Sambolagen och köp av hus
Hej!
Jag flyttade för ett år sedan ihop med min sambo i hans hus. Han vill av olika skäl inte att jag ska köpa in mig hos honom. Jag vill gärna ha tryggheten med ett hus och tror på det som sparform. Jag har tänkt att köpa ett eget hus och hyra ut, då det känns tryggt för mig.
Min fråga är dock, hur blir det, säg att jag och min sambo skulle gå i sär. Äger han då hälften av mitt hus?
Jag flyttade för ett år sedan ihop med min sambo i hans hus. Han vill av olika skäl inte att jag ska köpa in mig hos honom. Jag vill gärna ha tryggheten med ett hus och tror på det som sparform. Jag har tänkt att köpa ett eget hus och hyra ut, då det känns tryggt för mig.
Min fråga är dock, hur blir det, säg att jag och min sambo skulle gå i sär. Äger han då hälften av mitt hus?
I principbeslut, men...
Om ni eller någon av er köper ett hus som skall vara er gemensamma bostad. Då ingår huset i en ev. bodelning. Huset du flyttade in i var köpt tidigare, inte som er gemensamma bostad. Därmedgar du ingen andel i det. Köper du ett hus i syfte att hyra ut det. Så är det inte heller er gemensamma bostad. Din sambo har inge rätt till det.
Men vem kan bevisa vad? Ni kanske faktiskt bor där några nätter, om det andra huset är obeboeligt av någon anledning. Vad skulle en advokat kunna utveckla det till.
Om ni eller någon av er köper ett hus som skall vara er gemensamma bostad. Då ingår huset i en ev. bodelning. Huset du flyttade in i var köpt tidigare, inte som er gemensamma bostad. Därmedgar du ingen andel i det. Köper du ett hus i syfte att hyra ut det. Så är det inte heller er gemensamma bostad. Din sambo har inge rätt till det.
Men vem kan bevisa vad? Ni kanske faktiskt bor där några nätter, om det andra huset är obeboeligt av någon anledning. Vad skulle en advokat kunna utveckla det till.
Om du endast köper det i syfte för uthyrning så ingår det inte i en sambodelning. Korrekt, kan dock vara en uppförsbacke att bevisa detta. Min bästa rekommendation är att du sparar varenda öre du hade lagt på hus istället och bygger en trygghet så.
Vet du om det går att skriva tydligt och säkert avtal om detta? Hans hus är hans, och det är inget jag ämnar kräva något som helst av. Men jag vill gärna inte hamna i någon tråkig sits gällande mitt ev hus. Ja, det är säkert också troligt att vi kanske sover i det någongång, bla vid renovering av hans hus kök och badrum....H hempularen skrev:
Visst gör det det och det är vanligt att det görs. Sambolagen är till stora delar dispositiv, det vill säga man kan avtala om att de flesta av dess regler inte ska gälla, vanligen kallat ett samboavtal.P Pånytt skrev:
En timma hos en jurist med rätt inriktning borde räcka för att ni båda ska känna er trygga. Går utmärkt att gör utan juristinblandning men det kan nog var värt att ta hjälp om man själv inte känner sig insatt i ämnet.
Fast, nu vet vi ju inte exakt varför det är så omöjligt att låta dig köpa in dig i "ert" hus. Det kan finnas flera skäl.
Men om jag gissar, så handlar det om att din sambo vill vara absolut säker på att inte förlora "sitt hus" i händelse av en separation. OM så är fallet så kan man skriva avtal där du får köpa in dig till halva markandsvärdet. Ex. genom att i avtalet speca hur ni bestämmer marknadsvärdet (typ genomsnitt av 2 - 3 värderingar), och där ni även specar att han skall ha en rätt att köpa ut dig till markandsvärde (värdet vid separationen) om ni en dag separerar. Där alltså besittningen av huset är solklart på honom. Men så länge ni är ett par så delar ni alla kostnader, ägande och vinst/förlust.
Jag tycker det är lite olustigt (strikt personlig reflektion) där en part vill leva tillsammans, men inte släppa till halva bostaden. Så länge man är ett par så tycker jag att en så viktig del av livet som bostaden bör vara en lika angelägenhet för båda. Däremot så har jag full förståelse för att någon vill vara säker på att inte behöva lämna ifrån sig sin gamla släktgård eller liknande vid en separation.
