Hur många sådana känner du? Eftersom båda mina barn är födda på 90 talet, så känner jag ganska många i den åldern. Jag känner faktiskt inte en enda som inte antingen studerar eller arbetar. Och ingen av dem har så vitt jag vet hävdat dolt fel på någon bostad de köpt (visserligen inte så många villaägare i den gruppen ännu). Och ingen av dem har gett sig ut på någon "sabbatsårsresa", som iofs. förekommer.T Thomas' skrev:
Och det arbetas på mc Donalds, äldreboenden, förskolor, butiker, brevbärare osv. av dem som inte kommit ut och börjat på arbeten relevant för utbildningsnivån. Jag blir så himla trött på det ständiga skitsnacket om våra ungdomar, som upprepas av varje generation äldre.
Jag skulle säga att det är föräldrarna som är orsaken till de där hjälplösa 90-talisterna.
Deras föräldrar födda på 60-70-talen sålde bort sina ärvda andelar i släktens småbruk och köpte strax efter 90-talskrisen ett nyckelfärdigt hus i ett bostadstområde för lånade pengar utan en tanke på att betala tillbaka lånet. Lånade och konsummerade. Lånade ännu mer varefter huset steg i värde. Gjorde ingenting själva åt sina hus.
Dessutom blev det ju en tydlig trend en bit in på 00-talet att barn och ungdomar skulle isoleras från allt som liknar arbete. De skulle ju lära sig den moderna datatekniken och lära sig social kompetens och göra karriär. Inte måla plåttak och hugga ved och sätta potatis hemma.
Barnen växte alltså upp i tron att det är självklart att huset finns och att det inte kostar någonting att ha det och att man alltid kan låna mera och anlita proffs....... och då blir det problem när de möter verkligheten.
Lyckligtvis är de där hjälplösa 90-talisterna bara en del av sin åldersgrupp. Det finns mycket driftigt och vettigt folk som föddes på 90-talet.
Jag tror att Thomas' helt enkelt har råkat i dåligt 90-talistsällskap.
Själv känner jag båda sorterna av 90-talister.
Deras föräldrar födda på 60-70-talen sålde bort sina ärvda andelar i släktens småbruk och köpte strax efter 90-talskrisen ett nyckelfärdigt hus i ett bostadstområde för lånade pengar utan en tanke på att betala tillbaka lånet. Lånade och konsummerade. Lånade ännu mer varefter huset steg i värde. Gjorde ingenting själva åt sina hus.
Dessutom blev det ju en tydlig trend en bit in på 00-talet att barn och ungdomar skulle isoleras från allt som liknar arbete. De skulle ju lära sig den moderna datatekniken och lära sig social kompetens och göra karriär. Inte måla plåttak och hugga ved och sätta potatis hemma.
Barnen växte alltså upp i tron att det är självklart att huset finns och att det inte kostar någonting att ha det och att man alltid kan låna mera och anlita proffs....... och då blir det problem när de möter verkligheten.
Lyckligtvis är de där hjälplösa 90-talisterna bara en del av sin åldersgrupp. Det finns mycket driftigt och vettigt folk som föddes på 90-talet.
Jag tror att Thomas' helt enkelt har råkat i dåligt 90-talistsällskap.
Själv känner jag båda sorterna av 90-talister.
Här frodas plattityderna.
"odugliga 90 talister" som bara jobbar med data och gör karriär....
Jag känner flera 90-talister som jobbar "med datan" och genererar 100 tals miljarder åt uppdragsgivarna, och jag känner karriärister som kopplar av med att renovera sin lägenhet efter en 150h vecka (som inbringat 5 - 10 miljarder åt uppdragsgivaren).
"odugliga 90 talister" som bara jobbar med data och gör karriär....
Jag känner flera 90-talister som jobbar "med datan" och genererar 100 tals miljarder åt uppdragsgivarna, och jag känner karriärister som kopplar av med att renovera sin lägenhet efter en 150h vecka (som inbringat 5 - 10 miljarder åt uppdragsgivaren).
Nej inga plattityder alls.
Jag ser en slags klyvning i samhället. En stor klyfta mellan de odugliga och de dugliga.
Datafolk som gör karriär finns på båda sidorna av klyftan.
Fast gruppen som hade planerat hela sitt liv kring rosenröda karriärdrömmar och sedan av en eller annan orsak inte lyckades fullt så väl i karriären och därmed ramlade av pinnen totalt och blev missbrukare eller professionella rakodantar de finns bara på ena sidan av klyftan.
Det som oroar mig är att 90-talisterna är den första generationen som växer upp i en allt-eller-inget miljö där man antingen är på toppen eller utanför.
