Person A har två vuxna barn, B och C. Barnet B har tänkt köpa hus med 1 miljon i kontantinsats, 1 miljon banklån och 2 miljoner i ett räntefritt lån från sin förälder A. Föräldern A har tillgångar på minst 4 miljoner. Det andra barnet C är överens om upplägget.

Hur ska man skriva detta för att det ska vara juridiskt korrekt? Banken vill väl ha huset som säkerhet för bankens lån?
 
BirgitS
Anlita en jurist så att det blir som önskat även när barnet B eller föräldrarna dör och vid allt annat som kan inträffa. Kan ju finnas andra lösningar som fungerar bättre t.ex. förskott på arv.

Naturligtvis vill banken ha ett pantbrev på lånebeloppet som säkerhet, men jag förstår inte riktigt hur du tänker att det har någon betydelse i detta sammanhang.
 
Hur vill föräldern A göra med säkerhet och känner den att den behöver det? Hur och när ska lånet till föräldern betalas?
Om lånet ska betalas långt senare i framtiden så ju det säkrast för föräldern att man skriver att den äger halva huset.
Ska lånet till föräldern betalas kontinuerligt så blir det mer komplicerat då andelen av huset som föräldern äger kommer att kontinuerligt minska.
Kontakta en juristbolag - de kan erbjuda kostnadsfri rådgivning.
 
En sak man bör ha i åtanke här är att räntefriheten ev. kan anses vara förskott på arv. Den dag A går bort så kan ev. barn C kräva att arvet till B skall minskas med ett belopp som motsvarar räntan under de år lånet har löpt.

Jag tror att man kan skrivas i skuldbrevet att denna nollränta inte skall anses vara förskott på arv, det bör man ta hjälp med att formulera. Och det kanske inte ens behövs. Vanliga gåvor räknas automatiskt som förskott på arv, men jag är inte säker på hur man ser på en nollränta.

Även om barnen B o C idag är överens, så kan mycket hända under kanske 30 år eller mer, tills det är dags för arvskifte efter A. Det kan finnas nya familjekonstellationer, där ev. konflikter drivs av människor ni inte ens känner idag.
 
  • Gilla
Herr hatt
  • Laddar…
L Lexii skrev:
Hur vill föräldern A göra med säkerhet och känner den att den behöver det? Hur och när ska lånet till föräldern betalas?
Om lånet ska betalas långt senare i framtiden så ju det säkrast för föräldern att man skriver att den äger halva huset.
Ska lånet till föräldern betalas kontinuerligt så blir det mer komplicerat då andelen av huset som föräldern äger kommer att kontinuerligt minska.
Kontakta en juristbolag - de kan erbjuda kostnadsfri rådgivning.
Varför skulle föräldern äga en del av huset? Det räcker väl att det finns ett skuldbrev. En formell säkerhet med dyra pantbrev, brukar man nog inte bry sig om inom familjer. Om vi antar att lånet löper så länge A lever, så finns det ju inte jättestora skäl att oroa sig över om pengarna försvinner.
 
H hempularen skrev:
En sak man bör ha i åtanke här är att räntefriheten ev. kan anses vara förskott på arv. Den dag A går bort så kan ev. barn C kräva att arvet till B skall minskas med ett belopp som motsvarar räntan under de år lånet har löpt.

Jag tror att man kan skrivas i skuldbrevet att denna nollränta inte skall anses vara förskott på arv, det bör man ta hjälp med att formulera. Och det kanske inte ens behövs. Vanliga gåvor räknas automatiskt som förskott på arv, men jag är inte säker på hur man ser på en nollränta.

Även om barnen B o C idag är överens, så kan mycket hända under kanske 30 år eller mer, tills det är dags för arvskifte efter A. Det kan finnas nya familjekonstellationer, där ev. konflikter drivs av människor ni inte ens känner idag.

Räntan precis som inflationen tas inte hänsyn till när det gäller arv. Exempelvis - säg att för 50 år sedan var en lägenhet värd 30 000:- - om du fick 30 000 som förskott på arv och sedan köpte lägenheten av föräldrarna så är det 30000 även 50 år senare. Om du skulle fått lägenheten som förskott på arv så är det värdet på den när föräldrarna dör.
Därmed problematiken om man t.ex låter förälderns äga halva huset som säkerhet - då värdet på huset kan öka.
 
  • Gilla
Jan Gustavsson
  • Laddar…
H hempularen skrev:
Varför skulle föräldern äga en del av huset? Det räcker väl att det finns ett skuldbrev. En formell säkerhet med dyra pantbrev, brukar man nog inte bry sig om inom familjer. Om vi antar att lånet löper så länge A lever, så finns det ju inte jättestora skäl att oroa sig över om pengarna försvinner.
Skuldebrev kan räcka - ja, om föräldern inte har något behov av säkerhet alls.
Skuldebrev har ingen säkerhet - så rent krasst om barnet går i personlig konkurs så får inte föräldern tillbaka någonting, för banken kommer ta huset. Nu är ju det osannolikt, med tanke på en egen insats på 1 miljon, men, men...
 
