Du pratar om livskvalitet. Att livskvaliteten blir sämre med högre lån.
Det finns väl ingen vettig människa som vill ha massa lån och oavsett hur mycket man lånar så finns det en osäkerhet om framtiden och hur saker och ting förändras.
Jag tycker att man ska väga in hur mycket ett husköp höjer ens livskvalitet och om denna osäkerhet är värd att leva med för att få bo i ett hus.
Och om du säger att du vill köpa hus för att bo och leva i så är det väl inte svårare än att ni kan sälja huset och flytta tillbaka till en hyresrätt som ni vantrivs i om eran ekonomiska situation förändras drastiskt? Det behöver ju inte vara beslut för resten av livet.
Så resonerade jag...
Det finns väl ingen vettig människa som vill ha massa lån och oavsett hur mycket man lånar så finns det en osäkerhet om framtiden och hur saker och ting förändras.
Jag tycker att man ska väga in hur mycket ett husköp höjer ens livskvalitet och om denna osäkerhet är värd att leva med för att få bo i ett hus.
Och om du säger att du vill köpa hus för att bo och leva i så är det väl inte svårare än att ni kan sälja huset och flytta tillbaka till en hyresrätt som ni vantrivs i om eran ekonomiska situation förändras drastiskt? Det behöver ju inte vara beslut för resten av livet.
Så resonerade jag...
Allvetare
· Västra götaland
· 8 815 inlägg
Jag tror att osäkerheten ökar med storleken på lånet .. kombinerat med att om man har en stor ökning av värdet på ens bostad, så utgår man ju ifrån att man borde kunna se en lika stor minskning av värdet .. jag menar, köper man ett hus för en miljon och tvingas sälja med en förlust på 10% så har man ett hundår framför sig. Köper man för 10 miljoner och säljer med 10% förlust så har man 10-20 år framför sig där det är svårt göra något annat än att betala tillbaka ...F fangalid skrev:
Jo, skillnaden mellan det temporära boendet och den framtida villan måste ju vara rätt stor om du precis har så det räcker till insats idag. Ta ditt exempel med en villa på 3 miljoner och ett sparkapital på 500 tusen. Om du då köper en trea för 1 miljon, vilket det finns gott om i Östersund, så kan marknaden gå ner drygt 9% innan du får problem med insatsen till villan. Det kan mycket väl hända förstås, så det får ju ställas i relation till sannolikheten att priset istället går upp. Om ni inte köper någon bostadsrätt så kan marknaden gå upp 11% innan ni får problem med insatsen, medan den risken inte finns om ni köpt bostadsrätten i räkneexemplet. Sen så skall ni ju förhoppningsvis spara aggressivt under dessa "hundåren" med.F Fjällöparn skrev:
Redigerat:
Som sagt lite längre upp. Det är inte självklart ett genidrag att betala av lånen till pensionsdagen. "Jo då är jag mångmiljonär eftersom jag äger hela boendet själv", säger folk. Men tänk på att pengarna är bundna i huset. De blir ju inte likvida om du inte säljer huset. Bor du kvar och har låg pension och lite pengar på banken har du kanske inte råd att underhålla huset eller åka på kryssning i Medelhavet.
Det kostar en del att anlägga en trädgård också. Gamla fina fruktträd finns inte i nybyggda hus. Stor källare med massor förvaring. Plus att om huset stått i 70-90 år dvs du vet vad du får... Och charmen med äldre hus... Men alla tycker ju olika...
Jag tycker fler borde se boendet som ett boende och inte en spekulation ("Jag ska köpa nu och sälja med vinst om 2 år"). Ett hem ska inte vara en vinstmaskin.
Sen det där om att gamla hus kostar lika mycket som nya: Det finns flera aspekter på det. En kåk från mitten av 1900-talet kan ha bra stomme av kärnvirke och vara gediget byggd och väl underhållen. Medan ett nybyggt stadsradhus kan ha pappväggar och frimärkstomt och det slirats med byggmetoder. Så nytt är inte alltid bättre.
Sen det där om att gamla hus kostar lika mycket som nya: Det finns flera aspekter på det. En kåk från mitten av 1900-talet kan ha bra stomme av kärnvirke och vara gediget byggd och väl underhållen. Medan ett nybyggt stadsradhus kan ha pappväggar och frimärkstomt och det slirats med byggmetoder. Så nytt är inte alltid bättre.