Nu kan ju oviljan att dela ägandet av bostaden ha andra orsaker. Det finns parförhållanden där den ena har bekymmer med kronofogden. Då är det ju viktigt att undvika alla former av gmensamt ägande. Och olika varianter på den problematiken.
Men om jag gissar, så handlar det om att din sambo vill vara absolut säker på att inte förlora "sitt hus" i händelse av en separation. OM så är fallet så kan man skriva avtal där du får köpa in dig till halva markandsvärdet. Ex. genom att i avtalet speca hur ni bestämmer marknadsvärdet (typ genomsnitt av 2 - 3 värderingar), och där ni även specar att han skall ha en rätt att köpa ut dig till markandsvärde (värdet vid separationen) om ni en dag separerar. Där alltså besittningen av huset är solklart på honom. Men så länge ni är ett par så delar ni alla kostnader, ägande och vinst/förlust.
Jag tycker det är lite olustigt (strikt personlig reflektion) där en part vill leva tillsammans, men inte släppa till halva bostaden. Så länge man är ett par så tycker jag att en så viktig del av livet som bostaden bör vara en lika angelägenhet för båda. Däremot så har jag full förståelse för att någon vill vara säker på att inte behöva lämna ifrån sig sin gamla släktgård eller liknande vid en separation.
Nu kan ju oviljan att dela ägandet av bostaden ha andra orsaker. Det finns parförhållanden där den ena har bekymmer med kronofogden. Då är det ju viktigt att undvika alla former av gmensamt ägande. Och olika varianter på den problematiken.
Tack, kloka tankar att tänka vidare på. Min part vill helst äga sitt boende själv, har alltid gjort det och tycker det känns bäst för honom. Så det är helt enkelt något jag fått acceptera.
Acceptera? Skaver det redan nu kommer det alltid ligga och skava. Känslan av att detta inte är helt rättvist. Risken är också att om ni köper ett hus för uthyrning (säg att värdet av husen är lika) kommer troligtvis, om ni tar hand om det, huset ni bor i stiga mer i värde än det med hyresgäster. Säg att du vill ha ett gemensamt boende, inte vara hyresgäst. Ställ krav!
Jag får kännslan att du vill ha ett eget hus att kunna flytta till om det blir problem i framtiden.
Troligen har du rätt, förhållanden är komplicerade i bland. Har varit tydlig med att jag önskar gemensamt boende men ja, vi tänker olika. Tack ändå för input☺️L Lane skrev:
Ja så är det, det har jag varit tydlig med eftersom jag inte känner mig trygg i att vara inneboende. Förstår att det ser konstigt ut men ibland för man acceptera varandras egenheter. Min sambo har mycket positivt men just denna punkt är vi inte eniga om och jag varken kan eller vill tvinga honom till att tycka som jag.H hus520 skrev:
Därför kändes detta som en ok lösning för mig. Vill dock inte ha problem om det mot förmodan inte skulle hålla☺️
Vad har han för framtidsplaner?P Pånytt skrev:
Ska ni skaffa barn?
När barnet kommer och om han till de värsta scenario skulle dö och barnet ärver huset.
Barnet får inte stå på huset så vet inte om de kan vara så att de går till hans föräldrar då?
Kortsiktigt om ni nyss träffats och bara vart ihop något år så förstår jag honom.
Men är de så att de är dig han vill vara med, skaffa familj (om ni nu vill det) och jobba vidare på det så tycker jag han tänker helt fel.
Men de är min värdering.
Bättre göra ett avtal som båda blir nöjda med, du verkar ju inte kräva så mkt mer än att få vara med på 50% av huset och dela allt.
Det blir en god man som då förvaltar huset och tycker hen du är för fattig kan tvinga fram en försäljning. Samma om man äger halva huset var som sambo, man kan testamentera att huset går till sambon men det blir då under förutsättning att man kan köpa ut ev barn.
Barn får äga hus, framförallt kan inte mor- eller farföräldrar ta över arvet. Dock blir det som Lane säger en god man som förvaltar arvet och beslutar om huset och eventuellt övrigt arv och som då ska se till barnets bästa.M Mlindahl skrev: