2 658 läst · 22 svar
3k läst
22 svar
Ingen förändring av reporäntan
Sida 1 av 2
På konsumentens sida
· 3 096 inlägg
Reporäntan lämnas oförändrad, och röster höjs nu om att förra förändringen från -0.5 till -0.25 procent var förhastad.
Du kan läsa artikeln här: Ingen förändring av reporäntan
Du kan läsa artikeln här: Ingen förändring av reporäntan
Ja Riksbanken har sannerligen målat in sig i ett hörn! Lågräntepolitik under högkonjunktur, tvärtemot vad som är brukligt, och nu när lågkonjunkturen lurar runt knuten har de ingenstans att sänka. Spänn fast säkerhetsbältena...
(edit: Lågräntepolitik... )
(edit: Lågräntepolitik... )
Redigerat:
Att dom inte kan höja räntan.... Så korkat att ha negativa räntor. Man göder bara bankerna. Vi kunder till bankerna får sannerligen ingen negativ ränta.
Frågan är om det blir så mycket säkerhetsbälten att spänna fast.. ?ricebridge skrev:
Du är ju inne på det själv. Brukligt att justera räntan nedåt under lågkonjunktur, och den är på väg, om inte redan här. Finns mycket signaler som tyder på det. Både konjunkturindex, inköpschefsindex, etc.
Det är bara det att media ännu inte spaltat ut det med stora bokstäver.
Riksbanken kommer ju aldrig varken kunna eller vilja höja räntan i en lågkonjunktur. Absolut inte något nämnvärt i alla fall. Det tar ju konjunktur och köpmedel i motsatt riktning.
Blir andra krafter som kommer styra en höjning av räntan i så fall, och om inte det sker lär inte räntan kunna höjas något nämnvärt innan nästa högkonjunktur står och stampar vid dörren.
Risken är väl om inget händer på globalt plan att vi fastnar i någon sorts icke-konjunktur eller en lång och segdragen lågkonjunktur, just för att styrmedlen från Riksbanken blir väldigt begränsade i hörnet de målat in sig , och därmed fastnar vi i denna lågräntemarknad.
Den som lever får se..
Precis. Lågkonjunkturen riskerar att bli onödigt djup.J jaronsso skrev:Frågan är om det blir så mycket säkerhetsbälten att spänna fast.. ?
Du är ju inne på det själv. Brukligt att justera räntan nedåt under lågkonjunktur, och den är på väg, om inte redan här. Finns mycket signaler som tyder på det. Både konjunkturindex, inköpschefsindex, etc.
Det är bara det att media ännu inte spaltat ut det med stora bokstäver.
Riksbanken kommer ju aldrig varken kunna eller vilja höja räntan i en lågkonjunktur. Absolut inte något nämnvärt i alla fall. Det tar ju konjunktur och köpmedel i motsatt riktning.
Blir andra krafter som kommer styra en höjning av räntan i så fall, och om inte det sker lär inte räntan kunna höjas något nämnvärt innan nästa högkonjunktur står och stampar vid dörren.
Risken är väl om inget händer på globalt plan att vi fastnar i någon sorts icke-konjunktur eller en lång och segdragen lågkonjunktur, just för att styrmedlen från Riksbanken blir väldigt begränsade i hörnet de målat in sig , och därmed fastnar vi i denna lågräntemarknad.
Den som lever får se..
Räntan skulle ha höjts tidigare, nu börjar bli för sent, det här har bidragit till överkonsumtion på lånade pengar.
Det har varit för billigt att låna.
Ett luftslott i mina ögon.
Men det visar sig i framtiden vad som var rätt eller fel....
Det har varit för billigt att låna.
Ett luftslott i mina ögon.
Men det visar sig i framtiden vad som var rätt eller fel....
