Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 391 inlägg
Om du inte ärvt gården som uttalad enskild egendom är den redan giftorättsgods, dvs. din fru äger i princip redan halva. Samtalet med juristen hade alltså varit bättre att ha innan ni gifte er.
Dina särkullbarn ärver som sagt din halva av era gemensamma tillgångar när du dör. Får ni gemensamma barn ärver särkullbarnen sin andel av dina tillgånga direkt. Detta kan du påverka till hälften, då halva ditt arv är barnens laglott och halva sådant du kan testamentera fritt.
Lite personligt tyckande:
Det är (allt annat lika) rimligare att dina barn ärver dig än att din fru gör det. Samtidigt borde förstås din fru få nytta av att bidra till fastighetens drift och underhåll.
Att inte vilja skriva äktenskapsförord är att ta från dina barns arv och ge detta till din fru. Personligen tycker jag att det är fel, men nu är (var) det ju din egendom som du får göra som du vill med.
Ett sätt att lösa det på är (hade varit) att din fru köper in sig i fastigheten genom att ge dig ett skuldebrev för halva värdet. Det skuldebrevet kan man sen skriva av med ex.vis två eller fyra procent per år så att hon äger ”sin” halva fullt ut efter 50 eller 25 år. Skulle du dö innan de 50/25 åren får dina arvingar så mycket mer av det gemensamma boet som återstår av skuldebrevets värde.
Som synes blandar jag lite tempus, då det i någon mening är för sent att göra enligt mitt förslag, men så länge som ni är överens finns förstås möjligheten att backa ekonomin till att vara som den var innan ni gifte er.
Dina särkullbarn ärver som sagt din halva av era gemensamma tillgångar när du dör. Får ni gemensamma barn ärver särkullbarnen sin andel av dina tillgånga direkt. Detta kan du påverka till hälften, då halva ditt arv är barnens laglott och halva sådant du kan testamentera fritt.
Lite personligt tyckande:
Det är (allt annat lika) rimligare att dina barn ärver dig än att din fru gör det. Samtidigt borde förstås din fru få nytta av att bidra till fastighetens drift och underhåll.
Att inte vilja skriva äktenskapsförord är att ta från dina barns arv och ge detta till din fru. Personligen tycker jag att det är fel, men nu är (var) det ju din egendom som du får göra som du vill med.
Ett sätt att lösa det på är (hade varit) att din fru köper in sig i fastigheten genom att ge dig ett skuldebrev för halva värdet. Det skuldebrevet kan man sen skriva av med ex.vis två eller fyra procent per år så att hon äger ”sin” halva fullt ut efter 50 eller 25 år. Skulle du dö innan de 50/25 åren får dina arvingar så mycket mer av det gemensamma boet som återstår av skuldebrevets värde.
Som synes blandar jag lite tempus, då det i någon mening är för sent att göra enligt mitt förslag, men så länge som ni är överens finns förstås möjligheten att backa ekonomin till att vara som den var innan ni gifte er.
I mina inlägg tidigare skrev jag felaktigt om arv för hustrun. Hempularen har I inlägg #14 redogjort för arvsordningen.
Vi har bekanta utan gemensamma barn och bara med särkullbarn som skrev testamente med innebörden att maken (utan barn) ärver hälften (25%) och särkullbarnen resterande halva. När sedan maken (utan barn) avlider så ärver särkullbarnen allting.
Anledningen till detta var att man vill att kvarvarande make ska kunna bo kvar och att barnen, som är vuxna, klarar sig bra ekonomiskt och således kan vänta på resterande arv.
Vi har bekanta utan gemensamma barn och bara med särkullbarn som skrev testamente med innebörden att maken (utan barn) ärver hälften (25%) och särkullbarnen resterande halva. När sedan maken (utan barn) avlider så ärver särkullbarnen allting.
Anledningen till detta var att man vill att kvarvarande make ska kunna bo kvar och att barnen, som är vuxna, klarar sig bra ekonomiskt och således kan vänta på resterande arv.
Jag vet att många familjer där det finns särkullsbarn, skriver testamenten som i största möjliga mån skall göra att barn och efterlevande skall få samma villkor som om det bara finns gemensamma barn.