Det beror inte på 90-talisterna själva utan på samhället omkring dem.
Jag ser en slags klyvning i samhället. En stor klyfta mellan de odugliga och de dugliga.
Datafolk som gör karriär finns på båda sidorna av klyftan.
Fast gruppen som hade planerat hela sitt liv kring rosenröda karriärdrömmar och sedan av en eller annan orsak inte lyckades fullt så väl i karriären och därmed ramlade av pinnen totalt och blev missbrukare eller professionella rakodantar de finns bara på ena sidan av klyftan.
Det som oroar mig är att 90-talisterna är den första generationen som växer upp i en allt-eller-inget miljö där man antingen är på toppen eller utanför.
Det beror inte på 90-talisterna själva utan på samhället omkring dem.
Redigerat:
H hempularen skrev:
Nej naturligtvis vet vi inget om den stora bilden. Vi får i stort sett alltid bara höra vad den ena sidan berättar och bara vad dom berättar. Det jag reagerar på är att man är fullt villig att skriva på avtal där det tydligt står vissa saker och sedan när det inte passar så börjar man hävda att dom är olagliga. Vilket dom kanske är ibland men om man skriver på ett avtal som är olagligt så vet man ju redan då att företaget inte är speciellt seriöst.
Jag håller inte med, nu på senaste tid börjar det kännas som allt ska vara laidback.H heimlaga skrev:
Man behöver inte göra karriär man tar dagen som den kommer. Verkar inte ha bekymmer och många verkar resonera i att dom ska sluta jobba vid 40.
Gäller så klart inte alla.
Men stött på många yngre nu för tiden som inte alls drar sig för att säga upp sig för att åka på en resa, det duger inte med nån all inklusive resa på semestern utan man ska förverkliga sig själv i 6 månader.
Säger arbetsgivaren att vi kan inte ge dig ledigt, då säger dom upp sig
Vi har nyss köpt hus. Vi Är inte 90 talister en av oss har gjort karriär och gått från industri golvet och till kontor. Vi tänker inte renovera köket så de ser snyggt ut. Men vi planerar att byta ut den trasiga spisen. Badrum och vind påstås vara i bra skick och inget måste att renovera exakt just nu. Hurvida det stämmer eller ej är på vårat ansvar. Då vi valt att lita på vad som sägs och vad vi ser så är eventuella oväntade saker vårt ansvar på den fronten. Det är två av fem rum vi planerar att måla om för utseendet skull. Vi vet att saker går sönder och om man har tur går det sönder för det har åldrats . Och vi vet att det troligen finns något trasigt nånstans i huset som inte visat sig på besiktningarna. Det kan vara ett dolt fel men det kan ochså vara normalt slitage som vi ska räkna med. Det är ju vårat ansvar att se till ekonomin så varför då inte undersöka hurvida det är ett dolt fel innan man pungar ut 100 tusen på att fixa det. 100tusen som kan användas till något annat för att ta hand om stället. Vi har lån och enligt banken är det ingen glädjekalkyl vi har. Vi sparade till kontantinsats en själva. Och vi har inte lånat via en förälder eller annan närstående.
Men en oväntad utgift vill väl alla undvika och varför då inte testa dolda fel? Om den oväntade utgiften nu är på ens eget ansvar så är det ju bara att ta det. Helst innan husköpet och se till att ha antal tusen undan lagt för oväntade utgifter.
Min svåger är född på 70talet och HR använt sig av dolda fel. Och min bror är född på 90talet och kommer hem rejält nedsmutsning från jobbet samt att han äger ett större utbud av verktyg än någon annan i familjen. Samt att han har aldrig bett oss fixa saker åt honom.
Så ja vi är puckade ansvariga nyblivna husägare
Min svåger är en sällsynt 70talist som har mage att helt omoraliskt utnyttja dolda fel.
Och min bror är en hjälplös 90talist som sliter i skogen hela dagarna och trots lägenhet har fler vertyg än oss andra.
Så fel det kan bli
Men en oväntad utgift vill väl alla undvika och varför då inte testa dolda fel? Om den oväntade utgiften nu är på ens eget ansvar så är det ju bara att ta det. Helst innan husköpet och se till att ha antal tusen undan lagt för oväntade utgifter.
Min svåger är född på 70talet och HR använt sig av dolda fel. Och min bror är född på 90talet och kommer hem rejält nedsmutsning från jobbet samt att han äger ett större utbud av verktyg än någon annan i familjen. Samt att han har aldrig bett oss fixa saker åt honom.
Så ja vi är puckade ansvariga nyblivna husägare
Min svåger är en sällsynt 70talist som har mage att helt omoraliskt utnyttja dolda fel.
