed golvet och att jag nog har lyckats med nivån i schaktet, men att sockeln behöver jämnas ut lite till.
När fogresterna är borttvättade så blir nästa steg att foga det jag inte gjorde förra helgen, dvs mosaiken som jag satt på sockeln och med samma pyts vit fog, även den lösa toppskivan för nischen på entréplan.
Jag avslutar kvällen med att flytspackla podiet ännu en gång och jag lyckas jämna ut en del ojämnheter i podiet.
Nästa dag kan jag torka rent "toppskivan" för nischen och den är så gott som redo att monteras. Men när jag provmonterar den inser jag att det är ett par saker jag måste ordna med först. Dels har jag funderat på hur jag ska göra för att "dämpa" belysningen i nischen något, ljuset är lite för intensivt och kallvitt för att det ska funka som en accentbelysning när man eldar sen. Många olika idéer har passerat hjärnkontoret, men till slut faller jag tillbaks på den ursprungliga idén, att helt sonika kladda lite färg på listen. Jag går ner i garaget och letar upp mina gamla "Humbrol-burkar" som jag använde när jag byggde modeller som barn, i den lådan hade jag inte mindre än två gula och efter att burken skakats och en pensel letats reda på, duttar jag dit lite färg på listen rakt över dioderna. Och det blir över förväntan bra! Så bra att jag i min iver över att se resultatet nästan glömde bort att ta en bild för att visa förändringen.
Nu är det ju svårt att återge detta korrekt på en bild, men på bilden ser man att de två högra dioderna fortfarande är "omålade" medan övriga fått sitt smink. Det gick inte åt många droppar färg och var snabbt avklarat, så det är helt klart en modd jag ska ha i åtanke i framtiden. Jag snyggar till installationen med att spika fast kabeln som strömbrytaren sitter på, först därefter är det läge att skruva dit toppskivan. Strömbrytaren hamnade lite väl "otillgängligt" men jag får se om det blir ett problem, toppskivan kommer vara löstagbar ändå, så jag kan ändra själva ljusinstallationen sen om jag vill.
Som kronan på verket kommer golv- och taklisterna. Än så långe gör jag ingen stor grej av detta, så de gamla listerna längs väggen återanvänds, men skruvas istället för spikas fast. Därefter så ska golvlisten för eldstadsplanet monteras och här råkade jag ut för en lustig tankevurpa: Listerna jag använt mig av är 1,8m långa, eldstadsplanet är 90x90 cm, perfekt då räcker det ju med två lister! Men ack så jag bedrog mig! Jag vill ju såklart gera hörnen och samtidigt som jag kapat till två bitar inser jag att jag saknar några centimeter för att tillverka den sista listen! Det är bara att inse att man är lite rudis på att bygga och inte kan räkna materialåtgången riktigt korrekt alla gånger, den tredje listen får helt enkelt låta vänta på sig.
I taklampans sken ser nischlyset väldigt gult ut, men återigen, kameran luras, det är inte riktigt så gult. Den observante/kräsne noterar också att kaminen hamnar väldigt nära fönstret och jag är medveten om det. I framtiden finns en plan att byta ut fönstret mot en verandadörr, då köket kräver att verandadörren flyttas för att det ens ska gå att göra något vettigt av det. Det hänger dock på att jag hittar rätt dörr, en pardörr med måtten 15x21 är det jag söker. Då hamnar dörrkarmen i linje med där glasrutan i fönstret börjar och matbordet flyttas då över till andra väggen. Är det ngn som har en verandadörr till salu är jag mycket intresserad!
Trots mörkret utanför huset är klockan bara strax efter fyra på eftermiddagen, och arbetspasset i källaren tar vid. Nu börjar det nervpirrande jobbet med dekorstenen! Först tänka efter före. Var börja? Hmm nere i hörnet verkar ju bra. Efter att jag bildat mig en ungefärlig uppfattning om hur jag vill att det ska se ut och blandat till fix så sätter jag igång. Och det tar ett tag innan jag får in snitsen; dels har jag nog alldeles för lös fix, dels kämpar jag ett bra tag med att få allt rakt och med ett vettigt "fogavstånd". Stenen är ju ca 16mm tjock och jag vill använda mig av fogslevens bredd för att få till en vettig fogtjocklek, jag tror den är 10mm bred. Efter mycket om och men börjar jag få in snitsen när jag inser att jag kladdat på alldeles för mycket fix i början. Metoden jag kommer att utveckla är att först "prima" väggytan med ett tunt lager fix och därefter applicera fix på baksidan av varje sten, ungefär som man gör när man murar på riktigt. Jag tänker vid ett par tillfällen att jag kanske "kommer undan" med ett något ojämnt resultat med avseende på fogbredd eftersom stenen ju har ett "rustikt" utseende. Jag vet att jag kommer störa mig grymt mycket om jag varit slarvig, så jag anstränger mig till det yttersta att få det bra. När klockan är närmare midnatt är fixet i hinken slut och jag har fått till "dörrposten" till schaktet på båda sidor.
Det var inget roligt att det tog sån tid! Nu börjar jag inse att tidsplanen håller på att spricka rejält. Med tanke på svårighetsgraden får jag nog ändå vara nöjd. Jag ville ju ha lite "liv" i väggen och har suttit och nördat ner mig i olika murförband, men jag tänkte att med hörnstenen som utgångsläge var det enklast att göra vartannat skift med hörnstenen vänd åt det andra hållet för att få ett klassiskt "halvförband". Lördagskvällen avrundas med det sedvanliga badet.
På söndagen är det ingen pardon längre! Jag har nu fått en uppfattning om hur lång tid det tar att sätta upp stenen även om jag innerligt hoppas att de raka delarna ska gå lite snabbare. Men innan jag kan börja med det vill jag göra färdigt dörrposten. Till en början hade jag tänkt låta den ojämnt uppbilade väggdelen längst ner få skapa lite "originalitet" i plattsättningen, men det visar sig bli svårt att få en rätvinklig hörnbit att sitta bra på en sned yta, så jag bestämmer mig för att bila bort det sista. Med lasern tar jag ut en approximering av en lodlinje som stämmer med det övriga.
Allt det jag gör hade kunnat göras mycket proffsigare med lite mer erfarenhet och med lite mer planering, men nu är jag här där jag är och får lösa problemen vartefter de dyker upp. Med de sista hörnbitarna på plats kan jag börja köra på med de raka bitarna. Först jobbar jag lite ostrukturerat, men jag är hela tiden vaksam på att det ska bli rakt och snyggt även om lite "hantverkskänsla" ska få vara tillåten. Snart inser jag att det är överlägset enklast att sätta plattorna som man gör när man murar i vanliga fall, i raka skift. Den största utmaningen ligger dock i att få plattorna att sitta bra, fixets konsistens har såklart en avgörande betydelse, men även det faktum att väggen fortfarande är lite ojämn försvårar jobbet och det dröjer inte länge förrän jag lyckas knäcka första plattan! Jag inser snart hur sköra plattorna är och att det inte är konstigt att de gått sönder i transporten. Så istället för att trycka dit plattorna hårt, knackar jag på dem med fogslevens handtag, samtidigt som jag pressar med ett lätt tryck. Detta knep, liksom att "grundfoga" runtom med fix, framförallt undertill, gör att plattan sitter där den ska sen.
De få stenar jag lyckas knäcka låter jag sitta kvar, dels "gör det inget" då den rustika känslan gott kan kompletteras med ett par sprickor i stenarna, dels är vissa sprickor så fina att man bara ser dem om man, som jag, vet om dem för att man satt stenen. Jag tänker även att jag är lite osäker på materialåtgången; jag kan ha varit lite väl snål när jag beställt, så jag vill utnyttja varenda sten! För avslutet mot den bortre väggen är det klockrent att kapa upp "halvstenar" av de avbrutna spillet från transporten. Detta behövs emellertid bara på vartannat skift, för det andra skiftet stämmer längden på stenarna perfekt med väggens längd!
När jag letade dekorsten för detta projekt, så framgick det snart att det fanns i olika material och jag kom snart fram till att jag ville ha sten i betong för rätt känsla, dessa är dock lite dyrare än de i syntetmaterial/gips som finns. Nu när jag jobbat med denna sten ett tag är jag tveksam på kvalitén. Det gör inte så mycket för helhetsintrycket när de väl sitter där, men utöver det att de går sönder ganska lätt, så smular de något så fruktansvärt och det blir ett rött grus överallt.
Efter ett tag börjar jag få in snitsen och med middag i magen påbörjar jag mitt sista arbetspass denna helg och får till en något bättre fixkonsistens. Detta i kombination med lite mer inövad teknik, gör att jag både kladdar mindre och får upp plattorna snabbare. lite deprimerande dock att när jag avslutar helgens arbete har jag gjort 8 av uppskattningsvis 28 skift! Dvs lite mindre än en tredjedel!
Men då har jag iofs även gjort båda hörnen och investerat i lite "lärotid" så det är kanske mindre än två tredjedelar kvar, men definitivt mer än hälften. Jag ägnar säkert en timme åt att städa upp alla verktyg och tvätta dessa, samt att skrubba stenarna fria från fixkladd, mycket svårare på denna skrovliga yta än på en blank kakelplatta!
"Det tar sig som" mordbrännarn sa. Sjukt jobbigt att åla runt på golvet och sätta de nedersta skiften, man får varva med att jobba lite högre upp så kroppen orkar med. Nästa fråga nu blir vilken fogfärg jag ska ha, lustigt nog har jag inte tänkt på det, då jag initialt tänkte köra utan fog och behålla det vita utförandet. Men ganska snart när jag ägnade tanken lite mer energi, så insåg jag att jag såklart måste ha fog och ännu klarare tedde sig tanken på att fogen ska vara grå.
Ett lyckokast i helgen var att jag hittade en flaska med stenimpregnering jag inte visste att jag hade, det hade jag behövt köpa annars. Förhoppningsvis räcker det både till väggen och golvet. På väggen funderar jag på att spruta den med en enkel tryckspruta.Nu är det jobbhelg, så nu dröjer det lite innan jag kan fortsätta med detta, men jag är glad över att ha kommit igång och nästa vecka har jag tagit ut ett par semesterdagar för att "hinna ikapp". Jag har nämligen besök ute på stugan nästa veckoslut och då vill jag ha väggen klar, helst klinkersen på podiet också, men jag är ju en tidsoptimist av rang så vi får se hur mycket jag faktiskt hinner med.
På återhörande!
Redigerat:
Tänkte att jag skulle uppdatera denna tråd, trots att det inte finns jättemycket att visa.
Plattsättningen av väggen har gått långsamt och den viktigaste lärdomen av att sätta dekorsten är att det tar sjukt lång tid, det tar även lång tid att foga. Mer om det längre fram.
Med några extra semesterdagar hade jag goda förhoppningar om att hinna långt, men som jag brukar säga, "den värsta formen av bedrägeri, är självbedrägeri" och så var det ju här.
Efter första dagen hade jag kommit såhär långt:
Sen jobbade jag på några timmar till nästa dag:
Som synes så tog mitt vita "multifix" slut, så jag fick använda vanligt kakelfix. Förmodligen funkar det lika bra, men multifixet var trevligare att jobba med och jag har läst någonstans att det är rekommenderat just vid sättning av dekorsten. När väggens sista sten satt på plats, "övade" jag på att foga med resterande fix. Det var mest för att träna på tekniken, hela väggen ska fogas i en och samma nyans så det inte ser konstigt ut.
Det är svårare än vad man tror att få till allt så jämt som möjligt och man kan ju tycka att det inte är så noga om utseendet som eftersträvas ändå är "rustikt", men min filosofi var att göra det så gott jag kunde, för det skulle ändå bli lite ojämnt på vissa ställen.
Helgen som följde var jag upptagen med social förkovring och det skulle bara bli en "halv" helg på stugan nästa helg på grund av andra sociala förpliktelser, men jag kom igång med fogandet ändå.
Efter ett par timmars arbete på fredagskvällen:
Och efter några timmar till på lördagen:
Sen var 5kg fog slut! Jag räknar med att det går åt minst 10kg till på denna vägg, sen blir det samma färg på fogen till golvet också, så jag köpte 15kg fog till!
Själva tekniken med att foga krävde lite knep och handlag. Jag är ju bara en glad amatör, men genom att först ta en murslev och skopa upp fogen från hinken, kan jag sen föra över lite fog på en fogslev som jag applicerar fogen på väggen med. Rätt ofta har jag snålat med fogbredden på plattorna, delvis på grund av bristande erfarenhet, delvis på grund av att jag utgick från hörnstenarna som verkar vara något smalare i snitt. Och det är mycket svårare att foga när fogen är smalare än sleven, det är ganska lätt hänt att man tappar en snygg fogblaffa på golvet då.
För att sen "bre ut" fogen på vettigt sätt, finlira så att säga, så behövde jag ett annat verktyg. Jag testade först med en matkniv och att bocka den, men det kanske var en budgetkniv, för det betedde sig snarast som gjutgods och gick av när man bockade bladet. Men då tänkte jag att det är ju lika bra att jag offrar min fogkniv, för såsom den är i utförandet idag har jag ingen användning för den. Den ena änden var säker 5mm bredare än fogsleven och med kantiga hörn och det kunde jag inte använda i det här projektet.
Moddad fogkniv:
Jag tog ingen bild på hur den såg ut före, men efter vinkelslipen hade ylat klart och jag bockat den i en djärvare vinkel blev den riktigt bra att jämna ut fogen med. Framförallt behövde jag ett verktyg som kom åt att "trycka" i fogen ordentligt på de stående fogarna.
Det var iaf betydligt lättare att foga med riktig fog än med fix som jag hade "övat" med. Fogen är fastare i konsistensen så den klibbar inte fast lika lätt där den inte ska sitta, men torkar också snabbare, så jag kunde bara köra två skift i höjd på min dryga metern breda arbetsremsa, innan jag var tvungen att gå efter med fogkniven och snygga till. Redan då hade fogen stelnat betänkligt och jag körde med vattenspruta för att mjuka upp den lite, på så vis flöt den även ut bättre över ojämnheterna.
Fogen var slut och jag hade någon timme på mig innan det var dags att dra, så jag börjar med att planera inför nästa moment, klinkerssättning. Första frågan var ju; har jag beställt tillräckligt? Så jag börjar lägga ut plattorna lite. Ganska snart märker jag att det är bra att planera. Till exempel är det bra att bilda sig en uppfattning om varifrån man ska utgå. Jag siktar på en 5mm fog och tänkte pröva att köra med kakelsnöre för första gången. Jag har tidigare bara använt kryss.
Väldigt grovt tillyxat med utlagda plattor på golvet, kan jag konstatera att jag har 1,5 paket kvar när alla hela plattor ligger på plats! Känns skönt att ha rejält med spillmån.
När jag lägger ut plattorna märker jag ganska direkt att podiet fortfarande är rätt ojämnt. Visst, fixet kommer kunna svälja en del om man kan lägga plattorna rätt, men jag har vid det här laget lärt mig att inte lita för mycket på fixet, när det gäller att dölja ojämnheter. Så jag tar den sista halvtimmen till att vispa ihop en skvätt med flytspackel och övar på att få ut det så plant som möjligt.
Tanken nu är att göra ett sista ryck innan jul. Jag jobbar olyckligtvis helgen och måndagen som kommer nu, så jag har gett upp hoppet om att få det hyfsat iordningställt inför jul nu. Men kan jag få dit fix på de sista av väggsektionen som är över podiet, kan jag, om jag vill, jobba lite parallellt med fogning av vägg och plattsättning av golv för att få lite variation i arbetet. Framtiden får utvisa hur jag går till väga, men en ambition är att grovstäda lite i rummet innan jul, som tur är kommer vi mest att vistas på den andra våningen och där är det redan städat.
Om någon tycker mitt tokiga tilltag på bilderna ser ut som ett turkiskt bad, så kan jag inte annat än hålla med. Men när kamin och möblemang kommer på plats så ser det nog vettigt ut ändå.
Plattsättningen av väggen har gått långsamt och den viktigaste lärdomen av att sätta dekorsten är att det tar sjukt lång tid, det tar även lång tid att foga. Mer om det längre fram.
Med några extra semesterdagar hade jag goda förhoppningar om att hinna långt, men som jag brukar säga, "den värsta formen av bedrägeri, är självbedrägeri" och så var det ju här.
Efter första dagen hade jag kommit såhär långt:
Sen jobbade jag på några timmar till nästa dag:
Som synes så tog mitt vita "multifix" slut, så jag fick använda vanligt kakelfix. Förmodligen funkar det lika bra, men multifixet var trevligare att jobba med och jag har läst någonstans att det är rekommenderat just vid sättning av dekorsten. När väggens sista sten satt på plats, "övade" jag på att foga med resterande fix. Det var mest för att träna på tekniken, hela väggen ska fogas i en och samma nyans så det inte ser konstigt ut.
Det är svårare än vad man tror att få till allt så jämt som möjligt och man kan ju tycka att det inte är så noga om utseendet som eftersträvas ändå är "rustikt", men min filosofi var att göra det så gott jag kunde, för det skulle ändå bli lite ojämnt på vissa ställen.
