Har hört från flera håll att Nordea inte är så bra på det där med bolån, eller kanske helt enkelt inte vill hålla på med det. Flera av mina vänner har förvånat ropat "va, varför inte?" om saker banken sagt. Så än har jag inte gett upp hoppet. SBAB har jag blivit föreslagen och de ska naturligtvis kollas, andra banker likaså. Länsförsäkringar som gjorde värderingen verkar vara hyfsat på hugget med att vilja snärja in mig som kund. I värsta fall får jag väl fråga vad som fattas mellan min kalkyl och bankernas, och sedan trissa upp uthyrningarna därefter (men betala tillbaka "under bordet" till mina hyresgäster, om de vill bo kvar).
Generellt så vill en bank inte räkna in en hyresintäkt i kalkylen för ett bolån. Den anses som osäker. Så hittar du en bankman som är villig att räkna in din hyresintäkt så vårda den kontakten. En hyresintäkt handlar ju mer om en näringsverksamhet, och bolag får låna på andra (sämre) villkor än privata bolån.
När det gäller vilken bank som är bäst för bolån, så är det nog så att det varierar väldigt mycket mellan kontoren och i tiden, vem råkar vara kontorschef just i år.
Jag var Nordea kund i många år, i början var de helt osannolikt bra, jag hade en bankman (kvinna) som upprepade gånger överträffade alla förväntningar. När vi köpte nuvarande hus, så "tog hon sig friheten" att bevilja min låneansökan innan jag hade skrivit någon ansökan och till en ränta som låg en bit under vad vi hade diskuterat.
Och när vi hade lite strul att sälja dåvarande hus, och äntligen hade fått en spekulant, som ville avvakta med att skriva på tills han hade förhandlat med 5 banker, så erbjöd hon honom så bra villkor att han inte tyckte han behövde prata med fler banker, det var en ren service åt mig.
Sedan slutade hon, och de blev medelmåttliga, dåliga, sämre och till slut katastrofalt dåliga. Då bytte jag bank.
När det gäller vilken bank som är bäst för bolån, så är det nog så att det varierar väldigt mycket mellan kontoren och i tiden, vem råkar vara kontorschef just i år.
Jag var Nordea kund i många år, i början var de helt osannolikt bra, jag hade en bankman (kvinna) som upprepade gånger överträffade alla förväntningar. När vi köpte nuvarande hus, så "tog hon sig friheten" att bevilja min låneansökan innan jag hade skrivit någon ansökan och till en ränta som låg en bit under vad vi hade diskuterat.
Och när vi hade lite strul att sälja dåvarande hus, och äntligen hade fått en spekulant, som ville avvakta med att skriva på tills han hade förhandlat med 5 banker, så erbjöd hon honom så bra villkor att han inte tyckte han behövde prata med fler banker, det var en ren service åt mig.
Sedan slutade hon, och de blev medelmåttliga, dåliga, sämre och till slut katastrofalt dåliga. Då bytte jag bank.
Men de vill nog absolut hålla på med bolån, det är en kassako för alla banker.
Usch det låter som upplagt för kaos...
Roligt när din numera ”hyresgäst” drar med sig en ny snubbe hem..
Roligt när din numera ”hyresgäst” drar med sig en ny snubbe hem..
Medlem
· Västernorrland
· 10 744 inlägg
I vilket fall som helst så är det ju idag svårare för en ensam att äga en fastighet om det handlar om en del pengar. Det ska ju ändå gå runt med bred marginal och de fasta kostnaderna räknar de ju på även om man är snål och lagar allt själv och vrider och vänder på alla slantar. Den biten spelar ju ingen roll alls ur deras synvinkel.
Ja, det är ju precis detta problem tråden kommit att handla om. Frågan är om alla banker och andra slags kreditgivare (som inte heter HA eller Balkan Boys) räknar på precis samma sätt? Det tycks ju mycket handla om vilja, intresse och kreativitet hos den bankman kunden blivit tilldelad, men räknar alla efter samma praxis/mall/schablon blir det ju i slutänden en fråga om hur långt från denna man törs sträcka sig.S Stefan1972 skrev:
Jag förstår inte riktigt varför bankerna är så väldigt försiktiga med bostadslån till privatpersoner när de uppenbart vågar ta så stora risker med andra slags affärer, och t.o.m. bryta mot lagen, om och om igen på olika sätt. Var för sig är privatkunderna förstås sällan en fet affär för bankerna, men å andra sidan är privatkunderna väldigt många och borde ge vad man kallar riskspridning. Med huset som säkerhet och god marginal mellan värdering och lånebelopp kan ju banken knappast göra förlust även om låntagaren hamnar i knipa. Kan det vara någon lag eller är det moral (!) som pressat upp kraven?
