Nu tramsar jag:Isakare skrev:
Det var kalas med människor från flera olika nationaliteter.
Det skulle vara knytkalas, där alla skulle ta med sig något.
Skotten tog med sin bror
Jag vet inte riktigt. Men lönen är ju alltid slut innan nästa kommer... Har en del projekt igång men min ekonomi är riktigt kortsiktig. Tyvärr.Martin_B skrev:
Vad är definitionen av din kategori då?
Kan själv!
· Trelleborg
· 15 589 inlägg
Det kallas att man har fått mycket månad i slutet av sin lön
Sen är jag ju tyvärr ytterst hjälpsam, skulle gärna ge min sista slant till en vän om denne frågade.Vad är definitionen av din kategori då?
Baserat på det borde du väl i så fall hamna i kategorin oekonomisk?NyaTorpane skrev:
Ja men då är du i så fall givmild/generös, förutsatt att din vän hjälper dig tillbaka de gånger du behöver det. Om din vän aldrig hjälper dig så hade jag satt dig i kategorin lättutnyttjad/dumsnäll.
Så då är det bara till att kombinera oekonomisk med givmild, så har du din kategori?
Jag får ofta höra att jag är snål men enligt din definition finns jag i gränslandet mellan "sparsam" och "ekonomisk".
Fast det händer någon enstaka gång att jag beter mig snålt när ekonomin är riktigt pressad. Det är inte min natur men ibland ställer omständigheterna till det.
Dina exempel på bidragstagarprioriteringar visar tydligt att du har mer fördomar än erfarenheter på området.
I synnerhet här i Finland men också i Sverige är bidragssystemet så uppbyggt att om man anpassar sig till ett liv som evigt egendomslös evigt arbetslös soffliggande bidragstagare då tar samhället väl hand om en och man får pengar att konsumera för. Om man däremot försöker återvinna sin hälsa eller försöker skaffa ett arbete och försöker behålla den lilla egendom man har för att få en start på sitt nya liv då bestraffas man ekonomiskt och då blir man tvungen att välja om man vill gå till extrema ytterligheter och kanske ha möjlighet att nå sitt mål eller om man väljer att anpassa sig till systemet och livet som evig bidragstagare.
Så tokigt är det.
Att köra med en gammal bil behöver inte betyda att man är överdrivet sparsam. Jag lever i en ekonomisk situation där det inte är meningen att man skall kunna äga en bil och absolut inte att man skall kunna skaffa sig en bil. Eftersom jag har som ambition att bli frisk och skaffa mig en försörjning så behöver jag bilen.
Då är det en mycket ekonomiskt rationell lösning att hålla en sedan länge betald 35 år gammal Opel Kadett vid liv och slita dubbarna ur gamla vinterdäck för att använda som sommardäck.
Alternativen för att kunna köpa en nyare bil sådan som det påstås att man måste ha för att inte vara dumsnål är att sälja antingen skogen eller traktorn som vi behöver för vedförsörjningen och få uppvärmningskostnader som vi inte har råd med......eller sälja verktygen som jag behöver för att kunna skaffa mig en försörjning....... eller förlora sparkapitalet som behövs som startkapital för att komma igång...... eller ta lån och inte betala dem och få den tidigare nämnda egendomen utmätt.
Alla de alternativen är fullkomligt idiotiska sett i ett större perspektiv.
Alltså är det rationellt att köra med en extremt billig bil.
Fast det händer någon enstaka gång att jag beter mig snålt när ekonomin är riktigt pressad. Det är inte min natur men ibland ställer omständigheterna till det.
Dina exempel på bidragstagarprioriteringar visar tydligt att du har mer fördomar än erfarenheter på området.
I synnerhet här i Finland men också i Sverige är bidragssystemet så uppbyggt att om man anpassar sig till ett liv som evigt egendomslös evigt arbetslös soffliggande bidragstagare då tar samhället väl hand om en och man får pengar att konsumera för. Om man däremot försöker återvinna sin hälsa eller försöker skaffa ett arbete och försöker behålla den lilla egendom man har för att få en start på sitt nya liv då bestraffas man ekonomiskt och då blir man tvungen att välja om man vill gå till extrema ytterligheter och kanske ha möjlighet att nå sitt mål eller om man väljer att anpassa sig till systemet och livet som evig bidragstagare.