Var bor du? Tycker du 2,5 miljoner är dyrt? Även om du kan lägga en rejäl summa kontant ja kanske husboende inte är det du skall ha. Faktiskt. Är du snål? Ja, lite. Även om du har rätt i det du säger med tankar omkring det. Och om marknaden är sjuk. Absolut! För att jämföra och få perspektiv. Jag har just flyttat från Göteborg till Falkenberg. I GBG kan ett radhus kosta 5 mil. + Tomtarrende på 1000 per månad. I Falkenberg får du ett vettigt hus för 2-2,5. Jag köpte för 3,7 och har 10 minuter att gå till havet. Jag tyckte detta var ett fynd. Had jag varit dig så had jag låtit detta mogna. Men d t är svårt. Låter som att det redan mognat några år. Du kan ju fortsätta säga att marknaden är sjuk, vilket den är. Men sen går det 4-7 år och marknaden är fortfarande sjuk. Titta ut på landet och kör, hade jag gjort. Men vrid inte och vänd för mkt. Lycka till
Det går ju att hyra om man inte vill köpa. Ni kan hyra en stor fin lägenhet för 15 000 kr/mån och slippa riskera något. Eller hyra ett hus för samma peng, även om det inte finns lika många då att välja på. Några borde finnas i/kring en stad med 50k invånare.
Att priserna gått upp mer än motsvarande värde sen dina föräldrar byggde är inte konstigt då räntan varit lägre en lång tid samtidigt som vi i Sverige har fått en högre disponibel inkomst och då har mer pengar att lägga.
Sen är frågan varför ni absolut vill betala av hela bostadslånet tills ni är pensionärer? I genomsnitt så sparar ni ihop mycket mer om ni inte amorterar på bostadslånet utan har pengarna sparat i aktier/blandfonder t.ex. Jag har själv ett stort studielån som jag absolut inte vill betala av på mer än jag måste (då räntan där är extremt låg) och jag undviker gärna att betala av på bostadslånet med. Jag har ca 60 - 75 % belåning beroende på hur man räknar, så jag har en del marginal för ett plötsligt prisfall. Mer än så känns onödigt om pengarna kan växa bättre på andra håll över lång tid. Jag har ca 40 år kvar till pensionen så om aktiemarknaden går ner i några år kommer den nog ikapp sen igen då det alltid varit så historiskt sett. När man börjar närma sig bör man förstås inte ha större delen av sitt sparande i aktier.
Men vill ni absolut inte riskera något, samtidigt som ni absolut vill köpa ett hus, ja då finns det billiga hus på landet. Billigare än de du kollat på. Det finns fina hus för mindre än det ni sparat ihop så då behöver ni inte ta något lån alls.
Ett annat alternativ är förstås att låsa större delen av lånet på väldigt lång tid och bara ha en mindre del rörligt och på så sätt inte vara så räntekänsliga alls. Men det är alltid en risk ändå med att köpa hus. Det måste man räkna med. Förutom dyra vattenskador och annat så är risken med att äga något riktigt dyrt också att priserna går ner och att ni separerar efter ett prisfall och vill/måste sälja osv. Det finns flera risker även om ni inte har hög belåning.
Att priserna gått upp mer än motsvarande värde sen dina föräldrar byggde är inte konstigt då räntan varit lägre en lång tid samtidigt som vi i Sverige har fått en högre disponibel inkomst och då har mer pengar att lägga.
Sen är frågan varför ni absolut vill betala av hela bostadslånet tills ni är pensionärer? I genomsnitt så sparar ni ihop mycket mer om ni inte amorterar på bostadslånet utan har pengarna sparat i aktier/blandfonder t.ex. Jag har själv ett stort studielån som jag absolut inte vill betala av på mer än jag måste (då räntan där är extremt låg) och jag undviker gärna att betala av på bostadslånet med. Jag har ca 60 - 75 % belåning beroende på hur man räknar, så jag har en del marginal för ett plötsligt prisfall. Mer än så känns onödigt om pengarna kan växa bättre på andra håll över lång tid. Jag har ca 40 år kvar till pensionen så om aktiemarknaden går ner i några år kommer den nog ikapp sen igen då det alltid varit så historiskt sett. När man börjar närma sig bör man förstås inte ha större delen av sitt sparande i aktier.
Men vill ni absolut inte riskera något, samtidigt som ni absolut vill köpa ett hus, ja då finns det billiga hus på landet. Billigare än de du kollat på. Det finns fina hus för mindre än det ni sparat ihop så då behöver ni inte ta något lån alls.
