Förstår vad du menar, och det är ju de banorna jag själv har funderat i... Men! Mitt 'lån' till sambon då? Ska han betala ränta på det?B Bergsmongo skrev:
Kanske borde man ta hjälp av en jurist i just detta läget. Men sist det var jurist inblandat var när jag skulle bli 'utköpt' ur släktgården när brorsan tog över. Juristen sa rätt ut att det är ju den som inte tar över som gör den sämsta dealen (jag hade ingen möjlighet att själv ta över i det skedet i mitt liv, även om jag ville), men ändå tar man ingen hänsyn till extra kompensation för den förslust man faktiskt gör.
Den 'överenskommelse' som gjordes var helt 'rätt' enligt konstens alla regler, men så här i efterhand förstår jag ju att det var en otroligt dålig deal för mig.
Vi lägger in en klumpsumma var på något vi kallar transaktionskonto. Därifrån betalar vi alla räkningar. Löpande familjekostnader tar vi på ett kort med räntefri månadsfaktura och bra kickback. Till lönekontot har vi varsitt kort för privats utgifter.
För oss känns det otänkbart att bägge skall betala exakt lika. Istället betalar så att vi har exakt lika mycket kvar. Jag antar att det är den kommunistiska modellen. Men vi resonerar som så att om det blir skevhet i vad vi har att röra oss med privat så kan den ena inte roa sig på egen bekostnad, och skall då ständigt bli bjuden av den andre. Det är en dålig bas för ett jämlikt förhållande.
För oss känns det otänkbart att bägge skall betala exakt lika. Istället betalar så att vi har exakt lika mycket kvar. Jag antar att det är den kommunistiska modellen. Men vi resonerar som så att om det blir skevhet i vad vi har att röra oss med privat så kan den ena inte roa sig på egen bekostnad, och skall då ständigt bli bjuden av den andre. Det är en dålig bas för ett jämlikt förhållande.
Jag är kanske lite nördig men jag tycker vårt system fungerar mycket bra och vi tjänar ganska lika så det är inget problem.
Jag har gjort ett ark i numbers/excell där jag för in alla våra fasta utgifter, bil, försäkringar, lån, hyra, mat osv osv.
egentligen allt vi delar på. I detta arket finns också post för sparande och vad vi lägger undan till barnens konto, då det är sambon som handlar mest till dem.
Sedan när räkningarna betalas så lägger vi in i arket vad räkningarna var på, detta är något vi gör över hela året så det räknas fram ett snitt på vad våra utgifter är per månad. Den totala summan per månad delar vi helt enkel på 2 och sätter in lika mycket. Eftersom vi fyller i det varje månad och när året börjar om så skriver vi över det gamla värdet, är det alltid uppdaterat. Sedan delar vi 50/50 på de pengarna som är kvar.
Gör man på det sättet så finns det också pengar på kontot när det dimper ner en försäkring eller om bilen ska på service, så den smällen slipper vi.
Skulle det vara så att man tjänar olika så tycker jag en lämplig lösning att dela upp det procentuellt. tjänar någon mer, betalar den mer men procenten blir lika och man har samma summa att röra sig med när allt är betalt.
Jag har gjort ett ark i numbers/excell där jag för in alla våra fasta utgifter, bil, försäkringar, lån, hyra, mat osv osv.
egentligen allt vi delar på. I detta arket finns också post för sparande och vad vi lägger undan till barnens konto, då det är sambon som handlar mest till dem.
Sedan när räkningarna betalas så lägger vi in i arket vad räkningarna var på, detta är något vi gör över hela året så det räknas fram ett snitt på vad våra utgifter är per månad. Den totala summan per månad delar vi helt enkel på 2 och sätter in lika mycket. Eftersom vi fyller i det varje månad och när året börjar om så skriver vi över det gamla värdet, är det alltid uppdaterat. Sedan delar vi 50/50 på de pengarna som är kvar.
Gör man på det sättet så finns det också pengar på kontot när det dimper ner en försäkring eller om bilen ska på service, så den smällen slipper vi.
Skulle det vara så att man tjänar olika så tycker jag en lämplig lösning att dela upp det procentuellt. tjänar någon mer, betalar den mer men procenten blir lika och man har samma summa att röra sig med när allt är betalt.
Vi har ett gemensamt konto som vi betalar räkningar från, jag för över lite mer än dubbelt så mycket än henne pga jag tjänar mer. Sen brukar vi turas om att handla.
Ingen millimeter rättvisa för de skulle va för jobbigt, är väll mest lönsamt för henne men vi har de bra ställt och inte mycket gnäll.
Om jag skulle handla för mycket ”leksaker” så är de bara att köpa något fint till henne så blir hon nöjd .
En kompis verkar ha de drygt, de delar lika. De håller på och swishar varandra för minsta lilla utgift.
Ingen millimeter rättvisa för de skulle va för jobbigt, är väll mest lönsamt för henne men vi har de bra ställt och inte mycket gnäll.
Om jag skulle handla för mycket ”leksaker” så är de bara att köpa något fint till henne så blir hon nöjd .
En kompis verkar ha de drygt, de delar lika. De håller på och swishar varandra för minsta lilla utgift.
Om du tänker på det jag skrev om att det finns pengar kvar för försäkring eller om bilen ska in på service?elpaco skrev:
Arket räknar ut ett snitt på hela året. Så de flesta månaderna sätter vi egentligen in mer pengar än vad som dras. Vissa månader är dyra med försäkringar servad bil, mer el. Osv. Andra är billigare.
Dvs en försäkring på 2000kr. Den betalar vi in under hela året. Så just till den sätter vi in ca 167kr i månaden och när den kommer så finns de pengarna på kontot.
Om du undrar något annat får du förtydliga dig.
Roligt att läsa allas upplägg på ekonomin.
Vi har varsitt kreditkort med en gemensam faktura som används för alla gemensamma utgifter, dvs mat, drivmedel, barnens kläder, restaurangbesök m.m. Vi har våra privata lönekonto med tillhörande privata kort för just privata utgifter. Vid månadsskifte så betalar jag alla räkningar, lån, amorteringar, kreditkortsfakturan och sparande. Min fru för sedan över en summa till mig så att vi båda har lika mycket kvar på våra privata konto när allt är betalt. Det som finns på våra privata konton förfogar vi själva över men eftersom vi är vuxna så ser vi båda till att spara en del till resor och större investeringar. Kan inte minnas att vi har bråkat om pengar någonsin.
Bakgrund: Gifta, två barn och hus. Jag tjänar mer än dubbelt så mycket netto som min fru och det hade känts konstigt att jag skulle ha en helt annorlunda ekonomi än henne.
Vi har varsitt kreditkort med en gemensam faktura som används för alla gemensamma utgifter, dvs mat, drivmedel, barnens kläder, restaurangbesök m.m. Vi har våra privata lönekonto med tillhörande privata kort för just privata utgifter. Vid månadsskifte så betalar jag alla räkningar, lån, amorteringar, kreditkortsfakturan och sparande. Min fru för sedan över en summa till mig så att vi båda har lika mycket kvar på våra privata konto när allt är betalt. Det som finns på våra privata konton förfogar vi själva över men eftersom vi är vuxna så ser vi båda till att spara en del till resor och större investeringar. Kan inte minnas att vi har bråkat om pengar någonsin.
Bakgrund: Gifta, två barn och hus. Jag tjänar mer än dubbelt så mycket netto som min fru och det hade känts konstigt att jag skulle ha en helt annorlunda ekonomi än henne.
Om jag förstått dig TS rätt så vill ni ha det uppdelat och ni båda är överens om att det skall vara uppdelat men ni vill ha ett enklare system? Då det inte finns barn att ta hänsyn till så blir det ju lite enklare.
Vad tror ni om att sitta ned och fundera på vad ni vill ha gemensamt, tex ni kanske gillar att resa och man vill ju helst resa tillsammans, så då kommer ni överens om en summa som ni sparar till resor varje månad. Äta middag tillsammans är ju alltid trevligt och då kanske ni kan sätta en summa till det. Efter att ni har lagt ihop alla gemensamma intressen och alla gemensamma utgifter (el, vatten, avlopp, tv mm) så kan ni dela upp den procentuellt mot era nettoinkomster.
Räkneex på hur jag menar: säg totalt gemensamma utgifter och sparande 25000 kr, säg total nettoinkomst 55000 kr varav ena personen står för 33000 kr och andra 22000kr . Den som har 33000 netto sätter in 60% av den gemensamma summan (15000) och den med 22000kr sätter in 40%( 10000). Resterande del får man behålla som privata pengar och göra precis vad man vill med, enkelt system och man slipper räkna småören.
Vad tror ni om att sitta ned och fundera på vad ni vill ha gemensamt, tex ni kanske gillar att resa och man vill ju helst resa tillsammans, så då kommer ni överens om en summa som ni sparar till resor varje månad. Äta middag tillsammans är ju alltid trevligt och då kanske ni kan sätta en summa till det. Efter att ni har lagt ihop alla gemensamma intressen och alla gemensamma utgifter (el, vatten, avlopp, tv mm) så kan ni dela upp den procentuellt mot era nettoinkomster.
Räkneex på hur jag menar: säg totalt gemensamma utgifter och sparande 25000 kr, säg total nettoinkomst 55000 kr varav ena personen står för 33000 kr och andra 22000kr . Den som har 33000 netto sätter in 60% av den gemensamma summan (15000) och den med 22000kr sätter in 40%( 10000). Resterande del får man behålla som privata pengar och göra precis vad man vill med, enkelt system och man slipper räkna småören.
Nu kommer djävulens advokat in i bilden. Den andra hälften kanske anser att jag har tillräckligt med maskiner och har ingen förståelse för när jag däremot anser mig måste behöva byta eller komplettera med något, som rycker 10" för inköp. Och pengarna för någon avkastning/avyttring ligger ju långt fram i tiden, kanske endast som någon arvslott, så det argumentet kanske det inte finns förståelse för.R RH_Garanti skrev:
Det är nog inte så svart och vitt när det gäller att definiera hur kostnader och pengar ska fördelas. Det är här som det lätt uppstår konflikter och även "knakningar i förhållanden". Livsfilosofin hur man ska leva och som del av det använda pengarna till är den avgörande frågan, är man överens där så har delade eller gemensam konton/ekonomi ingen betydelse. Men nu hamnar vi inom beteendevetenskap för där här som det avgörande finns, inte hur vi ekonomiskt räknar pengar i olika högar/konton.
Håller fullständigt med. Mannen vill ha nya verktyg trots att han redan har tillräckligt och frun vill ha ny soffa trots att nuvarande är fullt fungerande. Lite generaliserande, jag vet.A AndersS skrev:
Det gäller att ge och ta i ett förhållande och lära sig se till den andres behov och önskemål.
Det är ändå ett lyxproblem att kunna diskutera hur mycket och vad man vill köpa till hemmet, säkert många i detta land som inte har de förutsättningarna.
Precis, det är därför det är så svårt att generellt säga vad som är "bäst". Och ska man krångla till det ytterligare så kanske man har olika kapital med sig in i ett förhållande, föräldrar som skjuter till pengar till ena parten, en part flyttar in i en redan befintlig bostad, det dyker upp arv, etc, om vi enbart fokuserar på det ekonomiska. Men nu riskerar jag döda tråden med all tänkbar krånglighet.
Inte krångligt alls, men ha papper på vad som gäller är mitt tips. När jag gifte mig så kopierade jag prinsessan Victorias äktenskapsförord i princip rakt av. Det var väl i ett ganska standardmässigt förord, men täcker det mesta.
Jo, den var ju fin att börja ett äktenskap i "nöd och lust" med att t.ex. "eget arbete eller på annat sätt", dvs allt som du på något sätt lyckas tillskansa dig under äktenskapet är ditt eget. Är ju ett sätt att reglera det men tveksamt för oss "svenssonare" med denna uppdelning eller så är jag för traditionell.
Vanliga äktenskapsförord brukar vara av den sorten att man har ett större kapital med sig eller förväntas få det via arv.
Vanliga äktenskapsförord brukar vara av den sorten att man har ett större kapital med sig eller förväntas få det via arv.
Jo men grejen är väl att man kan ha gemensam ekonomi men om det skiter sig så känns det ju lite obehagligt om den andre plötsligt ska göra anspråk på en aktieportfölj på 30Msek som jag vill minnas att prinsessan hade. Kungabarnen brukar inte ha nån större inkomst av tjänst och 30Msek i kvalitetsaktier avkastar säkert runt 3Msek om året och även dessa pengar känns ju märkligt att dela mig sig av vid en separation.A AndersS skrev:Jo, den var ju fin att börja ett äktenskap i "nöd och lust" med att t.ex. "eget arbete eller på annat sätt", dvs allt som du på något sätt lyckas tillskansa dig under äktenskapet är ditt eget. Är ju ett sätt att reglera det men tveksamt för oss "svenssonare" med denna uppdelning eller så är jag för traditionell.
Vanliga äktenskapsförord brukar vara av den sorten att man har ett större kapital med sig eller förväntas få det via arv.
Sedan ska man inte stirra sig blind på ett papper. Jag behöver inte gå längre än till mig själv. Även om vi genom papper likt detta har reglerat vad som gäller vid en separation så lever man ju knappast sina liv efter det. Jag tjänar mer än min äkta hälft och jag har köpt bil som hon brukar för 250K, båt för 300K som jag betalat och betalar allt löpande för, men som är familjens fritidsintresse, när vi senast åkte utomlands hela familjen betalade jag allt osv. Att sedan jag står som ägare och får behålla sakerna vid en separation, ja det är väl inga konstigheter. Hon har aldrig klagat och jag skulle nog i ärlighetens namn inte heller gjort det om jag tjänade lite mindre än min äkta hälft och hon stod för så mycket.
Som jag skrivit innan så känns det mest rättvist att ingen ska vinna på en separation. Annars blir det ju lite som att äta kakan och ha den kvar.