Jag är förtjust i handverktyg. Men det betyder inte att jag är fanatisk. Jag har (försöker skaffa mig) koll på deras styrkor och svagheter. Och i allmänhet är det inte, enligt min erfarenhet, så att maskiner inte ger mer precision.nanowire skrev:
Ja jag borde väl lägga till att den vägen gick jag men den passar inte alla.Daniel_N skrev:
Jag var väl 16 år och hade just börjat på byggnadslinjen i yrkesskolan då jag gjorde min första fungerande hyvel. Jag behövde en stöthyvel för hobbysnickrandet hemma men hade inte råd att köpa en så då gjorde jag en ny åt mig efter modell av en gammal stöthyvel av trä. Bettet var av en bit ramsågsblad.
Eftersom jag kommer från en släkt av gördetsjälvare blir det ibland svårt att veta vad som är normalt.......
Min erfarenhet är att dom som blir intresserade av möbelsnickeri ofta har börjat med vanligt snickeri. Renoveringar i eget hus eller tillbyggnad. Därav finns redan en viss vana av maskiner och ofta ett verktygsintresse.
Jag tror att man behöver lyckats med något tidigt i intresset för att man ska fortsätta. Man behöver bygga något som man blir nöjd med och gärna får lite cred för av vänner och familj.
Nu kom ett gråtande barn. Får fortsätta senare..
Jag tror att man behöver lyckats med något tidigt i intresset för att man ska fortsätta. Man behöver bygga något som man blir nöjd med och gärna får lite cred för av vänner och familj.
Nu kom ett gråtande barn. Får fortsätta senare..
Nej, att bara titta på om folk använder handverktyg eller maskiner säger ju ingenting om skickligheten, det har du rätt i, resultatet kan ju bli skräp i båda fallen. Jag antog att du underförstått förutsatte att båda varianterna skulle nå ett fullgott resultat med sina aktiviteter.
Nybörjare behöver inte, som @Ola C skrev, börja sin handverktygsbana med att hyvla, utan kan utgå från ”färdighyvlat” virke. Själv började jag med limfog, en sänksåg och en Domino och gjorde bl.a. bokhyllor. Jag tror nog att man hade kunnat uppnå liknande resultat (precision) även med handverktyg, med enkla fogar, utan att bli bortskrämd. Hade man däremot försökt sig på laxstjärtar direkt hade nog risken varit stor att misslyckas och ge upp. Det gäller ju alla områden, man startar inte sitt lärande med de svårare sakerna.
Men tid och precision hänger ihop. Det tar längre tid att göra ’perfekta’ laxstjärtar än mindre bra, med handverktyg. Med tillräckligt med tid - och skicklighet - kan handverktyg ge väl så god precision. På samma sätt hänger precision ihop med vilka maskiner man har. En sladdrig byggsåg ger inte så mycket precision till skillnad mot en 70kkr justersåg. Jag har ingen bandslip att forma trä med. Eller vinkelslip med flapdisc. Som nybörjare och på hobbynivå, vilket vi ju diskuterar, har man ett begränsat antal maskiner. Att köpa en spånhyvel för några hundralappar har de flesta råd med och kan säkert ge - med övning! - bra resultat i många situationer.
En kurs, eller två, tror jag är en högst vettig idé att gå som nybörjare, oavsett om man vill börja med maskiner eller handverktyg, istället för att, som jag, spendera många långa timmar med att sakta sakta förbättra sitt hantverkskunnande. Tänk om man kunde ha haft miniversioner av Daniel_N och Paul Sellers sittandes på sina axlar!
Tur att det finns internet i alla fall...Tänkte bara säga att så var det för mig. Nu har jag ju inte möbelsnickrat speciellt men intresset har dykt upp.katos skrev:
Renoveringen hemma gick faktiskt snabbare än tänkt pga det var så roligt!
Däremot behöver inte budgeten nämnas...
Inbillar mig för har inte gjort något riktigt med handverktyg att man blir mer stolt över det senare och som nybörjare kan det ju vara en riktigt stor grej.
Tvekar om att ge mig in i det här minfältet . Men... om jag skrivit några ord får jag en anledning att bevaka ämnet.
Jag har skrivit det förut men upprepar gärna. Snickeri är mer en mental process än en fysisk. Det som tar tid är startsträckor i tänkandet mer än brist på verktyg och maskiner.
Det låter förenklat, men gränserna sitter i huvudet. Bestämmer man sig för att det man vill göra inte är genomförbart utan rätt grejer. Då går det inte. Eller så går man runt och förbi svårigheterna och är kreativ vid användandet av de otillräckliga grejerna som finns. Är det bara handverktyg så arbetar man med dem. @heimlaga verkar ha börjat så. För mycket utrustning kan ge en annan sorts mental begränsning. Som att grejer måste göras på bestämda sätt (har vi inte ofta diskussioner som liknar predikningar). Maskinorienterat inlärande fokuserar på metoder som är säkra och ingår i paradigm. Det låter metafysiskt luddigt, men jag sticker huvudet i snaran här och påstår att fler ledsnar vid försöken att göra allt perfekt och rätt än som tycker att det är för jobbigt att handhyvla.
Det är flera saker som bara går att göra med handverktyg än som bara går att göra i maskiner (snaran igen). Jag har ingen statistik som bevis för mitt påstående. Listor är trist så det skiter jag i. Börjar man med att hänga allt man vill göra på sina maskiner kan det sluta med att man får mentala blockeringar som gör det svårare att se olika vägar. Det är synd då utmaningar påverkar uttycket och kan ge oväntad skönhet i enkla grejer.
För övrigt så kan nästan allt som en hobbysnickare kan tänkas vilja göra åstadkommas med handhållna maskiner i kombination med handverktyg. Lägg till i ekvationen att inte behöva en dedikerad lokal för stationära maskiner så är det mycket enklare att komma igång.
Mvh Findus
Tillägg.
När jag var i 22års åldern fick jag för mig att en vän med ett gammalt torp behövde ett skåp (i present).För att inte få fel utseende så gjorde jag medvetet skåpet med kupiga bräder. Handhyvlade och foglimmade medvetet ojämt. Sedan handsinkade jag stommen och handhyvlade ramar och spegelluckor.
Det skåpet hade inte gått att göra med maskiner alls. Känslan och stilen hade blivit helt annorlunda.
Jag hade en helg på mig, så det gick på den tiden. Med maskiner hade det troligen tagit... en helg. Möjligen med fler detaljer. Eller snarare andra detaljer.
Har ingen poäng med att berätta detta. Kan möjligen vara en undran om varför jag inte blev korrumperad till maskinsnickarpurist. Tänka fritt är en stor tillgång. Blir det rätt ibland är det ännu bättre. DS
. Men... om jag skrivit några ord får jag en anledning att bevaka ämnet.Jag har skrivit det förut men upprepar gärna. Snickeri är mer en mental process än en fysisk. Det som tar tid är startsträckor i tänkandet mer än brist på verktyg och maskiner.
Det låter förenklat, men gränserna sitter i huvudet. Bestämmer man sig för att det man vill göra inte är genomförbart utan rätt grejer. Då går det inte. Eller så går man runt och förbi svårigheterna och är kreativ vid användandet av de otillräckliga grejerna som finns. Är det bara handverktyg så arbetar man med dem. @heimlaga verkar ha börjat så. För mycket utrustning kan ge en annan sorts mental begränsning. Som att grejer måste göras på bestämda sätt (har vi inte ofta diskussioner som liknar predikningar). Maskinorienterat inlärande fokuserar på metoder som är säkra och ingår i paradigm. Det låter metafysiskt luddigt, men jag sticker huvudet i snaran här och påstår att fler ledsnar vid försöken att göra allt perfekt och rätt än som tycker att det är för jobbigt att handhyvla.
Det är flera saker som bara går att göra med handverktyg än som bara går att göra i maskiner (snaran igen
). Jag har ingen statistik som bevis för mitt påstående. Listor är trist så det skiter jag i. Börjar man med att hänga allt man vill göra på sina maskiner kan det sluta med att man får mentala blockeringar som gör det svårare att se olika vägar. Det är synd då utmaningar påverkar uttycket och kan ge oväntad skönhet i enkla grejer.För övrigt så kan nästan allt som en hobbysnickare kan tänkas vilja göra åstadkommas med handhållna maskiner i kombination med handverktyg. Lägg till i ekvationen att inte behöva en dedikerad lokal för stationära maskiner så är det mycket enklare att komma igång.
Mvh Findus
Tillägg.
När jag var i 22års åldern fick jag för mig att en vän med ett gammalt torp behövde ett skåp (i present).För att inte få fel utseende så gjorde jag medvetet skåpet med kupiga bräder. Handhyvlade och foglimmade medvetet ojämt. Sedan handsinkade jag stommen och handhyvlade ramar och spegelluckor.
Det skåpet hade inte gått att göra med maskiner alls. Känslan och stilen hade blivit helt annorlunda.
Jag hade en helg på mig, så det gick på den tiden. Med maskiner hade det troligen tagit... en helg. Möjligen med fler detaljer. Eller snarare andra detaljer.
