Kendobendo Kendobendo skrev:
Intressant de där med 14% av sin disponibla inkomst. Är det den gemensamma för hushållet då?

I mitt fall blir det: 17% om vi ser till hela hushållet. 28% bara min inkomst. Naturligtvis pratar jag beskattade inkomster som landar i våra plånböcker. Vi är inte som snittet då, egentligen. Kul insikt.

Edit: Räknade lite galet. Måste ju se på snittet över året. Missade detta först.
Data kommer från SCB. Det bör rimligen handla om hushållens utgifter.

Det jag är osäker på är hur SCB räknat med underhåll och renovering. Det lär dock finnas beskrivet hur dom räknat.
 
T Thomas' skrev:
Så räknar vi bort alla 60+, vips så har belåningsgraden ökat till 70-80% i snitt! Tror inte för fem öre att kategorin 30-50 år ligger på 50%.
Individernas nettotillgångar stiger med stigande ålder. Så det är väldigt rimligt att unga bostadsägare har stora lån och att de över 60 har desto mindre.
En del unga har negativa nettotillgångar, iom att de har studielån.

Spridningen för tillgångar och skulder över åldersklasser finns det data från 2007. Därefter är det sämre. Men rimligen har förhållanderna inte ändrats nämnvärt.

De som kommit ned till 50% har nog inte så stor motivation att minska ned skulderna ytterligare. Det skulle minska deras konsumtion och öka på deras redan stora nettotillgångar.
 
  • Gilla
Thomas'
  • Laddar…
Cancerman_777 Cancerman_777 skrev:
Jag vet av erfarenhet och märker att jag tänker lite annorlunda, men min utgångspunkt har alltid varit att jag skall kunna bo i huset ensam även om räntan går upp till över 10 %.
Stiger räntan så lär det bero på att inflationen stiger. Och då lär lönen stiga minst lika mycket.

Dvs det som händer är att relationen mellan lönen och skulden stiger i takt med inflationen. (Eller mer korrekt: i takt med löneökningarna).
Dvs är din bolåneränta 10% så är löneökningarna troligen ca 8%. Det betyder att 8% av din ränta är att betrakta som de facto amortering.

Stiger räntan hyggligt långsamt så blir aldrig detta besvärande, då skulden minskar i relation till lönen varje år, med de facto-amorteringen. När man då kommit upp i 10% bolåneränta så är inte den andel man betalar av disponibel inkomst nämnvärt större än när bolåneräntan var mycket lägre.

För personer som är nya köpare så är dock denna situation besvärlig, och hämmande. Ungefär så hade vi det i slutet på 80-talet. Men det hindrade inte folk att köpa bostäder.
 
D daVinci skrev:
Stiger räntan så lär det bero på att inflationen stiger. Och då lär lönen stiga minst lika mycket.

Dvs det som händer är att relationen mellan lönen och skulden stiger i takt med inflationen. (Eller mer korrekt: i takt med löneökningarna).
Dvs är din bolåneränta 10% så är löneökningarna troligen ca 8%. Det betyder att 8% av din ränta är att betrakta som de facto amortering.

Stiger räntan hyggligt långsamt så blir aldrig detta besvärande, då skulden minskar i relation till lönen varje år, med de facto-amorteringen. När man då kommit upp i 10% bolåneränta så är inte den andel man betalar av disponibel inkomst nämnvärt större än när bolåneräntan var mycket lägre.

För personer som är nya köpare så är dock denna situation besvärlig, och hämmande. Ungefär så hade vi det i slutet på 80-talet. Men det hindrade inte folk att köpa bostäder.
D daVinci skrev:
Data kommer från SCB. Det bör rimligen handla om hushållens utgifter.

Det jag är osäker på är hur SCB räknat med underhåll och renovering. Det lär dock finnas beskrivet hur dom räknat.
Både du och jag verkar ha upplevt kraschen kring 90. Där var inget snack om att lönerna steg i takt med räntan. En tidigare kollega till mig arbetade på ett bolåneinstitut då. Han berättade att folk satt och grät framför honom då de plötsligt fick räntor de inte hade en snöbolles chans i helvetet att klara av. Kraschen 08 som kanske främst drabbade andra länder än Sverige gav också långtgående konsekvenser för de drabbade, och konsekvenserna var inte löneökningar. Krascherna var såklart inte identiska, och får därför också olika utfall. Vidare har vi just nu paradoxen med högkonjunktur OCH negativ ränta (vilket tidigare sedvanligt varit högkonjunktur och hög ränta). Med detta säger jag att jag inte räknar ett skvatt med att någon av oss kan förutse konsekvenserna av nästa incident, vad räntejusteringar genererar eller inte i lönekuvertet, osv. Ja, du kan gissa, men det är inte mer än just en gissning. Då är min gissning exakt lika mycket värd.
 
  • Gilla
heimlaga
  • Laddar…
T
Cancerman_777 Cancerman_777 skrev:
Läs inläggen igen. I synnerhet det första som du anmärkte på.
VA? Samma summa? Det är ju exakt köpesumman som jag hävdar är viktigare än lånegraden.

Och jag hävdar belåningsgraden.

Belåningsgraden talar i mina öron om hur kreditvärdig du är. Kreditvärdigheten är det banken tittar på.

För att förtydliga, vilket jag känner att jag måste. Så spelar väl ingen roll om du har lån på 3.000.000 och tjänar 60.000kr/mån eller 500.000 och tjänar 10.000kr/mån.

Visst summan på räntan är en annan. Men du har antaligen samma möjligthet att spara mer med högre lön när det kommer till kritan.

När det gäller köpesumman så hänger den uppenbarligen ihop med belåningsgraden. Du kan omöjligen låna mer än vad lagstiftad gräns anger, 85% av totalbelopp. Ju mer du kan låna - desto högre kreditvärdighet har du.

Ganska enkelt, har du belåningsgrad 50% på 400.000 i lån, ja då ligger du rätt. Då ska du inte låna mer. Har 50 % belåningsgrad på 6.000.000 jag då ligger du också rätt och skall ej låna mer.

Har du däremot 92% i belåningsgrad på 300.000, jag då har du antagligen tagit dig vatten över huvudet.

Jag anser, till skillnad från dig inte att en faktiskt summa är det viktiga. Utan vad du kan mäkta med.
 
T Thomas' skrev:
Och jag hävdar belåningsgraden.

Belåningsgraden talar i mina öron om hur kreditvärdig du är. Kreditvärdigheten är det banken tittar på.

För att förtydliga, vilket jag känner att jag måste. Så spelar väl ingen roll om du har lån på 3.000.000 och tjänar 60.000kr/mån eller 500.000 och tjänar 10.000kr/mån.

Visst summan på räntan är en annan. Men du har antaligen samma möjligthet att spara mer med högre lön när det kommer till kritan.

När det gäller köpesumman så hänger den uppenbarligen ihop med belåningsgraden. Du kan omöjligen låna mer än vad lagstiftad gräns anger, 85% av totalbelopp. Ju mer du kan låna - desto högre kreditvärdighet har du.

Ganska enkelt, har du belåningsgrad 50% på 400.000 i lån, ja då ligger du rätt. Då ska du inte låna mer. Har 50 % belåningsgrad på 6.000.000 jag då ligger du också rätt och skall ej låna mer.

Har du däremot 92% i belåningsgrad på 300.000, jag då har du antagligen tagit dig vatten över huvudet.

Jag anser, till skillnad från dig inte att en faktiskt summa är det viktiga. Utan vad du kan mäkta med.
Jo, det spelar en vansinnigt stor roll. Att öka din inkomst från 10 kkr för att klara en räntekostnadsökning i de exempel vi nämnt är skitenkelt. Att öka din inkomst så att du skulle klara motsvarande procentuella ränteökning när du tjänar 60 kkr är däremot vansinnigt svårt. Så jo. Det är väldigt avgörande hur stor din absolut bolåneskuld är.
 
D
Har svårt att tro att banken bara kollar på enbart belåningsgraden om de ska avgöra om man är kreditvärdig.
Om man bortser från andra lån och tillgångar så borde ju banken kolla belåningsgraden, värdet på fastigheten men även hur lätt det skulle vara att sälja samt ens inkomst. Gissar jag som amatör som inte har så stor koll.

