Den kritiska faktorn för att lyckas är inte erfarenhet.
Den kritiska faktorn är rätt inställning till arbete "det här skall gå så nu frågar vi NN och PP om råd och sedan bygger vi" i stället för "det här kan vi inte så det här undviker vi".
Den kritiska faktorn är rätt inställning till arbete "det här skall gå så nu frågar vi NN och PP om råd och sedan bygger vi" i stället för "det här kan vi inte så det här undviker vi".
Jamenvisst! Det är fråga om ett mindset. Bara. Håller helt med. Trots att man har det (vilka vi är många som har här på forumet) så tappar man emellanåt kanske ibland sugen och inser att man måste vila eller bara göra något helt annat. Instämmer med övriga, vill absolut inte avråda för det är en häftig grej, men ni ska vara medvetna om vad ni ger er in på och vara överens.H heimlaga skrev:
Saken är tyvärr den att man nog inte kan veta vad man ger sig in på i en sån här sak hur mycket folk än talar om detta för en innan. Det måste upplevas. Sedan kommer man fram till hur glad och tacksam man är att man gjorde det, men inser att man aldrig skulle gjort om det om man hade vetat innan hur jobbigt det skulle bli...
Ja det är förbaskat mycket arbete och krångel och problem och konflikter....... men då man har klarat av det känns det bra att ha ett hus med små skulder.
Fast...... eftersom man inte orkar göra det fler gånger gäller det att välja ett hus där man vet att man vill bo kvar tills de bär ut en med fötterna först.
Fast...... eftersom man inte orkar göra det fler gånger gäller det att välja ett hus där man vet att man vill bo kvar tills de bär ut en med fötterna först.
Ja, gör en budget och dubbla det. Slår aldrig fel, tyvärrM Madelenh skrev:
Det finns en hel del att tänka på och ta ställning till innan man ger sig på ett sådant projekt.M Madelenh skrev:
Med tanke på att ni vill köpa ett billigt hus som har renoveringsbehov, så förmodar jag att ni inte har obegränsat med pengar. Och då är det klokt att renovera själv, av flera orsaker.
Dels vet ni precis vad som har gjorts och hur det har gjorts, dels sparar ni mycket pengar på att göra det själva. Ha också i åtanke att vi går mot sämre tider med lägre huspriser och högre räntor. Så att leja bort stora renoveringar och tro att man får igen pengarna om 5-10 år kan vara fel. Dvs. ännu en anledning till att göra så mycket som möjligt själv.
Men att renovera själv har också ett pris. Som många skriver så kommer det garanterat tära på förhållandet, såvida ni inte är självplågare bägge två. Det är oundvikligt. Stora delar av huset kommer säkert vara upp och ner längre perioder, ni kanske därför saknar rum och utrymme. Det kan bli en del bråk p.g.a sådana småsaker. Verktyg och annat skräp som ligger framme som man snubblar på och sådant där smått kan snabbt trigga igång bråk när bägge redan är utmattade och är på spänn.
Men så gäller samma sak även dålig ekonomi. Anta att ni köper ett färdigrenoverat hus eller rent av bygger nytt. Ja, då blir det mesta smidigt, men istället får ni sämre ekonomi och stora lån. Sådan stress är heller inte bra för hälsan.
Så tänk igenom vilket av alternativen pest eller kolera som är mest tolererbart, och detta skriver jag återigen med tanke på att ni funderar på att köpa ett gammalt renoveringsobjekt för en "billig peng", något som man knappast siktar in sig på om man har alla pengar i världen.
Ställer er även frågan hur länge ni planerar att bo där. Är det okej att bo där livet ut, så är det lättare att satsa flera på på renovering, än om man bara skall bo där i några år. Det finns alldeles för många som köper renoveringsobjekt, renoverar sönder sig själva i 4-5 års tid, sen säljer de skiten av ren utmattning, när de äntligen har fått ordning på allt
Hade jag varit er, så hade jag renoverat, beroende på vad som skall göras. Är det för omfattande så vet jag ej om jag hade gett mig in på det idag. Den som har renoverat i flera, eller kanske många, år, vet mycket väl vad jag pratar om
...det tär på en!Fast å andra sidan har man det gott ekonomiskt i långa loppet, och det är ju en stor fördel och frihet.
Om ni är oerfarna att renovera och killen är tveksam till detta så blir det med massa hantverkare och i det konjunkturläget som är nu blir det jäkligt dyrt.