Så tokigt är det.
Att köra med en gammal bil behöver inte betyda att man är överdrivet sparsam. Jag lever i en ekonomisk situation där det inte är meningen att man skall kunna äga en bil och absolut inte att man skall kunna skaffa sig en bil. Eftersom jag har som ambition att bli frisk och skaffa mig en försörjning så behöver jag bilen.
Då är det en mycket ekonomiskt rationell lösning att hålla en sedan länge betald 35 år gammal Opel Kadett vid liv och slita dubbarna ur gamla vinterdäck för att använda som sommardäck.
Alternativen för att kunna köpa en nyare bil sådan som det påstås att man måste ha för att inte vara dumsnål är att sälja antingen skogen eller traktorn som vi behöver för vedförsörjningen och få uppvärmningskostnader som vi inte har råd med......eller sälja verktygen som jag behöver för att kunna skaffa mig en försörjning....... eller förlora sparkapitalet som behövs som startkapital för att komma igång...... eller ta lån och inte betala dem och få den tidigare nämnda egendomen utmätt.
Alla de alternativen är fullkomligt idiotiska sett i ett större perspektiv.
Alltså är det rationellt att köra med en extremt billig bil.
Intressant ämne!
Jag är nog flera utav nämnda kategorier.
jag äter i 49 av 50 fall matlåda då en sådan kostar ca 10-15kr kontra 85-100kr för en utelunch.
jag har en hink där jag under byggets gång slänger skruvar som jag använt tillfälligt. dessa sorterar jag sedan upp för att lägga åter i sin skruvlåda.
jag kör en gammal bil då värdeminksningen är i princip noll. kostnaden för reparation är löjligt liten jämfört med vad service och värdeminskning är på en nyare bil.
ska jag köpa något gör det inget om det får ta lite tid. letar först och främst begagnat om det är en vara som kan köpas vettigt beg. t.ex cykel, stenplattor, och liknande.
jag tvekar däremot inte en sekund på att köpa mig ett nytt verktyg för 5000kr även om det finns budgetgrejer för 500, med vetskapen om att det kommer att hålla för mig kanske hela livet.
ska det byggas hemma så gör jag det själv, jag lär mig på vägen, jag slipper jobba 3h för att betala en snickare 1h. jag vet hur det blir gjort (och det blir korrekt gjort).
det jag finner mest intressant är att folk ibland kan tycka jag är en snål jävel. till viss del befogat, men det verkar finnas vissa saker som det är okej att spara pengar på medans andra inte är ok.
exempel:
willys har ibland varor med kort utgångsdatum till 50% av nypriset. jag köper, och lägger i frysen, och tar fram efter behov. folk tycker jag är snål för att jag inte köper saker till fullpris.
jag behövde nyligen lite plastkrukor, jag gick till blomsteraffären och frågade om det fanns krukor dom skulle slänga, och vips fick jag 40st gratis. snålhet skulle dom flesta säga.
om man däremot köper sig en ny bil och tigger till sig 4 vinterdäck, då har man gjort en bra affär.
om köper en resa på erbjudande, eller en TV, då är man smart.
om man tar i in offerter och väljer efter pris och kvalité, då har man gjort ett sunt arbete.
osv osv.
om man vänder på resonamnget och sätter naturen och miljön först, då gör jag rätt alla dagar i veckan. varje krona jag kan spara på att återanvända, laga, köpa beg, köpa mat med kort datum, äta matlåda istället för att slänga är en sparad miljöbelastning. om alla vore sparsamma och hålla igen på sin konsumtion, så skulle miljön må mycket bättre!
sen är jag inte snål emot andra, snarare övernoggran att det ska bli rätt ner på kronan, oavsett om jag ska få pengar, eller ska betala pengar. rätt ska vara rätt! skulle aldrig få för mig att glida räkmacka på någon annan. så i princip är jag bara snål emot mig själv, vilket inte drabbar någon annan. där jag kan spara in en slant så gör jag även miljönytta i dagens skruvade slit och släng samhälle.