Hjälpte ju släkting göra i ordning hus ute på landet för det skulle säljas tog väldigt lång tid och målades även om i annan färg för det enligt mäklaren skulle göra det mer intressant för köpare(var inte för det behövde målas om).

Hade ju självklart velat ha mindre lån men känns ändå bra med att man har en låg belåningsgrad och om det skulle behövas går att sälja inom några veckor och inte som släktingens hus på landet som tog runt ett år att sälja.

Vet inte om någon nämnt det men om man ex blir arbetslös så inte säkert att man får 80% av sin inkomst utan kan bli mycket lägre. När jag för flera år sedan blev arbetslös fick jag ut mindre än 50% av tidigare lönnen då man tidigt slog i tacket vet inte om det är samma regler men kan vara värt att tänka på.

En fråga som inte direkt har med ränta men med lånet att göra.
Man får ju bara värdera om vart 5 år finns ju undantag.
Men min fråga är om jag har en värdering från i år säg 5 m kr och så kommer det en krass och huset faller i värde ner till 3 m om man värderingen från i år ligger under 50% av belåningsgraden och inte behöver göra amortering blir det ändring på det nästa år? Tänker borde väl vara åt båda hållen om man bara kan göra en värdering vart 5 år.
 
I Martenw skrev:
Blir det lågkonjunktur så kommer inte räntorna att höjas.....de kommer sänkas hur konstigt det än låter.

Det är just nu obalans i boendekostnad, det ska inte vara billigare att bo i 150 m2 villa med trädgård, än att bo i 50 m2 hyreslägenhet i samma stad. Denna obalans kommer rätta till sig, ska bli intressant att se hur.
Jo, det ska vara billigare att bo i hus som man äger själv.
Det är en av tankarna med att ha eget hus, att kunna påverka sin egen ekonomiska vardag utan att vara beroende av andra som sätter hyror och bestämmer när det skall renoveras.
Enklare att bo i hyreslägenhet, ja, men inte billigare.
 
  • Gilla
Cancerman_777
  • Laddar…
Cancerman_777 Cancerman_777 skrev:
Jag vet av erfarenhet och märker att jag tänker lite annorlunda, men min utgångspunkt har alltid varit att jag skall kunna bo i huset ensam även om räntan går upp till över 10 %. Det lär inte hända att den går upp så mycket på väldigt många år, därför det skulle medföra att en tokstor del av alla som äger fastighet skulle få lämna den, och det innebär att samhället i princip kollapsar (pga fastigheterna blir sålda till vrakpriser = personlig konkurs för extremt många och det är det sista staten vill/kan hantera). Vidare ser jag inte belåningsgraden som speciellt intressant, utan snarare lånesumman. Med en medelinkomst är 700-800 kkr lite av en smärtgräns för att klara ett hus och kunna leva som vanligt ändå. Jag har köpt renoveringsobjekt i kommuner liknande den du tar upp; ca 20000 invånare, inga stora industrier men relativt nära större städer/kommumer med gott om arbetstillfällen. Att ge 300-500 kkr och renovera själv över tid ger ett extremt prisvärt boende med extremt låga kostnader och ytterst realistisk möjlighet att vara skuldfri vid pension.
Så tänker och agerar snåle jag :)

Edit; jag amorterar 4,5 % per år, och jag binder lånen på 1-3 år beroende på vad jag anser är vettigast vid tidpunkten för ombindningen.
Vi tänker väldigt lika märker jag. Jag köper också hellre ett hus som behöver renoveras (nåja, måttligt...). Har länge letat efter något hus som ett äldre par bott i länge, tagit hand om men kanske inte förnyat. Var precis med på en budgivning av ett sådant men det drog iväg för mycket. Jag kan inte motivera mig själv att köpa ett hus som behöver renoveras för att få den standard jag vill ha, när ett nytt nf hus endast kostar 500k till inkl tomt och alla avgifter. Jag får inte ihop den logiken. Vi pratar helt vanliga hus i vanliga villaområden här, ingen sjöutsikt eller annan "lyx".

Får fortsätta leta efter det rätta.. Eller spara ett tag till och bygga nytt, det känns ändå i det här läget som en bättre investering.
 