Helgen som följde var jag upptagen med social förkovring och det skulle bara bli en "halv" helg på stugan nästa helg på grund av andra sociala förpliktelser, men jag kom igång med fogandet ändå.
Efter ett par timmars arbete på fredagskvällen:
Och efter några timmar till på lördagen:
Sen var 5kg fog slut!
Jag räknar med att det går åt minst 10kg till på denna vägg, sen blir det samma färg på fogen till golvet också, så jag köpte 15kg fog till!Själva tekniken med att foga krävde lite knep och handlag. Jag är ju bara en glad amatör, men genom att först ta en murslev och skopa upp fogen från hinken, kan jag sen föra över lite fog på en fogslev som jag applicerar fogen på väggen med. Rätt ofta har jag snålat med fogbredden på plattorna, delvis på grund av bristande erfarenhet, delvis på grund av att jag utgick från hörnstenarna som verkar vara något smalare i snitt. Och det är mycket svårare att foga när fogen är smalare än sleven, det är ganska lätt hänt att man tappar en snygg fogblaffa på golvet då.
För att sen "bre ut" fogen på vettigt sätt, finlira så att säga, så behövde jag ett annat verktyg. Jag testade först med en matkniv och att bocka den, men det kanske var en budgetkniv, för det betedde sig snarast som gjutgods och gick av när man bockade bladet. Men då tänkte jag att det är ju lika bra att jag offrar min fogkniv, för såsom den är i utförandet idag har jag ingen användning för den. Den ena änden var säker 5mm bredare än fogsleven och med kantiga hörn och det kunde jag inte använda i det här projektet.
Moddad fogkniv:
Jag tog ingen bild på hur den såg ut före, men efter vinkelslipen hade ylat klart och jag bockat den i en djärvare vinkel blev den riktigt bra att jämna ut fogen med. Framförallt behövde jag ett verktyg som kom åt att "trycka" i fogen ordentligt på de stående fogarna.
Det var iaf betydligt lättare att foga med riktig fog än med fix som jag hade "övat" med. Fogen är fastare i konsistensen så den klibbar inte fast lika lätt där den inte ska sitta, men torkar också snabbare, så jag kunde bara köra två skift i höjd på min dryga metern breda arbetsremsa, innan jag var tvungen att gå efter med fogkniven och snygga till. Redan då hade fogen stelnat betänkligt och jag körde med vattenspruta för att mjuka upp den lite, på så vis flöt den även ut bättre över ojämnheterna.
Fogen var slut och jag hade någon timme på mig innan det var dags att dra, så jag börjar med att planera inför nästa moment, klinkerssättning. Första frågan var ju; har jag beställt tillräckligt? Så jag börjar lägga ut plattorna lite. Ganska snart märker jag att det är bra att planera. Till exempel är det bra att bilda sig en uppfattning om varifrån man ska utgå. Jag siktar på en 5mm fog och tänkte pröva att köra med kakelsnöre för första gången. Jag har tidigare bara använt kryss.
Väldigt grovt tillyxat med utlagda plattor på golvet, kan jag konstatera att jag har 1,5 paket kvar när alla hela plattor ligger på plats! Känns skönt att ha rejält med spillmån.
När jag lägger ut plattorna märker jag ganska direkt att podiet fortfarande är rätt ojämnt. Visst, fixet kommer kunna svälja en del om man kan lägga plattorna rätt, men jag har vid det här laget lärt mig att inte lita för mycket på fixet, när det gäller att dölja ojämnheter. Så jag tar den sista halvtimmen till att vispa ihop en skvätt med flytspackel och övar på att få ut det så plant som möjligt.
Tanken nu är att göra ett sista ryck innan jul. Jag jobbar olyckligtvis helgen och måndagen som kommer nu, så jag har gett upp hoppet om att få det hyfsat iordningställt inför jul nu. Men kan jag få dit fix på de sista av väggsektionen som är över podiet, kan jag, om jag vill, jobba lite parallellt med fogning av vägg och plattsättning av golv för att få lite variation i arbetet. Framtiden får utvisa hur jag går till väga, men en ambition är att grovstäda lite i rummet innan jul, som tur är kommer vi mest att vistas på den andra våningen och där är det redan städat.
Om någon tycker mitt tokiga tilltag på bilderna ser ut som ett turkiskt bad, så kan jag inte annat än hålla med.
Men när kamin och möblemang kommer på plats så ser det nog vettigt ut ändå.När livet så sakteliga börjar återvända till vardag för de flesta, kliver jag på min semester, men innan jag far iväg och därför inte kommer kunna fortsätta med projektet, tänkte jag summera det senaste jag gjort.
Det är egentligen inte så märkvärdigt, för jag har bara fortsatt med väggen och inte gjort något nytt. Men nu är jag äntligen färdig med väggen sånär som på att ev skrapa lite fogrester som hamnar på stenarna och sen det faktum att väggen ska impregneras enligt tillverkarens föreskrift.
Innan jul hade jag en liten "klämdag" och fogade färdigt sektionen till vänster om öppningen. Jag hade lite annat att göra denna klämdag, så det blev inget mer att göra i detta projekt.
Stenarna längst ner var några av de första jag satte och innan jag fick in tekniken så hade jag kladdat rätt friskt med den vita fixen. Det är väl en av sakerna jag ska försöka fixa till, innan väggen kan anses helt färdig. Såhär i efterhand önskar jag att jag valt grå fix istället, men vid tidpunkten för sättningen av stenarna hade jag en idé om att vit fog kunde bli snyggt och då var vit fix att föredra..
Sen blev det jul och uppehåll i detta projekt, men i mellandagarna hade jag en ledig helg och då kände jag för att fortsätta. Idén var att jag skulle bli helt färdig med fogningen, så jag kunde känna att det delmomentet var avklarat är jag sen skulle åka på semester.
Det är ingen större idé att visa hur jag steg för steg tog mig fram över det hundratal meter fog jag tragglade mig igenom, men jag tänkte redogöra lite för själva tekniken. Jag är ju bara en glad amatör och under de otaliga timmar jag ägnat åt detta tänkte jag "proffsen gör säkert helt annorlunda", men såhär gjorde jag efter att jag arbetat fram en teknik som funkade okej för mig.
1. Skopa upp fogen från hinken och förbereda för applicering med fogsleven:
En lagom stor blaffa med gegg skopas upp med mursleven ur hinken. Denna blaffa plattas till och formas någotsånär unison med hjälp av fogsleven. Sen "skärs" en lagom stor klick av detta bort med fogslevens undersida med sågande rörelse, resultatet blir en liten korv på slevens undersida.
2: Applicering på väggen:
Väggen "primas" med vatten från trycksprutan för att lättare få fogmassan att häfta vid. Fogsleven trycks sedan mot fogen mellan stenarna, samtidigt som den dras åt sidan, lite som att bre ut väldigt mjukt smör på en macka. På bilden syns hur "grovt" resultatet blir, likaledes kan jag inte med denna teknik foga de små stående fogarna mellan raderna. För detta behövs fogkniven.
3. Släta till fogen och fylla i de stående fogarna:
För detta moment används fogkniven. Detta verktyg kan man i viss mån använda på samma sätt som fogsleven, så för de stående fogarna aplliceras fogen på samma sätt som med sleven, fast man skopar upp en klick fog med undersidan av kniven istället. Eftersom jag moddat kniven, både med avseende på bredd och form, så kommer den åt överallt där sleven inte kommer åt. När det grövsta är utjämnat har fogen även börjat stelna så till den grad att den börjar bli lite svårare att jobba med, men genom att spruta på med vatten blir den lättare att bre ut över ytan igen och som en bonus flyter den ut över ojämnheter och hål mycket lättare.
Resultatet:
I detta sista moment kunde man lägga ner hur mycket tid som helst på att jämna till det in i absurdum. Men eftersom det fanns några meter att avverka, kunde man inte uppehålla sig på en och samma plats alltför länge. Och ojämnheterna kan ju anses vara en del av det som ger resultatet lite "liv".
Till slut kunde jag på söndagskvällen, konstatera att väggen nu var färdigfogad. Som sagt, så ska jag se om jag kan skrubba/skrapa rent från överflödigt kladd, framförallt på 6-7e raden uppifrån, men det får nog bli lite "mellanjobb" om man väntar på att något ska torka, eller har för lite tid för att starta med något helt nytt moment. Efter semestern så är planen att börja lägga klinker.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att sätta sån här dekorsten tog mycket längre tid än jag trott. Förvisso är jag en tidsoptimist av rang, men det var ändå mycket mer tidskrävande än jag trott. Jag vet inte hur jag skulle ställt mig till att göra det nu, med facit i hand och den från början givna tidsplanen. Det lustiga är att jag ställt mig frågan om jag skulle göra det igen, och svaret är nog ändå "ja". Faktum är att det vore grymt snyggt att få denna vägg att "fortsätta" i den intilliggande tvättstugan, när den ska göras i ordning. Så helt bränd på detta har jag inte blivit, men nu vet jag inte bara hur jag ska göra, utan vad jag kan vänta mig att det tar i tidsanspråk, så man slipper bli besviken på spräckt tidsplan.
Det är egentligen inte så märkvärdigt, för jag har bara fortsatt med väggen och inte gjort något nytt. Men nu är jag äntligen färdig med väggen sånär som på att ev skrapa lite fogrester som hamnar på stenarna och sen det faktum att väggen ska impregneras enligt tillverkarens föreskrift.
Innan jul hade jag en liten "klämdag" och fogade färdigt sektionen till vänster om öppningen. Jag hade lite annat att göra denna klämdag, så det blev inget mer att göra i detta projekt.
Stenarna längst ner var några av de första jag satte och innan jag fick in tekniken så hade jag kladdat rätt friskt med den vita fixen. Det är väl en av sakerna jag ska försöka fixa till, innan väggen kan anses helt färdig. Såhär i efterhand önskar jag att jag valt grå fix istället, men vid tidpunkten för sättningen av stenarna hade jag en idé om att vit fog kunde bli snyggt och då var vit fix att föredra..
Sen blev det jul och uppehåll i detta projekt, men i mellandagarna hade jag en ledig helg och då kände jag för att fortsätta. Idén var att jag skulle bli helt färdig med fogningen, så jag kunde känna att det delmomentet var avklarat är jag sen skulle åka på semester.
Det är ingen större idé att visa hur jag steg för steg tog mig fram över det hundratal meter fog jag tragglade mig igenom, men jag tänkte redogöra lite för själva tekniken. Jag är ju bara en glad amatör och under de otaliga timmar jag ägnat åt detta tänkte jag "proffsen gör säkert helt annorlunda", men såhär gjorde jag efter att jag arbetat fram en teknik som funkade okej för mig.
1. Skopa upp fogen från hinken och förbereda för applicering med fogsleven:
En lagom stor blaffa med gegg skopas upp med mursleven ur hinken. Denna blaffa plattas till och formas någotsånär unison med hjälp av fogsleven. Sen "skärs" en lagom stor klick av detta bort med fogslevens undersida med sågande rörelse, resultatet blir en liten korv på slevens undersida.
2: Applicering på väggen:
Väggen "primas" med vatten från trycksprutan för att lättare få fogmassan att häfta vid. Fogsleven trycks sedan mot fogen mellan stenarna, samtidigt som den dras åt sidan, lite som att bre ut väldigt mjukt smör på en macka. På bilden syns hur "grovt" resultatet blir, likaledes kan jag inte med denna teknik foga de små stående fogarna mellan raderna. För detta behövs fogkniven.
3. Släta till fogen och fylla i de stående fogarna:
För detta moment används fogkniven. Detta verktyg kan man i viss mån använda på samma sätt som fogsleven, så för de stående fogarna aplliceras fogen på samma sätt som med sleven, fast man skopar upp en klick fog med undersidan av kniven istället. Eftersom jag moddat kniven, både med avseende på bredd och form, så kommer den åt överallt där sleven inte kommer åt. När det grövsta är utjämnat har fogen även börjat stelna så till den grad att den börjar bli lite svårare att jobba med, men genom att spruta på med vatten blir den lättare att bre ut över ytan igen och som en bonus flyter den ut över ojämnheter och hål mycket lättare.
Resultatet:
I detta sista moment kunde man lägga ner hur mycket tid som helst på att jämna till det in i absurdum. Men eftersom det fanns några meter att avverka, kunde man inte uppehålla sig på en och samma plats alltför länge. Och ojämnheterna kan ju anses vara en del av det som ger resultatet lite "liv".
Till slut kunde jag på söndagskvällen, konstatera att väggen nu var färdigfogad. Som sagt, så ska jag se om jag kan skrubba/skrapa rent från överflödigt kladd, framförallt på 6-7e raden uppifrån, men det får nog bli lite "mellanjobb" om man väntar på att något ska torka, eller har för lite tid för att starta med något helt nytt moment. Efter semestern så är planen att börja lägga klinker.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att sätta sån här dekorsten tog mycket längre tid än jag trott. Förvisso är jag en tidsoptimist av rang, men det var ändå mycket mer tidskrävande än jag trott. Jag vet inte hur jag skulle ställt mig till att göra det nu, med facit i hand och den från början givna tidsplanen. Det lustiga är att jag ställt mig frågan om jag skulle göra det igen, och svaret är nog ändå "ja". Faktum är att det vore grymt snyggt att få denna vägg att "fortsätta" i den intilliggande tvättstugan, när den ska göras i ordning. Så helt bränd på detta har jag inte blivit, men nu vet jag inte bara hur jag ska göra, utan vad jag kan vänta mig att det tar i tidsanspråk, så man slipper bli besviken på spräckt tidsplan.
Tillbaka i verkligheten och i det mörka Sverige så såg jag mycket fram emot att få fortsätta på mitt bygge. Det är ju trots allt vad som ger en livsgnista såhär års, att få hålla på och pyssla med sina projekt.
Nästa steg i projektet var att lägga klinkers på podiet, något jag aldrig gjort förr. Man kan tro att det är enklare än kakel, men jag hade fått känslan att det skulle vara svårare. Så jag tog det lugnt och försökte bilda mig en uppfattning om hur jag skulle gå till väga innan jag började blanda fixet. Jag förberedde med alla verktyg och plockade fram kakelkapen. När jag bildat mig en uppfattning om hur skeva vägarna är och var jag skulle börja så skred jag till verket. När jag tidigare satt kakel har jag använt mig av kakelkryss, men jag ville testa tekniken med kakelsnöre, dessutom ville jag ha en bredare fog, så de kryss jag redan har skulle inte vara användbara.
Så långt hann jag första dagen, inte för att det tog hela dagen, men jag hade annat att pyssla med och ville få detta rätt, så jag tog det väldigt varsamt.
Ett bekymmer jag haft i detta projekt var själva avslutet på sockeln, normalt använder man ju en kakellist, men de 16mm tjocka cementplattorna kräver en speciell list som inte finns att uppbringa på de vanliga bygghandlarna. Men sedan jag en slump kommit över några 10mm-aluminiumlist gratis så tänkte jag, "varför inte pröva med dem?". När jag måttade dem mot kaklet insåg jag snart att det kunde funka om jag "fogade till mig" differensen. Dvs fogade under och ovan listen för att bygga de extra millimeterna. För att kunna göra detta kunde jag inte som på vanligt manér, lägga listen under plattorna. Därför skar jag bort delen som sticks in under plattan, för att kunna bygga lite höjd med fixet inunder. Jag är medveten om att detta kan försämra hållbarheten på konstruktionen, men det är en chansning jag är villig att ta. Kakellister i kakelmaterial behöver ju inte förankras extra, det borde även funka med alulister.
Med denna modd gjord kunde jag börja passa in kantplattorna mot listen. Och att kapa ~30-grader utan anhåll var lite svårt. Men jag ritade upp en linje på undersidan av plattorna och de gånger jag misslyckades kunde jag använda den plattan för att kapa till en mindre platta för en annan placering. Det blev allt som allt bara någon extra platta i spill. När jag således har fyra plattor kvar öppnar jag sista paketet och det är då ridån går ner.
Det femte paketet är av en annan sort, felpackat från leverantör! Och jag som hade en precist uttänkt tidsplan, som gick ut på att sätta de sista plattorna samma kväll, så jag kunde impregnera dem ordentligt, så att impregneringen i sin tur kunde torka in rejält under arbetsveckan för fogning helgen därpå. Nu blev det inte så, jag stod fyra plattor kort och det var inte ens mitt fel! Faktum var att jag köpte ett extra paket plattor när jag insåg att det kanske inte skulle räcka när jag tog upp schaktet och dessutom skulle lägga plattor i det. Just för att slippa att snålheten skulle sätta krokben för projektet.
Nåväl, det fanns ju inget mer att göra än att avrunda. Jag tog en bild med aluminiumlisterna ditlagda för att få en helhetsbild över hur det skulle bli.