min tv är endast 42", men trots att den är 5år gammal funkar det bra ändå. köper en ny (eller beg) gör jag den dagen den går sönder. mitt kök har jag renoverat och det ska ta mig fan sitta där i minst 30 år!
så vad är fördelen med allt detta gnetande och min "sjuka syn" på utgifter? jo då jag är ingenjör, tjänar bra, gillar att räkna så skall jag, enligt mina matematiska modeller om ca 5-7år kunna gå ner till halvtid (jag är då ca 45år) och kunna jobba så som mest under resten av livet. rent teoretiskt kan jag sluta jobba helt vid typ 50. om jag vill alltså.
så medans grannen köpt sig en fläskig båt som han knappt hinner se under sin 3v stressade semester där allt skall ske så kan jag välja att använda min lilla båt 20 veckor om året. om jag vill. och i lugnt och ro göra de saker jag verkligen brinner för. skulle jag tröttna på att vara ledig, så kan jag jobba med exakt det jag vill just då. jag jobbar inte för att jag MÅSTE ha en lön, jag jobbar då för att jag vill jobba, lönen är sekundär. att jag samtidigt får mer tid för hem, familj, mig själv och gör en god gärning för miljön, det får ses som en bonus.
ifall det inte är uppenbart så vill jag ut (och ska jag) ur ekorrehjulet.
dessutom ser jag det som en utmaning att spara pengar, och är numera en kul hobby. det är dock inte allt för många som vet om mina "sjuka tankar" om hur jag ser på livet, men jag har några själsfränder som är likadana. sen om man går emot strömmen? tjah, ärligt talat bryr jag mig inte så värst mycket om vad folk tycker.
kanske blev lite rörigt detta men ville skriva av mig
mvh
Jag är nog flera utav nämnda kategorier.
jag äter i 49 av 50 fall matlåda då en sådan kostar ca 10-15kr kontra 85-100kr för en utelunch.
jag har en hink där jag under byggets gång slänger skruvar som jag använt tillfälligt. dessa sorterar jag sedan upp för att lägga åter i sin skruvlåda.
jag kör en gammal bil då värdeminksningen är i princip noll. kostnaden för reparation är löjligt liten jämfört med vad service och värdeminskning är på en nyare bil.
ska jag köpa något gör det inget om det får ta lite tid. letar först och främst begagnat om det är en vara som kan köpas vettigt beg. t.ex cykel, stenplattor, och liknande.
jag tvekar däremot inte en sekund på att köpa mig ett nytt verktyg för 5000kr även om det finns budgetgrejer för 500, med vetskapen om att det kommer att hålla för mig kanske hela livet.
ska det byggas hemma så gör jag det själv, jag lär mig på vägen, jag slipper jobba 3h för att betala en snickare 1h. jag vet hur det blir gjort (och det blir korrekt gjort).
det jag finner mest intressant är att folk ibland kan tycka jag är en snål jävel. till viss del befogat, men det verkar finnas vissa saker som det är okej att spara pengar på medans andra inte är ok.
exempel:
willys har ibland varor med kort utgångsdatum till 50% av nypriset. jag köper, och lägger i frysen, och tar fram efter behov. folk tycker jag är snål för att jag inte köper saker till fullpris.
jag behövde nyligen lite plastkrukor, jag gick till blomsteraffären och frågade om det fanns krukor dom skulle slänga, och vips fick jag 40st gratis. snålhet skulle dom flesta säga.
om man däremot köper sig en ny bil och tigger till sig 4 vinterdäck, då har man gjort en bra affär.
om köper en resa på erbjudande, eller en TV, då är man smart.
om man tar i in offerter och väljer efter pris och kvalité, då har man gjort ett sunt arbete.
osv osv.
om man vänder på resonamnget och sätter naturen och miljön först, då gör jag rätt alla dagar i veckan. varje krona jag kan spara på att återanvända, laga, köpa beg, köpa mat med kort datum, äta matlåda istället för att slänga är en sparad miljöbelastning. om alla vore sparsamma och hålla igen på sin konsumtion, så skulle miljön må mycket bättre!
sen är jag inte snål emot andra, snarare övernoggran att det ska bli rätt ner på kronan, oavsett om jag ska få pengar, eller ska betala pengar. rätt ska vara rätt! skulle aldrig få för mig att glida räkmacka på någon annan. så i princip är jag bara snål emot mig själv, vilket inte drabbar någon annan. där jag kan spara in en slant så gör jag även miljönytta i dagens skruvade slit och släng samhälle.
min tv är endast 42", men trots att den är 5år gammal funkar det bra ändå. köper en ny (eller beg) gör jag den dagen den går sönder. mitt kök har jag renoverat och det ska ta mig fan sitta där i minst 30 år!
så vad är fördelen med allt detta gnetande och min "sjuka syn" på utgifter? jo då jag är ingenjör, tjänar bra, gillar att räkna så skall jag, enligt mina matematiska modeller om ca 5-7år kunna gå ner till halvtid (jag är då ca 45år) och kunna jobba så som mest under resten av livet. rent teoretiskt kan jag sluta jobba helt vid typ 50. om jag vill alltså.
så medans grannen köpt sig en fläskig båt som han knappt hinner se under sin 3v stressade semester där allt skall ske så kan jag välja att använda min lilla båt 20 veckor om året. om jag vill. och i lugnt och ro göra de saker jag verkligen brinner för. skulle jag tröttna på att vara ledig, så kan jag jobba med exakt det jag vill just då. jag jobbar inte för att jag MÅSTE ha en lön, jag jobbar då för att jag vill jobba, lönen är sekundär. att jag samtidigt får mer tid för hem, familj, mig själv och gör en god gärning för miljön, det får ses som en bonus.
ifall det inte är uppenbart så vill jag ut (och ska jag) ur ekorrehjulet.
dessutom ser jag det som en utmaning att spara pengar, och är numera en kul hobby. det är dock inte allt för många som vet om mina "sjuka tankar" om hur jag ser på livet, men jag har några själsfränder som är likadana. sen om man går emot strömmen? tjah, ärligt talat bryr jag mig inte så värst mycket om vad folk tycker.
kanske blev lite rörigt detta men ville skriva av mig
mvh
Det påstås finnas ställen där det faktiskt fungerar. Enligt vänner i USA så har staten New Hampshire ingen statetax. De drar in pengar till delstatens omkostnader genom frivilliga insamlingar, tydligen ofta genom kyrkorna. Så har man råd kan man lägga 1 milj i kollekten, som bidrag till en ny motorväg.Tacka fan för att vi har Skatteverket egentligen... undrar hur det hade sett ut om inkasseringen av skatteintäkter skulle gått till genom att folk efter eget tyckte skulle lägga pengar i en gemensam skål... alla får lämna enligt vad de anser sig vara rätt, ungefär
Då hade det snabbt visat sig hur många som verkligen är givmilda till det gemensamma kollektivet eller icke
Och det påstås fungera.
Men jag har aldrig undersökt om detta verkligen är sant. Mina vänner bor i Boston (massachusets) och där är det tydligen vanligt att många folkbokför sig på en brevlåda i New Hampshire, för att slippa betala statetax. Samma vänner varnade mig, för att hyrbilarna på Boston's flygplats tydligen ofta är registrerade i New Hampshire. Och polisen i Massachusetts har nolltolerans för fortkörning och andra förseelser om bilen är registrerad i New Hampshire.
Du busgraab, klokskap och visdom skulle jag kalla det
Hur ser ni förövrigt på detta fenomen som benämns FYND. Jag har under åren fascinerats av människor som verkar helt missta tankefrågan när något säljs till "fyndpris". Det handlas oavsett om varan behövs eller inte. Många gånger har jag hört det sägas " Det var så billigt så fungerar det inte är det bara att slänga" en sådan livsstil blir kostsam i längden. Det verkar inte vara snålhet i första hand utan just ordet FYND som har en oemotståndlig dragningskraft på en del människor, själva känslan av att ha gjort ett fynd även om det bara handlar om 10 kr verkar vara det primära.
Det här är säkert välkänt hos reklammakarna..
Hur ser ni förövrigt på detta fenomen som benämns FYND. Jag har under åren fascinerats av människor som verkar helt missta tankefrågan när något säljs till "fyndpris". Det handlas oavsett om varan behövs eller inte. Många gånger har jag hört det sägas " Det var så billigt så fungerar det inte är det bara att slänga" en sådan livsstil blir kostsam i längden. Det verkar inte vara snålhet i första hand utan just ordet FYND som har en oemotståndlig dragningskraft på en del människor, själva känslan av att ha gjort ett fynd även om det bara handlar om 10 kr verkar vara det primära.
Det här är säkert välkänt hos reklammakarna..
Intressant. Men när du menar att du beter dig snålt, innebär det då att du gärna tar emot från andra när du behöver det, men aldrig ger tillbaka ens när du kan? För det är i princip det som är att vara snål.H heimlaga skrev:
Att inte vara givmild/generös mot andra, har enligt mig inte det minsta med att vara snål nämligen, utan det är helt och hållet ens ekonomiska situation som avgör om man faktiskt kan ge till andra eller inte.
Snål, enligt min definition och enligt min mening, blir man per automatik om man som enl. ovan inte ger till andra, men samtidigt gladeligen tar emot så mycket man bara kan. Observera att denna definitionen enbart är sanna (återigen enligt min mening) i välfärdssamhällen som Sverige exempelvis, där man kan få relativt höga bidrag och aldrig behöver vara bostadslös, gå hungrig, eller ens nöjeslös.
Medan jag aldrig någonsin skulle kalla fattiga och svältande barn i u-länder för snåla, bara för att de tar emot men aldrig ger tillbaka, just eftersom de faktiskt inte har möjligheten och självfallet träder överlevnadsinstinkten in där de gärna tar emot det de får, det är helt normalt.
Samtidigt är det faktiskt så att fattiga människor tenderar att vara mer givmilda än rika. Och även kulturellt skiljer det en hel del på hur givmild man, även mellan länder inom Europa.
En otroligt bra video är följande. Den måste man bara se, annars har man missat något:
Hur får du det till att det är fördomar? Aldrig levt på just socialbidrag, däremot har jag fått leva på mindre pengar än vad socialbidrag kan ge! Jag är inte en rikemanspojke som har fått allt jag har pekat på ända sedan jag var barn. Jag har minsann fått arbeta mig upp till den ekonomi jag har idag och det skäms jag inte för.H heimlaga skrev:
Jag förstår inte vad som skulle vara problemet med det du beskriver (om jag nu har förstått dig rätt), med att om man äger en viss förmögenhet, må det vara fast eller lös egendom, så blir man inte hjälpt av staten genom socialbidrag. Varför skulle man bli det? Det är ingen mänsklig rättighet att få ännu mer pengar än det man har, utan motprestation?
Skulle systemet vara uppbyggd på det sättet, så skulle alla som äger hus och fina bilar, fritidshus och lägenheter utomlands och så vidare, kunna luta sig tillbaka och börja leva på socialbidrag bara för att de inte orkar arbeta. Tack och lov är systemet utformat på det vis, att man faktiskt måste leva upp den förmögenhet man har, innan man kan få den där ekonomiska livlinan utan motprestation.
Ja, visst är det tråkigt att äga ett hus, förlora arbetet och inte få a-kassa för att man har varit för snål, sparsam eller helt enkelt bara trångsynt utan framtidstänk för att betala in till a-kassan, och därmed bli tvungen att sälja huset och leva upp pengarna innan man får socialbidrag, men sådana är ju reglerna och det kände man ju till innan man försatte sig själv i den situationen. Så vad är problemet i ett sådant fall?
Jag hade också gärna velat få pengar utan motprestation och ändå ha kvar mitt hus, bilar och alla andra ägodelar, det vill väl alla. Men jag tror inte vi hade haft något välfärdssamhälle kvar om Sverige hade kört den modellen.
Sverige har tillräckligt generösa bidragssystem, till den milda grad att det är ren idioti, för att inte nämna särbehandlingen där bara vissa utvalda som får gratis vård, gratis åkkort till kollektivtrafiken, och allt annat man får gratis.
Skall vi nu även börja dela ut gratis socialbidrag till dem som redan har massa värdefulla ägodelar? Tycker jag verkligen inte.
Det har jag väl aldrig skrivit? Är väl inget fel på gamla bilar såvida de inte är trafikfarliga eller olagliga? Man får väl köra bilar man har råd med, det är ju en självklarhet och helt okej.H heimlaga skrev:
Har jag ingen invändning mot överhuvudtagetH heimlaga skrev:
Men helvete, har du läst mina tankar eller?B busgraab skrev:Intressant ämne!
Jag är nog flera utav nämnda kategorier.
jag äter i 49 av 50 fall matlåda då en sådan kostar ca 10-15kr kontra 85-100kr för en utelunch.
jag har en hink där jag under byggets gång slänger skruvar som jag använt tillfälligt. dessa sorterar jag sedan upp för att lägga åter i sin skruvlåda.
jag kör en gammal bil då värdeminksningen är i princip noll. kostnaden för reparation är löjligt liten jämfört med vad service och värdeminskning är på en nyare bil.
ska jag köpa något gör det inget om det får ta lite tid. letar först och främst begagnat om det är en vara som kan köpas vettigt beg. t.ex cykel, stenplattor, och liknande.
jag tvekar däremot inte en sekund på att köpa mig ett nytt verktyg för 5000kr även om det finns budgetgrejer för 500, med vetskapen om att det kommer att hålla för mig kanske hela livet.
ska det byggas hemma så gör jag det själv, jag lär mig på vägen, jag slipper jobba 3h för att betala en snickare 1h. jag vet hur det blir gjort (och det blir korrekt gjort).
det jag finner mest intressant är att folk ibland kan tycka jag är en snål jävel. till viss del befogat, men det verkar finnas vissa saker som det är okej att spara pengar på medans andra inte är ok.
exempel:
willys har ibland varor med kort utgångsdatum till 50% av nypriset. jag köper, och lägger i frysen, och tar fram efter behov. folk tycker jag är snål för att jag inte köper saker till fullpris.
jag behövde nyligen lite plastkrukor, jag gick till blomsteraffären och frågade om det fanns krukor dom skulle slänga, och vips fick jag 40st gratis. snålhet skulle dom flesta säga.
om man däremot köper sig en ny bil och tigger till sig 4 vinterdäck, då har man gjort en bra affär.
om köper en resa på erbjudande, eller en TV, då är man smart.
om man tar i in offerter och väljer efter pris och kvalité, då har man gjort ett sunt arbete.
osv osv.
om man vänder på resonamnget och sätter naturen och miljön först, då gör jag rätt alla dagar i veckan. varje krona jag kan spara på att återanvända, laga, köpa beg, köpa mat med kort datum, äta matlåda istället för att slänga är en sparad miljöbelastning. om alla vore sparsamma och hålla igen på sin konsumtion, så skulle miljön må mycket bättre!
sen är jag inte snål emot andra, snarare övernoggran att det ska bli rätt ner på kronan, oavsett om jag ska få pengar, eller ska betala pengar. rätt ska vara rätt! skulle aldrig få för mig att glida räkmacka på någon annan. så i princip är jag bara snål emot mig själv, vilket inte drabbar någon annan. där jag kan spara in en slant så gör jag även miljönytta i dagens skruvade slit och släng samhälle.
min tv är endast 42", men trots att den är 5år gammal funkar det bra ändå. köper en ny (eller beg) gör jag den dagen den går sönder. mitt kök har jag renoverat och det ska ta mig fan sitta där i minst 30 år!
så vad är fördelen med allt detta gnetande och min "sjuka syn" på utgifter? jo då jag är ingenjör, tjänar bra, gillar att räkna så skall jag, enligt mina matematiska modeller om ca 5-7år kunna gå ner till halvtid (jag är då ca 45år) och kunna jobba så som mest under resten av livet. rent teoretiskt kan jag sluta jobba helt vid typ 50. om jag vill alltså.