Ett annat alternativ är förstås att låsa större delen av lånet på väldigt lång tid och bara ha en mindre del rörligt och på så sätt inte vara så räntekänsliga alls. Men det är alltid en risk ändå med att köpa hus. Det måste man räkna med. Förutom dyra vattenskador och annat så är risken med att äga något riktigt dyrt också att priserna går ner och att ni separerar efter ett prisfall och vill/måste sälja osv. Det finns flera risker även om ni inte har hög belåning.
F Fjällöparn skrev:
Det är mycket att grubbla på vid stora beslut i livet.
Dock blir det inte bra av att grubbla för mycket och länge, och inte av att sedan ångra sig (oavsett hur man gjorde...) - Fortsätt framåt är nog en bra paroll.
Jag vet folk som köpte boende strax före 90-talskrisen. De blev fastlåsta några år av prisfallet, men genom att sitta stilla i tåget och vänta, så kom priserna krypande tillbaka. Så länge det inte sker stor nybyggnation på orten, och det är en ort som ligger "i växande" (dvs inte utflyttningsbygd i Bergslagen eller Norrland) så kommer tillgången troligtvis att vara lägre än efterfrågan även i framtiden, och därmed priserna stigande tills all efterfrågan är mött. Med andra ord kommer lokal inflation (på just bostäder) att äta upp dagens inköpspris till en skaplig andel.
I dina funderingar kan jag dock tycka att en del kalkyler är lite "grova".
Uppgiften att en pålitlig bil måste kosta 4000:-/månad vid endast 1500 mil/år kan jag inte hålla med om.
Min uppfattning är att äldre, enklare, bilar är mer pålitliga än de nya elektronikmonstren. Titta på någon klassisk, bakhjulsdriven, Volvo eller samtida Saab/Mersa eller möjligen VW, den senare får inte ha gått för långt. De andra fixar oftast 40 000 mil, ibland mer. Det viktigaste: Kolla vad lokal bilmek (inte märkesverkstad; snarare "Roy och Roger") är mest van! Att få svetsat litegrann rost är inte en bråkdel av kostnaden mot att vara tvungen att byta kamrem för 8 000 var 4:e år, förutom dyrt serviceprogram. Att byta hela undersidan vore dock "för dyrt" - man måste hitta en bil som är anständig, och man måste stå ut med LITE bruna fläckar i vaxet - Skryt-bilar kan de ha som vunnit storvinsten på Lotto...
Själv är jag kanske "för extrem", med 30 år gammal bil som rullat 30 000 mil, och med ett glatt leende varje gång jag ser en modern bil vänta på bärgaren.
Jag inser dock att eftersom jag skruvar det mesta själv så kan inte min kalkyl överföras till andra, och vill inte heller uppmana till det. (Men man kan komma långt med en Haynes Manual!)
MEN:
Fundera en gång till på transportkostnaderna - lagom långt från staden kanske Ni kan åka cykel/elcykel eller moped om sommaren. Kanske mc som är en underskattad pendlingsåkare (relativt lätta hojar med dagens ögon, kanske 4-500 cc är bra bruksmaskiner, och tillräckligt osexiga, dvs inte så stöldutsatta eller dyra att försäkra).
Men: ett råd: Välj hus endera i staden/närförort ELLER på landet. Jag har sett på nära håll den dåliga kompromissen: Yttre förorten. Med liten, inte sällan karg, tomt av stadstyp, där det inte går att fixa extra garage, växthus eller traktor, grannar stirrar surt om man vill stapla upp lite ved att dryga ut med etc. MEN: lika f..n en bra stund att gå till hållplatsen där det sällan går bussar och det är flera zoner in till centralorten, liten/obefintlig service typ affär/frisör/förskola... näravid, dålig snöröjning, avgift till vägförening, och så vidare.
Helt enkelt en typisk kompromiss som kombinerar det sämsta av två världar!
Bor man på landet skall man enligt mig kunna leva lantligt - ved, traktor, fordon (husvagn, släpkärra, båttrailer, EPA-traktor,,....), uthus (inte behöva ha däckhotell, hyrd uppställningsplats, minilager,.....), husdjur (hund, katt, kaniner, höns,....), mekande, utelek, trädgårdsodling,..... Man bör dock undvika tomt längs huvudvägen eller en järnväg, särskilt med små barn.
Om Ni låter bygga nytt, se till så att huset har goda förvaringsutrymmen! Nästan alla nybyggen verkar förutsätta Shurgard eller en Friggebod. Det ser "öppet och ljust" i prospekten med "generösa volymer" - men verkligheten är att man behöver förråd och garderober. Den gammaldags källaren kallas idag för "riskkonstruktion", så att byggfirman kan pruta bort den, men med barn och egna aktiviteter blir det pulkor, cyklar, skidor, andra sportgrejor, torkställning, grill, utemöbler och 1000 andra prylar som vill förvaras halvårsvis (sa jag bildäcken, förresten). Eftersom Du tänker lite på kostnaderna i förväg (vilket jag gillar!) utgår jag från att Du inte köper nya slalomskidor eller skridskor varje år, för att slänga dem efter en månad - billigare än ett hyrförråd till nästa säsong...
Inredda rum ("gillestuga") i källaren har lett till mycket besvär för många - med fukt och mögel... Men en källare kan ju också vara just källare - med enkla putsväggar, där man placerar saker som står på hyllor, inte på golvet och inte dikt mot ytterväggarna, och prylar som tål lite. Givetvis måste även källarrum ha lite luftomsättning och tillsyn, och någon gång efter 30-50 år får man räkna med att lägga om dränering, men har man öppna ögon så är det en planerad underhållsbit, likaväl som att taket behöver läggas om med ungefär samma intervall. (Och i en källare kan man ha en avfuktare avpassad för temperaturen gående; det tar bort både en del av källarkänslan och mögelrisken.)
En tomt "längst nere vid sjön" med ett helt samhälle uppströms (i avloppsnätet) bör inte ha källare, det kan jag hålla med om, men någon sådan tomt hoppas jag att Du inte ens överväger...
I äldre hus var länge källare en självklarhet.
Fundera också på hur stor boyta som Ni VERKLIGEN behöver. Lite sned jämförelse, men i dagens USA har en nybyggd villa i medeltal större yta på garaget än föräldragenerationen hade på hela huset!
Samma gäller nog egentligen här också. Äldre svenska egnahem, säg 40-50 - talet, var väl ofta runt 80 m2 för en familj. På 70-talet var vi uppe i 100, och idag tycks nybyggen ligga på 170 m2, men med väldigt ineffektiva planlösningar jämfört med de gamla husen. (Ineffektivt med mycket "rymd" och med många m2 som är springyta som inte kan möbleras eller användas, men som finns där och drar både fastighetsavgift, underhållskostnad, bygg/avskrivningskostnad, och uppvärmningskostnad. Satsa gärna på något som idag anses "kompakt", fokusera på förvaring och funktion, och titta i många hus från olika epoker för att avgöra vad som skulle passa Ert sätt att leva bäst. Det går utmärkt att bygga nytt med idéer från tidigare epoker om man inte har ett liv som byggs upp av att vara "värsta modelejonet" i den hippa innekretsen (men om Du vore det skulle väl inte landet varit något alternativ i första rummet...)
Själv kan jag förstå människor som har mycket kalas, mycket hämtmat och mikromat från affären etc som vill ha storstuga där vardagsrum och kök flyter ihop - men för min familj där vi lagar mat, fisk och jaktbyten, långkok etc är det helt otänkbart att inte ha ett kök med en dörr att stänga till "finrummen". I köket har vi ett enkelt bord för frukost, men när vi har gäster dukar vi det "stora bordet" - då kan vi till och med få lite hjälp i köket av någon släkting eller kompis som inte vill bli utstirrad i jobbet när gästerna umgås med oss och disken bara magiskt försvinner!
I vilket fall: Lycka till! - och se till att äga Ditt/Ert boende vilket det än blir.
Dock blir det inte bra av att grubbla för mycket och länge, och inte av att sedan ångra sig (oavsett hur man gjorde...) - Fortsätt framåt är nog en bra paroll.
Jag vet folk som köpte boende strax före 90-talskrisen. De blev fastlåsta några år av prisfallet, men genom att sitta stilla i tåget och vänta, så kom priserna krypande tillbaka. Så länge det inte sker stor nybyggnation på orten, och det är en ort som ligger "i växande" (dvs inte utflyttningsbygd i Bergslagen eller Norrland) så kommer tillgången troligtvis att vara lägre än efterfrågan även i framtiden, och därmed priserna stigande tills all efterfrågan är mött. Med andra ord kommer lokal inflation (på just bostäder) att äta upp dagens inköpspris till en skaplig andel.