Konkursfallet tänkte jag inte på. Det kan vara ett skäl att ta ut pantbrev, även om lånet är inom familjen. Då tror jag att föräldern får ut sina 2 milj, även före en ev. skatteskuld.
 
Jag skulle inte vilja göra det upplägget av den enkla anledningen att det är risk för att syskonen blir ovänner i framtiden. Även om det andra barnet inte begriper sig på nuvärde, kapitalkostnad osv finns risken att han gör det i framtiden, eller att hans partner gör det, och då blir det osämja.
Frågan är då vad man gör istället?
Om föräldern vill vara utan 2 miljoner fram till sin död kan han ju lika gärna gå in som delägare. Och om han inte ens vill ha pengarna efter sin död kan han lika gärna ge bort dom som förtida arv, men då har vi det där med nuvärde och kapitalkostnad igen.

Det mest rättvisa är om det andra barnet får låna lika mycket till samma ränta. Kanske har han ingen bostad ännu, men om han köper inom några år är det ett tänkbart upplägg.
 
A
Snälla, gör ingenting som gör att det blir orättvis mellan barn B och C!!!

Hur man än gör så riskerar det att bli tjafs efteråt. Barn C kanske känner sig pressad att säga ok till upplägget för familjefridens skull men kan ändå skapa stora sprickor inom familjen. Om förälder A skriver ett räntefritt lån till barn B så måste förälder A ha så stora ekonomiska marginaler att A även kan ge barn C ett räntefritt lån på 2 miljoner. Har A bara tillgångar på 4 miljoner tycker jag inte det här låter som en bra ide.

En sak som kan ställa till det rejält är att det kan vara en bostadsbubbla på gång i hela landet. Det är inte alls säkert att huset är värt lika mycket om några år som det är nu. Skulle B få ekonomiska problem så är det inte alls säkert att varken banken eller A får tillbaka några pengar.

En annan sak som jag verkligen vill varna för är också Sambolagen. Nu skriver TS ifs inte om husköpet B's husköp beror på att hen tänker bilda familj och om det finns någon partner till B men det är ju en vanlig anledning till att någon köper hus. Tänk på att den partner som B flyttar in i huset med också äger halva huset om det inte finns ett äktenskapsförord eller att B har avtalat bort Sambolagen.

Personligen hade jag sagt till mina barn att ni får vänta med att köpa hus tills ni kan betala för det själva.
 
Varför inte bara ge det andra barnet ett månadssparande motsvarande vad räntan på lånet borde varit? Typ 1200 i månaden eller nåt.
1% * 0.7 * 2 000 000 / 12
 
Tack för input!

Först och främst ska jag säga att det finns inga potentiella konflikter över själva upplägget. Det andra barnet C är helt med på upplägget och kompenseras på ett annat "icke-monetärt" sätt.

Att föräldern skulle vara delägare i villan tror jag inte skulle vara så lockande - varken för barn B, B:s partner eller föräldern A.

Att däremot ta ut pantbrev lät som en bra lösning. Kan man alltså på en villa värd 4 miljoner ta ut ett pantbrev på 1 miljon och ge till banken och ett på 2 miljoner och ge till förälder A?
 
Z ZipLock skrev:
Tack för input!

Först och främst ska jag säga att det finns inga potentiella konflikter över själva upplägget. Det andra barnet C är helt med på upplägget och kompenseras på ett annat "icke-monetärt" sätt.

Att föräldern skulle vara delägare i villan tror jag inte skulle vara så lockande - varken för barn B, B:s partner eller föräldern A.

Att däremot ta ut pantbrev lät som en bra lösning. Kan man alltså på en villa värd 4 miljoner ta ut ett pantbrev på 1 miljon och ge till banken och ett på 2 miljoner och ge till förälder A?
Läs noga MissMuffets inlägg. Det finns massor med tänkbara "problem" med att låna ut så mycket pengar till ena barnet, men inte det andra. Upplagt för framtida diskussioner och missämja.
I grund kan jag tycka att om man inte har råd att köpa ett hus för 4 miljoner ska man låta bli helt enkelt.
En enkel och helt riskfri variant är att A ger i gåva eller förskott på arv, ett lika stort belopp till båda barnen. Det kanske då inte blir mer än en miljon var, men det är ändå mycket generöst, och B kan lägga en kontantinsats på 50% för sitt husköp. Inte många som kan köpa hus med de ekonomiska förutsättningarna. Denna modell kräver inga komplicerade avtal, pantbrev, eller beaktande av prisutveckling på bostadsmarknaden osv. Dessutom är det helt rättvist.
 
  • Gilla
1
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.