Allvetare
· Västra götaland
· 8 932 inlägg
Jag kontaktade många banker då jag köpte ut mitt ex ur en fastighet 2016, och med två barn och en inkomst på knappt över 30000 innan skatt var det bara en enda bank av ALLA (LF, SEB, SBAB, Swedbank, Nordea, etc.) som tyckte att jag kunde ha 1,4 miljoner i lån på ett hus värderat till 2-2,2 miljoner, och det var Handelsbanken. SEB, som jag varit kund i sen 1979 kunde tänka sig att jag fick ta över lånen, men inte låna upp de 80.000 som jag behövde för att köpa ut exet. Nu är alla affärer flyttade till Handelsbanken. Skillnaden var att alla andra banker räknar med schabloner, dvs du SKA lägga 500 spänn på schampo, och 3000 kr på utelunch varje månad, men hos Handelsbanken fick man berätta om sin situation. Jag hade ju på ett knappt år som ensamstående sparat ihop runt 25000, och löst två blancolån på lite mer än 50000, vilket de uppskattade.J JohnA skrev:
Medlem
· Västernorrland
· 10 744 inlägg
Att de räknar med schablonkostnader är ju ett sätt att snabbt ge ett svar utan många timmars genomgång av en bankman. Ett bostadslån är ju ingen "jätteaffär" för banken rent ekonomiskt. Mycket pengar såklart men över väldigt lång tid många ggr och kanske många hundratusen kunder. Då kan man inte lägga en utredning på varje enskilt tillfälle och med många glädjekalkyler och sen kanske en procent som inte ror hem det så inser man ju att det kan bli mycket förluster. Då är det nog bättre att vara på den säkra sidan.
Sen beror det mycket på var man bor och hur kontoret känner till hemmamarknaden. Undantag görs säkerligen.
Sen beror det mycket på var man bor och hur kontoret känner till hemmamarknaden. Undantag görs säkerligen.
Allvetare
· Västra götaland
· 8 932 inlägg
I mitt fall så hade jag timmeslånga besök med varje enskild bank (förutom SBAB då, som inte har kontor). Och min uppfattning var att banktjänstemannen/kvinnan mer var nån form av mellanhand mellan mig och det beslutsfattande organet (datorn). Om nån har sett "Little Britain" så var känslan ganska ofta "computer says nooo".S Stefan1972 skrev:
Svara på frågor om exakt varför man skulle klara en ränta på 7-8%, när samma bank erbjöd en 10-årsränta på under 3% gick inte. Eller hur det kunde komma sig att jag både klarat av att bo ensam i huset i ett år, sparat ihop en buffert och betalat av lån, när det enligt schablonen inte gick.
Jag byggde nytt för drygt tio år sedan med 5-årsbundet amorteringsfritt lån hos en större sparbank. Plötsligt började banken dra amortering på mitt amorteringsfria lån ... från mitt "mat-och potatiskonto". Jag fattade ingenting men när detta upprepades ringde jag banken. Svaret jag fick var: "men vi tycker ju att du bör amortera - vi kan sätta tillbaka pengarna på ditt konto om du vill ..."
Jag tackade för vänligheten
Efter ett par månader upprepades samma procedur. Efter påstötning fick jag tillbaka amorteringen.
Tredje gången trampade jag in på det lokala Handelsbankskontoret och flyttade rubbet dit. Eftersom jag hade bundet "amorteringsfritt" lån på sparbanken tog det något år innan allt var överflyttat men det skötte Handelsbanken smidigt.
Är det någon mer som varit utsatt för att en bank huxflux bryter ett skrivet kontrakt på detta sätt?
Det här är lite OT men TS bör försöka med gärna lokalt HB-kontor. Jag är pensionär och ensamstående med ganska marginell inkomst men med bra värde på fastigheten där lånen är under halva taxeringsvärdet - om det nu har någon betydelse.
Jag tackade för vänligheten
Efter ett par månader upprepades samma procedur. Efter påstötning fick jag tillbaka amorteringen.
Tredje gången trampade jag in på det lokala Handelsbankskontoret och flyttade rubbet dit. Eftersom jag hade bundet "amorteringsfritt" lån på sparbanken tog det något år innan allt var överflyttat men det skötte Handelsbanken smidigt.
Är det någon mer som varit utsatt för att en bank huxflux bryter ett skrivet kontrakt på detta sätt?
Det här är lite OT men TS bör försöka med gärna lokalt HB-kontor. Jag är pensionär och ensamstående med ganska marginell inkomst men med bra värde på fastigheten där lånen är under halva taxeringsvärdet - om det nu har någon betydelse.
Allt håller på att lösa sig fint nu. Har ett muntligt lånelöfte från en bank och en mycket lovande och samtidigt realistisk kalkyl som grund. Tack till er som gett bra hjälp här, och även till er som skrämt mig med saker jag inte hade tänkt på! ;-)
Jag ska träffa en till bank imorgon, bara som referens/fönstershopping, och jag har även gett min nuvarande bank Nordea en ny chans för att se om de kanske ändå vill ha kvar mig som "totalkund". Enda frågorna som återstår är dels vad det faktiskt kan kosta mig att flytta bolånen till en ny bank, dels hur jag och exfrun löser detta med att skriva bort henne från lagfarten, och inte minst NÄR det ska göras. -Vi vill ju varken ha en situation där hon är kvar i mina bostadslån eller i lagfarten.
Bodelningsdokument, bolån och lagfart alltså, är det något vi glömt?