Och min bror är en hjälplös 90talist som sliter i skogen hela dagarna och trots lägenhet har fler vertyg än oss andra.
Så fel det kan bli
Jag förstår inte riktigt problemet? Det är väl ganska sunt att alla inte är karriärister som vill jobba 60 timmar i veckan hela livet? Väldigt många av mina vänner och kollegor (70, 80- och 90-talister) väljer att gå ner i arbetstid under småbarnsåren - speciellt de som ligger över gränsen för statlig skatt.T TheGame skrev:
Så länge de som åker utomlands under längre perioder för att förverkliga sig själva också betalar själva ser jag inga problem med det heller.
/Krille
Nej jag sa inte att det måste vara ett problem.K Krille4 skrev:
Det var ett svar till den som tyckte att det bara finns att välja på karriär eller inget.
Mer laidback nu tycker jag och det tycker jag är bra, man får väll göra som man vill.
H hempularen skrev:
Jag gör ingen skillnad på ålder här finns dumma människor i alla åldrar.
Men jag tror inte det finns så många alls som efter att jobbat 21,5 timmar dygnet gör så mycket överhuvudtaget. Iaf inte första dygnen efter en sådan vecka.
Jag kan hålla med, men ser ett potentiellt problem den dagen dessa personer blir pensionärer och först då inser att deras pension blir usel eftersom de (av eget val) låtit bli att arbeta under längre perioder av sitt liv. Blir de tillräckligt många kommer de att skrika på att den allmänna pensionen måste höjas (och därmed att alla andra måste vara med och betala retroaktivt för deras självförverkligande resor).K Krille4 skrev:
Som jag skrev så finns det massor med vettiga och händiga och driftiga 90-talister och 80-talister så man skall inte generalisera.
Man behöver inte vara karriärfixerad för att vara duktig. Det viktiga är att man gör så gott man kan för att stå på egna ben. Sedan är det upp till var och en om man gör det med karriär och stora penninginskomster och hög pension eller med litet mindre arbete plus naturainkomster och små penningutgifter och skuldfrihet före pensionen. Båda sätten fungerar.
Det som oroar mig (jag är född 81) är att en allt större andel av åldersklasserna ungefär från slutet av 70-talet och framåt tappar fotfästet totalt.
Man behöver inte vara karriärfixerad för att vara duktig. Det viktiga är att man gör så gott man kan för att stå på egna ben. Sedan är det upp till var och en om man gör det med karriär och stora penninginskomster och hög pension eller med litet mindre arbete plus naturainkomster och små penningutgifter och skuldfrihet före pensionen. Båda sätten fungerar.
Det som oroar mig (jag är född 81) är att en allt större andel av åldersklasserna ungefär från slutet av 70-talet och framåt tappar fotfästet totalt.
Hörde på radion idag att unga sparar ihop en "fuck you peng"...
Dvs man kan säga fuck you till arbetsgivaren utan att ha ett nytt jobb på g..
Tyckte det var lite roligt.
Skulle gärna själv haft ett sånt konto vid några tillfällen...
Dvs man kan säga fuck you till arbetsgivaren utan att ha ett nytt jobb på g..
Tyckte det var lite roligt.
Skulle gärna själv haft ett sånt konto vid några tillfällen...
Kanske lite OT men med har ändå beröringspunkter till vad vi resonerar kring.
Statusjakten måste minska och att man istället för att byta kök (oftast i onödan) och låna till bilen på huset, ser till att hålla i ordning basfunktionerna i huset och amortera.
Det gäller att göra sig redo för att pensionssystemet inte klarar att bibehålla dagens nivåer. Och långt uppskjuten pensionsålder är det få som vill - och inte alla som orkar.
.
Det är oroväckande att många "förbrukar" sina hus. Byter till lyxig keramik i badrummet men låter antika avloppsstammar ligga kvar under.
Det bäddar för fler "dolda fel" och en nedåtgående spiral i husflottans faktiska standard.
Statusjakten måste minska och att man istället för att byta kök (oftast i onödan) och låna till bilen på huset, ser till att hålla i ordning basfunktionerna i huset och amortera.
Det gäller att göra sig redo för att pensionssystemet inte klarar att bibehålla dagens nivåer. Och långt uppskjuten pensionsålder är det få som vill - och inte alla som orkar.
.
Det är oroväckande att många "förbrukar" sina hus. Byter till lyxig keramik i badrummet men låter antika avloppsstammar ligga kvar under.
Det bäddar för fler "dolda fel" och en nedåtgående spiral i husflottans faktiska standard.