Renovera hus med hantverkare är bättre i lågkonjunktur då det är enkelt att få tag i hantverkare till vettiga priser.
Renovera själv kan man göra oavsett konjunkturläge.
Renovera hus med hantverkare är bättre i lågkonjunktur då det är enkelt att få tag i hantverkare till vettiga priser.
Renovera själv kan man göra oavsett konjunkturläge.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 839 inlägg
Jag tänker såhär; skulle du med hjälp av farsan, vänner och andra klara av att renovera det själv? Kan du tänka dig att lägga ner arbetet på huset själv? I så fall go for it. Jag äger båda mina hus själv, och min sambo letar också ett eget hus. Självklart hjälps vi åt med varandras åtaganden, men jag kommer ALDRIG att samäga ett hus med någon. Kompromisser är den garanterade genvägen till osämja; båda blir missnöjda.
Det där är nog en personlighetsfråga, i våras (?) var det en tråd från en vars sambo/make ägde huset och hen gillade inte alls att känna sig som inneboende och att inte kunna vara med och bestämma om renoveringar, dvs. inte kunna vara med och kompromissa om hur det ska bli framöver.
Jag är nog likadan, ska vi bo i något tillsammans ska vi äga och bestämma tillsammans, samt alla diskussioner om val och kompromisser under åren har väl snarast fått oss att komma närmare varandra. Om en av oss ständigt var missnöjd för att alla beslut togs av den andra skulle vi nog ha separerat för länge sen.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 839 inlägg
Det ena utesluter inte det andra. Det handlar aldrig om att köra över den andra, men någonstans måste ansvaret ligga och därmed också beslutsmandatet. Två kockar gör inte dubbelt så god soppa. Men visst, det passar inte alla att göra som vi.BirgitS skrev:
Du får ursäkta min "korkade" fråga, men hur går det ihop att man är sambo och att parterna trots det skall ha varsitt (eller flera) eget hus? Vad är vitsen, vad är poängen?
Tänker ni bo i varsitt hus, men fortsätta kalla er sambor när din sambo har hittat ett "eget" hus, som du skriver? Eller tänker ni bo tillsammans samtidigt som ett av era hus bara står tomt, eller är uthyrt? Eller tänker ni bo ena veckan i ena huset, och andra veckan i andra? Eller hur får ni ihop detta?
Du får ursäkta min dumma fråga, men jag förstår inte riktigt själva grejen
...en sak är om man vill ha skild ekonomi och om man inte är bekväm med att huset står på bara ena parten eller den andra, men en annan sak när sambor vill äga varsitt hus? Det får jag inte ihop riktigt (med reservation för att man bara helt enkelt vill äga ett hus själv för sakens skull och sedan hyr ut det hus man inte bor i, varför man nu skulle vilja göra så, när det ju finns bättre sätt att investera pengar osv.)...Man får också ha i åtanke att man ju bara kan vara folkbokförd på en adress. Vem skall äga huset man är folkbokförd på, exempelvis?
Ja, är bara lite nyfiken som sagt, så ursäkta än en gång för min fråga
Men det kan ge en soppa som båda tycker är god till skillnad från en soppa som en gillar jättemycket och en tycker smakar illa.
Vi har under alla år haft gemensamt ansvar och beslutat gemensamt. Vissa saker har tagit mycket lång tid att besluta om men till slut har vi kommit fram till något som vi båda är nöjda med.
Det där är det typiska när ena parten har makt över den andra. Oftast handlar det om en ren ekonomisk fråga, att den styrande partnern har betydligt mer pengar än den andra och på så sätt har makten. Det kan också handla om högre status, men det är inte på långa vägar lika vanligt (dock går hög status och bra ekonomi ofta hand i hand).
Oavsett så brukar sådana relationer ofta bildas genom att den undergivna parten har nästlat sig in hos den mer framgångsrika parten just för att få ett bättre liv. Det är en form av bedrägeri, dock mer subtila och inte alls lika planerade som bedrägerier är i normala fall. I många, kanske de flesta, fall så begriper den "utsatte", dvs. den med bättre ekonomi, att den väljs just av den ekonomiska anledningen och är i samförstånd med detta. Då kan det inte ens räknas som bedrägeri utan det blir som ett tyst samförstånd mellan två parter. Inte sällan är det just den mäktiga parten som faktiskt söker efter en mer undergiven part av olika anledningen (kanske vill kunna känna sig mäktig, kanske vill ha full makt och kunna styra som den vill och få den frihet som det innebär, osv.). I en del fall (möjligen många fall) begriper inte den mäktiga parten att den är vald för sin ekonomi och framgång, utan tror på allvar att den väljs ut av ren kärlek.
