Tätvuxen furu?
Det pratas till och från, inte minst i samband med fönster, om att det inte går att få tag på tätvuxet virke nuförtiden och att allt nytillverkat omgående kommer att ruttna bort p.g.a. detta.
Jag råkade få syn på några små träbitar möbeltorr furu (O/S kvalitet tror jag det var) därhemma som var över från något projekt och tog några bilder innan dessa åkte till vedhögen. Nog tycker jag att de ser ganska täta ut men jag har ingen större erfarenhet av vad man ska förvänta sig eller vad som räknas som tätt. Helt klart är det tätare mellan årsringarna än på reglar från bygghandeln men det är ju ingen överraskning. Däremot så var tätheten inget jag funderade på eller tittade efter när jag köpte brädorna.
Så vad säger expertisen, är detta att betrakta som tätvuxet?
Jag råkade få syn på några små träbitar möbeltorr furu (O/S kvalitet tror jag det var) därhemma som var över från något projekt och tog några bilder innan dessa åkte till vedhögen. Nog tycker jag att de ser ganska täta ut men jag har ingen större erfarenhet av vad man ska förvänta sig eller vad som räknas som tätt. Helt klart är det tätare mellan årsringarna än på reglar från bygghandeln men det är ju ingen överraskning. Däremot så var tätheten inget jag funderade på eller tittade efter när jag köpte brädorna.
Så vad säger expertisen, är detta att betrakta som tätvuxet?
Det där ser ut som den idealiska årsringsbredden skulle jag säga.
Tätvuxen furu finns men tillgången är mindre än förr och det som finns blir ofta massaved eller byggnadsvirke eller någonting annat där det skulle duga med den sämre sortens virke som nu ofta blir snickarvirke. Tokigt men sant.
Vi odlar egen tätvuxen furu i egen skog........ tyvärr är de största tallarna bara omkring 100 eller 120 år så jag kommer att vara en gammal gubbe innan de är riktigt avverkningsmogna om sisådär 40 år.
Tätvuxen furu finns men tillgången är mindre än förr och det som finns blir ofta massaved eller byggnadsvirke eller någonting annat där det skulle duga med den sämre sortens virke som nu ofta blir snickarvirke. Tokigt men sant.
Vi odlar egen tätvuxen furu i egen skog........ tyvärr är de största tallarna bara omkring 100 eller 120 år så jag kommer att vara en gammal gubbe innan de är riktigt avverkningsmogna om sisådär 40 år.
Men jag förstår inte riktigt vad du menar? Först säger du att man måste köpa på en liten såg. Sen får du reda på att det kommer från Fredricsons. Då skriver du att man kan fynda en enstaka sådan bit på den vanliga brädgården?useless skrev:
Vad är den vanliga brädgården? Byggmarknad? Där kommer du inte att hitta sågad furu. Om den vanliga brädgården är Fredricsons eller motsvarande grossist för snickerivirke så är detta såklart inget undantag alls. Där kommer du att hitta furu med både glesare och tätare mellan årsringarna.
Det är en ganska jobbig och seglivad myt att det inte finns bra virke längre. Visst finns det mycket virke som fällts alldeles för tidigt och/eller har fått växa för fort, men det finns fortfarande massor av hur fint virke som helst att köpa - men det kostar självklart mer för torkad snickerifuru än för byggreglar av gran.
Med det sagt så är furu o/s den billigaste furun som Fredricsons säljer. Däremot innebär det inte att alla dyrare varianter av furu har tätare mellan årsringarna - bredden mellan årsringarna är bara en av flera viktiga faktorer när man ska välja rätt virke.
Det jag menar är att om man vill vara säker på att få tag på den kvalitet man behöver så vänder man sig till någon som har det i sortimentet eller som kan ta fram det på beställning.
Men man kan ju även chansa och åka till det vanliga byggvaruhuset. Med lite tur och tålamod kan man säkert hitta någon enstaka bräda där som håller rätt kvalitet.
Men man kan ju även chansa och åka till det vanliga byggvaruhuset. Med lite tur och tålamod kan man säkert hitta någon enstaka bräda där som håller rätt kvalitet.
Det där ser tätvuxet ut! Jag tillåter mig att förmätet citera mig själv från fönstertråden:
"Ek, som växt fort, och följaktligen har breda årsringar, är starkare än den med smala ringar. ty porerna äro ekens svaga, och de mellanliggande vedhvarfven dess starkare del; ju bredare årsringarne blifva, desto längre komma alltså porerna från hvarandra."
Täta årsringar är inte allt! Att sortera virke och använda rätt virke till rätt sak är en konst, som även existerar idag.
För gemene man är det dock idag betydligt lättare att skaffa standard byggvirke än fint snickerivirke. Så många "Byggmax för finsnickare" finns det ju inte precis. Och grossister som Fredricsons riktar sig inte till privatpersoner. Dessutom gick kvalitén ner på t.ex. det virke som användes till fönster på 60/70-talet enligt citatet ovan. Det kan ju vara några av förklaringarna till myten om att det inte finns bra virke idag.
Många torpare förr hade säkert inte alltid heller så bra virke att bygga sina torp med, men de har ju för länge sedan ruttnat bort.