Nåväl, efter ett telefonsamtal till den skånska leverantörens 08-nummer och jag fick försöka mig på att förstå en dansktalande (!) kundtjänstmedarbetare, ombads jag att skicka in en bild på situationen för att verifiera mitt påstående. Lyckligtvis behövdes inget mer. Men jag var väldigt mån om att försändelsen skulle hinna nå mig innan helgen så jag skulle kunna avsluta och jag fick inget leveransbesked, inget mail, så när jag ringer dem på onsdagen och får beskedet att leveransen borde ankomma mitt ombud samma eftermiddag så dröjde det inte ens en timme förrän jag fick avin per SMS. Allt som allt så skötte de det hela snyggt och paketet med de felaktiga plattorna fick jag behålla eller slänga, snålvargen i mig behåller dem såklart, funderar till och med på om jag kan få användning för dem i framtiden.
Jag blev tvungen att ta reda på hur de ser ut utlagda i mönster. Jag är inte övertygad, men jag gillar blått.
Nåväl, med ett ytterligare paket kakel i skuffen på bilen, kunde jag således styra kosan mot stugan efter jobbet på fredagen i vanlig ordning. När jag kommer ut på stugan är planen att sätta de sista plattorna redan samma kväll, för att kunna impregnera så fort de stelnat och sedan kunna foga dagen därpå. Impregneringen kräver lite tid att tränga in i materialet innan man ska foga. I min iver över att sätta dessa sista plattor, så blandade jag väldigt mycket för mycket fix. Så när jag hade rätt mycket kvar i bunken började jag fundera över vad jag kunde göra med detta, så jag gick ut i mörkret och hämtade in några av de överblivna lecablocken och började mura.
Jag vet inte om det blev vidare värst bra, men om den håller ihop och man får lust kanske man kan putsa och måla den, så har man en rätt stadig piedestal för några blommor i sommarträdgården? Det var ända bara ett litet kul hafsjobb en fredagskväll med material som blivit över.
På lördagen kunde jag således impregnera ytan när jag kände mig säker på att inga plattor skulle rubbas av att jag kröp runt på dem. Totalt blev det två omgångar med impregnering. Polarn som nyss gjort det sa att jag gott kunde foga dagen därpå.
På söndagen fogade jag och då upptäckte jag att jag hade alldeles för lite fog kvar! DET felet var dock mitt eget och ska inte skyllas på någon annan. Det hade helt enkelt gått åt väldigt mycket till väggen, mer än jag räknat med och jag trodde jag hade en kartong med fog till någonstans, men jag hittade bara antracit och vit och ingen av de färgerna ville jag ha. Däremot så hittade jag även glasblocksfogen som blivit över och även om den var lite ljusare än önskvärt, så fick den duga.
Efter att jag fogat klart så ägnades rätt mycket tid åt rigorös sanering av arbetsplatsen. Nu är allt kladd med cementprodukter färdigt och jag kunde äntligen börja riva täckpapp och maskering. Under detta dolde sig en del spill och intorkade fläckar. Nästa gång ska jag ha lite kraftigare täckpapp, kanske fler än ett lager.
Jag var rätt trött när jag till slut knäppte denna bild, jag hade då stått på knä och gnuggat med köksvampar, skrapat med kniv och borstat med borste, iförd kemskyddshandskar och använde fosforsyra för att få bort alla fläckar. Tyvärr står arbetslampan i en rätt dålig vinkel så man ser inte fogen och plattorna så bra.
Ja det är inte det rakaste resultatet, men det är jag som gjort det och det är första gången. Sedan jag börjat med plattsättning har jag spanat in olika kakel och klinker överallt, både i offentliga byggnader och i folks hem, både här i Sverige och utomlands och jag kan bara konstatera att mitt amatörmässiga första försök är gott och väl "medel" o det låter sig jämföras med andra jobb, som förmodligen ofta är utförda av proffs av varierande kvalitet.
Nu ska jag jobba en helg innan jag kan fortsätta, fram tills dess ska jag bäva för uppgiften att kapa och montera rökrör. Jag ska även klura ut ett sätt att lyfta den tunga kaminen upp på podiet. Det blir en spännande final på detta projekt. Tanken är att inomhusarbetet ska vara klart iom februaris utgång. Då börjar nämligen "vårterminen" i garaget, men tidsbudgetar har spruckit förr...
Nästa steg i projektet var att lägga klinkers på podiet, något jag aldrig gjort förr. Man kan tro att det är enklare än kakel, men jag hade fått känslan att det skulle vara svårare. Så jag tog det lugnt och försökte bilda mig en uppfattning om hur jag skulle gå till väga innan jag började blanda fixet. Jag förberedde med alla verktyg och plockade fram kakelkapen. När jag bildat mig en uppfattning om hur skeva vägarna är och var jag skulle börja så skred jag till verket. När jag tidigare satt kakel har jag använt mig av kakelkryss, men jag ville testa tekniken med kakelsnöre, dessutom ville jag ha en bredare fog, så de kryss jag redan har skulle inte vara användbara.
Så långt hann jag första dagen, inte för att det tog hela dagen, men jag hade annat att pyssla med och ville få detta rätt, så jag tog det väldigt varsamt.
Ett bekymmer jag haft i detta projekt var själva avslutet på sockeln, normalt använder man ju en kakellist, men de 16mm tjocka cementplattorna kräver en speciell list som inte finns att uppbringa på de vanliga bygghandlarna. Men sedan jag en slump kommit över några 10mm-aluminiumlist gratis så tänkte jag, "varför inte pröva med dem?". När jag måttade dem mot kaklet insåg jag snart att det kunde funka om jag "fogade till mig" differensen. Dvs fogade under och ovan listen för att bygga de extra millimeterna. För att kunna göra detta kunde jag inte som på vanligt manér, lägga listen under plattorna. Därför skar jag bort delen som sticks in under plattan, för att kunna bygga lite höjd med fixet inunder. Jag är medveten om att detta kan försämra hållbarheten på konstruktionen, men det är en chansning jag är villig att ta. Kakellister i kakelmaterial behöver ju inte förankras extra, det borde även funka med alulister.
Med denna modd gjord kunde jag börja passa in kantplattorna mot listen. Och att kapa ~30-grader utan anhåll var lite svårt. Men jag ritade upp en linje på undersidan av plattorna och de gånger jag misslyckades kunde jag använda den plattan för att kapa till en mindre platta för en annan placering. Det blev allt som allt bara någon extra platta i spill. När jag således har fyra plattor kvar öppnar jag sista paketet och det är då ridån går ner.
Det femte paketet är av en annan sort, felpackat från leverantör!
Och jag som hade en precist uttänkt tidsplan, som gick ut på att sätta de sista plattorna samma kväll, så jag kunde impregnera dem ordentligt, så att impregneringen i sin tur kunde torka in rejält under arbetsveckan för fogning helgen därpå. Nu blev det inte så, jag stod fyra plattor kort och det var inte ens mitt fel! Faktum var att jag köpte ett extra paket plattor när jag insåg att det kanske inte skulle räcka när jag tog upp schaktet och dessutom skulle lägga plattor i det. Just för att slippa att snålheten skulle sätta krokben för projektet.Nåväl, det fanns ju inget mer att göra än att avrunda. Jag tog en bild med aluminiumlisterna ditlagda för att få en helhetsbild över hur det skulle bli.
Nåväl, efter ett telefonsamtal till den skånska leverantörens 08-nummer och jag fick försöka mig på att förstå en dansktalande (!) kundtjänstmedarbetare, ombads jag att skicka in en bild på situationen för att verifiera mitt påstående. Lyckligtvis behövdes inget mer. Men jag var väldigt mån om att försändelsen skulle hinna nå mig innan helgen så jag skulle kunna avsluta och jag fick inget leveransbesked, inget mail, så när jag ringer dem på onsdagen och får beskedet att leveransen borde ankomma mitt ombud samma eftermiddag så dröjde det inte ens en timme förrän jag fick avin per SMS. Allt som allt så skötte de det hela snyggt och paketet med de felaktiga plattorna fick jag behålla eller slänga, snålvargen i mig behåller dem såklart, funderar till och med på om jag kan få användning för dem i framtiden.
Jag blev tvungen att ta reda på hur de ser ut utlagda i mönster. Jag är inte övertygad, men jag gillar blått.
Nåväl, med ett ytterligare paket kakel i skuffen på bilen, kunde jag således styra kosan mot stugan efter jobbet på fredagen i vanlig ordning. När jag kommer ut på stugan är planen att sätta de sista plattorna redan samma kväll, för att kunna impregnera så fort de stelnat och sedan kunna foga dagen därpå. Impregneringen kräver lite tid att tränga in i materialet innan man ska foga. I min iver över att sätta dessa sista plattor, så blandade jag väldigt mycket för mycket fix. Så när jag hade rätt mycket kvar i bunken började jag fundera över vad jag kunde göra med detta, så jag gick ut i mörkret och hämtade in några av de överblivna lecablocken och började mura.
Jag vet inte om det blev vidare värst bra, men om den håller ihop och man får lust kanske man kan putsa och måla den, så har man en rätt stadig piedestal för några blommor i sommarträdgården? Det var ända bara ett litet kul hafsjobb en fredagskväll med material som blivit över.
På lördagen kunde jag således impregnera ytan när jag kände mig säker på att inga plattor skulle rubbas av att jag kröp runt på dem. Totalt blev det två omgångar med impregnering. Polarn som nyss gjort det sa att jag gott kunde foga dagen därpå.
På söndagen fogade jag och då upptäckte jag att jag hade alldeles för lite fog kvar! DET felet var dock mitt eget och ska inte skyllas på någon annan. Det hade helt enkelt gått åt väldigt mycket till väggen, mer än jag räknat med och jag trodde jag hade en kartong med fog till någonstans, men jag hittade bara antracit och vit och ingen av de färgerna ville jag ha. Däremot så hittade jag även glasblocksfogen som blivit över och även om den var lite ljusare än önskvärt, så fick den duga.
Efter att jag fogat klart så ägnades rätt mycket tid åt rigorös sanering av arbetsplatsen. Nu är allt kladd med cementprodukter färdigt och jag kunde äntligen börja riva täckpapp och maskering. Under detta dolde sig en del spill och intorkade fläckar. Nästa gång ska jag ha lite kraftigare täckpapp, kanske fler än ett lager.
Jag var rätt trött när jag till slut knäppte denna bild, jag hade då stått på knä och gnuggat med köksvampar, skrapat med kniv och borstat med borste, iförd kemskyddshandskar och använde fosforsyra för att få bort alla fläckar. Tyvärr står arbetslampan i en rätt dålig vinkel så man ser inte fogen och plattorna så bra.
Ja det är inte det rakaste resultatet, men det är jag som gjort det och det är första gången. Sedan jag börjat med plattsättning har jag spanat in olika kakel och klinker överallt, både i offentliga byggnader och i folks hem, både här i Sverige och utomlands och jag kan bara konstatera att mitt amatörmässiga första försök är gott och väl "medel" o det låter sig jämföras med andra jobb, som förmodligen ofta är utförda av proffs av varierande kvalitet.
Nu ska jag jobba en helg innan jag kan fortsätta, fram tills dess ska jag bäva för uppgiften att kapa och montera rökrör. Jag ska även klura ut ett sätt att lyfta den tunga kaminen upp på podiet. Det blir en spännande final på detta projekt. Tanken är att inomhusarbetet ska vara klart iom februaris utgång. Då börjar nämligen "vårterminen" i garaget, men tidsbudgetar har spruckit förr...
Nu har jag åkt på en förkylning igen och vad passar inte bättre då än att uppdatera sin egen projekttråd? Även om det bara har hänt "mindre saker" i projektet så är det rätt skönt att ha återställt från en byggarbetsplats till ett normalt boutrymme igen för första gången på typ ett halvår.
En av de lite roligare momenten jag hade planerat bestod i att sätta lite belysning på min "nymurade" vägg. Sedan tidigare hade jag några LED-spottar liggandes, egentligen för utomhusbruk med förskruvad gummikabel och hög IP-klassning. Men kabeln var fel på två sätt, dels hade den inte rätt längd, dels var den svart och därför väldigt iögonfallande för inomhusmontage. Men jag hade tidigare gjort en "mockup" där jag använde ett par befintliga hål längs väggen där draperiskenan suttit och det skulle bli mycket effektfullt att montera dessa lampor där.
Så jag började med att skruva isär dem för att kunna byta ut kabeln.
Lamporna drivs av 12 VAC och jag ersatte därför den svarta gummikabeln med vanlig SKX "lampsladd". Jag stötte på några svårigheter längs vägen:
Som synes är kablarna lödda på det lilla kretskortet med dioden och de andra komponenterna, detta kretskort är även "kylt" av en aluminiumplatta på baksidan som ligger i kontakt mot lamphuset. Detta gjorde att lödpunkterna på kretskortet tog ganska lång tid att värma upp och jag var orolig att de andra komponenterna skulle ta skada av värmen då den spred sig över kretskortet.
Det sitter en kondensator halvt och halvt i vägen för ena lödpunkten, den fick jag vika åt sidan under arbetet, som tur var klarade den av det utan att jag bröt av något.
Eftersom jag ville sammanlänka lamporna på en rad, så innebar det att alla lampor (förutom den sista), fick två inkommande kablar som tvinnades ihop och löddes fast och det blev väldigt trångt, men det gick. På detta vis slapp jag ha externa skarvdosor.
"Ljusslingan" klar och redo för ihopsättning:
Sen återstod monteringen på väggen. Hålen var ju redan klara som jag nämnt, inte exakt "ekvidistanta" men ändå symmetriska kring väggens mitt. Det ser man inte om man inte tänker på det. Dock hade jag missbedömt hur mycket kabellängd jag behövde och varje kabel skulle behövt vara några centimeter längre. Tanken var att klamra kabeln vid varje lampa, men nu fick jag nöja mig med en klammer på mitten mellan varje lampa. Men det funkar.
Såhär blev resultatet:
På det hela taget är jag nöjd, själva väggen blev nu som ett litet "konstverk" i sig och det enda dåliga med detta är att man inte kan sätta upp något på väggen för att inte förstöra intrycket av den. Men jag gillar hur de utanpåliggande spottarna kompletterar väggen.
Näst på tur av "småsakerna" jag hade att göra var att börja dra kabel, nämligen högtalarkabel. Jag hade ju förberett i podiet med flexslang för detta ändamål, men dumt nog hade jag inte lagt i någon dragtråd. Och även om det visar sig att högtalarkabel är något av det smidigaste att dra i en flexslang, så är böjen inne vid hörnet var alltför tvär för att det ska gå att dra någon tråd igenom. Efter att jag försökt både med vanlig FK, ståltråd och från olika håll, så går jag ut på internet för att hitta knep. Ett knep som tilltalar mig är att använda sig av en flörtkula i änden på ett snöre och dammsuga igenom kulan. Nu hittar jag ingen sådan när jag letar, men väl en pärla med hål i och i den knyter jag en mycket tunn och lätt tråd. Idén är att tråden ska väga så lite söm möjligt för att kulan ska ha så lite vikt som möjligt att släpa på.
Efter att hållit på och trixat med dammsugaren och är nära på att ge upp, tänker jag att en sista åtgärd är att utöver dammsugaren, även "knuffa på" kulan bakifrån med tryckluft. Sagt och gjort och även om jag inte märker att tråden rör på sig i matande ände i röret, så har jag snart kulan i dammsugaren i ändra änden på röret. Mission successful! För att få en lite kraftigare tråd att dra med, drar jag nu igenom en vanlig sytråd som jag kan knyta och tejpa fast högtalarkabeln med.
Med högtalarkabeln ordentligt fastsatt i dragtråden vågar jag nu ta i när "hörnet" envisas med att göra motstånd. Till slut får jag igenom även högtalarkabeln. Succé!
Det visar sig bli ännu lite trixigare att få igenom den andra högtalarkabeln genom hörnet som nu är ännu lite trängre med den första kabeln igenom. När båda dock är igenom får jag trixa lite till eftersom den första har en skarv på ett ställe och det därför är svårt att dra dem oberoende av varandra för att få dem i rätt längd, men till slut övervinner jag även det hindret.
Näst på saker att göra står att försöka ta reda på hur jag kan spänningssätta kablarna som tittar ut ur apparatdosan mitt på träväggen intill podiet. Det har aldrig funnits någon spänning i dessa kablar tidigare och jag är osäker på var de går, men jag hade en teori. Med dragen säkring skruvar jag loss ett uttag i det intilligande sovrummet och konstaterar att där finns tre lösa trådar. När jag drar i dem och går runt för att kolla så ser jag att det är rätt kablar. Det blir då en ganska smal sak att koppla in dessa på samma lina i sovrummet och sen montera ett vägguttag i rummet intill.
Här kan jag sen koppla in mitt stora vägghängda "fickur" som jag monterat belysning i. En bugg jag snart upptäcker är att jag kan inte hänga klockan på ngt vettigt sätt utan att transformatorn för LED-listen i klockan bygger för mycket. Jag löser detta genom en kort skarvkabel med platt stickpropp som döljs bakom klockan.
Jag tycker klockans färg kontrasterar snyggt mot det blåa och dessutom matchar väggen intill:
Nästa "puck" att lösa var elförsörjningen av TVn och stereon. På väggen där TVn står finns inga eluttag annat än det som nyss kopplades in och det är ju inte bra placerat för en snygg installation. Lite av poängen med att ansluta klockan där var för att få en kabelfri installation och då skulle ju detta motverkas ganska effektivt av att dra en kabeln ner till TVn. Innan jag byggde om rummet så hade jag en skarvkabel från andra väggen, men det var ju redan fullt i flexröret och jag ville inte ha några kablar längs med sockeln.
Lösningen blev då att undersöka alternativ. Eftersom detta är en källare och från början inte var ämnat som ett bostadsutrymme går det lite exponerad kabel här och var och vid taket bredvid värmepumpen tittar ett par VP.rör fram som sedan går vidare in i rummet intill. Det ena av dessa VP-rör är i bruk och har fyra trådar, det andra slutar tvärt och har bara en gulgrön enkel FK som inte går vidare någonstans, jag gissar att det är tänkt som dragtråd. Det kan komma till pass om jag ska dra nätverkskabel framöver.
Så efter lite klippande, skalande, borrande sitter det nu en kopplingsdosa där det går att ansluta en extra kabel för ett nytt vägguttag. Ignorera det icke-fackmannmässiga utförandet, jag känner mig säker på att det är säkert nog för stunden.
Med några meter EKRK och ett utanpåliggande fyrvägsuttag nere vid golvet har jag nu en slimmad installation för TVns och stereons strömförsörjning. Synd bara att det ena VP-röret inte riktigt räckte in i dosan. Men det ska åtgärdas framöver.
Med kablar dragna för högtalare och energiförsörjning kunde jag nu ge mig i kast med att börja koppla in allt. Enheterna dammades av utvändigt och blåstes rena med tryckluft invändigt. Någon högtalarkabel förlängdes lite (jag vet att audiofilerna inte godtar sånt) och alla möbler dammsögs och torkades rena. Mycket av detta jobb bestod i städ, men så skönt att få allt på plats efter att ha haft livsrummet i uppror så länge. Kaminen baxades fram till sockelns kant, den står i "pole position" skulle man kunna säga. Tanken är att jag och polarn ska klia oss i huvudet tillsammans över hur vi ska baxa upp den. Domkrafter och klossar kanske blir melodin?
Ursäkta lite suddig bild, möbleringen är under "utprovningsstadiet". Kaminen ska stå ungefär en meter bakåt.
Det ska bli intressant att se hur rummet kommer "fungera" när det väl är möblerat och kaminen är driftsatt. Jag är fullt ödmjuk inför att något kan koma att behöva ändras på. Rummet är egentligen inte stort nog både för en hemmabio och kaminen, men det kan funka ändå. Uppdaterar denna tråd när jag börjat kapa rökrör och dockat kaminerna mot skorsten som blir nästa moment. Sen ska jag framme i vår börja gjuta krona och montera taksteg, sen borde jag nog vara i hamn för en besiktning!
Nu ska jag försöka fokusera på jobbet i garaget, bara jag blir frisk snart...
En av de lite roligare momenten jag hade planerat bestod i att sätta lite belysning på min "nymurade" vägg. Sedan tidigare hade jag några LED-spottar liggandes, egentligen för utomhusbruk med förskruvad gummikabel och hög IP-klassning. Men kabeln var fel på två sätt, dels hade den inte rätt längd, dels var den svart och därför väldigt iögonfallande för inomhusmontage. Men jag hade tidigare gjort en "mockup" där jag använde ett par befintliga hål längs väggen där draperiskenan suttit och det skulle bli mycket effektfullt att montera dessa lampor där.
Så jag började med att skruva isär dem för att kunna byta ut kabeln.
Lamporna drivs av 12 VAC och jag ersatte därför den svarta gummikabeln med vanlig SKX "lampsladd". Jag stötte på några svårigheter längs vägen:
Som synes är kablarna lödda på det lilla kretskortet med dioden och de andra komponenterna, detta kretskort är även "kylt" av en aluminiumplatta på baksidan som ligger i kontakt mot lamphuset. Detta gjorde att lödpunkterna på kretskortet tog ganska lång tid att värma upp och jag var orolig att de andra komponenterna skulle ta skada av värmen då den spred sig över kretskortet.
Det sitter en kondensator halvt och halvt i vägen för ena lödpunkten, den fick jag vika åt sidan under arbetet, som tur var klarade den av det utan att jag bröt av något.
Eftersom jag ville sammanlänka lamporna på en rad, så innebar det att alla lampor (förutom den sista), fick två inkommande kablar som tvinnades ihop och löddes fast och det blev väldigt trångt, men det gick. På detta vis slapp jag ha externa skarvdosor.
"Ljusslingan" klar och redo för ihopsättning:
Sen återstod monteringen på väggen. Hålen var ju redan klara som jag nämnt, inte exakt "ekvidistanta" men ändå symmetriska kring väggens mitt. Det ser man inte om man inte tänker på det. Dock hade jag missbedömt hur mycket kabellängd jag behövde och varje kabel skulle behövt vara några centimeter längre. Tanken var att klamra kabeln vid varje lampa, men nu fick jag nöja mig med en klammer på mitten mellan varje lampa. Men det funkar.
Såhär blev resultatet:
På det hela taget är jag nöjd, själva väggen blev nu som ett litet "konstverk" i sig och det enda dåliga med detta är att man inte kan sätta upp något på väggen för att inte förstöra intrycket av den. Men jag gillar hur de utanpåliggande spottarna kompletterar väggen.
Näst på tur av "småsakerna" jag hade att göra var att börja dra kabel, nämligen högtalarkabel. Jag hade ju förberett i podiet med flexslang för detta ändamål, men dumt nog hade jag inte lagt i någon dragtråd. Och även om det visar sig att högtalarkabel är något av det smidigaste att dra i en flexslang, så är böjen inne vid hörnet var alltför tvär för att det ska gå att dra någon tråd igenom. Efter att jag försökt både med vanlig FK, ståltråd och från olika håll, så går jag ut på internet för att hitta knep. Ett knep som tilltalar mig är att använda sig av en flörtkula i änden på ett snöre och dammsuga igenom kulan. Nu hittar jag ingen sådan när jag letar, men väl en pärla med hål i och i den knyter jag en mycket tunn och lätt tråd. Idén är att tråden ska väga så lite söm möjligt för att kulan ska ha så lite vikt som möjligt att släpa på.
Efter att hållit på och trixat med dammsugaren och är nära på att ge upp, tänker jag att en sista åtgärd är att utöver dammsugaren, även "knuffa på" kulan bakifrån med tryckluft. Sagt och gjort och även om jag inte märker att tråden rör på sig i matande ände i röret, så har jag snart kulan i dammsugaren i ändra änden på röret. Mission successful! För att få en lite kraftigare tråd att dra med, drar jag nu igenom en vanlig sytråd som jag kan knyta och tejpa fast högtalarkabeln med.
Med högtalarkabeln ordentligt fastsatt i dragtråden vågar jag nu ta i när "hörnet" envisas med att göra motstånd. Till slut får jag igenom även högtalarkabeln. Succé!
Det visar sig bli ännu lite trixigare att få igenom den andra högtalarkabeln genom hörnet som nu är ännu lite trängre med den första kabeln igenom. När båda dock är igenom får jag trixa lite till eftersom den första har en skarv på ett ställe och det därför är svårt att dra dem oberoende av varandra för att få dem i rätt längd, men till slut övervinner jag även det hindret.
Näst på saker att göra står att försöka ta reda på hur jag kan spänningssätta kablarna som tittar ut ur apparatdosan mitt på träväggen intill podiet. Det har aldrig funnits någon spänning i dessa kablar tidigare och jag är osäker på var de går, men jag hade en teori. Med dragen säkring skruvar jag loss ett uttag i det intilligande sovrummet och konstaterar att där finns tre lösa trådar. När jag drar i dem och går runt för att kolla så ser jag att det är rätt kablar. Det blir då en ganska smal sak att koppla in dessa på samma lina i sovrummet och sen montera ett vägguttag i rummet intill.
Här kan jag sen koppla in mitt stora vägghängda "fickur" som jag monterat belysning i. En bugg jag snart upptäcker är att jag kan inte hänga klockan på ngt vettigt sätt utan att transformatorn för LED-listen i klockan bygger för mycket. Jag löser detta genom en kort skarvkabel med platt stickpropp som döljs bakom klockan.
Jag tycker klockans färg kontrasterar snyggt mot det blåa och dessutom matchar väggen intill:
Nästa "puck" att lösa var elförsörjningen av TVn och stereon. På väggen där TVn står finns inga eluttag annat än det som nyss kopplades in och det är ju inte bra placerat för en snygg installation. Lite av poängen med att ansluta klockan där var för att få en kabelfri installation och då skulle ju detta motverkas ganska effektivt av att dra en kabeln ner till TVn. Innan jag byggde om rummet så hade jag en skarvkabel från andra väggen, men det var ju redan fullt i flexröret och jag ville inte ha några kablar längs med sockeln.
Lösningen blev då att undersöka alternativ. Eftersom detta är en källare och från början inte var ämnat som ett bostadsutrymme går det lite exponerad kabel här och var och vid taket bredvid värmepumpen tittar ett par VP.rör fram som sedan går vidare in i rummet intill. Det ena av dessa VP-rör är i bruk och har fyra trådar, det andra slutar tvärt och har bara en gulgrön enkel FK som inte går vidare någonstans, jag gissar att det är tänkt som dragtråd. Det kan komma till pass om jag ska dra nätverkskabel framöver.
Så efter lite klippande, skalande, borrande sitter det nu en kopplingsdosa där det går att ansluta en extra kabel för ett nytt vägguttag. Ignorera det icke-fackmannmässiga utförandet, jag känner mig säker på att det är säkert nog för stunden.
Med några meter EKRK och ett utanpåliggande fyrvägsuttag nere vid golvet har jag nu en slimmad installation för TVns och stereons strömförsörjning. Synd bara att det ena VP-röret inte riktigt räckte in i dosan. Men det ska åtgärdas framöver.
Med kablar dragna för högtalare och energiförsörjning kunde jag nu ge mig i kast med att börja koppla in allt. Enheterna dammades av utvändigt och blåstes rena med tryckluft invändigt. Någon högtalarkabel förlängdes lite (jag vet att audiofilerna inte godtar sånt) och alla möbler dammsögs och torkades rena. Mycket av detta jobb bestod i städ, men så skönt att få allt på plats efter att ha haft livsrummet i uppror så länge. Kaminen baxades fram till sockelns kant, den står i "pole position" skulle man kunna säga. Tanken är att jag och polarn ska klia oss i huvudet tillsammans över hur vi ska baxa upp den. Domkrafter och klossar kanske blir melodin?
Ursäkta lite suddig bild, möbleringen är under "utprovningsstadiet". Kaminen ska stå ungefär en meter bakåt.
Det ska bli intressant att se hur rummet kommer "fungera" när det väl är möblerat och kaminen är driftsatt. Jag är fullt ödmjuk inför att något kan koma att behöva ändras på. Rummet är egentligen inte stort nog både för en hemmabio och kaminen, men det kan funka ändå. Uppdaterar denna tråd när jag börjat kapa rökrör och dockat kaminerna mot skorsten som blir nästa moment. Sen ska jag framme i vår börja gjuta krona och montera taksteg, sen borde jag nog vara i hamn för en besiktning!
Nu ska jag försöka fokusera på jobbet i garaget, bara jag blir frisk snart...
Jag känner mig faktiskt lite stolt över att ha lyckats fokusera så väl som jag gjort den senaste månaden. Annars är jag en person som går "all in" för ett projekt och har en tendens till att försumma annat som behöver göras. Men nu dikterade verkligheten att jag behövde jobba på i garaget då en kompis skulle komma ut och göra mig sällskap på stugan och hjälpa mig med mitt projekt där. Men en poäng i det att han kom ut för att hjälpa mig med garageprojektet, var att han även skulle hjälpa mig med den kritiska situationen att lyfta kaminen i källaren på plats.
Så när det fanns en stund över på lördagskvällen då vi främst väntade på några moment som behövde torka i garaget, så tog vi oss an uppgiften att lyfta kaminen på plats. Kaminen väger väl närmare 150kg, och allt stök med att ens få in den i huset, hade gjort mig ödmjuk inför att det var bäst att vara två. Det första jag gjorde var att skruva loss den från pallen och genom att lyfta ena sidan av kaminen med en lyftstropp, kunde kompisen gänga dit fötterna där lastförankringsbeslagen suttit. Själva lyftet upp på sockeln gick ganska lätt, eftersom kaminen stod på en pall, kunde jag lyfta den undertill med en domkraft. Men eftersom virket i pallen inte klarade av att man lyfte mitt på, lyfte vi växelvis än på den ena, än på den andra sidan och klossade med olika mellanlägg under pallen allteftersom vi kom högre upp. Jag körde domkraft och kompisen säkrade att kaminen inte välte.
Väl i höjd med sockeln kunde vi successivt lyfta kaminen på plats. Jag lyfte på den ena sidan och kompisen assisterade genom att dirigera mig och säkra att den inte välte. Sen kunde jag springa över till den andra sidan och lyfta i den andra stroppen och flytta fram den sidan . Sakta men säkert tog vi oss över "helvetesgapet" och till slut stod kaminen med alla fyra på sockeln.
För att inte repa klinkersen i onödan så använde vi oss av några bitar uppklippt skärbräda som skydd:
Sen kom nästa helg och jag var inte på topp rent humörsmässigt, men efter ett tag kom jag igång och började undersöka stegen att koppla in kaminen.
För att kunna lyfta av bakstycket och komma åt och trycka ur den präglade cirkelrunda del som får sitta kvar om man toppansluter, så var jag tvungen att lyfta på toppen. Efter att jag listat ut hur det gick till kunde jag börja passa in rördelarna. Det visar sig snart att kaminen måste koma närmare väggen om vinklarna ska stämma, det är emellertid inget problem, snarast till det bättre. Jag börjar med att "dreva in" röret som ska ansluta i skorstensstosen. Här använde jag mig av två varv med eldfast skorstensgarn, men inget kitt. Allt enligt det jag kunnat läsa mig till. Jag hoppas det är rätt. Därtill kunde jag skära till en remsa av stenull som passade runt om rökröret. Detta gjorde att röret fixerades ganska bra i väggen.
Rökrör i icke brännbar vägg. Installerat såsom jag förstått att sotaren ville ha det.
Med röret i väggen på plats kunde jag börja passa in kaminen. Det jag var mån om var att få till en så bra vinkel som möjligt. Två kriterier behövde uppnås, röret ska bli tätt (rakt) och kaminen ska stå i linje med podiets kant. Efter lite justerande fram och tillbaka med själva kaminen, och vridande på rörböjarna fick jag till en rak linje för röret och kaminen stod i linje med podiets kant.
Mittröret måste kortas, men det hade jag räknat med, här får jag till slut fram måttet:
Sen ut i garaget och rita på längs rörets omkrets. Först började jag såga med bågfil, men emaljen var stenhård, så jag gav upp efter ett tag och plockade fram vinkelslipen med 1mm-skivan. Efter lite kontrollmätning och finlir kunde jag grada av kanten med en handfil och provmontera. Här ska jag i ärlighetens namn säga att jag hade hjälp av mamma, som passade in rören medan jag flyttade på kaminen. För jag var ju tvungen att flytta kaminen för att komma åt att trä på mittenröret.
När allt var provmonterat och visar sig funka bra, så är det bara att plocka isär allt igen. Nu ska skarvarna kittas med pannkitt och sen monteras ihop igen. Jag hade även lite huvudbry över tätningen mot kaminens stos. Med kaminen följde en bit smalt drevgarn med självhäftande tejp, men det gick inte att dra det varvet runt för då var det stört omöjligt att få på röret. Så trots att röret glappade lite mot stosen, så fick det bli en kompromiss och det var att dreva en bit av omkretsen. Alla skarvar försågs dock med generöst med kitt.
Viktigt att inte glömma manschetten och bakstycket i detta skede, de är ju lite svåra att trä på sen:
Så efter att vi tillsammans passat in allt igen och fått kaminen att linjera med kanten på podiet, var det bara att torka av allt överflödigt pannkitt med en våt trasa och montera ihop kaminen igen.
En svag nyansskillnad på mittenröret, men inte så det stör:
Nu hoppas jag bara att allt blivit rätt gjort även om det är gjort av en amatör. Annars har man väl världens mest skrymmande ljusstaket att skryta med. Så trots att både podiet och rördragningen är en kompromiss till följd av en för högt installerad pipa i förhållande till en extremt låg kamin, så är jag rätt nöjd. Och det var riktigt fröjdefullt att sitta med en öl i näven i soffan och titta på skapelsen som sprungit ur mina händer det senaste halvåret. Mor min som satt med och begrundade skapelsen tillsammans med mig, sa att jag gjort ett riktigt konstverk. Tack för det!
Med lite ved i förrådet bakom och eld innanför glaset blir bilden fulländad:
Det återstår dock en del att göra i detta projekt innan det är dags att ringa över sotaren. Dels ska kaminen på våningsplanet ovan anslutas, men jag vile göra denna först, så jag kunde lära mig lite på de billigare oisolerade rören, innan jag ger mig i kast med de asdyra helisolerade diton. Men allt som allt borde det inte vara frågan om mer än en eftermiddags jobb, så jag ska väl ta itu med det snart.
Sen återstår lite takarbete som jag tar när det blivit varmt och skönt ute på allvar. Två större moment ska till, taksäkerhet och skorstenskrona. Sen ringer jag sotaren, kanske blir det som jag halvt cyniskt sagt till mina nära och kära tidigare, "eldningsbart till högsommarvärmen"?
På återhörande!
Så när det fanns en stund över på lördagskvällen då vi främst väntade på några moment som behövde torka i garaget, så tog vi oss an uppgiften att lyfta kaminen på plats. Kaminen väger väl närmare 150kg, och allt stök med att ens få in den i huset, hade gjort mig ödmjuk inför att det var bäst att vara två. Det första jag gjorde var att skruva loss den från pallen och genom att lyfta ena sidan av kaminen med en lyftstropp, kunde kompisen gänga dit fötterna där lastförankringsbeslagen suttit. Själva lyftet upp på sockeln gick ganska lätt, eftersom kaminen stod på en pall, kunde jag lyfta den undertill med en domkraft. Men eftersom virket i pallen inte klarade av att man lyfte mitt på, lyfte vi växelvis än på den ena, än på den andra sidan och klossade med olika mellanlägg under pallen allteftersom vi kom högre upp. Jag körde domkraft och kompisen säkrade att kaminen inte välte.
Väl i höjd med sockeln kunde vi successivt lyfta kaminen på plats. Jag lyfte på den ena sidan och kompisen assisterade genom att dirigera mig och säkra att den inte välte. Sen kunde jag springa över till den andra sidan och lyfta i den andra stroppen och flytta fram den sidan . Sakta men säkert tog vi oss över "helvetesgapet" och till slut stod kaminen med alla fyra på sockeln.
För att inte repa klinkersen i onödan så använde vi oss av några bitar uppklippt skärbräda som skydd:
Sen kom nästa helg och jag var inte på topp rent humörsmässigt, men efter ett tag kom jag igång och började undersöka stegen att koppla in kaminen.
För att kunna lyfta av bakstycket och komma åt och trycka ur den präglade cirkelrunda del som får sitta kvar om man toppansluter, så var jag tvungen att lyfta på toppen. Efter att jag listat ut hur det gick till kunde jag börja passa in rördelarna. Det visar sig snart att kaminen måste koma närmare väggen om vinklarna ska stämma, det är emellertid inget problem, snarast till det bättre. Jag börjar med att "dreva in" röret som ska ansluta i skorstensstosen. Här använde jag mig av två varv med eldfast skorstensgarn, men inget kitt. Allt enligt det jag kunnat läsa mig till. Jag hoppas det är rätt.
Därtill kunde jag skära till en remsa av stenull som passade runt om rökröret. Detta gjorde att röret fixerades ganska bra i väggen.Rökrör i icke brännbar vägg. Installerat såsom jag förstått att sotaren ville ha det.
Med röret i väggen på plats kunde jag börja passa in kaminen. Det jag var mån om var att få till en så bra vinkel som möjligt. Två kriterier behövde uppnås, röret ska bli tätt (rakt) och kaminen ska stå i linje med podiets kant. Efter lite justerande fram och tillbaka med själva kaminen, och vridande på rörböjarna fick jag till en rak linje för röret och kaminen stod i linje med podiets kant.
Mittröret måste kortas, men det hade jag räknat med, här får jag till slut fram måttet:
Sen ut i garaget och rita på längs rörets omkrets. Först började jag såga med bågfil, men emaljen var stenhård, så jag gav upp efter ett tag och plockade fram vinkelslipen med 1mm-skivan. Efter lite kontrollmätning och finlir kunde jag grada av kanten med en handfil och provmontera. Här ska jag i ärlighetens namn säga att jag hade hjälp av mamma, som passade in rören medan jag flyttade på kaminen. För jag var ju tvungen att flytta kaminen för att komma åt att trä på mittenröret.
När allt var provmonterat och visar sig funka bra, så är det bara att plocka isär allt igen. Nu ska skarvarna kittas med pannkitt och sen monteras ihop igen. Jag hade även lite huvudbry över tätningen mot kaminens stos. Med kaminen följde en bit smalt drevgarn med självhäftande tejp, men det gick inte att dra det varvet runt för då var det stört omöjligt att få på röret. Så trots att röret glappade lite mot stosen, så fick det bli en kompromiss och det var att dreva en bit av omkretsen. Alla skarvar försågs dock med generöst med kitt.
Viktigt att inte glömma manschetten och bakstycket i detta skede, de är ju lite svåra att trä på sen:
Så efter att vi tillsammans passat in allt igen och fått kaminen att linjera med kanten på podiet, var det bara att torka av allt överflödigt pannkitt med en våt trasa och montera ihop kaminen igen.
En svag nyansskillnad på mittenröret, men inte så det stör:
Nu hoppas jag bara att allt blivit rätt gjort även om det är gjort av en amatör. Annars har man väl världens mest skrymmande ljusstaket att skryta med. Så trots att både podiet och rördragningen är en kompromiss till följd av en för högt installerad pipa i förhållande till en extremt låg kamin, så är jag rätt nöjd. Och det var riktigt fröjdefullt att sitta med en öl i näven i soffan och titta på skapelsen som sprungit ur mina händer det senaste halvåret. Mor min som satt med och begrundade skapelsen tillsammans med mig, sa att jag gjort ett riktigt konstverk. Tack för det!
Med lite ved i förrådet bakom och eld innanför glaset blir bilden fulländad:
Det återstår dock en del att göra i detta projekt innan det är dags att ringa över sotaren. Dels ska kaminen på våningsplanet ovan anslutas, men jag vile göra denna först, så jag kunde lära mig lite på de billigare oisolerade rören, innan jag ger mig i kast med de asdyra helisolerade diton. Men allt som allt borde det inte vara frågan om mer än en eftermiddags jobb, så jag ska väl ta itu med det snart.
Sen återstår lite takarbete som jag tar när det blivit varmt och skönt ute på allvar. Två större moment ska till, taksäkerhet och skorstenskrona. Sen ringer jag sotaren, kanske blir det som jag halvt cyniskt sagt till mina nära och kära tidigare, "eldningsbart till högsommarvärmen"?
På återhörande!
Så har ytterligare en tid passerat och jag har haft det lite kämpigt med hälsan och inte mått riktigt bra, men efter en veckas sjukskrivning började jag klättra på väggarna så jag åkte ut till stugan och tänkte fortsätta med mina projekt och högst upp på agendan stod ju att färdigställa kamininstallationen, den här gången en våning upp.
Kaminen ska här bakanslutas och detta genom ett "helisolerat" rör, dvs med 50mm isolering. Grejerna hade jag köpt från Schiedel genom samma kontakt som jag köpt isokernskorstenen. Rören och övriga monteringsdetaljer låg och väntade på montage så det var bara att skrida till verket. Det nojjiga, och anledningen till att jag dragit ut på tiden med detta var själva kapandet, rören är ju dubbelmantlade och här gällde det verkligen att hålla tungan i rätt mun för att inte göra fel.
Jag började med att dubbelkolla i installationsanvisningen för kaminen, en Keddy K815, så att jag hade fått alla mått rätt och så att det finns marginal på alla ledder enligt vad jag kunde utläsa där. Så jag börjar med att kapa upp kaminanslutningen då den är på tok för lång för detta ändamål.
Markerade upp var jag skulle kapa med maskeringstejp för att få en linje att kapa efter:
Först började jag med bågfil, men det blev snabbt ganska träligt och dessutom hände det att jag slant med sågen och repade då upp ytbehandlingen vid sidan om snittet. Bättre var då att plocka fram kapmaskinen som jag är betydligt mer van vid att hantera. Då blev det snabbt, rakt och snyggt, ytbehandlingen tål ju värmen bra. Men även om det är bra att vara försiktig när man kapar så man inte tar för mycket, så var jag lite väl försiktig i detta moment och jag konstaterade snart att jag ville kapa mer. Enligt installationsanvisningen ska man lämna en luftspalt på minst 0,5mm mellan rökrörets mantel och själva kaminen OM man installerar den toppansluten, det fanns ingen sådan angivelse för bakanslutet montage, så jag använde mig av samma riktlinje men med marginal, för att det inte skulle finnas något att klaga på.
Den här spalten borde vara tillräcklig och rent estetiskt stör det inte:
Sen skulle jag börja kapa i själva rökröret. Jag köpte ju ett 500mm långt rör, vilket jag bedömde behövas, då ett 250mm skulle bli för kort. När jag mäter kommer jag fram till att jag behöver kapa på ungefär halva längden, vilket får en att tro att ett 250mm hade räckt, men då missar man att innerröret måste in skorstenen!
Först kapas yttermanteln ner och denna del tas bort tillsammans med isoleringen, så har jag tre kvarts rör kvar. Därefter mäter jag upp hur djup skorstensstosen är, så jag vet hur mycket innerröret ska sticka ut för att gå in i stosen ordentligt. Stosen i pipan har en liten vinkel i överkant så att man inte ska sticka in rökröret för långt.
Tre kvarts rör kvar, med markeringen för var innerröret ska kapas:
Därefter börjar ett omständligt arbete med att fila ner graderna och få ett så rakt avslut som möjligt på både ytter- och innerrör. Det är ju egentligen inte nödvändigt men sånt här kan jag bara inte göra halvhjärtat, det tar emot någonstans. Sen är det bra övning också, inför de gånger man måste vara noggrann.
Färdig "produkt", båda rören i rätt längd, här ses kaminanslutningsänden i förgrunden:
Nu börjar själva monteringen och jag börjar med att fästa röret i skorstensstosen. På flera ställen har jag läst att man inte ska använda "pannkitt" i skorstensstosen. Vet inte varför, men jag lyder denna instruktion. Men för att få drevgarnet att fixeras vid röret så anammade jag samma knep som själva stosen hade original; dubbelhäftande tejp! Ja stosarna till mina två skorstenspipor kom från fabrik med ett par varv drevgarn linade runt sig och dessa var fästa med dubbelhäftande tejp för att sitta kvar vid montering, så jag plankade den lösningen helt enkelt.
Tejpen kommer inte överleva värmen, men den behövdes ju bara vid monteringen:
Men jag märkte snart att det blev betydligt lättare att få röret på plats om jag plockade isär det igen, för passformen mot stosen var tajt, mycket tajt och jag fick hjälpa drevgarnet på traven med en mejsel, men sen satt röret där och det känns väldigt bra att det sitter så stadigt, både för själva kvaliteten på monteringen, men även för tätningen.
Blev tvungen att fota med blixt för att man skulle se garnet:
Med detta rör på plats kunde jag trä på manteln med isolering igen och nu kom sanningens ögonblick. Hade jag fått måtten rätt? Jag har ju inte haft ngn möjlighet att kontrollera om jag fått till höjden på hålet ordentligt förrän nu att mäta är en sak, men att prova är en annan.
Första kontrollen om håltagningen gjorts på rätt ställe:
Med detta nervösa moment ur vägen, var det bara att fortsätta. Jag valde att fortsatta genom att montera på anslutningen mot kaminen, för att ta ihopkopplingen på mitten sist, i samband med att kaminen ställs på plats. För anslutningen mot kaminen tog jag den lilla rest av platt tunt drevgarn som blivit över från kamininstallationen i källaren och passade in röret så att det inte glappade. När det satt som det skulle plockade jag isär det igen och applicerade "pannkitt" och monterade ihop det igen. Det här var svårt att ta en bild på, men jag fortsatte sedan med att applicera pannkitt på insida, respektive utsida av rökrörets ytter- repsektive innerrör som det sista momentet innan kaminen slutligen dockas på plats.
Ganska generöst med kladd, men inte för mycket:
Nu stod alltså kaminen där, äntligen ansluten till sin pipa! Och man kan ju förledas att tro att jobbet med kamininstallationen var klart då, men icke då. För själva "schaktet" genom väggen, hur kort det nu än är, måste ju fyllas med isolering och slutligen stängas.
Kaminen ansluten och alla mått stämmer! Vilken lättnad! Nu hoppas vi det är tätt bara!
För att försluta schaktet genom väggen, så har jag tillsammans med rördelarna köpt en täckplåt. Den är ju tvådelad för att man ska kunna montera den efter rörmontaget och för att man ska kunna montera den med lite olika genomföringsvinklar. I mitt fall där vinkeln är noll, fast egentligen 90, så är plåten för stor. Först lekte jag med tanken på att helt sonika låta det vara, låta plåtarna överlappa och kanske tom använda överlappet för att skruva ihop dem med varandra. Men jag kan ju inte nöja mig med några såna halvmesyrer, så jag behövde ju såklart kapa plåtarna så att de möts i mitten.
Jag mäter och kommer fram till att överlappet är lite mer än 50mm, följaktligen behöver jag ta av hälften av detta från respektive plåt för att de ska mötas i mitten. Jag väljer dock att ta lite höjd för eventuella fadäser, så jag väljer att låta det där "lite mer än" få vara min felmarginal. jag går ner i garaget och börjar kapa upp första halvan och när jag är på väg att kapa upp andra, så tänker jag "jag ska bara måtta nu så att jag inte gjort ngn tankevurpa", för det tänket har varit genomgående för hela installationen eftersom delarna är så dyra och man inte vill förstöra något. Eftersom jag har spillet som blivit över från rörkapningen i garaget kan jag måtta mot det och ser snart min fadäs! Jag har ju tagit av 50mm på ena plåten!
Friskt kapat... hälften... nej allt redan borta!
Nu är goda råd dyra. Jag har förvisso nu ett par plåtar som möter varandra "nästan", men skarven kommer ju inte hamna mitt på röret! Jag går upp och provpassar mot det installerade röret och grunnar på olika alternativ. Jag kommer snart fram till att det är okej med en excentriskt placerad skarv om jag monterar halvorna horisontellt istället för vertikalt som jag först tänkte. Faktum är att då hamnar plåtskarven mitt i en fogskarv i väggen och det är ju nästan ännu bättre rent estetiskt, man kan ju nästan tro att jag tänkt till där! Om jag dessutom låter de gå lite omlott så fixerar den övre plåten den undre vid skarven tack vare överlappet på ett par millimeter och jag slipper två skruvhål! Är det en win-win-win eller vad?
Förvissad om att detta är vägen att gå och att det var tur att jag varit så försiktig att jag bara råkade göra ett litet misstag som faktiskt blev lite bättre än jag hade tänkt från början. För nu var det dags att fästa plåtarna vid väggen och jag hade först funderat på att sätta upp dem med dubbelhäftande tejp, men eftersom de är lite falsade i ytterkant och inte ligger dikt an och eftersom jag inte gillar att tejpa/limma saker då de tenderar till att släppa efter ett tag och eftersom OM sotarn vill se hur jag gjort och mina bilder inte duger, så ville jag skruva fast detta.
Det lilla problemet är att det är klinker på väggen och vad det visar säg jäkligt hård klinker dessutom! Mycket hårdare än jag trott och det är ju bra ur slitagehänsyn, men väldigt dåligt om man ska borra i det. Jag kommer med denna erfarenhet tänka efter både en och två gånger om jag får för mig att sätta klinker på väggen igen. Det tog mig väl närmare två timmar att borra sex hål och jag räknar iskallt med att alla mina 5 och 6mm kakelborr är helt slut nu, trots att jag kylde hela tiden med vatten. Jag var helt slut efter den övningen och svettades friskt! Men till slut hade jag sex hål och var glad över att jag inte behövde göra fler.
För isoleringen av schaktet kunde jag nu använda det material som blivit över från den sista delen av röret. Jag hade ju en bit stenull kvar också, men jag behövde inte mycket och det här materialet verkade lite trevligare att arbeta med, dessutom är det ju garanterat eldfast. Så jag skar upp några remsor av detta och lindade runt röret.
Sex obetydligt små hål runtom ett schakt fyllt med brandisolering. Schaktets väggar är i minerit:
Nu var det inte långt kvar, först monterade jag dit de nedre halvan av täckplåten och sen den övre och det satt ju ganska bra, men man kunde ana den vita isoleringen längst in vid röret. och då påminns jag om att det ju följde med en tätningslist. Jag får skruva isär plåtarna igen (tur att jag inte limmade!) och måtta in listen så jag kan kapa till den. skarven för listen placeras ju såklart rakt nedåt där den inte syns och sen monteras plåtarna. Nu blir passformen riktigt tajt. Jag hade väl kanske inte riktigt tänkt på listen när jag tog ut hålen i väggen, men det fanns ändå såpass mycket marginal att jag kunde klämma in listen runt om och det blev bra, mycket bra!
Skarven mellan plåtarna är nästan osynlig och listen runt röret sitter som en smäck!
Med detta kunde jag inte vara annat än "mycket nöjd" och efter att ha städat upp och rengjort allt, ställde jag in det obligatoriska blockljuset i kaminen för en första provkörning samtidigt som en kall bier avnjöts.