Det går inte att fullt ut komma dit, eftersom man inte får testamentera bort mer än hälften av bröstarvingars arv. Men det går alltså att i testamente formulera så att den efterlevande ärver hälften av särkullsbarnens arvslott, med fri förfoganderätt, särkullsbarnen får sedan ut den delen av arvet när sista maken går bort. Och det är inte ovanligt att särkullsbarn frivilligt tillåter att hela arvet skall hanteras på det viset.
Är det rimligt? Jag tycker att det är rimligt i det fall båda makaran är någorlunda jämnåriga med särkullsbarnens biologiska föräldrar. Då blir ju arvssituationen ungefär densamma för barnen som om de båda biologiska föräldrarna hade varit gifta livet ut.
Det blir däremot orimligt i en sådan där stereotyp situation där den 60 årige direktören gifter om sig med sin 20 åriga receptionist, då skulle ju särkullsbarnen i praktiken aldrig få ut sitt arv. De kanske är 15 - 20 år äldre än sin nya plastmamma.
Det går inte att fullt ut komma dit, eftersom man inte får testamentera bort mer än hälften av bröstarvingars arv. Men det går alltså att i testamente formulera så att den efterlevande ärver hälften av särkullsbarnens arvslott, med fri förfoganderätt, särkullsbarnen får sedan ut den delen av arvet när sista maken går bort. Och det är inte ovanligt att särkullsbarn frivilligt tillåter att hela arvet skall hanteras på det viset.
Är det rimligt? Jag tycker att det är rimligt i det fall båda makaran är någorlunda jämnåriga med särkullsbarnens biologiska föräldrar. Då blir ju arvssituationen ungefär densamma för barnen som om de båda biologiska föräldrarna hade varit gifta livet ut.
Det blir däremot orimligt i en sådan där stereotyp situation där den 60 årige direktören gifter om sig med sin 20 åriga receptionist, då skulle ju särkullsbarnen i praktiken aldrig få ut sitt arv. De kanske är 15 - 20 år äldre än sin nya plastmamma.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 391 inlägg
Bra med olika åsikter för att tydliggöra frågan. Men oavsett om man tycker att den ena eller andra borde få starkast möjliga skydd ska man nog vara beredd på att människor inte alltid reagerar som man tror om pengar.
Anekdotisk bevisning leder förstås till att främst de spektakulära fallen fallen lyfts fram medan alla gånger då saker flyter på som de ”borde” inte är så intressanta, men skamlöst utnyttjande av arv och dödsbon förekommer definitivt. Så vad man faktiskt vill att utfallet ska bli på kort och lång sikt efter ens död kan vara bra att ha med i tanken, och risken är väl oftast att det kortsiktiga målet (ex.vis att maken ska få sitta kvar i orubbat bo) kan leda till att pengarna är borta när det långsiktiga ska uppfyllas (alltså att de konsumeras så att det inte blir något efterarv).
Anekdotisk bevisning leder förstås till att främst de spektakulära fallen fallen lyfts fram medan alla gånger då saker flyter på som de ”borde” inte är så intressanta, men skamlöst utnyttjande av arv och dödsbon förekommer definitivt. Så vad man faktiskt vill att utfallet ska bli på kort och lång sikt efter ens död kan vara bra att ha med i tanken, och risken är väl oftast att det kortsiktiga målet (ex.vis att maken ska få sitta kvar i orubbat bo) kan leda till att pengarna är borta när det långsiktiga ska uppfyllas (alltså att de konsumeras så att det inte blir något efterarv).
Går det att lösa genom att hon testamenterar sin andel av gården till dina barn?
Eller med någon typ av nyttjanderättsavtal som innebär att gården är din men om du dör får hon förfoga över den i utbyte mot att hon sköter underhållet under sin livstid varefter den tillfaller dina barn?
Eller med någon typ av nyttjanderättsavtal som innebär att gården är din men om du dör får hon förfoga över den i utbyte mot att hon sköter underhållet under sin livstid varefter den tillfaller dina barn?
M moraggarn skrev:
ELLER så skriver du ett testamente! Det är bättre än att skriva över halva egendomen på henne!
Om du vill säkra tillgångar för dina barns räkning kan det vara bra att ha i bakhuvudet att om hustrun testamenterar allt till dina barn/hennes bonusbarn så kan hon när som helst ändra det genom att skriva ett nytt testamente med nya förmånstagare.
