Vindskyddsskiva svällt, byta till vindväv?
Hej!
Jag har ett fritidshus som jag håller på och byter träfasaden på för att få till luftspalt. Då byggplatsen kommer utsättas för regn och jag kommer inte kunna byta ut allt på en gång så har jag valt att använda oljehärdad board till vindsskydd. Boarden (oljehärdad masonite) är uppspikad sida vid sida(dvs ej överlapp) med pappspik.
Skivorna ska spikas med en herrans massa spik men jag var osäker på i vilket skick skivorna skulle vara efter regn och ev vinter så valde att spika med kanske 40cm avstånd så att det går att ta bort i värsta fall.
Nu har jag blivit förvånad över hur pass mycket skivorna svällt när de blivit utsatta för regnet och jag är osäker på om det överhuvudtaget är lämpligt att använda denna board till vindtätning då svällningen gör att den lyfter sig mellan spikarna och öppnar upp stora långa glipor i skarvarna mellan skivorna. Jag är osäker på om problemet blir löst (dvs får vindtätt) med fler spikar på dessa redan uppsvällda skivor(ev ta loss och spika om?).
Frågan är nu hur jag kan lösa detta på ett bättre sätt, önskningen är att få till en vägg som tål lite regn under byggtiden och samtidigt är vindtät efteråt. Alternativt om det inte går så åtminstone en lösning där jag kan bygga i små etapper 2-3meter vägg åt gången, med vindväv skulle det bli många skarvar..
Är det möjligt att jag överdriver problemet med glipor mellan skivorna och att det kanske går att täta med nån slags lim i samband med att man tvingar svällningen på plats med fler spikar?
Jag har ett fritidshus som jag håller på och byter träfasaden på för att få till luftspalt. Då byggplatsen kommer utsättas för regn och jag kommer inte kunna byta ut allt på en gång så har jag valt att använda oljehärdad board till vindsskydd. Boarden (oljehärdad masonite) är uppspikad sida vid sida(dvs ej överlapp) med pappspik.
Skivorna ska spikas med en herrans massa spik men jag var osäker på i vilket skick skivorna skulle vara efter regn och ev vinter så valde att spika med kanske 40cm avstånd så att det går att ta bort i värsta fall.
Nu har jag blivit förvånad över hur pass mycket skivorna svällt när de blivit utsatta för regnet och jag är osäker på om det överhuvudtaget är lämpligt att använda denna board till vindtätning då svällningen gör att den lyfter sig mellan spikarna och öppnar upp stora långa glipor i skarvarna mellan skivorna. Jag är osäker på om problemet blir löst (dvs får vindtätt) med fler spikar på dessa redan uppsvällda skivor(ev ta loss och spika om?).
Frågan är nu hur jag kan lösa detta på ett bättre sätt, önskningen är att få till en vägg som tål lite regn under byggtiden och samtidigt är vindtät efteråt. Alternativt om det inte går så åtminstone en lösning där jag kan bygga i små etapper 2-3meter vägg åt gången, med vindväv skulle det bli många skarvar..
Är det möjligt att jag överdriver problemet med glipor mellan skivorna och att det kanske går att täta med nån slags lim i samband med att man tvingar svällningen på plats med fler spikar?
Masonit som ska upp på väggar och vara slät ska alltid fuktas upp (= svälla) innan uppsättning. Gäller även oljeboard såvitt jag förstår. Oljeboarden beter sig precis på samma sätt som vanlig masonite med den skillnaden att den inte tar skada av fukt. (Dvs ungefär som tryckimpregnerat trä som också beter sig precis som vanligt trä, dock utan att ruttna upp lika fort.)
Ju tunnare board desto större risk för att den bucklar sig. Dvs desto tätare mellan spikarna.
Så helst betydligt tjockare masonit än den tunna sladdriga (=billiga) 3 mm boarden, och den ska fuktas upp innan uppsättning. Extra viktigt för utomhusklimat. Sedan tätspikas för att minimera risken för buckling. Det ska också finnas svällutrymme i skarvarna. Typ 3 mm för 120 cm breda skivor tror jag. Fast det får man nog automatiskt om de är uppfuktade när man sätter upp dem.
Asfaboard kan väl vara ett alternativ. För extra regntålighet under byggtiden/öppen exponering kan skarvarna täckas med en överlappande remsa 20-30 cm bred.
Ju tunnare board desto större risk för att den bucklar sig. Dvs desto tätare mellan spikarna.
Så helst betydligt tjockare masonit än den tunna sladdriga (=billiga) 3 mm boarden, och den ska fuktas upp innan uppsättning. Extra viktigt för utomhusklimat. Sedan tätspikas för att minimera risken för buckling. Det ska också finnas svällutrymme i skarvarna. Typ 3 mm för 120 cm breda skivor tror jag. Fast det får man nog automatiskt om de är uppfuktade när man sätter upp dem.
Asfaboard kan väl vara ett alternativ. För extra regntålighet under byggtiden/öppen exponering kan skarvarna täckas med en överlappande remsa 20-30 cm bred.
Tack för utförligt svar, förstår nu att jag inbillat mig att masonitboard varit jämförbart med asfaboard vilket den inte verkar vara. Blir att köra på asfaboarden istället o följa instruktion jag hittat https://ljungbergfritzoe.se/wp-content/uploads/2013/05/Produktblad-Asfaltboard-2016.pdfOldboy skrev:
Tydligen så klämmer man skarvarna med läkt, så att även om man kör stående panel så lägger man stående spikläkt mot skivorna och slipper på så vis dessa glipor som uppkommer vid svällning.
Tror nog att masoniten mkt väl är likvärdig. Du bara missade ett par små detaljer... Hade masoniten varit 12 mm tjock som asfaboarden så hade de nog varit likvärdiga map risken för buckling.
Kan ju tilläggas att oljeboard har använts/kan användas som fasad. (Man vänder den våfflade sidan utåt och spikar listläkt utanpå och målar t ex med Faluröd slamfärg för att efterlikna klassisk torpfasad).Så du har helt rätt i att oljeboard mkt väl tål väderexponering, men den kräver rätt preparering. I de sammanhangen poängteras det också att man helst ska ha så tjock masonit som möjligt för att minimera risken för buckling.
Kan ju tilläggas att oljeboard har använts/kan användas som fasad. (Man vänder den våfflade sidan utåt och spikar listläkt utanpå och målar t ex med Faluröd slamfärg för att efterlikna klassisk torpfasad).Så du har helt rätt i att oljeboard mkt väl tål väderexponering, men den kräver rätt preparering. I de sammanhangen poängteras det också att man helst ska ha så tjock masonit som möjligt för att minimera risken för buckling.