Har ingen poäng med att berätta detta. Kan möjligen vara en undran om varför jag inte blev korrumperad till maskinsnickarpurist. Tänka fritt är en stor tillgång. Blir det rätt ibland är det ännu bättre. DS
Förstår vad du menar och tycker du både har rätt och fel. Rätt i den bemärkelsen att bara köpa på sig prylar för sakens skull kanske inte direkt leder till ökad arbetsfrihet, snarare tvärtom. Fel då ju fler tekniker man behärskar, med handverktyg såväl som maskiner, desto friare och mer flexibel känner iaf jag mig när jag skapar och tillverkar saker.findus42 skrev:
Jag tror att han syftar på att när man har en maskin för varje ändamål och en fräsjigg eller specialmaskin för varje slags fog då är det lätt hänt att man glömmer att det finns andra sätt att göra på.Ola C skrev:
Att när man har råd och utrymme att köpa alla maskiner och verktyg som man vill ha då är det lätt att glömma hur mycket man kan åstadkomma fastän man saknar utrymme eller pengar.
Det jag skulle komma till tidigare var att i starten av intressen tror jag det är viktigare att faktiskt bygga nånting och det är där igenom intresset sedan utvecklas. Hur man kommer dit är inte lika viktigt.
Mitt intresse för möbelsnickeri är kopplat till mitt intresse för maskiner. Jag tyckter det är roligt med stora gjutjärnsmaskiner, fräsar hyvlar och justersågar. Är jag en sämre finsnickare för att jag matar igenom arbetsstycket genom en vertikalfräs istället för att handhyvla fram profilen. Ja kanske men det skitar jag i för att för mig är den färdiga produkten det viktiga.
Och vad spelar det för roll att maskinerna kostat 100000 tals kronor. Det är få saker som behåller värdet så bra som begagnade snickerimaskiner. Och jämför man med andra intressen. Vad kostar motorsport, hästar eller båtar? Plus att jag kan sälja mina alster.
Mitt intresse för möbelsnickeri är kopplat till mitt intresse för maskiner. Jag tyckter det är roligt med stora gjutjärnsmaskiner, fräsar hyvlar och justersågar. Är jag en sämre finsnickare för att jag matar igenom arbetsstycket genom en vertikalfräs istället för att handhyvla fram profilen. Ja kanske men det skitar jag i för att för mig är den färdiga produkten det viktiga.
Och vad spelar det för roll att maskinerna kostat 100000 tals kronor. Det är få saker som behåller värdet så bra som begagnade snickerimaskiner. Och jämför man med andra intressen. Vad kostar motorsport, hästar eller båtar? Plus att jag kan sälja mina alster.
Hmmm vill inte adressera ämnet i överlag men angående fräsar, jag har en handöverfräs, eller två men det är några av mina minst använda verktyg då jag snickrar.
Dom har mycket ljud, bra bett kostar mycket och maskinen skräpar ner mycket, kanske en träningsfråga men det är också så lätt att man slinter med den speciellt då man gör spår.
Jag brukar använda justersågen så mycket som möjligt istället för fräsen då jag gör spår och sånt, den kommer bara ut då det absolut behövs, t.ex. om jag ska göra runda saker, då har jag en jigg och med den får jag bäst resultat med fräsen tack vare jiggen. Jag brukar isåfall göra det utomhus. Jag tycker inte handöverfräsen är ett roligt verktyg, ett nödvändigt ont kanske. Hade också ett fräsbord men det har jag skrotat, tog för mycket plats.
Dom har mycket ljud, bra bett kostar mycket och maskinen skräpar ner mycket, kanske en träningsfråga men det är också så lätt att man slinter med den speciellt då man gör spår.
Jag brukar använda justersågen så mycket som möjligt istället för fräsen då jag gör spår och sånt, den kommer bara ut då det absolut behövs, t.ex. om jag ska göra runda saker, då har jag en jigg och med den får jag bäst resultat med fräsen tack vare jiggen. Jag brukar isåfall göra det utomhus. Jag tycker inte handöverfräsen är ett roligt verktyg, ett nödvändigt ont kanske. Hade också ett fräsbord men det har jag skrotat, tog för mycket plats.
Så känner jag också. Risken är väl bara det att det tar tid att behärska nya tekniker och om det skaffas verktyg i mängd och takt snabbare än teknikerna kan behärskas leder det till frustration.
Redigerat:
Kan hålla med dig om att den risken finns. För egen del får jag säga att jag borde lägga mer tid på att träna med verktyg och maskiner. Som det är nu blir det istället att jag lär mig genom att göra när jag producerar någonting, och det är ju dumt egentligen.
//Ronnie
Jag tycker nog det bästa sättet att lära är just att köra skarpt. Att tex torrsimma laxstjärtar som det ibland föreslås är inget som triggar min motivation.P Pysslarn skrev:
Obs! Det gäller hobby och icke kritiska applikationer. De som bygger broar får gärna öva lite innan.
Beror ju helt på vad man snickrar. Fräs o bordsåg kanske överlappar varandra 10% i det jag bygger. Resterande 90% av operationerna finns det ingen valmöjlighet mellan dessa två maskiner.DennisCA skrev:
Features som nedan, med den precisionen (vilket ju var vad tråden från början handlade om) och finishen skulle vara nästintill omöjlig utan fräs, hur mycket handverktygsproffs man än är.