S sweknox skrev:
Vi tänker väldigt lika märker jag. Jag köper också hellre ett hus som behöver renoveras (nåja, måttligt...). Har länge letat efter något hus som ett äldre par bott i länge, tagit hand om men kanske inte förnyat. Var precis med på en budgivning av ett sådant men det drog iväg för mycket. Jag kan inte motivera mig själv att köpa ett hus som behöver renoveras för att få den standard jag vill ha, när ett nytt nf hus endast kostar 500k till inkl tomt och alla avgifter. Jag får inte ihop den logiken. Vi pratar helt vanliga hus i vanliga villaområden här, ingen sjöutsikt eller annan "lyx".

Får fortsätta leta efter det rätta.. Eller spara ett tag till och bygga nytt, det känns ändå i det här läget som en bättre investering.
En stor skillnad; ett gammalt hus som är ok i stommen och som du bevisligen vet fungerat under x antal decennier kommer att fortsätta fungera "problemfritt". Ett nybyggt hus vet du inte vad det kan föra med sig. Se bara de enstegstätade husen. Need I say more?
 
Cancerman_777 Cancerman_777 skrev:
En stor skillnad; ett gammalt hus som är ok i stommen och som du bevisligen vet fungerat under x antal decennier kommer att fortsätta fungera "problemfritt". Ett nybyggt hus vet du inte vad det kan föra med sig. Se bara de enstegstätade husen. Need I say more?
Jo såklart, fast det finns ju både bra och dåliga hustillverkare båda idag så som tidigare. Det som lockar med nytt hus är låga driftkostnader och underhållsfritt i x antal år + garantier. Man vet vad man har att vänta sig (förutom räntan då).
 
S sweknox skrev:
Jo såklart, fast det finns ju både bra och dåliga hustillverkare båda idag så som tidigare. Det som lockar med nytt hus är låga driftkostnader och underhållsfritt i x antal år + garantier. Man vet vad man har att vänta sig (förutom räntan då).
Absolut. Dock ser jag det som osannolikt att ett 50-100 år gammalt hus har stått ofixat vad gäller konstruktionsproblematiska lösningar alla de åren. Det som varit mindre bra lösningar är troligen fixat. Är det friskt idag, så kommer det troligen att förbli friskt om du inte gör galna/felaktiga renoveringsinsatser. Vad gäller underhållsfritt så får du det även på det du fixar i renoveringen. Det är ju ingen skillnad på om det är nybyggt eller nyrenoverat, annat än att du VET att den gamla lösningen funkar och håller, men de obeprövade vet du inte ett skvatt om. Garantierna har du inte på gammalt hus såklart, men...är entreprenörerna kvar om 10 år så att du kan nyttja garantierna? Tveksamt.
 
  • Gilla
sweknox och 1 till
  • Laddar…
Ja det finns en del att fundera på, och för och nackdelar med det mesta.

Har kollat på två alternativ till nytt och det är Eksjöhus NF eller Fiskarheden och göra lite mer jobb själv och ta in egna hantverkare.

Drömmen är ett timmerhus men då springer det iväg i kalkylen. :rofl:
 
D Daniel_82 skrev:
Har svårt att tro att banken bara kollar på enbart belåningsgraden om de ska avgöra om man är kreditvärdig.
Nej, långivaren tittar på en rad olika saker:
* Belåningsgrad är viktigt pga risken för kreditförlust. Faller panten i värde så ökar risken för kreditförlust med högre belåningsgrad.
* Resterande disponibel inkomst efter att kostnader för uppehälle samt andra åtaganden är betalda. Har man t ex en sommarstuga så har man löpande kostnader för den och får alltså låna mindre. Har man barn har man kostnader för dessa och får alltså låna mindre.
* Bedömt marknadspris för panten. Försöker någon köpa en bostad för högre pris än marknadspris så får man inte låna mer för det.
* Bedömda framtida inkomster. Är man nära pensionsåldern så räknar långivaren snarare med pension än arbetsinkomst.

Den sista punkten är intressant. Att låna mycket när man är 60 går inte så bra.
 
  • Gilla
johel572 och 1 till
  • Laddar…
D
daVinci håller du med mitt inlägg eller var det nej till mitt inlägg?
Om jag var otydlig så var min åsikt att långivaren kollar mer än bara belåningsgraden.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.