Min konstinstallation no2:
Den absolut sista fasen av detta mångsidiga projekt blir till våren/sommaren, när jag ska montera taksteg och gjuta en krona. Kronan är något jag velat kring, från början tänkte jag en i plåt, men sedan i höstas och sedan jag funnit glädjen med att jobba i betong, så har jag tänkt att jag ska gjuta mig en krona istället. Det blir lite tungt att kånka upp betonghinkar på taket, men det blir den absolut sista ansträngningen, innan jag förhoppningsvis kan elda i anläggningen!
Tills dess hoppas jag att alla som läser detta har en skön vår, att vi alla kan vara friska nog att ta hand om våra hus, trädgårdar och familjer! Jag hoppas vi ses för "den sista akten".
Kaminen ska här bakanslutas och detta genom ett "helisolerat" rör, dvs med 50mm isolering. Grejerna hade jag köpt från Schiedel genom samma kontakt som jag köpt isokernskorstenen. Rören och övriga monteringsdetaljer låg och väntade på montage så det var bara att skrida till verket. Det nojjiga, och anledningen till att jag dragit ut på tiden med detta var själva kapandet, rören är ju dubbelmantlade och här gällde det verkligen att hålla tungan i rätt mun för att inte göra fel.
Jag började med att dubbelkolla i installationsanvisningen för kaminen, en Keddy K815, så att jag hade fått alla mått rätt och så att det finns marginal på alla ledder enligt vad jag kunde utläsa där. Så jag börjar med att kapa upp kaminanslutningen då den är på tok för lång för detta ändamål.
Markerade upp var jag skulle kapa med maskeringstejp för att få en linje att kapa efter:
Först började jag med bågfil, men det blev snabbt ganska träligt och dessutom hände det att jag slant med sågen och repade då upp ytbehandlingen vid sidan om snittet. Bättre var då att plocka fram kapmaskinen som jag är betydligt mer van vid att hantera. Då blev det snabbt, rakt och snyggt, ytbehandlingen tål ju värmen bra. Men även om det är bra att vara försiktig när man kapar så man inte tar för mycket, så var jag lite väl försiktig i detta moment och jag konstaterade snart att jag ville kapa mer. Enligt installationsanvisningen ska man lämna en luftspalt på minst 0,5mm mellan rökrörets mantel och själva kaminen OM man installerar den toppansluten, det fanns ingen sådan angivelse för bakanslutet montage, så jag använde mig av samma riktlinje men med marginal, för att det inte skulle finnas något att klaga på.
Den här spalten borde vara tillräcklig och rent estetiskt stör det inte:
Sen skulle jag börja kapa i själva rökröret. Jag köpte ju ett 500mm långt rör, vilket jag bedömde behövas, då ett 250mm skulle bli för kort. När jag mäter kommer jag fram till att jag behöver kapa på ungefär halva längden, vilket får en att tro att ett 250mm hade räckt, men då missar man att innerröret måste in skorstenen!
Först kapas yttermanteln ner och denna del tas bort tillsammans med isoleringen, så har jag tre kvarts rör kvar. Därefter mäter jag upp hur djup skorstensstosen är, så jag vet hur mycket innerröret ska sticka ut för att gå in i stosen ordentligt. Stosen i pipan har en liten vinkel i överkant så att man inte ska sticka in rökröret för långt.
Tre kvarts rör kvar, med markeringen för var innerröret ska kapas:
Därefter börjar ett omständligt arbete med att fila ner graderna och få ett så rakt avslut som möjligt på både ytter- och innerrör. Det är ju egentligen inte nödvändigt men sånt här kan jag bara inte göra halvhjärtat, det tar emot någonstans. Sen är det bra övning också, inför de gånger man måste vara noggrann.
Färdig "produkt", båda rören i rätt längd, här ses kaminanslutningsänden i förgrunden:
Nu börjar själva monteringen och jag börjar med att fästa röret i skorstensstosen. På flera ställen har jag läst att man inte ska använda "pannkitt" i skorstensstosen. Vet inte varför, men jag lyder denna instruktion. Men för att få drevgarnet att fixeras vid röret så anammade jag samma knep som själva stosen hade original; dubbelhäftande tejp! Ja stosarna till mina två skorstenspipor kom från fabrik med ett par varv drevgarn linade runt sig och dessa var fästa med dubbelhäftande tejp för att sitta kvar vid montering, så jag plankade den lösningen helt enkelt.
Tejpen kommer inte överleva värmen, men den behövdes ju bara vid monteringen:
Men jag märkte snart att det blev betydligt lättare att få röret på plats om jag plockade isär det igen, för passformen mot stosen var tajt, mycket tajt och jag fick hjälpa drevgarnet på traven med en mejsel, men sen satt röret där och det känns väldigt bra att det sitter så stadigt, både för själva kvaliteten på monteringen, men även för tätningen.
Blev tvungen att fota med blixt för att man skulle se garnet:
Med detta rör på plats kunde jag trä på manteln med isolering igen och nu kom sanningens ögonblick. Hade jag fått måtten rätt? Jag har ju inte haft ngn möjlighet att kontrollera om jag fått till höjden på hålet ordentligt förrän nu att mäta är en sak, men att prova är en annan.
Första kontrollen om håltagningen gjorts på rätt ställe:
Med detta nervösa moment ur vägen, var det bara att fortsätta. Jag valde att fortsatta genom att montera på anslutningen mot kaminen, för att ta ihopkopplingen på mitten sist, i samband med att kaminen ställs på plats. För anslutningen mot kaminen tog jag den lilla rest av platt tunt drevgarn som blivit över från kamininstallationen i källaren och passade in röret så att det inte glappade. När det satt som det skulle plockade jag isär det igen och applicerade "pannkitt" och monterade ihop det igen. Det här var svårt att ta en bild på, men jag fortsatte sedan med att applicera pannkitt på insida, respektive utsida av rökrörets ytter- repsektive innerrör som det sista momentet innan kaminen slutligen dockas på plats.
Ganska generöst med kladd, men inte för mycket:
Nu stod alltså kaminen där, äntligen ansluten till sin pipa! Och man kan ju förledas att tro att jobbet med kamininstallationen var klart då, men icke då. För själva "schaktet" genom väggen, hur kort det nu än är, måste ju fyllas med isolering och slutligen stängas.
Kaminen ansluten och alla mått stämmer! Vilken lättnad! Nu hoppas vi det är tätt bara!
För att försluta schaktet genom väggen, så har jag tillsammans med rördelarna köpt en täckplåt. Den är ju tvådelad för att man ska kunna montera den efter rörmontaget och för att man ska kunna montera den med lite olika genomföringsvinklar. I mitt fall där vinkeln är noll, fast egentligen 90
, så är plåten för stor. Först lekte jag med tanken på att helt sonika låta det vara, låta plåtarna överlappa och kanske tom använda överlappet för att skruva ihop dem med varandra. Men jag kan ju inte nöja mig med några såna halvmesyrer, så jag behövde ju såklart kapa plåtarna så att de möts i mitten.Jag mäter och kommer fram till att överlappet är lite mer än 50mm, följaktligen behöver jag ta av hälften av detta från respektive plåt för att de ska mötas i mitten. Jag väljer dock att ta lite höjd för eventuella fadäser, så jag väljer att låta det där "lite mer än" få vara min felmarginal. jag går ner i garaget och börjar kapa upp första halvan och när jag är på väg att kapa upp andra, så tänker jag "jag ska bara måtta nu så att jag inte gjort ngn tankevurpa", för det tänket har varit genomgående för hela installationen eftersom delarna är så dyra och man inte vill förstöra något. Eftersom jag har spillet som blivit över från rörkapningen i garaget kan jag måtta mot det och ser snart min fadäs! Jag har ju tagit av 50mm på ena plåten!
Friskt kapat... hälften... nej allt redan borta!
Nu är goda råd dyra. Jag har förvisso nu ett par plåtar som möter varandra "nästan", men skarven kommer ju inte hamna mitt på röret! Jag går upp och provpassar mot det installerade röret och grunnar på olika alternativ. Jag kommer snart fram till att det är okej med en excentriskt placerad skarv om jag monterar halvorna horisontellt istället för vertikalt som jag först tänkte. Faktum är att då hamnar plåtskarven mitt i en fogskarv i väggen och det är ju nästan ännu bättre rent estetiskt, man kan ju nästan tro att jag tänkt till där!
Om jag dessutom låter de gå lite omlott så fixerar den övre plåten den undre vid skarven tack vare överlappet på ett par millimeter och jag slipper två skruvhål! Är det en win-win-win eller vad?Förvissad om att detta är vägen att gå och att det var tur att jag varit så försiktig att jag bara råkade göra ett litet misstag som faktiskt blev lite bättre än jag hade tänkt från början. För nu var det dags att fästa plåtarna vid väggen och jag hade först funderat på att sätta upp dem med dubbelhäftande tejp, men eftersom de är lite falsade i ytterkant och inte ligger dikt an och eftersom jag inte gillar att tejpa/limma saker då de tenderar till att släppa efter ett tag och eftersom OM sotarn vill se hur jag gjort och mina bilder inte duger, så ville jag skruva fast detta.
Det lilla problemet är att det är klinker på väggen och vad det visar säg jäkligt hård klinker dessutom! Mycket hårdare än jag trott och det är ju bra ur slitagehänsyn, men väldigt dåligt om man ska borra i det. Jag kommer med denna erfarenhet tänka efter både en och två gånger om jag får för mig att sätta klinker på väggen igen. Det tog mig väl närmare två timmar att borra sex hål och jag räknar iskallt med att alla mina 5 och 6mm kakelborr är helt slut nu, trots att jag kylde hela tiden med vatten. Jag var helt slut efter den övningen och svettades friskt!
Men till slut hade jag sex hål och var glad över att jag inte behövde göra fler.För isoleringen av schaktet kunde jag nu använda det material som blivit över från den sista delen av röret. Jag hade ju en bit stenull kvar också, men jag behövde inte mycket och det här materialet verkade lite trevligare att arbeta med, dessutom är det ju garanterat eldfast. Så jag skar upp några remsor av detta och lindade runt röret.
Sex obetydligt små hål runtom ett schakt fyllt med brandisolering. Schaktets väggar är i minerit:
Nu var det inte långt kvar, först monterade jag dit de nedre halvan av täckplåten och sen den övre och det satt ju ganska bra, men man kunde ana den vita isoleringen längst in vid röret. och då påminns jag om att det ju följde med en tätningslist. Jag får skruva isär plåtarna igen (tur att jag inte limmade!) och måtta in listen så jag kan kapa till den. skarven för listen placeras ju såklart rakt nedåt där den inte syns och sen monteras plåtarna. Nu blir passformen riktigt tajt. Jag hade väl kanske inte riktigt tänkt på listen när jag tog ut hålen i väggen, men det fanns ändå såpass mycket marginal att jag kunde klämma in listen runt om och det blev bra, mycket bra!
Skarven mellan plåtarna är nästan osynlig och listen runt röret sitter som en smäck!
Med detta kunde jag inte vara annat än "mycket nöjd" och efter att ha städat upp och rengjort allt, ställde jag in det obligatoriska blockljuset i kaminen för en första provkörning samtidigt som en kall bier avnjöts.
Min konstinstallation no2:
Den absolut sista fasen av detta mångsidiga projekt blir till våren/sommaren, när jag ska montera taksteg och gjuta en krona. Kronan är något jag velat kring, från början tänkte jag en i plåt, men sedan i höstas och sedan jag funnit glädjen med att jobba i betong, så har jag tänkt att jag ska gjuta mig en krona istället. Det blir lite tungt att kånka upp betonghinkar på taket, men det blir den absolut sista ansträngningen, innan jag förhoppningsvis kan elda i anläggningen!
Tills dess hoppas jag att alla som läser detta har en skön vår, att vi alla kan vara friska nog att ta hand om våra hus, trädgårdar och familjer! Jag hoppas vi ses för "den sista akten".
Fantastiskt beskrivet! Du fångar verkligen känslan av hur det är att vara glad amatör, när man gör i princip allt för första gången och man får lösa problemen efterhand som de dyker upp.
Och slutresultatet blir fantastiskt!
Och slutresultatet blir fantastiskt!
Tack återigen! Det värmer såhär i karantänstider. Har själv varit sjuk om vartannat och inte mått helt hundra, så därför har det blivit mest planerande och mindre pysslande, men idag känner jag mig kry nog för att orka plocka lite, men de större projekten som kräver mer av fysiken får stå tillbaka lite.
Har själv varit sjuk om vartannat och inte mått helt hundra, så därför har det blivit mest planerande och mindre pysslande, men idag känner jag mig kry nog för att orka plocka lite, men de större projekten som kräver mer av fysiken får stå tillbaka lite.Då var det dags att lyfta denna tråden igen, ganska precis fem månader efter förra meket, tog nu den sista akten vid.
Jag hade köpt taksteg av den modell som passar för plåttak, men nu behövde jag ordna med något så det gick att skruva fast dem i taket. Den konstruktion som hade grott i mig gick ut på att addera läkt på varje ställe ett steg behövde skruvas fast. Jag utgick naturligtvis från den befintliga läkten, men den sitter ju för glest för takstegen, så mer läkt behövde adderas för att stödja stegen.
Taket väck och korta snuttar läkt skruvas dit:
En grej som jag hade stört mig på när jag klättrat på taket och som delvis var en produkt av att jag anlitat extern hjälp i detta projekt, var att underbeslaget jag fått tillverkat av en plåtslagare för ett par år sen, inte hade något stöd runt om. Ovanför skorstenen ligger beslaget omlott med ursprungstaket och därför är det där styvt nog att gå på taket, men på sidorna och nedanför taket, fanns det inget stöd för taket runt hålet, så nu när plåtarna var väck passade jag på att addera läkt även där.
Till vänster om och nedanför pipan förstärktes taket med ytterligare läkt för att kunna stå ordentligt under vidare arbetes gång:
Och till höger om pipan har taket förstärkts med små snuttar läkt för takstegen:
Hade jag varit så erfaren som en riktig byggare är, så hade jag monterat två längsgående reglar att skruva stegen i, men detta fick jag till mig som ett tips av grannen när jag redan var nästan färdig, så det var ju lite sent påkommet.
När sen själva takstegen skulle monteras upptäckte jag att det inte var så bra att jag köpt dem i god tid i förväg. Att få av skyddstejpen från den "häftmassa" som sitter på undersidan av takstegen var inte det lättaste när de legat i ett halvår på verandan och väntat på att få bli monterade. Detta gjorde helt klart att det tog en evinnerligt mycket längre tid att få av skyddstejpen på dessa, än på de nya jag köpt bara veckan innan för att komplettera det ursprungliga antalet med.
Seg tuggummiliknande massa som var sjukt svår att få bort från fingrarna efteråt:
Sen var det dags för glidskydd till stegen. Jag kunde förstås ha köpt ett par såna i affären, men delvis på grund av dålig planering och delvis på grund av en osäkerhet hos mig hur jag skulle montera dem, så fick det nu bli lite hemmasmide. Först gällde det att hitta ngt bra material att tillverka dem av, vad jag letade efter var ngt tjockt plattstål av lagom dimension, jag hittade vad jag sökte efter i en gammal spjutskena som använts i butiksinredning. Jag kapade till två lika långa bitar av detta material och började jobba med ena halvan, när jag bockat till och provat ut den på taket hade jag en förlaga jag sen kunde kopiera för den andra kroken.
Ena kroken för stegens glidskydd klar:
Som synes finns det ett stort och felplacerat fult hål i den andra biten, detta behövde ju läggas igen för att jag ska kunna stå ut med att montera detta på taket sen. Så plattjärnet spändes fast mot en bit aluminium i skruvstädet och svetsen rullades fram.
Lite svets kan råda bot på de flesta felplacerade hål:
Sen var det dags att prova ut krokarna på huset och därmed borra hål i taket. Det jag egentligen borde gjort den där gången för fem-åtta år sen när jag hade av alla takplåtar, var att byta ut läkten helt och hållet, för den är lite sprucken på vissa ställen och krokarna sitter väl inte som berget, men tillräckligt bra. I värsta fall så får jag montera grövre träskruv helt enkelt.
Krokarna provas på plats innan målning:
Sen vidtog en tangodans jag inte riktigt hade kunnat förutspå, tillverkningen av en gjutform för skorstenskronan. Jag hade köpt virke och läst på en del, men tänkte väl improvisera en hel del också och här kommer en bristande erfarenhet att bli väl påtaglig. För "botten" på kronan hade jag köpt en kortregel med tanken att "det räcker säkert", men med en pipa som mäter i runda slängar 40x70 så var regeln om 240cm väl i det kortaste laget.
Så i upplaga ett var kortsidorna betydligt för korta, det saknades mer än en cm på varje sida, så ut på tomten och leta efter passande material att tillverka nya kortbitar av. Detta efter att jag dumt nog lagt ner rätt mycket energi på att fasa av reglarna så jag skulle få droppnäsa på kronan. Jag hittade lyckligtvis en regel jag kunde använda som nya "gavlar" och denna kapades till rätt längd för att tillverka gjutform nr2.
Gjutform nr1 var för liten och gick inte på pipan, på bilden syns de mörkare bitarna som ska bli gjutformens nya gavlar.