Det är klart, vi som var med på 90-talet kanske det tar ett tag för, innan vi börjar prata om en lågkonjunktur som "djup". (hej @heimlaga , i Finland var det ju så illa så där flöt även marken...) Men samtidigt brukar det vara först i efterhand som man ser de uppenbara riskerna i ekonomin – så var det då, så var det under finanskrisen för tio år sen. Räkna aldrig ut människans förmåga till självdestruktion...J jaronsso skrev:
Idag har vi flera uppenbara problem som inte pratas tillräckligt om. Överskuldsättningen, som blir ett problem om fastighetspriserna sjunker för mycket. Låg sparkvot hos oss alla. Ökad utslagning med bortre parenteser och allt vad det är, som sakta undergräver ekonomin genom minskad köpkraft och ökade vård- och omsorgskostnader för dessa. (Bara en sån sak som försämrade assistansersättningar är ju ungefär lika smart som att sälja bilen för att få råd till bensin, för det kommer bara att leda till att anhöriga går ner i arbetstid för att vårda dem som får assistansen indragen, och då uteblir skatteintäkterna och köpkraften minskar.)
Samt, störst av allt: de nya och ständigt stigande trösklarna för ungdomar att ta sig in på bostadsmarknaden. DÄR har vi en tidsinställd bomb kan jag säga, för om byggandet minskar när efterfrågan på bostäder minskar, så vet vi ju hur det blir. Arbetslöshet, dominoeffekter in i andra branscher, arbetslöshetsersättningar som går genom taket osv osv.
Kan Riksbanken då inte sänka räntan för att få igång kreditmarknaden – alla investeringars moder – och allmänt stimulera ekonomin... ja då kan det bli besvärligt. Riktigt besvärligt.
Allvetare
· Västra götaland
· 9 033 inlägg
Jag tycker Riksbanken varit ganska tydliga med att deras mål är inflationen framförallt, och det är ju inget de hittat på själva...J jaronsso skrev:
Ska de styra mot något annat så får ju våra vänner i politiken ändra direktiven ...
Det må så vara. Men Riksbanken har varit överdrivet nitisk i genomförandet av politiken, och inte tagit hänsyn till andra faktorer. Men visst är det en förenkling att skylla allt på Riksbanken, det är sant.Dan_Johansson skrev:
Sen ska man heller inte glömma bort att Riksbanken envisats med att jaga sin egen svans under en längre period, och på så sätt förstärkt problemen. Ända tills nyligen mätte man inflationen som KPI – och i den ingår boendekostnader. Om Riksbanken sänker räntan, minskar kostnaderna för bolån, och då minskar inflationen enligt KPI, och då måste Riksbanken sänka räntan igen för att få fart på inflationen, och då minskar kostnaderna för bolån ännu mer... och så vidare.
Nu har man sent omsider gått över till att mäta inflationen som KPIF, där boendekostnaderna inte finns med. Hade man gjort detta tidigare hade inflationen sannolikt varit närmare tvåprocentsmålet, och då hade Riksbanken inte nödvändigtvis behövt hamna på minusränta på tröskeln till lågkonjunktur.
Nu har man sent omsider gått över till att mäta inflationen som KPIF, där boendekostnaderna inte finns med. Hade man gjort detta tidigare hade inflationen sannolikt varit närmare tvåprocentsmålet, och då hade Riksbanken inte nödvändigtvis behövt hamna på minusränta på tröskeln till lågkonjunktur.
Jag tycker att det är intressant att ingen nämner att när lågräntepolitiken nått vägs ände (noll- eller minusränta, men trots detta ingen eller åtminstone under 2% inflation) så skulle finanspolitiken ha behövt träda in för att stärka efterfrågan i ekonomin och på så sätt gett RB utrymme att normalisera ränteläget.
Istället har finansministrarna, både Borg och Andersson, hållit fast vid att "spara i ladorna" och därigenom saboterat RB:s möjligheter att styra med penningpolitiken. Denna politik har varit ansvarslös då den dels missat chanserna att åtgärda eftersatt infrastrukturunderhåll, eldat på hushållens skuldsättning och kronans försvagning. Eller är det något jag missat?
P.S. Mitt första inlägg på BH, efter många spaltkilometer av förnöjsam läsning. D.S.
Istället har finansministrarna, både Borg och Andersson, hållit fast vid att "spara i ladorna" och därigenom saboterat RB:s möjligheter att styra med penningpolitiken. Denna politik har varit ansvarslös då den dels missat chanserna att åtgärda eftersatt infrastrukturunderhåll, eldat på hushållens skuldsättning och kronans försvagning. Eller är det något jag missat?
P.S. Mitt första inlägg på BH, efter många spaltkilometer av förnöjsam läsning. D.S.