För att få fram komplett personnummer på kvinnan skulle jag ringa Lantmäteriets fastighetsregister, 0771-636363 och fråga vem som är lagfaren ägare. Bäst om ni har fastighetsbeteckning, men bara adress brukar funka.
Med personnumret i handen är det bara att ringa Skatteverket 0771-567567, begära uppgifter ur folkbokföringen och fråga vilka släktingar hon har. Fråga konkret efter barn, syskon och syskonbarn (som har arvsrätt)
Med personnumret i handen är det bara att ringa Skatteverket 0771-567567, begära uppgifter ur folkbokföringen och fråga vilka släktingar hon har. Fråga konkret efter barn, syskon och syskonbarn (som har arvsrätt)
Orkar man inte ringa kan man påbörja en ansökan om lagfart för fastigheten och sedan avbryta,
https://dafi.lantmateriet.se
https://dafi.lantmateriet.se
För att få damens personnummer? Då är nog https://www.merinfo.se eller https://www.ratsit.se enklare och mer lämpade.M markstrom skrev:
Jag hade nog också provat att lämna ett meddelande via begravningsbyrån. De får/vill ju antagligen inte lämna ut något till TS, men bör kunna förmedla ett brev till dödsboet som kan ta ställning till om de vill ta kontakt med TS eller inte. Om det är en liten och avlägsen släkt kan de ju tänkas vara intresserade av att få till en enkel affär.
Det här blir lite OT, men jag hoppas att det får anses vara ok.P Plutus skrev:
Nej, GDPR reglerar personuppgiftshantering i stort, inte bara databehandling (även om mycket av GDPR:s fokus ligger på just databehandling).
Ett tydligt exempel på detta är de butiker i vilka man kan vara klubbmedlem e.d. - vill man låta "bonusen" för ett köp tillfalla någon annan (exempelvis att jag vill registrera köp av barnens kläder på min frus medlemsskap) så tillåter vissa butikskedjor inte att man vid disk muntligt uppger den personens personnummer. Detta som en direkt följd av GDPR.
Nära sanningen. I bouppteckningen antecknas kretsen efterlevande arvingar och arvtagare nämnda i testamente. Men där uppges inte vem som kommer att överta huset och andra tillhörigheter. Det noteras först i samband med arvskifte, som är en privat angelägenhet. Om det inte finns fler än en arvtagare (som heller inte förklarar sig avstå från delar av arvet) betraktas dödsboet dock som skiftat i samma ögonblick som bouppteckningen är registrerad.Claes Sörmland skrev:
Verktygstokig
· Västerbotten
· 639 inlägg
K kindvall skrev:
Vad du föreslår får mig nästan att kräkas.
Att uppföra sig som en sån gam skulle få iaf mig att vilja sälja huset till precis vilken annan person i världen som helst .
Det går faktisk att skriva vettigt och med hänsyn även till folk med nyligen bortgångna släktingar.
Naturligtvis börjar man brevet med att beklaga bortgången osv.
Och det kan också vara en lättnad för de efterlevande att få undan en sådan här affär på ett enkelt och inte så påfrestande sätt, som en normal mäklarhantering med visningar mm kan medföra.
Det är lustigt hur olika vi reagerar. När människor dör, samlas gamarna i form av släktingar som tidigare aldrig visat sig och höjer den döde till skyarna. Sedan börjar dansen runt köttgrytan. -jag skall ha, jag skall ha... Hycklarnas afton!
Själv tycker jag det är ett utmärkt tillfälle att kontakta dödsboet snarast, så kan de ta ställning närhälst de själva vill. Arvingarna kan mycket väl ha en pragmatisk syn på saken, och då sitter ditt intresse som en smäck.
Staffan
Det beror nog mycket på hur man kontaktar. Sedan om det är flera olika som ringer och tjatar om att köpa fastighet från bortgången släkting var inget vi uppskattade eller tyckte det underlättade.
Hör inte detta till undantagen? Jag killgissar att i de allra flesta fall tar ett relativt fåtal barn över hela kvarlåtenskapen. Se kan de naturligtvis vara mer eller mindre ense.Staffan2000 skrev:
Jag har varit med om tre tillfällen när kvarlåtenskap skulle delas upp. I två av de fallen dök avlägsna släktingar upp och ville "hjälpa" arvingarna genom att lätta deras börda av klockor, Höganäskrukor och allt annat som gick att bära med sig. I det ena fallet gjorde en grupp gamla damer en kupp och lurade till sig nyckeln till dödsboets bo. Sedan smög de sig in en dag och länsade stället på värdesaker. Det jag minns mest, var alla hysteriskt gråtande kärringar och dito gapande gubbar.
Redigerat: