Så här har vi gjort ang samägande.
Vi har ett gemensamt bankkonto. Där sätter alla in lika del varje månad (1000kr)
Vi anser att man inte kan vara petig på kronan om nyttjande, tid och elförbrukning.
Från kontot betalar vi el, försäkring, sopavgift, grillkol, bensin till båt, underhåll till hus (färg m.m.), husgeråd etc.
Ingen av oss har ork eller tid att lägga gnäll om nån råkar köpa nåt extra. Alla bidrar lika, och ibland nyttjar nån mer än annan. För samägandets skull är det viktigt att ha tålamod med det. Som sagt, att rota i kronor hit eller dit leder bara till agg.
Vi använder fritidshuset ungefär lika mkt, vår till höst.
Härom året byggde vi t.ex. om köket. ALLA pytsade i exakt lika mkt, men sen blev arbetsfördelning lite skev. Andra byggde nästan allt medan andra inte gjorde det. Så är det - men då bidrar man på annat håll med eget ansvar (städ osv)
Funkar finfint i vår släkt/familjer.
Vi har ett gemensamt bankkonto. Där sätter alla in lika del varje månad (1000kr)
Vi anser att man inte kan vara petig på kronan om nyttjande, tid och elförbrukning.
Från kontot betalar vi el, försäkring, sopavgift, grillkol, bensin till båt, underhåll till hus (färg m.m.), husgeråd etc.
Ingen av oss har ork eller tid att lägga gnäll om nån råkar köpa nåt extra. Alla bidrar lika, och ibland nyttjar nån mer än annan. För samägandets skull är det viktigt att ha tålamod med det. Som sagt, att rota i kronor hit eller dit leder bara till agg.
Vi använder fritidshuset ungefär lika mkt, vår till höst.
Härom året byggde vi t.ex. om köket. ALLA pytsade i exakt lika mkt, men sen blev arbetsfördelning lite skev. Andra byggde nästan allt medan andra inte gjorde det. Så är det - men då bidrar man på annat håll med eget ansvar (städ osv)
Funkar finfint i vår släkt/familjer.
Om jag varit delägare så hade upplägget blivit såhär..
Ägarna betalar sina respektive andelar på alla fasta och löpande kostnader och du har lika stor andel av året/säsongen att utnyttja fastigheten. Vill man vara där mer än ens andel tillåter så betalar man till en pott som de som inte utnyttjar sin andel får att dela på.
Om någon inte utnyttjar sin tid i stugan så är det upp till den personen och denne får inget avdrag eller någon ersättning från de andra för det.
Tror att detta fungerar juridiskt,...
Mvh Barkis
Ägarna betalar sina respektive andelar på alla fasta och löpande kostnader och du har lika stor andel av året/säsongen att utnyttja fastigheten. Vill man vara där mer än ens andel tillåter så betalar man till en pott som de som inte utnyttjar sin andel får att dela på.
Om någon inte utnyttjar sin tid i stugan så är det upp till den personen och denne får inget avdrag eller någon ersättning från de andra för det.
Tror att detta fungerar juridiskt,...
Mvh Barkis
Jo vi har ett hus som är samägt, men med 4 lika andelar. En av delägarna ville helst inte vara med när vi drog upp reglerna för ca 15 år sedan. Men ingen av oss andra ville köpa ut honom. Istället är alla med på att han inte behöver bidra alls. Det fanns flera skäl till det upplägget. Skall tilläggas att det är ett hus med lågt marknadsvärde.
Vi, de tre aktiva delägarna pytsar in ca 1000 kr / månaden för löpande kostnader, framförallt El. Och delar större kostnader/investeringar lika. Och vi är väldigt noga med att inte vara noga över småkostnader, det går inte att få en millimeterrättvisa.
Detta fungerar bra nu. Men vi ser stora potentiella problem inför nästa generation. Inom en snar framtid efter att vi i denna generation gått ur tiden, så kommer det att vara 10 - 15 delägare, där en dessutom har oändliga skulder till kronofogden. Så vi kommer att behöva fundera över hur vi skulle kunna koncentrera ägandet.
Vi, de tre aktiva delägarna pytsar in ca 1000 kr / månaden för löpande kostnader, framförallt El. Och delar större kostnader/investeringar lika. Och vi är väldigt noga med att inte vara noga över småkostnader, det går inte att få en millimeterrättvisa.
Detta fungerar bra nu. Men vi ser stora potentiella problem inför nästa generation. Inom en snar framtid efter att vi i denna generation gått ur tiden, så kommer det att vara 10 - 15 delägare, där en dessutom har oändliga skulder till kronofogden. Så vi kommer att behöva fundera över hur vi skulle kunna koncentrera ägandet.
Exakt en liknande situation har min familj varit indragen i. Min gammelmormor ville så gärna att deras hus skulle gå i arv till barnen. Min mormor och hennes syskon samägde därför deras gamla barndomshem när deras föräldrar hade dött. Det blev problematisk då och då men de löste problemen som dök upp någorlunda. De var egentligen alldeles för många för att kunna samsas om hanteringen speciellt när några skilde sig och gifte om sig. Det blev särkullsbarn och vissa krävde att få fortsätta ha tillgång till huset men vägrade träffa sina X osv.H hempularen skrev:
Nästa generation. dvs min mamma och hennes kusiner, hatade upplägget. Så fort yngsta syskonet i den äldre generationen hade dött så sålde de hela stugan och marken till kommunen som rev alltihopa.
Det går inte att hålla på och samäga hus i generationer. Det är bara dumt att ens försöka hålla kvar något trots att tiden inte står stilla.
(Att gårdar och hus stannade kvar i släkten förr i världen berodde på att arvsreglerna var annorlunda förr. Traditionellt sätt brukar gårdar gå i arv från far till äldsta sonen.Punkt. Döttrar ärvde inte de fick bara hemgift. Yngre söner kompenserades ofta på andra sätt. )
Det gäller ju då att man kan enas om vilken period man vill vara där inte bara hur lång period. Alla kan kanske tex. inte kan vara där på Midsommarafton...B Braksvenne skrev:
Ja, jag känner nog bara till ett exempel i min vänkrets där det fungerar. Men det är en fritidsstuga i strandnära läge, och de är inte alltför många som skall samsas.
I min familj finns det värre exempel. Jag har själv avstått arv av del av en fastighet, då jag inte hade haft någon möjlighet eller vilja att bruka den. Värdet var relativt lågt och det fanns inget intresse från någon att köpa ut någon. Det senaste jag hört är att den används mindre och mindre, och ingen vill lägga ner jobb eller pengar på den. Har till och med hört att någon var sur på mig för att jag inte tog del i ansvaret att sköta stugan som ingen vill ha men som "måste behållas i släkten".
I min familj finns det värre exempel. Jag har själv avstått arv av del av en fastighet, då jag inte hade haft någon möjlighet eller vilja att bruka den. Värdet var relativt lågt och det fanns inget intresse från någon att köpa ut någon. Det senaste jag hört är att den används mindre och mindre, och ingen vill lägga ner jobb eller pengar på den. Har till och med hört att någon var sur på mig för att jag inte tog del i ansvaret att sköta stugan som ingen vill ha men som "måste behållas i släkten".
Det finns något som heter "släktförening" som man kan ha istället för samägande. Jag har en vän som i sin släkt har ett sommarparadis på det sättet, 3:e generationen nu. När jag googlar på det verkar det vara vanligt bland adelsfamiljerna, men jag har inte riktigt hittat reglementet. Någon som vet?
Adeln kan av tradition ha andra arvsregler än vi vanliga människor. De kan ha vad som kallas för "Fidekommiss". Kan det vara något sådant inblandat?ylven skrev:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fideikommiss
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/gP0dv9/medeltida-arvsregler--en-skam-for-sverige
Fastigheten får säljas, det är mer att det (än så länge) finns en vilja att behålla.K kindvall skrev:
Fastigheten har ett attraktivt läge på orten(sjönära), men det rör sig om ett litet samhälle i inlandet så det rör sig inte om Falsterbo . Det är läget som gör att fastigheten troligen kommer att behållas.
Jag lutar starkt åt att sälja min andel till någon av de andra delägarna. Som många påtalat känner jag att ett samägande kommer att ta energi, även om vi skulle lyckas hålla sams.
Jag känner inte heller att jag har tid över för att ta hand om fler fastigheter än den jag bor i. Det finns exempel nära på ärvda samägda fastigheter som förfaller på grund av att ingen riktigt tar hand om dem och det är inget jag önskar för den här fastigheten.
Det jag kan känna lite om jag säljer min andel är att på ett sätt äter kakan och har den kvar, eftersom jag gärna ser att någon behåller den, samtidigt som jag själv säljer. Å andra sidan har alla delägarna samma val.
Tack för alla svar!
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 303 inlägg
Känner du så kan du ju alltid sälja till ett visst underpris till någon du tror behåller fastigheten inom släkten. Det gäller bara att inte bli bitter om denne sen säljer efter något år.