När dessa längre bitar kom på plats så visade det sig att hur jag än vände och vred på situationen så var även långsidorna lite för korta, det skulle bli ett fult gap på några millimeter ute i två av hörnen. Ut på skattjakt igen och nu hittade jag en regel som var av samma dimension som den jag köpt på brädgårn och som skulle räcka för två nya långsidor. Eftersom detta nu var tredje försöket, så bestämde jag mig för att kapa upp dem ganska grovt, för att måtta in hela härligheten på plats och sen kapa till dem till exakt rätt längd. Nu använde jag mig av långsidorna hos den första upplagan, som kortsidor istället.
Nu har jag en ram som passar perfekt på pipan:
Som synes på bilden, så är skorstenen ganska långt ifrån rektangulär, framförallt högersidan i bild är rätt sned. Detta är på grund av en ojämn putsning av isokernblocken med olika mycket material längs med sidan. Hade jag gjort putsningen precis innan detta moment, hade jag stört mig sjukt mycket på att det är så skevt, men eftersom pipan stått i mer än ett år med denna puts på utan att jag upptäckt detta, så fick jag intala mig själv att det inte var något att hänga upp sig på, även om jag nu i efterhand ser det så tydligt att jag ser det från marken.
Eftersom jag nu hade rätt mått på ramen, kunde jag börja med det finlir som jag borde ha avvaktat med på modell nr 1, nämligen att fasa av kanterna, så att en droppnäsa bildas vid gjutningen. Detta och att kapa till reglarna till exakt rätt längd också.
Försök till att illustrera hur jag fasat av reglarna med hjälp av en bandslip:
När denna ram var färdig så bestod nästa moment i att snickra dit själva "formen/sargen", dvs det som ska bli kronans högkant. Detta var väl rätt straight forward nu när jag hade grunden klar. Bara till att bestämma sig för en önskvärd höjd, kapa till plankan till rätt längder, samt skruva fast dem i ramen. Vid det här laget hade klockan hunnit bli ganska mycket och det var nu mörkt ute så själva gjutningen fick vänta till nästa helg.
Färdig ram bara att montera och börja gjuta nu då... eller?
Har delar jag upp inlägget för att det inte ska bli för långt. Fortsättning följer.
Jag hade köpt taksteg av den modell som passar för plåttak, men nu behövde jag ordna med något så det gick att skruva fast dem i taket. Den konstruktion som hade grott i mig gick ut på att addera läkt på varje ställe ett steg behövde skruvas fast. Jag utgick naturligtvis från den befintliga läkten, men den sitter ju för glest för takstegen, så mer läkt behövde adderas för att stödja stegen.
Taket väck och korta snuttar läkt skruvas dit:
En grej som jag hade stört mig på när jag klättrat på taket och som delvis var en produkt av att jag anlitat extern hjälp i detta projekt, var att underbeslaget jag fått tillverkat av en plåtslagare för ett par år sen, inte hade något stöd runt om. Ovanför skorstenen ligger beslaget omlott med ursprungstaket och därför är det där styvt nog att gå på taket, men på sidorna och nedanför taket, fanns det inget stöd för taket runt hålet, så nu när plåtarna var väck passade jag på att addera läkt även där.
Till vänster om och nedanför pipan förstärktes taket med ytterligare läkt för att kunna stå ordentligt under vidare arbetes gång:
Och till höger om pipan har taket förstärkts med små snuttar läkt för takstegen:
Hade jag varit så erfaren som en riktig byggare är, så hade jag monterat två längsgående reglar att skruva stegen i, men detta fick jag till mig som ett tips av grannen när jag redan var nästan färdig, så det var ju lite sent påkommet.
När sen själva takstegen skulle monteras upptäckte jag att det inte var så bra att jag köpt dem i god tid i förväg. Att få av skyddstejpen från den "häftmassa" som sitter på undersidan av takstegen var inte det lättaste när de legat i ett halvår på verandan och väntat på att få bli monterade. Detta gjorde helt klart att det tog en evinnerligt mycket längre tid att få av skyddstejpen på dessa, än på de nya jag köpt bara veckan innan för att komplettera det ursprungliga antalet med.
Seg tuggummiliknande massa som var sjukt svår att få bort från fingrarna efteråt:
Sen var det dags för glidskydd till stegen. Jag kunde förstås ha köpt ett par såna i affären, men delvis på grund av dålig planering och delvis på grund av en osäkerhet hos mig hur jag skulle montera dem, så fick det nu bli lite hemmasmide. Först gällde det att hitta ngt bra material att tillverka dem av, vad jag letade efter var ngt tjockt plattstål av lagom dimension, jag hittade vad jag sökte efter i en gammal spjutskena som använts i butiksinredning. Jag kapade till två lika långa bitar av detta material och började jobba med ena halvan, när jag bockat till och provat ut den på taket hade jag en förlaga jag sen kunde kopiera för den andra kroken.
Ena kroken för stegens glidskydd klar:
Som synes finns det ett stort och felplacerat fult hål i den andra biten, detta behövde ju läggas igen för att jag ska kunna stå ut med att montera detta på taket sen. Så plattjärnet spändes fast mot en bit aluminium i skruvstädet och svetsen rullades fram.
Lite svets kan råda bot på de flesta felplacerade hål:
Sen var det dags att prova ut krokarna på huset och därmed borra hål i taket. Det jag egentligen borde gjort den där gången för fem-åtta år sen när jag hade av alla takplåtar, var att byta ut läkten helt och hållet, för den är lite sprucken på vissa ställen och krokarna sitter väl inte som berget, men tillräckligt bra. I värsta fall så får jag montera grövre träskruv helt enkelt.
Krokarna provas på plats innan målning:
Sen vidtog en tangodans jag inte riktigt hade kunnat förutspå, tillverkningen av en gjutform för skorstenskronan. Jag hade köpt virke och läst på en del, men tänkte väl improvisera en hel del också och här kommer en bristande erfarenhet att bli väl påtaglig. För "botten" på kronan hade jag köpt en kortregel med tanken att "det räcker säkert", men med en pipa som mäter i runda slängar 40x70 så var regeln om 240cm väl i det kortaste laget.
Så i upplaga ett var kortsidorna betydligt för korta, det saknades mer än en cm på varje sida, så ut på tomten och leta efter passande material att tillverka nya kortbitar av. Detta efter att jag dumt nog lagt ner rätt mycket energi på att fasa av reglarna så jag skulle få droppnäsa på kronan. Jag hittade lyckligtvis en regel jag kunde använda som nya "gavlar" och denna kapades till rätt längd för att tillverka gjutform nr2.
Gjutform nr1 var för liten och gick inte på pipan, på bilden syns de mörkare bitarna som ska bli gjutformens nya gavlar.
När dessa längre bitar kom på plats så visade det sig att hur jag än vände och vred på situationen så var även långsidorna lite för korta, det skulle bli ett fult gap på några millimeter ute i två av hörnen. Ut på skattjakt igen och nu hittade jag en regel som var av samma dimension som den jag köpt på brädgårn och som skulle räcka för två nya långsidor. Eftersom detta nu var tredje försöket, så bestämde jag mig för att kapa upp dem ganska grovt, för att måtta in hela härligheten på plats och sen kapa till dem till exakt rätt längd. Nu använde jag mig av långsidorna hos den första upplagan, som kortsidor istället.
Nu har jag en ram som passar perfekt på pipan:
Som synes på bilden, så är skorstenen ganska långt ifrån rektangulär, framförallt högersidan i bild är rätt sned. Detta är på grund av en ojämn putsning av isokernblocken med olika mycket material längs med sidan. Hade jag gjort putsningen precis innan detta moment, hade jag stört mig sjukt mycket på att det är så skevt, men eftersom pipan stått i mer än ett år med denna puts på utan att jag upptäckt detta, så fick jag intala mig själv att det inte var något att hänga upp sig på, även om jag nu i efterhand ser det så tydligt att jag ser det från marken.
Eftersom jag nu hade rätt mått på ramen, kunde jag börja med det finlir som jag borde ha avvaktat med på modell nr 1, nämligen att fasa av kanterna, så att en droppnäsa bildas vid gjutningen. Detta och att kapa till reglarna till exakt rätt längd också.
Försök till att illustrera hur jag fasat av reglarna med hjälp av en bandslip:
När denna ram var färdig så bestod nästa moment i att snickra dit själva "formen/sargen", dvs det som ska bli kronans högkant. Detta var väl rätt straight forward nu när jag hade grunden klar. Bara till att bestämma sig för en önskvärd höjd, kapa till plankan till rätt längder, samt skruva fast dem i ramen. Vid det här laget hade klockan hunnit bli ganska mycket och det var nu mörkt ute så själva gjutningen fick vänta till nästa helg.
Färdig ram bara att montera och börja gjuta nu då... eller?
Har delar jag upp inlägget för att det inte ska bli för långt. Fortsättning följer.
Under tiden som hann fortlöpa från det att föregående bild togs, tills dess att jag kunde fortsätta, tog projektet något av en kursvändning. Under arbetsveckan blev jag dessutom sjuk, så det blev helt plötsligt svårt att planera nästa drag, så mycket hängde på hur mycket jag skulle komma att orka. Men iom sängvistelsen, så hamnade jag även på blocket där jag fick korn på en skorstenshuv till ett bra pris som såg väldigt fin ut och som även såg ut att stämma hyfsat måttmässigt. Även om jag kunde tänka mig en ganska enkel "look" på pipan, så var jag ändå inne på att en huv är väldans snyggt, även om jag läst att funktionaliteten är tvivelaktig i vissa fall. Att huven jag nu hittat fanns nära mig var ytterligare något jag ansåg var ett stort pluspoäng när jag började bolla alternativ. Säljaren var väldigt hjälpsam med mått och bilder och en dag när jag kände mig lite piggare tog jag bilen till andra sidan stan för att titta på huven. Med coronaanpassat avståndshållande hade vi en trevlig pratstund i brittsommarsolen och det slutade med att jag bestämde mig för att köpa huven trots att jag insåg att den var lite väl stor.
Den gick precis in i bagaget och var i nyskick:
Således tog nu projektet en kursändring, men jag hade dagarna innan, insett att det var smartast att handla INNAN kronan var gjuten, lättare att anpassa alla mått på så vis. Ett par dagar till i sjuksäng innan jag kände mig kry nog att ta mig ut på stugan igen och fortsätta detta projekt. Något av det första jag gjorde när jag kom på plats var att kånka upp huven på taket och lägga dit den på pipan för att se hur det skulle se ut med huven i orört skick.
Huven passas in för första gången och det ser inte så illa ut som jag först hade trott:
Bilden skickas runt till några av de närmast sörjande för ett smakråd, responsen jag får är positiv och man tycker det ser skitsnyggt ut. Men jag är inte riktigt lika övertygad; hade den bara varit något kortare hade det funkat, men jag tycker den är för lång.
Upp med huven på arbetsbänken i verkstaden och börja borra. Först borras popnitarna för gångjärn och stödstag bort så att själva huven kan lyftas av från ramen. Nu är jag i mitt esse, de otaliga timmar jag ägnat åt karosserireparationer har gett mig vissa färdigheter i plåtbearbetning, så det är både kul och går fort.
Huv och ram separerade:
Hörnen sitter fast med flera punktsvetsar, varav sju i varje hörn behövde borras ur för att få isär bitarna:
Ramen är till slut uppdelad i fyra bitar:
Kortningen med 55mm på varje sida mäts ut och ritas upp noggrant:
Kapningen görs med sticksåg för att undvika värmeutveckling i de moment där det går:
Denna procedur upprepas fyra gånger och inför återmonteringen slipas alla färgrester kring svetspunkterna noggrant bort för bästa resultat. Jag är fullt medveten om att denna omlottskarv och min mig-svetsning med den ökade värmeutvecklingen i materialet kontra en punktsvets, försämrar korrosionsbeständigheten här i hörnen. Men jag tänker att jag får väl bättra på om det böjar se för rostigt ut.
Här ser man hur nära hörnet kommer beslaget för själva huven:
Själva svetsarna är inget att visa upp, men jag grämer mig över att jag inte tog ngn bild på själva huvens avkortning. Det var ju lite pyssligt att få till det med den välvda plåten, men för att hastigt beskriva så märkte jag ut var snittet skulle gå enligt stålskalan på ett tiotal ställen, så att jag hade en streckad linje att gå efter. Längs denna sticksågade jag sedan och eftersom det blev "lagom rakt", ville jag fila till det och för att då ha en rakt kant att gå efter tog jag den spillbit som just kapas loss från huven och spände fast omlott, med den raka kanten "utåt" så att säga, efter denna kunde jag nu fila till en rak kant. Detta upprepades på andra sidan såklart.
På med lite färg och låt torka under natten. Själva huven monteras nu ihop med rostfri skruv istället för popnit då det inte känns lika bra att jobba med och skruv har jag gott om, Det färdiga resultatet kan skönjas i all sin prakt i den strålande septembersolen.
11cm kortare huv:
Men iom detta avsteg från den ursprungliga planen behövde jag nu ett annat mått på kronan. Ja för allt vad jag vet, kanske man kunde fuska sig ifrån att tillverka en krona över huvudet taget. Men jag ville ha något att fästa huven i och eftersom jag redan hade snickrat ramen, så var ju allt det jobbet gjort. Nu var det bara frågan om att anpassa ramen så att den fick rätt yttermått för att passa mot huven.
Huven är både något längre, än den ursprungliga kronan, men även något smalare. De yttre plankorna som utgör sargen skruvas loss och jag kommer fram till att den absolut enklaste lösningen är att på längden helt sonika sätta sargen ovanpå ramen, på kortsidorna är det lite mer jobb med att förlänga förstås, speciellt med tanke på att ena kortsidan inte är vinkelrät, medan huven är det. Men efter noggrannt mätande har jag fabricerat en kilformad ifyllnadsbit på ena sidan och en rak bit på den andra för att få huvens mått att stämma mot kronan.
Med ramen på plats igen ser det ut såhär:
Jag hade egentligen inte tänkt använda dessa "stosar" (som tillverkaren kallar "adapter") i gjutningen, men då jag missat att köpa på mig gjutrör, så var det här det enda medel som stod till buds. Sen är det som tar lite tid härnäst att släpa upp allt material och verktyg från källaren till gräsmattan där jag ska blanda betong. Jag kör en mix av finbetong och grovbetong, mest för att det var det jag hade hemma, ska man göra det rätt ska man ha finbetong enligt vad jag läst mig till, men eftersom jag hade några säckar grovbetong, så blandade jag ut finbetongen med detta. totalt tror jag det gick åt fyra säckar till denna gjutning. Mycket noggrannhet lades ner på att få betongen att sprida sig i hela gjutformen, svårast var att komma åt mellan piporna, men med en lagom stor murslev och ett idogt klappande och vispande i geggan, blev det bra till slut.
Här är det inte mer än att njuta av utsikten och välförtjänt vila efter ett nyttigt dagsverke i brittsommarvärmen:
Eftersom jag nu hade återhämtat mig såpass väl från min tidigare förkylning kunde jag nu komma tillbaks till arbetet igen utan att behöva skämmas över harklingar och hostningar. På så vis fick formen "brinna" i ett par dagar innan jag kunde åka ut till stugan nästa gång.
Med träramen bortskruvad kunde jag nu se resultatet av min första formgjutning:
Huven vinschas upp på taket och provas på plats. Det går att få på den, men det är tajt, framförallt i ena änden, där jag får banka rätt duktigt för att få den över kronan. Med huven på plats ser jag snart att jag måste måla undersidan på min nygjutna krona, det syns väl att den avviker från den målade putsen. Så efter att ha knackat loss huven igen, kan jag nu kladda på lite färg på undersidan av kronan, det räcker faktiskt med att ta med sig färgburkens lock och den mängd färg som finns på lockets insida efter att jag skakat om burken, för att täcka hela varvet och även bättra på putsen lite.
Undersidan av kronan får sig lite färgstänk, det var lättare att plocka bort huven än att försöka maskera:
Eftersom huven fått lite repor på insidan där den gått tajt emot kronan, fettar jag in den invändigt med konsistensfett, främst för att rostskydda, men även för att det kanske glider på lite lättare då. Huven sitter dock så tajt att jag bestämmer mig för att inte bemöda mig om att skruva fast den i skorstenen.
Med huven på plats ser det nu ut såhär uppifrån:
Och från marken ser hela skapelsen ut såhär:
Det hela blev mkt bra och jag är väldigt nöjd med valet av huv och att jag faktiskt tog mig tid att korta av den. Det tog ju trots allt bara en kväll och även om jag kanske försämrade rostskyddet ute i hörnen lite, så var det värt det.
Sen tidigare samma vecka hade jag ringt till sotaren och frågat efter en tid när de kunde komma ut och kontrollera anläggningen och dagen efter jag ringt återkom de till mig och efter lite förhandlande (de var väldigt trevliga och flexibla) så fick jag till en tid på måndagsförmiddagen (igår) och det passade mig bra som ofta stannar till måndag ändå då jag jobbar kväll på måndagar.
Så när jag precis stoppat den sista ostmackan från frukosten i munnen ringer det på dörren och en mycket trevlig sotarmästare står utanför. Han börjar först med en rent okulär inspektion av kaminerna och installationen varpå jag berättade i stora drag vad som var gjort och hur jag tänkt (utan att han egentligen frågat). Efter det gick vi ut till hans bil och hämtade lite utrustning och material. Först täppte han till pipan nertill vid sotluckorna med små "ballonger", därefter mätte han hur mkt pipan läckte uppifrån och det var inga problem. Jag låg väl under gränsvärdet. Under hela besöket fick jag lite tips på olika punkter och när det gällde pipan fick jag en rekommendation att bättra på botten på ena pipan så att den blev lite slätare för lättare sotning. Men det var inga stora grejer, mest bara "bra att veta", jag tror han förstod att jag varit mkt noggrann. Efter läckagetestet kom själva proveldningen. För detta är det bra att ha manualerna till hands och efter att jag letat upp den svenskspråkiga manualen till min Dovre blev allt mkt tydligare.
Med en sond vid sotluckan för rökgastemp och en sond i själva eldstaden (som jag inte minns vad den gjorde) påbörjades eldningen för första gången i min Dovre.
Det här känns nästan smått surrealistiskt och en stor dag för mig i mitt liv!
Även Keddyn proveldades ju såklart, den gav dock ifrån sig mer rök än vad Dovren gjorde. Denna rök kommer sig av fetter och färg som kaminen behandlats med vid tillverkningen. Detta är helt normalt och går bort efter ett par eldningar. Medan vi satt där och tittade in i lågornas sken berättade jag för honom hur jag liknat detta vid "lika stort som att föda barn", och la till "den stora skillnaden är att jag inte tänker göra detta igen". Vi skrattar gott åt detta och han svarar "men du fick ju tvillingar".
Lite dimmig bild när en blek oktobersol lyser in genom fönstren när kaminen bränner bort fett och färg:
Över lag känns det hela mycket bra. Även om sotarmästaren i sin professionalism förhöll sig ganska objektiv och saklig, så fick jag beröm för installationen och han förstod att jag måste vara mycket nöjd med allt arbete jag lagt ner. När han senare hade gått och jag var kvar ensam i huset, hade brasorna brunnit ner till en glöd och det var varmt i huset, 26 grader hade Keddyn fått upp värmen till med bara några bitar ved! Jag var tyvärr tvungen att lämna huset för ännu en arbetsvecka och det kändes lite konstigt att åka därifrån med lite pyreld i kaminerna
Nu väntar jag bara på dokumentationen från sotaren och förhoppningsvis har jag inte gjort bort mig alltför mycket när det gäller pappersexercisen gentemot kommunen och därefter lär jag väl även få ett svar från dem. Det återstår att sätta upp någon list här och var, men på det stora hela är det en väldigt glad och nöjd Kee som vet vad han ska göra det första han gör när han kommer ut till stugan nästa gång!
Den gick precis in i bagaget och var i nyskick:
Således tog nu projektet en kursändring, men jag hade dagarna innan, insett att det var smartast att handla INNAN kronan var gjuten, lättare att anpassa alla mått på så vis. Ett par dagar till i sjuksäng innan jag kände mig kry nog att ta mig ut på stugan igen och fortsätta detta projekt. Något av det första jag gjorde när jag kom på plats var att kånka upp huven på taket och lägga dit den på pipan för att se hur det skulle se ut med huven i orört skick.
Huven passas in för första gången och det ser inte så illa ut som jag först hade trott:
Bilden skickas runt till några av de närmast sörjande för ett smakråd, responsen jag får är positiv och man tycker det ser skitsnyggt ut. Men jag är inte riktigt lika övertygad; hade den bara varit något kortare hade det funkat, men jag tycker den är för lång.
Upp med huven på arbetsbänken i verkstaden och börja borra. Först borras popnitarna för gångjärn och stödstag bort så att själva huven kan lyftas av från ramen. Nu är jag i mitt esse, de otaliga timmar jag ägnat åt karosserireparationer har gett mig vissa färdigheter i plåtbearbetning, så det är både kul och går fort.
Huv och ram separerade:
Hörnen sitter fast med flera punktsvetsar, varav sju i varje hörn behövde borras ur för att få isär bitarna:
Ramen är till slut uppdelad i fyra bitar:
Kortningen med 55mm på varje sida mäts ut och ritas upp noggrant:
Kapningen görs med sticksåg för att undvika värmeutveckling i de moment där det går:
Denna procedur upprepas fyra gånger och inför återmonteringen slipas alla färgrester kring svetspunkterna noggrant bort för bästa resultat. Jag är fullt medveten om att denna omlottskarv och min mig-svetsning med den ökade värmeutvecklingen i materialet kontra en punktsvets, försämrar korrosionsbeständigheten här i hörnen. Men jag tänker att jag får väl bättra på om det böjar se för rostigt ut.
Här ser man hur nära hörnet kommer beslaget för själva huven:
Själva svetsarna är inget att visa upp, men jag grämer mig över att jag inte tog ngn bild på själva huvens avkortning. Det var ju lite pyssligt att få till det med den välvda plåten, men för att hastigt beskriva så märkte jag ut var snittet skulle gå enligt stålskalan på ett tiotal ställen, så att jag hade en streckad linje att gå efter. Längs denna sticksågade jag sedan och eftersom det blev "lagom rakt", ville jag fila till det och för att då ha en rakt kant att gå efter tog jag den spillbit som just kapas loss från huven och spände fast omlott, med den raka kanten "utåt" så att säga, efter denna kunde jag nu fila till en rak kant. Detta upprepades på andra sidan såklart.
På med lite färg och låt torka under natten. Själva huven monteras nu ihop med rostfri skruv istället för popnit då det inte känns lika bra att jobba med och skruv har jag gott om, Det färdiga resultatet kan skönjas i all sin prakt i den strålande septembersolen.
11cm kortare huv:
Men iom detta avsteg från den ursprungliga planen behövde jag nu ett annat mått på kronan. Ja för allt vad jag vet, kanske man kunde fuska sig ifrån att tillverka en krona över huvudet taget. Men jag ville ha något att fästa huven i och eftersom jag redan hade snickrat ramen, så var ju allt det jobbet gjort. Nu var det bara frågan om att anpassa ramen så att den fick rätt yttermått för att passa mot huven.
Huven är både något längre, än den ursprungliga kronan, men även något smalare. De yttre plankorna som utgör sargen skruvas loss och jag kommer fram till att den absolut enklaste lösningen är att på längden helt sonika sätta sargen ovanpå ramen, på kortsidorna är det lite mer jobb med att förlänga förstås, speciellt med tanke på att ena kortsidan inte är vinkelrät, medan huven är det. Men efter noggrannt mätande har jag fabricerat en kilformad ifyllnadsbit på ena sidan och en rak bit på den andra för att få huvens mått att stämma mot kronan.
Med ramen på plats igen ser det ut såhär:
Jag hade egentligen inte tänkt använda dessa "stosar" (som tillverkaren kallar "adapter") i gjutningen, men då jag missat att köpa på mig gjutrör, så var det här det enda medel som stod till buds. Sen är det som tar lite tid härnäst att släpa upp allt material och verktyg från källaren till gräsmattan där jag ska blanda betong. Jag kör en mix av finbetong och grovbetong, mest för att det var det jag hade hemma, ska man göra det rätt ska man ha finbetong enligt vad jag läst mig till, men eftersom jag hade några säckar grovbetong, så blandade jag ut finbetongen med detta. totalt tror jag det gick åt fyra säckar till denna gjutning. Mycket noggrannhet lades ner på att få betongen att sprida sig i hela gjutformen, svårast var att komma åt mellan piporna, men med en lagom stor murslev och ett idogt klappande och vispande i geggan, blev det bra till slut.
Här är det inte mer än att njuta av utsikten och välförtjänt vila efter ett nyttigt dagsverke i brittsommarvärmen:
Eftersom jag nu hade återhämtat mig såpass väl från min tidigare förkylning kunde jag nu komma tillbaks till arbetet igen utan att behöva skämmas över harklingar och hostningar. På så vis fick formen "brinna" i ett par dagar innan jag kunde åka ut till stugan nästa gång.
Med träramen bortskruvad kunde jag nu se resultatet av min första formgjutning:
Huven vinschas upp på taket och provas på plats. Det går att få på den, men det är tajt, framförallt i ena änden, där jag får banka rätt duktigt för att få den över kronan. Med huven på plats ser jag snart att jag måste måla undersidan på min nygjutna krona, det syns väl att den avviker från den målade putsen. Så efter att ha knackat loss huven igen, kan jag nu kladda på lite färg på undersidan av kronan, det räcker faktiskt med att ta med sig färgburkens lock och den mängd färg som finns på lockets insida efter att jag skakat om burken, för att täcka hela varvet och även bättra på putsen lite.
Undersidan av kronan får sig lite färgstänk, det var lättare att plocka bort huven än att försöka maskera:
Eftersom huven fått lite repor på insidan där den gått tajt emot kronan, fettar jag in den invändigt med konsistensfett, främst för att rostskydda, men även för att det kanske glider på lite lättare då. Huven sitter dock så tajt att jag bestämmer mig för att inte bemöda mig om att skruva fast den i skorstenen.
Med huven på plats ser det nu ut såhär uppifrån:
Och från marken ser hela skapelsen ut såhär:
Det hela blev mkt bra och jag är väldigt nöjd med valet av huv och att jag faktiskt tog mig tid att korta av den. Det tog ju trots allt bara en kväll och även om jag kanske försämrade rostskyddet ute i hörnen lite, så var det värt det.
Sen tidigare samma vecka hade jag ringt till sotaren och frågat efter en tid när de kunde komma ut och kontrollera anläggningen och dagen efter jag ringt återkom de till mig och efter lite förhandlande (de var väldigt trevliga och flexibla) så fick jag till en tid på måndagsförmiddagen (igår) och det passade mig bra som ofta stannar till måndag ändå då jag jobbar kväll på måndagar.
Så när jag precis stoppat den sista ostmackan från frukosten i munnen ringer det på dörren och en mycket trevlig sotarmästare står utanför. Han börjar först med en rent okulär inspektion av kaminerna och installationen varpå jag berättade i stora drag vad som var gjort och hur jag tänkt (utan att han egentligen frågat). Efter det gick vi ut till hans bil och hämtade lite utrustning och material. Först täppte han till pipan nertill vid sotluckorna med små "ballonger", därefter mätte han hur mkt pipan läckte uppifrån och det var inga problem. Jag låg väl under gränsvärdet. Under hela besöket fick jag lite tips på olika punkter och när det gällde pipan fick jag en rekommendation att bättra på botten på ena pipan så att den blev lite slätare för lättare sotning. Men det var inga stora grejer, mest bara "bra att veta", jag tror han förstod att jag varit mkt noggrann. Efter läckagetestet kom själva proveldningen. För detta är det bra att ha manualerna till hands och efter att jag letat upp den svenskspråkiga manualen till min Dovre blev allt mkt tydligare.
Med en sond vid sotluckan för rökgastemp och en sond i själva eldstaden (som jag inte minns vad den gjorde) påbörjades eldningen för första gången i min Dovre.
Det här känns nästan smått surrealistiskt och en stor dag för mig i mitt liv!
Även Keddyn proveldades ju såklart, den gav dock ifrån sig mer rök än vad Dovren gjorde. Denna rök kommer sig av fetter och färg som kaminen behandlats med vid tillverkningen. Detta är helt normalt och går bort efter ett par eldningar. Medan vi satt där och tittade in i lågornas sken berättade jag för honom hur jag liknat detta vid "lika stort som att föda barn", och la till "den stora skillnaden är att jag inte tänker göra detta igen". Vi skrattar gott åt detta och han svarar "men du fick ju tvillingar".
Lite dimmig bild när en blek oktobersol lyser in genom fönstren när kaminen bränner bort fett och färg:
Över lag känns det hela mycket bra. Även om sotarmästaren i sin professionalism förhöll sig ganska objektiv och saklig, så fick jag beröm för installationen och han förstod att jag måste vara mycket nöjd med allt arbete jag lagt ner. När han senare hade gått och jag var kvar ensam i huset, hade brasorna brunnit ner till en glöd och det var varmt i huset, 26 grader hade Keddyn fått upp värmen till med bara några bitar ved! Jag var tyvärr tvungen att lämna huset för ännu en arbetsvecka och det kändes lite konstigt att åka därifrån med lite pyreld i kaminerna
Nu väntar jag bara på dokumentationen från sotaren och förhoppningsvis har jag inte gjort bort mig alltför mycket när det gäller pappersexercisen gentemot kommunen och därefter lär jag väl även få ett svar från dem. Det återstår att sätta upp någon list här och var, men på det stora hela är det en väldigt glad och nöjd Kee som vet vad han ska göra det första han gör när han kommer ut till stugan nästa gång!
Redigerat:
Tänkte jag skulle summera denna tråd med en månads eldning i ryggen.
Dovren; min kamin i källaren är mycket trevlig att elda i och det är också den som jag eldat mest i, då jag oftast är i källaren när jag är där ute på egen hand. Den är mycket kraftfull och sotaren har delvis rätt i att det nästan blir för varmt när man eldat ett tag och då är källaren oisolerad, Det betyder iofs inte så mycket för själva uppvärmningen som för att bibehålla värmen man väl tillförskansat sig. Med den brinnande kan jag ställa upp dörren mot det angränsande garaget och få upp värmen i det och det är väldigt trevligt.
Att ha vedförrådet inne är väldigt trevligt, men veden går åt snabbare än jag hade önskat.
Keddyn: Lite svårare att elda i, men jag är å andra sidan inte lika van vid den kaminen, då jag inte eldat i den lika mycket, den har bara ett (primärluft?)spjäll och det är dessutom automatiskt. Mer utvärdering på denna kamin kommer. Automatiken går att koppla bort genom att inte ansluta den till ett eluttag och sotaren sa att han tycker Keddys idé bakom funktionen inte lät riktigt korrekt, om han nu mindes det hela rätt. Valet av en kamin med sidofönster är vi väldigt nöjda med då den står i en "öppen planlösning" och precis i gränsen mellan matrum/kök och vardagsrum och den är numer det första man ser när man går in i huset via huvudentrén.
Nischen med sin belysning blev ett trevligt tillskott till kaminens sken
En av de mer mysiga aspekterna med att ha eldstad, utöver att kunna värma sig och titta in i lågorna, är att känna lukten av röken när man rör sig på tomten. Det är få saker som är så hemtrevliga som skorstensrök. Jag minns hösten 2018 när jag hade satt igång bygget, men fick pausa den pga oförutsedda händelser i livet och jag passerade hus på joggingturer som just börjat tända upp för säsongen och lukten från röken, å hur jag ville ha det som de! Och nu har jag det!
Stämningsbild över huset i novemberskymningen:
Överlag är jag väldigt nöjd med hela installationen och stolt över att jag rott det i land. Känslan att faktiskt avsluta ett projekt när det lagts på is i omgångar är stor. Hädan efter ska jag verkligen försöka jobba mer målinriktat och göra färdigt, för det är det värt alla gånger.
Dovren; min kamin i källaren är mycket trevlig att elda i och det är också den som jag eldat mest i, då jag oftast är i källaren när jag är där ute på egen hand. Den är mycket kraftfull och sotaren har delvis rätt i att det nästan blir för varmt när man eldat ett tag och då är källaren oisolerad, Det betyder iofs inte så mycket för själva uppvärmningen som för att bibehålla värmen man väl tillförskansat sig. Med den brinnande kan jag ställa upp dörren mot det angränsande garaget och få upp värmen i det och det är väldigt trevligt.
Att ha vedförrådet inne är väldigt trevligt, men veden går åt snabbare än jag hade önskat.
Keddyn: Lite svårare att elda i, men jag är å andra sidan inte lika van vid den kaminen, då jag inte eldat i den lika mycket, den har bara ett (primärluft?)spjäll och det är dessutom automatiskt. Mer utvärdering på denna kamin kommer. Automatiken går att koppla bort genom att inte ansluta den till ett eluttag och sotaren sa att han tycker Keddys idé bakom funktionen inte lät riktigt korrekt, om han nu mindes det hela rätt. Valet av en kamin med sidofönster är vi väldigt nöjda med då den står i en "öppen planlösning" och precis i gränsen mellan matrum/kök och vardagsrum och den är numer det första man ser när man går in i huset via huvudentrén.
Nischen med sin belysning blev ett trevligt tillskott till kaminens sken
En av de mer mysiga aspekterna med att ha eldstad, utöver att kunna värma sig och titta in i lågorna, är att känna lukten av röken när man rör sig på tomten. Det är få saker som är så hemtrevliga som skorstensrök. Jag minns hösten 2018 när jag hade satt igång bygget, men fick pausa den pga oförutsedda händelser i livet och jag passerade hus på joggingturer som just börjat tända upp för säsongen och lukten från röken, å hur jag ville ha det som de! Och nu har jag det!
Stämningsbild över huset i novemberskymningen:
Överlag är jag väldigt nöjd med hela installationen och stolt över att jag rott det i land. Känslan att faktiskt avsluta ett projekt när det lagts på is i omgångar är stor. Hädan efter ska jag verkligen försöka jobba mer målinriktat och göra färdigt, för det är det värt alla gånger.