Apropå årsringar så läser jag i Rothsteins Allmänna byggnadsläran från 1875:Microkatten skrev:
"Ek, som växt fort, och följaktligen har breda årsringar, är starkare än den med smala ringar. ty porerna äro ekens svaga, och de mellanliggande vedhvarfven dess starkare del; ju bredare årsringarne blifva, desto längre komma alltså porerna från hvarandra."
Täta årsringar är inte allt! Att sortera virke och använda rätt virke till rätt sak är en konst, som även existerar idag.
För gemene man är det dock idag betydligt lättare att skaffa standard byggvirke än fint snickerivirke. Så många "Byggmax för finsnickare" finns det ju inte precis. Och grossister som Fredricsons riktar sig inte till privatpersoner. Dessutom gick kvalitén ner på t.ex. det virke som användes till fönster på 60/70-talet enligt citatet ovan. Det kan ju vara några av förklaringarna till myten om att det inte finns bra virke idag.
Många torpare förr hade säkert inte alltid heller så bra virke att bygga sina torp med, men de har ju för länge sedan ruttnat bort.
Ja, där klarar sig ju min bit med råge.
Detta är nog något som många glömmer både vad gäller byggnader och möbler. Det som inte byggdes på ett bra sätt eller med sämre material finns helt enkelt inte kvar att se. Därför är det lätt att inbilla sig att allting var bättre gjort förr.
Jag undrar det jag. Woody bygghandel som är störst här i stan har allt tänkbart konstruktions-/byggvirke som finns — allt är gran. Och det är sisådär torrt om man nu får för sig att försökra snickra med det. Ek, björk, bok osv förekommer som hyvlat listvirke i olika dimensioner. Punkt.
Snickeritorrt virke i furu med vare sig glesa eller täta årsringar är lika obefintligt som fyra meter långa och trettio centimeter breda mahognyplank. Möjligtvis (men det vet jag inte) kan man beställa torkat furuvirke men i så fall får man nog ta det leverantören har behagat skicka.
Kort sagt — här finns ingen möjlighet att åka till byggvaruhuset och leta dugligt virke av snickerikvalitet, för det finns inte. Och det gäller tyvärr inte bara för min lilla stad, har helt enkelt aldrig stött på virke avsett för någon form av finsnickeri på ett byggvaruhus någonsin, över huvudtaget. Men vi har kanske olika erfarenheter...
//Ronnie
S
sinuslinus
Träskalle
· Östergötlands län
· 5 012 inlägg
sinuslinus
Träskalle
- Östergötlands län
- 5 012 inlägg
Man måste skilja på bandporiga och ströporiga träslag. Skillnade i densitet avspeglar sig i egenskaperna. Bandporiga (tex ek, ask och alm) får ökad densitet när de växer frodigt och glest mellan årsringarna. För ströporiga träslag (furu, gran) är det tvärtom.
Bästa furun jag köpt, köpte jag på Bauhaus i en hög med "Granregel 35x120, 8.95kr/m". Hade letat Uppsala runt efter lämpligt virke att laga i ett gammalt furugolv med. Visst kunde jag beställt av en lokal såg, men jag ville få ihop golvet någorlunda fort och hade inte tid att vänta. När jag egentligen gett upp gick jag in på Bauhaus för att handla lite annat och fick syn på mycket fin furu i en bunt. Frågade personalen vad det var i bunten och de läste innantill på skylten enligt ovan. Så då kostar den 8.95kr/m, sa jag. Jo, det stämmer, sa dom. Lastade så mycket jag någonsin fick plats med på släpet och biltaket. Rakt, vackra färger och ingen svartkvist.
Annars ordnar jag furu via en lokal såg som har eget hyvleri. De hyvlar upp det jag behöver eller säljer ur sitt råmaterial. Har också tillgång till solosåg och gott om skärgårdstallar. De är oftast väldigt tätvuxna, men också oftast väldigt sneda och vindpinade. Visst är det vackert virke, men oj vad det slår sig när det torkar.
Annars ordnar jag furu via en lokal såg som har eget hyvleri. De hyvlar upp det jag behöver eller säljer ur sitt råmaterial. Har också tillgång till solosåg och gott om skärgårdstallar. De är oftast väldigt tätvuxna, men också oftast väldigt sneda och vindpinade. Visst är det vackert virke, men oj vad det slår sig när det torkar.
Ja, det gäller att kunna tolka årsringarna rätt!S sinuslinus skrev:
När jag surfar runt får jag uppfattningen att det endast är lövträden som delas upp i band- respektive ströporig?
Hittade en beskrivning här om årsringars bildande i olika typer av träd:
"Olika trädslag bildar årsringar på olika sätt, vilket i sin tur påverkar virkets egenskaper och utseende. Barrträd och lövträd skiljer sig åt, där barrträden under våren skapar en lätt, ljus ved och fortsätter med detta så länge det är rätt förutsättningar i temperatur och nederbörd, så kallad vårved. Denna ved har tunnväggiga svaga fibrer med låg densitet och hög vätskepermeabilitet. När växtprocessen avtar under sommaren bildas ett lager tätare och mörkare ved: sommarved. Fibrerna i denna ved har tjocka och starka fiberväggar med tre gånger högre densitet än vårveden. Dessutom har sommarvedsfibrerna låg vätskepermeabilitet. Hos så kallade ströporiga träslag som björk, bok, lönn, asp och al spelar tillväxten ingen större roll för densiteten men hos så kallade ringporiga träslag som ek, ask och alm gäller det omvända: ju högre tillväxt, desto högre densitet."