Jag ska träffa en till bank imorgon, bara som referens/fönstershopping, och jag har även gett min nuvarande bank Nordea en ny chans för att se om de kanske ändå vill ha kvar mig som "totalkund". Enda frågorna som återstår är dels vad det faktiskt kan kosta mig att flytta bolånen till en ny bank, dels hur jag och exfrun löser detta med att skriva bort henne från lagfarten, och inte minst NÄR det ska göras. -Vi vill ju varken ha en situation där hon är kvar i mina bostadslån eller i lagfarten.
Bodelningsdokument, bolån och lagfart alltså, är det något vi glömt?
Ja fast värre.yonna skrev:
Jag byggde nytt för drygt tio år sedan med 5-årsbundet amorteringsfritt lån hos en större sparbank. Plötsligt började banken dra amortering på mitt amorteringsfria lån ... från mitt "mat-och potatiskonto". Jag fattade ingenting men när detta upprepades ringde jag banken. Svaret jag fick var: "men vi tycker ju att du bör amortera - vi kan sätta tillbaka pengarna på ditt konto om du vill ..."
Jag tackade för vänligheten
Efter ett par månader upprepades samma procedur. Efter påstötning fick jag tillbaka amorteringen.
Tredje gången trampade jag in på det lokala Handelsbankskontoret och flyttade rubbet dit. Eftersom jag hade bundet "amorteringsfritt" lån på sparbanken tog det något år innan allt var överflyttat men det skötte Handelsbanken smidigt.
Är det någon mer som varit utsatt för att en bank huxflux bryter ett skrivet kontrakt på detta sätt?
Det här är lite OT men TS bör försöka med gärna lokalt HB-kontor. Jag är pensionär och ensamstående med ganska marginell inkomst men med bra värde på fastigheten där lånen är under halva taxeringsvärdet - om det nu har någon betydelse.
När vi köpte vårt första hus -91, så fanns det ett lån vi fick ta över (var vanligt då). Det hade tecknats 1984 med stadshypotek, och lånet löpte på 20 år med fast ränta, som skulle justeras vart 5e år. Men man fick alltså inte flytta lånet ens vid justeringstillfällena. Vårt lån skulle alltså justeras -94. Någon gång under 1992 kommer det ett brev från stadshypotek, att de de ville höja sin förvaltningsavgift som är inbakad i räntan med 1,4% om jag minns rätt.
De ansåg att det kunde de alltså göra även när det var ett fasträntelån. Motiveringen i brevet var i princip att när lånet hade tagits, fanns det en kreditreglering som styrde vilken ränta de fick ta, denna reglering finns inte längre så nu får vi ta vilken ränta som helst. Och de hävdade att det var bara räntan som är fast, förvaltningskostnaden (som inte finns nämnd i låneavtalet) är inte ränta, utan just en avgift.
Någon anmälde till finansinspektionen som gav dem en knäpp på näsan, men stadshypotek stod på sig och vägrade backa räntehöjningen, istället erbjöd de att man vid nästa justeringstillfälle skulle få en kompensation på 0,5 %, eller en rätt att utan avgift säga upp lånet. Vi valde det senare.
Stadshypotek ingår numera i Handelsbanken, så jag SHB är kanske inte förstahandsalternativet om man vill byta bank.
Det fanns på 80 talet en ännu roligare aktör. Fastighetsmäklarbyrån "Staden" hade en del innovativa grepp, blandannat hade de ett eget finansbolag som de pressade in köparna i, de försökte villkora att man lade ett bud, med att man band sig att låna av mäklaren. De erbjöd bundna lån på 5 år, med rörlig ränta som justerades dagligen efter firmans godtycke. Utan möjlighet att säga upp krediten från låntagaren.
Så blev det eventuellt något slags bakslag lika förbannat, trots muntlig garanti från nya bankmannen om att jag lugnt kunde köpa mig en flaska champagne och fira affären tillsammans med exfrun. Frågan är vad för slags heder en bankman har? Kan man muntligen lova förbehållslöst att "ingenting kan stjälpa detta nu" och sedan ta tillbaka det för att en kollega räknat lite mer noga på detta med skuldkvotstaket och upptäckt att det saknas drygt 200.000 kr? Detta är alltså pengar som i praktiken inte saknas, utan "bara" gör att jag inte får låna de sista 200 tKr som behövs för att helt lösa ut exfrun. Vi har hunnit fira glädjebeskedet från mitt senaste möte med banken genom att skriva ett tvåårigt hyreskontrakt för exfrun och hennes barn som inneboende i huset. För att våga göra detta var jag mycket noga med att be om muntliga garantier från bankmannen, vilket hon nu alltså river upp.
Det heter ju att även ett muntligt avtal är juridiskt bindande, men när ord står mot ord blir det omöjligt att bevisa något, och jag vill ju heller inte dundra på och bli ovän med bankmannen och riskera att precis allt går omkull.
Det heter ju att även ett muntligt avtal är juridiskt bindande, men när ord står mot ord blir det omöjligt att bevisa något, och jag vill ju heller inte dundra på och bli ovän med bankmannen och riskera att precis allt går omkull.