I dina funderingar kan jag dock tycka att en del kalkyler är lite "grova".
Uppgiften att en pålitlig bil måste kosta 4000:-/månad vid endast 1500 mil/år kan jag inte hålla med om.
Min uppfattning är att äldre, enklare, bilar är mer pålitliga än de nya elektronikmonstren. Titta på någon klassisk, bakhjulsdriven, Volvo eller samtida Saab/Mersa eller möjligen VW, den senare får inte ha gått för långt. De andra fixar oftast 40 000 mil, ibland mer. Det viktigaste: Kolla vad lokal bilmek (inte märkesverkstad; snarare "Roy och Roger") är mest van! Att få svetsat litegrann rost är inte en bråkdel av kostnaden mot att vara tvungen att byta kamrem för 8 000 var 4:e år, förutom dyrt serviceprogram. Att byta hela undersidan vore dock "för dyrt" - man måste hitta en bil som är anständig, och man måste stå ut med LITE bruna fläckar i vaxet - Skryt-bilar kan de ha som vunnit storvinsten på Lotto...
Själv är jag kanske "för extrem", med 30 år gammal bil som rullat 30 000 mil, och med ett glatt leende varje gång jag ser en modern bil vänta på bärgaren.
Jag inser dock att eftersom jag skruvar det mesta själv så kan inte min kalkyl överföras till andra, och vill inte heller uppmana till det. (Men man kan komma långt med en Haynes Manual!)
MEN:
Fundera en gång till på transportkostnaderna - lagom långt från staden kanske Ni kan åka cykel/elcykel eller moped om sommaren. Kanske mc som är en underskattad pendlingsåkare (relativt lätta hojar med dagens ögon, kanske 4-500 cc är bra bruksmaskiner, och tillräckligt osexiga, dvs inte så stöldutsatta eller dyra att försäkra).
Men: ett råd: Välj hus endera i staden/närförort ELLER på landet. Jag har sett på nära håll den dåliga kompromissen: Yttre förorten. Med liten, inte sällan karg, tomt av stadstyp, där det inte går att fixa extra garage, växthus eller traktor, grannar stirrar surt om man vill stapla upp lite ved att dryga ut med etc. MEN: lika f..n en bra stund att gå till hållplatsen där det sällan går bussar och det är flera zoner in till centralorten, liten/obefintlig service typ affär/frisör/förskola... näravid, dålig snöröjning, avgift till vägförening, och så vidare.
Helt enkelt en typisk kompromiss som kombinerar det sämsta av två världar!
Bor man på landet skall man enligt mig kunna leva lantligt - ved, traktor, fordon (husvagn, släpkärra, båttrailer, EPA-traktor,,....), uthus (inte behöva ha däckhotell, hyrd uppställningsplats, minilager,.....), husdjur (hund, katt, kaniner, höns,....), mekande, utelek, trädgårdsodling,..... Man bör dock undvika tomt längs huvudvägen eller en järnväg, särskilt med små barn.
Om Ni låter bygga nytt, se till så att huset har goda förvaringsutrymmen! Nästan alla nybyggen verkar förutsätta Shurgard eller en Friggebod. Det ser "öppet och ljust" i prospekten med "generösa volymer" - men verkligheten är att man behöver förråd och garderober. Den gammaldags källaren kallas idag för "riskkonstruktion", så att byggfirman kan pruta bort den, men med barn och egna aktiviteter blir det pulkor, cyklar, skidor, andra sportgrejor, torkställning, grill, utemöbler och 1000 andra prylar som vill förvaras halvårsvis (sa jag bildäcken, förresten). Eftersom Du tänker lite på kostnaderna i förväg (vilket jag gillar!) utgår jag från att Du inte köper nya slalomskidor eller skridskor varje år, för att slänga dem efter en månad - billigare än ett hyrförråd till nästa säsong...
Inredda rum ("gillestuga") i källaren har lett till mycket besvär för många - med fukt och mögel... Men en källare kan ju också vara just källare - med enkla putsväggar, där man placerar saker som står på hyllor, inte på golvet och inte dikt mot ytterväggarna, och prylar som tål lite. Givetvis måste även källarrum ha lite luftomsättning och tillsyn, och någon gång efter 30-50 år får man räkna med att lägga om dränering, men har man öppna ögon så är det en planerad underhållsbit, likaväl som att taket behöver läggas om med ungefär samma intervall. (Och i en källare kan man ha en avfuktare avpassad för temperaturen gående; det tar bort både en del av källarkänslan och mögelrisken.)