så medans grannen köpt sig en fläskig båt som han knappt hinner se under sin 3v stressade semester där allt skall ske så kan jag välja att använda min lilla båt 20 veckor om året. om jag vill. och i lugnt och ro göra de saker jag verkligen brinner för. skulle jag tröttna på att vara ledig, så kan jag jobba med exakt det jag vill just då. jag jobbar inte för att jag MÅSTE ha en lön, jag jobbar då för att jag vill jobba, lönen är sekundär. att jag samtidigt får mer tid för hem, familj, mig själv och gör en god gärning för miljön, det får ses som en bonus.
ifall det inte är uppenbart så vill jag ut (och ska jag) ur ekorrehjulet.
dessutom ser jag det som en utmaning att spara pengar, och är numera en kul hobby. det är dock inte allt för många som vet om mina "sjuka tankar" om hur jag ser på livet, men jag har några själsfränder som är likadana. sen om man går emot strömmen? tjah, ärligt talat bryr jag mig inte så värst mycket om vad folk tycker.
kanske blev lite rörigt detta men ville skriva av mig
mvh
Hade inte kunnat skriva det bättre själv... Exakt så tänker jag!Där har du praktexempel på givmild/generös/ekonomisk/nogräknad - vilket rent logiskt torde vara det bästa exemplet, om inte annat för människans överlevnad på denna planet.
Vore intressant att få det verifierat. Möjligen (med stort frågetecken) fungerar det i vissa kulturer, men jag är helt övertygad om att det ej skulle fungera i Sverige, såvida man inte gick runt med sparbössan där en står bakom och filmar, och sändningen körs live i SVT så alla kan se. Ja, då kan ju inte ens svensken med att "snåla" utan plockar motvilligt, men med ett påklistrat leende, fram plånboken, något som smärtar enormt i själen, och tar upp de där goa tusenlapparna som den egentligen hade velat göra något roligare avH hempularen skrev:
I det fall man bara skulle behöva gå till exempelvis en kyrka och helt anonymt lägga pengar utan att någon vet eller ser... njaaaaaa, det tror jag inte på att det skulle funka här i Sverige. Hade varit för mycket av tänket "Olsson kan väl gå och lägga en rejäl slant, han är ju multimiljonär! Nä, han kan gott lägga för hela gatan, vi har det så kärvt just den här månaden."
Och sen visar det sig att väldigt få lägger pengar, vilket i sin tur resulterar i att ÄNNU färre lägger pengar "Varför skulle vi om andra inte gör det?"
...haha... njaa... inte i Sverige in.Fast det där var lite kortsynt... Man kan mycket väl haft a-kassa och buffertsparande osv, men sedan pga ex sjukdom/skada blivit oförmögen att arbeta en längre tid, och under tiden förlorat arbetet. A-kassa (om man ens får ut det, då måste man vara aktivt arbetssökande, vilket inte går om man är sjuk) får man inte hur länge som helst. (Att Försäkringskassan nekar många sjukersättning som borde få det torde vara rätt välkänt.)
Sedan är grejen ju att man för att få försörjningsstöd ("socialbidrag") måste göra sig av med tillgångar först, till exempel en bil, i Finland verkar det vara mycket hårdare än i Sverige, vilket kan göra det svårare att komma tillbaka till arbete om/när man blivit bättre. Att man ska göra av med buffertar som sparande först tycker jag är självklart, men att man måste göra sig av med de saker som krävs för att ta sig tillbaka in i arbete, eller som faktiskt håller nere ens levnadsomkostnader (som ju bidrag sen får täcka om de ökar), är ren idioti, då fastnar man bara. Bättre samhällsekonomi att du fått behålla skruttbilen, eller huset med billig drift, och fått bidrag en månad tidigare, om det (bilen) gör att du ett år senare kan få ett arbete igen, om alternativet är att du säljer bilen, klarar dig en månad längre innan bidraget börjar men sedan behöver det två år eller ännu längre istället, för att du inte får jobb lika lätt utan bil, eller (huset) behöver högre bidrag till hyra för lägenhet än driften för huset hade varit... Detta verkar dock vara mycket värre i Finland, som jag har uppfattningen att @heimlaga skriver utifrån. Tycker sådana krav på att göra av med alla egna tillgångar innan bidrag är höjden av oekonomiskt tänkande.