Och i några extremt få fall, så sker det av äkta kärlek, men det är nog dessvärre inte många fall.
Ingenting är svart och vitt och det finns även nyanser och andra anledningar som kan leda till samma situationer och resultat. Ha detta i åtanke.
Men oavsett så är förhållanden där man har en sådan, orättvis, uppdelning, EJ jämställda. Ett sådant ojämställt par kanske oftast visar att de är jämställda utåt, de de skäms för verkligheten, men bakom stängda dörrar är förhållandet en annan.
Det finns liksom ingen vettig anledning till att inte dela allt med den människa man säger sig älska och säger sig vilja vara tillsammans med livet ut. För om inte så är fallet, att man kan tänka sig dela allt, ekonomi, ansvar, rättigheter osv. så anser man att den andra parten inte är pålitlig eller på annat sätt i samma nivå som en själv.
Och även om man inte är på samma nivå vad gäller precis allt, så skall ändå tillkortakommanden jämnas ut på andra sätt så förhållandet blir rättvist i slutändan.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 839 inlägg
Nu blir det tråkigt, men också verkligt. Jag ägde ena huset långt innan vi träffades och var mitt i affären med mitt andra hus när vi blev tillsammans. Visst, jag kunde gjort en fruktansvärd uträkning på vad jag investerat, prisuppgång, osv och låtit henne köpa in sig i mitt första hus, men hon har inte valt att köpa hus där. Det har jag gjort, för jag ville bo där. Då blir det lite märkligt anser jag. Vidare så är jag trygghetsnarkoman, och som vi alla vet så slutar 90 % av alla relationer med separation. Jag är inte beredd att köpa ut eller tvingas lämna huset som jag valt ut och som jag renoverat enkom för att en relation tar slut.Martin_B skrev:
Du får ursäkta min "korkade" fråga, men hur går det ihop att man är sambo och att parterna trots det skall ha varsitt (eller flera) eget hus? Vad är vitsen, vad är poängen?
Tänker ni bo i varsitt hus, men fortsätta kalla er sambor när din sambo har hittat ett "eget" hus, som du skriver? Eller tänker ni bo tillsammans samtidigt som ett av era hus bara står tomt, eller är uthyrt? Eller tänker ni bo ena veckan i ena huset, och andra veckan i andra? Eller hur får ni ihop detta?
Du får ursäkta min dumma fråga, men jag förstår inte riktigt själva grejen
Man får också ha i åtanke att man ju bara kan vara folkbokförd på en adress. Vem skall äga huset man är folkbokförd på, exempelvis?
Ja, är bara lite nyfiken som sagt, så ursäkta än en gång för min fråga
Nej, vi tänker bo tillsammans, men kanske i te fast i ett hus av dem vi äger, utan kanske flytta runt som det behagar oss. Uthyrning är absolut en tanke, och någon form av inkomst Blir det på de hus som inte brukas för tillfället.
Jag tycker absolut inte det är en dum fråga. Vi vet att vi tänker och lever okonventionellt. Ja, vi har separat ekonomi också. Det är ännu en mycket stor faktor till separationer. Att båda äger minst vars ett boende ger ju enorm trygghet till båda, ifall det värsta av värsta skulle hända. Då kan man packa det nödvändigaste och vara borta på några minuter.
Nja...bättre sätt att investera pengar är svårt att hitta
Du har noll och ingenting att be om ursäkt för. Allting kokar ner till trygghet, investering, få som man vill utan att behöva göra avkall på annat, osv. Helt enkelt att förverkliga sig själv på det sätt man själv vill.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 839 inlägg
Ja, men sannolikheten är inte hög. Båda får offra saker, och det är jag inte intresserad av att göra.
Jag vill inte enkom vara nöjd. Jag vill känna att det är det bästa för mig.
Ojämlika förhållanden i form av status eller pengar behöver inte alls betyda att man har olika åsikter om hur renoveringar ska göras eller vilket slutresultat som är målet.
Det är rätt bra att ha samma smak och tidshorisont oavsett vem som betalar.
Och kompromiss har för mig en lite negativ klang. Det kan likaväl innebära att ingen blir nöjd.
Det är rätt bra att ha samma smak och tidshorisont oavsett vem som betalar.
Och kompromiss har för mig en lite negativ klang. Det kan likaväl innebära att ingen blir nöjd.