En tomt "längst nere vid sjön" med ett helt samhälle uppströms (i avloppsnätet) bör inte ha källare, det kan jag hålla med om, men någon sådan tomt hoppas jag att Du inte ens överväger...
I äldre hus var länge källare en självklarhet.
Fundera också på hur stor boyta som Ni VERKLIGEN behöver. Lite sned jämförelse, men i dagens USA har en nybyggd villa i medeltal större yta på garaget än föräldragenerationen hade på hela huset!
Samma gäller nog egentligen här också. Äldre svenska egnahem, säg 40-50 - talet, var väl ofta runt 80 m2 för en familj. På 70-talet var vi uppe i 100, och idag tycks nybyggen ligga på 170 m2, men med väldigt ineffektiva planlösningar jämfört med de gamla husen. (Ineffektivt med mycket "rymd" och med många m2 som är springyta som inte kan möbleras eller användas, men som finns där och drar både fastighetsavgift, underhållskostnad, bygg/avskrivningskostnad, och uppvärmningskostnad. Satsa gärna på något som idag anses "kompakt", fokusera på förvaring och funktion, och titta i många hus från olika epoker för att avgöra vad som skulle passa Ert sätt att leva bäst. Det går utmärkt att bygga nytt med idéer från tidigare epoker om man inte har ett liv som byggs upp av att vara "värsta modelejonet" i den hippa innekretsen (men om Du vore det skulle väl inte landet varit något alternativ i första rummet...)
Själv kan jag förstå människor som har mycket kalas, mycket hämtmat och mikromat från affären etc som vill ha storstuga där vardagsrum och kök flyter ihop - men för min familj där vi lagar mat, fisk och jaktbyten, långkok etc är det helt otänkbart att inte ha ett kök med en dörr att stänga till "finrummen". I köket har vi ett enkelt bord för frukost, men när vi har gäster dukar vi det "stora bordet" - då kan vi till och med få lite hjälp i köket av någon släkting eller kompis som inte vill bli utstirrad i jobbet när gästerna umgås med oss och disken bara magiskt försvinner!
I vilket fall: Lycka till! - och se till att äga Ditt/Ert boende vilket det än blir.
Vi började väl kolla lite smått på hus i somras, och efter att ha jämfört kostnad kontra livskvalité osv så skrev vi kontrakt på en villa i november och flyttade in i december. Vi tänkte att det är skönt att ändå betala till sig själv istället för hyra att det är pengar man sparar. Bor man i tio år och ändå säljer för samma peng så har man ju ändå gjort en del amorteringar.
Tänk istället att utan löneökningar skulle ni tjäna 16,2 miljoner netto om ni jobbar i 30 år till, då blir 3,5 miljoner för ett hus inte så farligt 
Bygg ett nytt hus säger jag.
Det finns inkomstförsäkring ifall någon skulle bli av med inkomsten.
Bygg ett nytt hus säger jag.
Det finns inkomstförsäkring ifall någon skulle bli av med inkomsten.
Administrator
· Skåne
· 7 745 inlägg
Jag skrev om min moster och hennes man som byggde hus 1960 för 100 000 kr. 2006 var huset värt ganska exakt lika mycket som inköpspriset, och då hade de bott där i 46 år.
https://www.byggahus.se/bygga/byggde-hus-1960
Saxat från artikeln:
”Men vad är ett hus värt idag som kostade ca 100 000 kr att bygga år 1960? Naturligtvis handlar det till stor del om läget. Bengt Johansson vid Föreningssparbankens Fastighetsbyrå i Älmhult gissar att ett hus byggt 1960, med installerad fjärrvärme och det läget skulle säljas för ca 1,1 miljoner kronor, eller strax däröver. Det intressanta är att Riksbanken uppger att 100 000 kr 1960 i dagens penningvärde är exakt 1 006 634 kr, inte långt från mäklarens uppskattade marknadsvärde.”
https://www.byggahus.se/bygga/byggde-hus-1960
Saxat från artikeln:
”Men vad är ett hus värt idag som kostade ca 100 000 kr att bygga år 1960? Naturligtvis handlar det till stor del om läget. Bengt Johansson vid Föreningssparbankens Fastighetsbyrå i Älmhult gissar att ett hus byggt 1960, med installerad fjärrvärme och det läget skulle säljas för ca 1,1 miljoner kronor, eller strax däröver. Det intressanta är att Riksbanken uppger att 100 000 kr 1960 i dagens penningvärde är exakt 1 006 634 kr, inte långt från mäklarens uppskattade marknadsvärde.”
Jag anser att man ska fundera på att på dagens arbetsmarknad är det inte svårt att få jobb nästan alla som har en någorlunda kvalificerad utbildning och yrkeserfarenhet. Detta gäller i större delen av landet, man behöver inte bo i någon av de största städerna för att få ett jobb idag, det finns många medelstora städer med en bra arbetsmarknad. Visserligen kan lönerna vara något lägre, men det är betydligt enklare att hitta ett boende på pendlingsavstånd.
Nu förstår jag att det inte är enkelt alla gånger att flytta en hel familj, men jag tror att någon gång måste man ta ett beslut. Många fastnar i bostadsjakten och lägger mycket tid utan att komma någon stans.
Ska man bo i storstad tror jag att nybyggnation är intressant eftersom man då har chansen att bygga ett modernt energisnålt hus som snart har ett marknadsvärde på eller över totalkostnaden på bygget.
Nu förstår jag att det inte är enkelt alla gånger att flytta en hel familj, men jag tror att någon gång måste man ta ett beslut. Många fastnar i bostadsjakten och lägger mycket tid utan att komma någon stans.
Ska man bo i storstad tror jag att nybyggnation är intressant eftersom man då har chansen att bygga ett modernt energisnålt hus som snart har ett marknadsvärde på eller över totalkostnaden på bygget.
Tack för alla generösa tankar och tänkvärdheter.
Jag är pensionär 65+, med hustru förvärvsarbetande 65-. Vi är 08r. Vi är båda inne på vårt andra äktenskap med varsin skilsmässa och tillhörande bostadsdelning. Vi har båda haft förmånen att rida på prisstegringarna på bostäder i 08-land. Det gjorde att vi när vi träffats på ålderns höst hade råd att köpa en totalrenoverad BR i Stockholm med fantastiskt läge. När vi sålde efter sju år hade vi "tjänat" 1.600:- per dag som vi ägt den. Med reavinsten i högsta hugg köpte vi en nyproducerad villa i ytterförort, på landet, med fantastiskt läge. 50 minuter kollektivt från city. Extraljus på den enda bilen. Vi kommer att ha 4 miljoner i lån när även min fru går i pension. Vi har idag stått 14 år i Stockholms bostadskö, så när vi tröttnat på villan eller är för sköra för att bo i villa, kan vi sälja (fantastiskt läge) och med lång kötid få en hyresrätt där vi vill bo.
Sensmoral. Utnyttja värdestegring om du kan. Stå i bostadskö. Köp fastighet med fantastiskt läge som inte sjunker i värde. Ta alltid ut glädje i förskott. Allting ordnar sig. Och gör det inte det, så löser det sig i alla fall.
Jag är pensionär 65+, med hustru förvärvsarbetande 65-. Vi är 08
r. Vi är båda inne på vårt andra äktenskap med varsin skilsmässa och tillhörande bostadsdelning. Vi har båda haft förmånen att rida på prisstegringarna på bostäder i 08-land. Det gjorde att vi när vi träffats på ålderns höst hade råd att köpa en totalrenoverad BR i Stockholm med fantastiskt läge. När vi sålde efter sju år hade vi "tjänat" 1.600:- per dag som vi ägt den. Med reavinsten i högsta hugg köpte vi en nyproducerad villa i ytterförort, på landet, med fantastiskt läge. 50 minuter kollektivt från city. Extraljus på den enda bilen. Vi kommer att ha 4 miljoner i lån när även min fru går i pension. Vi har idag stått 14 år i Stockholms bostadskö, så när vi tröttnat på villan eller är för sköra för att bo i villa, kan vi sälja (fantastiskt läge) och med lång kötid få en hyresrätt där vi vill bo.Sensmoral. Utnyttja värdestegring om du kan. Stå i bostadskö. Köp fastighet med fantastiskt läge som inte sjunker i värde. Ta alltid ut glädje i förskott. Allting ordnar sig. Och gör det inte det, så löser det sig i alla fall.