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 304 inlägg
Jag är nog ekonomisk/generös/slösaktig.
Sparar pengar där jag kan men lägger samtidigt en hel del för att när jag väl köper något vill jag ha det bästa, om det gör skillnad. Stänger inte av AC i bilen för den går ändå inte när den inte behövs, lite som att vrida upp temperaturen i tro om att det blir varmt snabbare.
Har inte så många saker men det jag väl har vill jag ha bra, inte ur ekonomisk synpunkt egentligen utan för enkelhet och bekvämlighet
Sparar pengar där jag kan men lägger samtidigt en hel del för att när jag väl köper något vill jag ha det bästa, om det gör skillnad. Stänger inte av AC i bilen för den går ändå inte när den inte behövs, lite som att vrida upp temperaturen i tro om att det blir varmt snabbare.
Har inte så många saker men det jag väl har vill jag ha bra, inte ur ekonomisk synpunkt egentligen utan för enkelhet och bekvämlighet
Tycker jag inte. Just eftersom ditt exempel är extremt långt draget. A-kassa har man ju som bekant ganska länge, så man har god tid på sig att anpassa sin ekonomiska situation innan a-kassedagarna tar slut. Är man lat, sitter på rumpan och inte gör något? Ja, då kan det säkert gå illa, men återigen får man ju i så fall skylla sig själv.windestal skrev:
Pratar vi om sjukdom, som du också tar upp, så är det Försäkringskassan som träder in istället, med ungefär samma summa, allt baserat på hur pass sjuk man är osv. Att försäkringskassan nekar ersättning osv, ja, det kan säkert vara obefogat i vissa fall, men även det efter lång process där man har haft tid på sig att anpassa sig.
Det är helt onödigt att ta upp skräckexempel, för att det är just vad de är, skräckexempel som finns i varje samhälle. Sanningen är fortfarande den, att vi har ett EXTREMT generöst socialt nät, som tar hand om den som råkat illa ut osv., globalt sett. Med undantag för skräckexempel då ju, men som sagt...
Fast jag pratar inte om Finland, eller något annat land. Jag beskriver Sverige här. Jag vet ej hur det är i Finland, därför ger jag mig inte in i den diskussionen heller, och den gäller inte oss här i Sverige så ... ja..
Nej, men så är det faktiskt inte som du skriver. Det är så, att i många fall får man behålla egendom, t.o.m sitt hus om man har ett, samt bil osv. under en kort period med försörjningsstöd. Det där kan man oftast förhandla sig till när man har lagt upp all fakta på bordet, och det visar sig att det faktiskt är det klokaste för stunden. Naturligtvis vill inget socialkontor vända upp och ner på en hel familj och försätta i princip på gatan, och totalt rasera deras liv, för att "det är så reglerna är".
De kan mycket väl göra undantag, och det gör de också! Där familjer får behålla hus och bil, exempelvis, under en kort period, det kan röra sig om veckor eller månader.
Men märker socialen att de bara utnyttjar systemet, så stryper de utbetalningarna med omedelbar verkan - och med all rätta!
Och i de fall det redan från början visar sig att någon har tillgångar i överflöd, tillgångar som KAN spenderas först utan problem, och där det kanske inte ens finns en ambition att skaffa sig ett arbete, ja, då betalar de heller inte ut något innan man har förbrukat sina tillgångar.
Har någon tillgångar i form av pengar, säg att en familj har 500.000 kr på ett sparkonto, men där bägge föräldrar ar förlorat arbetet och saknar skyddsnät i form av a-kassa, ja, då kommer socialen tala om att de snällt får leva upp de pengarna först och är sedan välkomna tillbaka.
Medan har de 0 kronor på kontot, men står där med hus och en bil som de är tvungna att ha, eftersom där kanske inte ens går en buss i närheten, och den närmsta kollektivtrafiken är 1 mil bort, ja, då kommer den familjen med allra största sannolikhet få behålla både hus och bil under en begränsad period, förutsatt att de är samarbetsvilliga och gör allt de kan i sin makt för att skaffa sig annan försörjning.
Så är det.