Dendrokronologi kan t.o.m., baserat på årsringarna, bestämma trädets växtplats och när det avverkades. Fantastiskt!
Nordiska museet/Riksantikvarieämbetet gav under 80-talet ut en skrift som hette "Var virket bättre förr?". Baserat på bl.a. gamla frågelistor till då verksamma timmermän beskriver skriften hur man hanterade timmer i slutet av 1800-talet. Hur urval av träd gick till, barkning, torkning o dyl. Utan att egentligen göra en jämförelse med modern timmerhantering så drar man slutsats att
"Traditionell och modern virkeshantering skiljer sig på flera sätt. Förr skulle virket bl a vara vinterfällt, tätväxt och lufttorkat . Sådana krav, som tidigare ansågs helt avgörande för virkets beständighet , har idag frångåtts . Huvuddelen av den nuvarande virkesproduktionen uppfyller inte heller. de kvalitetskrav man förut ställde på ett fullgott material.
Problemen med träkvaliteten i dagens byggande gör det motiverat att närmare studera den gamla kunskapen . De delar av virkeshanteringen, som förr ansågs kvalitetsfrämjande, bör analyseras . Man bör undersöka i vilka sammanhang det är viktigt att använda virke som fyller äldre kvalitetskrav. Den begränsade produktion av sådant virke, som trots allt ännu finns kvar, bör tillvaratagas . De praktiska och administrativa frågor , som utgör hinder för en ökad användning av detta virke, bör lösas ."
Ytterligare jämförelser mellan traditionell och modern virkeshantering görs i skriften "Trä - byggnadsmaterial förr och nu", även den utgiven av bl.a. RAÄ på 80-talet. En poäng där är att trävaror har gått mot mer vad de kallar syntetiska trämaterial - plywood, limträ m.fl. - och att den enskilda virkeskvalitén inte är så kritisk för den typen av produkter.
En anknytning till årsringar görs i den senare nämnda skriften, som visar bilder på tre olika furubitar med olika antal årsringar per cm, och skriver
"Snitt genom tre stycken träbitar med samma mått men med helt olika egenskaper. Den mycket glesvuxna, 2 årsringar per cm, har en densitet av 0,343, den mycket tätvuxna, 9 årsringar per cm, har densiteten 0,609 och den längst till höger, 5 årsringar per cm, 0,625. Trästycket längst till höger är alltså tyngre än det tätvuxna i mitten. Anledningen är att det innehåller mera kåda och hartser vilket gör det lämpligt till fönsterträ o d."
Här dyker det alltså upp igen: det gäller att tolka årsringar korrekt!
"Traditionell och modern virkeshantering skiljer sig på flera sätt. Förr skulle virket bl a vara vinterfällt, tätväxt och lufttorkat . Sådana krav, som tidigare ansågs helt avgörande för virkets beständighet , har idag frångåtts . Huvuddelen av den nuvarande virkesproduktionen uppfyller inte heller. de kvalitetskrav man förut ställde på ett fullgott material.
Problemen med träkvaliteten i dagens byggande gör det motiverat att närmare studera den gamla kunskapen . De delar av virkeshanteringen, som förr ansågs kvalitetsfrämjande, bör analyseras . Man bör undersöka i vilka sammanhang det är viktigt att använda virke som fyller äldre kvalitetskrav. Den begränsade produktion av sådant virke, som trots allt ännu finns kvar, bör tillvaratagas . De praktiska och administrativa frågor , som utgör hinder för en ökad användning av detta virke, bör lösas ."
Ytterligare jämförelser mellan traditionell och modern virkeshantering görs i skriften "Trä - byggnadsmaterial förr och nu", även den utgiven av bl.a. RAÄ på 80-talet. En poäng där är att trävaror har gått mot mer vad de kallar syntetiska trämaterial - plywood, limträ m.fl. - och att den enskilda virkeskvalitén inte är så kritisk för den typen av produkter.
En anknytning till årsringar görs i den senare nämnda skriften, som visar bilder på tre olika furubitar med olika antal årsringar per cm, och skriver
"Snitt genom tre stycken träbitar med samma mått men med helt olika egenskaper. Den mycket glesvuxna, 2 årsringar per cm, har en densitet av 0,343, den mycket tätvuxna, 9 årsringar per cm, har densiteten 0,609 och den längst till höger, 5 årsringar per cm, 0,625. Trästycket längst till höger är alltså tyngre än det tätvuxna i mitten. Anledningen är att det innehåller mera kåda och hartser vilket gör det lämpligt till fönsterträ o d."
Här dyker det alltså upp igen: det gäller att tolka årsringar korrekt!