Om man skriver ett gemensamt testamente och TS avlider först så går testamentedelen vad gäller barnen inte att ändra.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 391 inlägg
Det där är väl inte riktigt hela sanningen. TS kan förstås inte skriva ett testamente som frun inte kan ändra för sin egen del av egendomen om hon vill, och huruvida barnen får rättigheter till TS egendom som eftervarv beror dels på hur testamentet är skrivet (äganderätt/förfoganderätt), dels på huruvida det finns något kvar att ärva när även hustrun dött.
Så igen, vilken tidshorisont som är viktigast för en bör nog avggöra hur man vill att arvet ska gå till. För lika gärna som att skriva ett testamente med efterarv kan man skifta egendomen fullt ut direkt med en ickebindande uppmaning till barnen att låta hustrun bo kvar som hyresgäst (med eller utan kostnad) så länge hon vill.
Så igen, vilken tidshorisont som är viktigast för en bör nog avggöra hur man vill att arvet ska gå till. För lika gärna som att skriva ett testamente med efterarv kan man skifta egendomen fullt ut direkt med en ickebindande uppmaning till barnen att låta hustrun bo kvar som hyresgäst (med eller utan kostnad) så länge hon vill.
I och med att ni gifte er förlorade i princip dina barn halva sitt arv. Håller med de som sagt att det hade varit mycket bättre om ni träffat jusristen innan ni gifte er än nu i eftersokk.
Precis som flera påpekat så ärvet inte makar varandra. När äktenskapet upplöses genom skilsmässa eller dödsfall så delas allt som inte är Enskild Egendom lika mellan de fd makarna. Skilsmässa eller dödsfall spelar alltså ingen roll. Att du just nu står som ensam ägare spelar ingen roll vid bodelning om egendomen inte är "Enslig Egendom".
Du kan inte låta någon ärva något eller ge bort något med kravet på att när den personen dör så måste dina barn få ärva henne. Sorry men det går inte! Även om du får den personen att skriva ett testamente med dina barn som förmånstagare kan den personen alltid ändra sitt testamente senare så länge hon lever. Det är tyvärr inte helt ovanligt att sekter som Jehovas Vittne eller liknande övertalar äldre lite senila människor att låta sekten ärva allt istället för andra släktingar. I de lägena kan inte egna barn göras helt arvsläsa men styvbarn har inge sådana rättigheter.
Summa summarum: iom att du gifte dig gav du bort halva din egendom till din fru.
Precis som flera påpekat så ärvet inte makar varandra. När äktenskapet upplöses genom skilsmässa eller dödsfall så delas allt som inte är Enskild Egendom lika mellan de fd makarna. Skilsmässa eller dödsfall spelar alltså ingen roll. Att du just nu står som ensam ägare spelar ingen roll vid bodelning om egendomen inte är "Enslig Egendom".
Du kan inte låta någon ärva något eller ge bort något med kravet på att när den personen dör så måste dina barn få ärva henne. Sorry men det går inte! Även om du får den personen att skriva ett testamente med dina barn som förmånstagare kan den personen alltid ändra sitt testamente senare så länge hon lever. Det är tyvärr inte helt ovanligt att sekter som Jehovas Vittne eller liknande övertalar äldre lite senila människor att låta sekten ärva allt istället för andra släktingar. I de lägena kan inte egna barn göras helt arvsläsa men styvbarn har inge sådana rättigheter.
Summa summarum: iom att du gifte dig gav du bort halva din egendom till din fru.
Redigerat av moderator:
prata med en advokat som kan allt om arvstvist, kostar kanske 5" med det är det värt för de som står där med fågelholkM moraggarn skrev:
Allvetare
· Västra götaland
· 8 963 inlägg
Se till att det inte finns något att ärva?J js6033 skrev:
Ett utmärkt råd! Överlåt detta till en kvalificerad familjerättsjurist, och tala om för denne hur ni vill ha det. När det gäller pengar, så tänker de flesta människor föga rationellt (eller rationellt, beroende på ur vilken synpunkt man ser det). Tidigare goda relationer kan plötsligt inte vara värda ett vitten när det gäller arv.H han verkar skrev:
Om TS avlider först sker bodelning och arvskifte efter honom. Vad sen den hans fru behagar göra med sina tillgångar är helt upp till henne. Hon är inte låst av något tidigare gemensamt testamente.Hemmakatten skrev: