Håller med om 5 minuter. Är man tidig kan man gå en runda i kvarteret. Då kan man sedan kallprata om vettiga lunchrestauranger, busstider från den närliggande hållplatsen, den vackra parken eller annat som man sett under de 10 minuter man haft över.
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 377 inlägg
Absolut är det två olika saker men det är ändå vanligt att man bara skickar ett dokument. Det är praxis här i Göteborg. Vi brukar kalla det för CV med en lista på meriter och erfarenheter men det innehåller samtidigt en väldigt kort personbeskrivning. En mer utförlig beskrivning får man ju sen på intervjun.Anna_H skrev:
Nej, verkligen inte.
CV listar arbeten och utbildningar, har man många är det framförallt det som är relevant för jobbet som är intressant. I det personliga brevet kopplar man ihop det de efterfrågar med det du kan, vilket kan vara annat än det som står i CV. I mitt CV står ju tex att jag jobbat med IT-support i många år, men det står inte att de som ringer blir jätteglada när just jag svarar i telefonen eftersom jag pratar så att de begriper, det står i det personliga brevet.
Angående klädsel kör jag en variant på "IT-uniformen": jeans, polotröja eller skjorta och en snygg kofta. Jag kallar stilen "Tuff tant"
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 377 inlägg
Ja. Det är lite olika beroende på vad och hur. Båda används men jag tycker två separata känns stelt och gammalmodigt, det finns liksom ingen vits med det men självklart får man göra som begärs.
Hej Danjac
Efter att följt tråden så glädjer det mig att du nu mer konstruktivt börjar fråga och ta till dig av råd för att söka jobb.
Var tuff mot dig i början av tråden när du jagade lån främst, men orsaken var att jag på väldigt nära håll har sett hur det har gått för närstående som inte skött sin ekonomil och lånat pengar på fel sätt. Dvs får man inte låna i bank så har man inte råd så enkelt är, dessa har hamnat hos kronofogden med SMS lån och medföljande elände. De kommer aldrig att resa sig tyvärr, och den livssituationen önskar jag ingen. Så jag vill råda dig och övriga att tänka rejält på att låna om man får nej av banken, tex en sjukdom som gör att man inte fixar jobbet kan lätt sätta en på kanten om man har dåliga lån (ej bank).
Så det är av omtanke och inte för att vara dryg mot dig jag avråder för att jaga dåliga lån i ditt läge.
Har en son i din ålder som bara hade gymnasium, teoretiskt linje dvs man har inget yrke efter när man inte pluggar vidare men han löste jobb och det var inte via AF, så tänk även utanför AF då arbetsgivaren kan uppleva kvalitén låg på de som tvingas söka jobben via dom.
Sug i dig de bra och konstruktiva råden du fått och kämpa på mot ett jobb (må vara ett skitjobb, men en början). Och det vore häftigt om du tar utmanigen att jag skall "visa dom" och sen komma åter om en tid i tråden och säger jag har någon form av jobb.
Kämpa på och lycka till
Efter att följt tråden så glädjer det mig att du nu mer konstruktivt börjar fråga och ta till dig av råd för att söka jobb.
Var tuff mot dig i början av tråden när du jagade lån främst, men orsaken var att jag på väldigt nära håll har sett hur det har gått för närstående som inte skött sin ekonomil och lånat pengar på fel sätt. Dvs får man inte låna i bank så har man inte råd så enkelt är, dessa har hamnat hos kronofogden med SMS lån och medföljande elände. De kommer aldrig att resa sig tyvärr, och den livssituationen önskar jag ingen. Så jag vill råda dig och övriga att tänka rejält på att låna om man får nej av banken, tex en sjukdom som gör att man inte fixar jobbet kan lätt sätta en på kanten om man har dåliga lån (ej bank).
Så det är av omtanke och inte för att vara dryg mot dig jag avråder för att jaga dåliga lån i ditt läge.
Har en son i din ålder som bara hade gymnasium, teoretiskt linje dvs man har inget yrke efter när man inte pluggar vidare men han löste jobb och det var inte via AF, så tänk även utanför AF då arbetsgivaren kan uppleva kvalitén låg på de som tvingas söka jobben via dom.
Sug i dig de bra och konstruktiva råden du fått och kämpa på mot ett jobb (må vara ett skitjobb, men en början). Och det vore häftigt om du tar utmanigen att jag skall "visa dom" och sen komma åter om en tid i tråden och säger jag har någon form av jobb.
Kämpa på och lycka till
Nu kommer kanske dagens lärdom.
Jag har förstått att det är någonting inom familjen som gör att du känner dig låst, sen om det beror på barn, sjukdomar inom familjen eller liknande vet jag inte.
Men jag ser på det som såhär, du är 23 år gammal. Alltså är du fortfarande i "startgropen" av ditt liv, det är dock upp till dig hur din kommande framtid kommer att utspela sig. Lån har avhandlats rejält här i tråden och summa summarum är ungefär att utan inkomst eller kapital = inget lån och även om du skulle få det på något vis så skulle jag ändå avråda dig ifrån det. Ibland svider sanningen så mycket som att man måste ha någonting för att kunna bygga någonting.
Nu började jag iofs skriva denna gången för att jag vill pointera att ibland så måste man, hur mycket det är svider slå sig fri. För i slutet av dagen så är det ingen som kommer bry sig lika mycket om dig som just du själv.
Jag kan relatera till det du säger med att du inte kan flytta, pga familjesjäl. Har själv varit där även om det inte handlade om flytt.
När jag var i din ålder hade jag precis börjat plugga på yrkeshögskola. Efter någon månad fick vi beskedet att min mor hade kronisk skelett och levercancer och att hon på sin höjd hade 1 år kvar att leva. Jag bodde hemma när detta skedde och min far hade en tjänst som gjorde att han reste mycket i arbetet, ofta låg han ute 4-5 dagar i veckan. Som äldst hemma och den som alltid varit mån om släkten så tog jag mig an uppdraget att ta hand om min mor, något som skulle visa sig vara lättare än sagt.
Då hon efter ett tag blev rullstolsbunden så kunde hon inte ta sig ifrån hemmet själv, vi bodde då på landsbygden så jag fick agera chaufför varje gång hon ville komma ur huset. Jag fick även stå för alla hushållsuppgifter så som handla, städa, laga mat etc. Detta då bredvid mina högskolestudier.
Under min sista termin gick morsan bort, något som egentligen inte påverka min prestation i skolan för den hade varit i botten sen länge pga att det helt enkelt blev för mycket ansvar för mig, jag kunde inte sköta skolan så som jag ville samtidigt som jag hade ett mindre heltidsarbete där hemma. Jag valde trots alla besked och liknande att fullfölja studierna då jag inte är en "quitter" utan jag kämpar på om jag väl påbörjat något.
När jag väl gick ut fick jag inte jobb med det jag hade utbildat mig till, jag blev till å med arbetslös. När jag sedan träffade min nuvarande sambo på nätet av en ren slump (läs BMW träff på Knutstorp) så hade jag ingenting att förlora så jag tog efter 2 månaders dejtande mitt pick och pack och flyttade 30 mil bara för att få arbete.
Även om min mamma älskade mig för allt i världen och ville att jag skulle ha all glädje i livet så tror jag inte att hon hade varit glad över att mina studier gick åt fanders pga omständigheterna hemma. Och jag intog egentligen en roll som inte var min att ta.
Det jag vill förmedla är att det är inte omöjligt för dig än, men om 6 år så kommer uppförsbacken vara 10 gånger längre än vad den är idag för att få ett arbete. Och även om du värnar om dina nära och kära mer än vad du värnar om dig själv så är jag inte säker på att dem vill att du ska hamna där som du kanske hamnar pga att du inte brydde dig tillräckligt om dig själv.
Mitt råd är att försöka hitta en kompromiss.
Jag har förstått att det är någonting inom familjen som gör att du känner dig låst, sen om det beror på barn, sjukdomar inom familjen eller liknande vet jag inte.
Men jag ser på det som såhär, du är 23 år gammal. Alltså är du fortfarande i "startgropen" av ditt liv, det är dock upp till dig hur din kommande framtid kommer att utspela sig. Lån har avhandlats rejält här i tråden och summa summarum är ungefär att utan inkomst eller kapital = inget lån och även om du skulle få det på något vis så skulle jag ändå avråda dig ifrån det. Ibland svider sanningen så mycket som att man måste ha någonting för att kunna bygga någonting.
Nu började jag iofs skriva denna gången för att jag vill pointera att ibland så måste man, hur mycket det är svider slå sig fri. För i slutet av dagen så är det ingen som kommer bry sig lika mycket om dig som just du själv.
Jag kan relatera till det du säger med att du inte kan flytta, pga familjesjäl. Har själv varit där även om det inte handlade om flytt.
När jag var i din ålder hade jag precis börjat plugga på yrkeshögskola. Efter någon månad fick vi beskedet att min mor hade kronisk skelett och levercancer och att hon på sin höjd hade 1 år kvar att leva. Jag bodde hemma när detta skedde och min far hade en tjänst som gjorde att han reste mycket i arbetet, ofta låg han ute 4-5 dagar i veckan. Som äldst hemma och den som alltid varit mån om släkten så tog jag mig an uppdraget att ta hand om min mor, något som skulle visa sig vara lättare än sagt.
Då hon efter ett tag blev rullstolsbunden så kunde hon inte ta sig ifrån hemmet själv, vi bodde då på landsbygden så jag fick agera chaufför varje gång hon ville komma ur huset. Jag fick även stå för alla hushållsuppgifter så som handla, städa, laga mat etc. Detta då bredvid mina högskolestudier.
Under min sista termin gick morsan bort, något som egentligen inte påverka min prestation i skolan för den hade varit i botten sen länge pga att det helt enkelt blev för mycket ansvar för mig, jag kunde inte sköta skolan så som jag ville samtidigt som jag hade ett mindre heltidsarbete där hemma. Jag valde trots alla besked och liknande att fullfölja studierna då jag inte är en "quitter" utan jag kämpar på om jag väl påbörjat något.
När jag väl gick ut fick jag inte jobb med det jag hade utbildat mig till, jag blev till å med arbetslös. När jag sedan träffade min nuvarande sambo på nätet av en ren slump (läs BMW träff på Knutstorp) så hade jag ingenting att förlora så jag tog efter 2 månaders dejtande mitt pick och pack och flyttade 30 mil bara för att få arbete.
Även om min mamma älskade mig för allt i världen och ville att jag skulle ha all glädje i livet så tror jag inte att hon hade varit glad över att mina studier gick åt fanders pga omständigheterna hemma. Och jag intog egentligen en roll som inte var min att ta.
Det jag vill förmedla är att det är inte omöjligt för dig än, men om 6 år så kommer uppförsbacken vara 10 gånger längre än vad den är idag för att få ett arbete. Och även om du värnar om dina nära och kära mer än vad du värnar om dig själv så är jag inte säker på att dem vill att du ska hamna där som du kanske hamnar pga att du inte brydde dig tillräckligt om dig själv.
Mitt råd är att försöka hitta en kompromiss.
Och vill dom att du skall agera heltidsanställd hemsamarit utan lön, då är det verkligen dags att dra öronen åt sig.J Jarlsgård skrev:
Staffan
Något som kan vara värt att tänka på också om du hade skuldsatt dig upp över öronen så måste du dra in pengar hela tiden. Eftersom jag idag blev ordinerad minst 4 veckors sjukskrivning så kan sådant vara värt att tänka på med. Hade du haft råd att vara sjukskriven i en månad eller två med nyss taget lån med ockerränta? Därför det alltid är bättre att starta i mindre skala. Stora investeringar gör man när företaget verkligen har råd. Bara ett tips som jag kom på en "härlig" dag som denna
Farsgubben fick jobba även när han var sjuk pga dålig lönsamhet. Så visst är det lätt hänt att man hamnar på pottkanten om man verkligen bli dålig.F FRS05 skrev:Något som kan vara värt att tänka på också om du hade skuldsatt dig upp över öronen så måste du dra in pengar hela tiden. Eftersom jag idag blev ordinerad minst 4 veckors sjukskrivning så kan sådant vara värt att tänka på med. Hade du haft råd att vara sjukskriven i en månad eller två med nyss taget lån med ockerränta? Därför det alltid är bättre att starta i mindre skala. Stora investeringar gör man när företaget verkligen har råd. Bara ett tips som jag kom på en "härlig" dag som denna
Har bara läst första sidan som ber om ursäkt om det blir repetition.
Men om vi leker med tanken att du har en årsinkomst på 100.000kr så skulle Freedom Finance ge dig ett lån (då utgår jag ifrån att du inte har betalningsanmärkningar), om dom skulle bevilja dig ett lån på 450.000kr så skulle det innebära en kostnad på 4900kr/mån i 10år.
"Ränteexempel: Vid annuitetslån på 449 000 kr med 10 års löptid, rörlig årsränta 5,55 % (uppläggnings- och aviavg. 0 kr) blir eff.ränta 5,69 %, totalt belopp 586 075 kr och månadskostnaden 4 884 kr. Räntor per 170526.
Individuell ränta, vanligtvis 3,54–18,15 %. Effektiv ränta f.n. 3,60–33,40 %."
Jag har inte läst nånstans hur du ska finansiera uppstarten av företaget men att ta ytterligare ett blanko för det skulle ju innebära personlig konkurs.
Men om vi gör en snabb uträkning på vad månadskostnaden skulle landa på för att bara leva och alltså utan att räkna in företaget eller dina fritidssysslor, ev bilkostnader eller nöjen så skulle det ungefär se ut såhär:
Vi låtsas att det är ett hus på 150kvm, du är en person som bor där. Huset är äldre, har självdrag, värms upp på direktel, uppvärmningen är äldre än 25år, fönster är inte bytta och du förbrukar medel i vatten och det är en inomhustemp på 21 grader.
Lån 4900:-
Driftkostnader (el, uppvärmning, sopor, vatten, försäkring) 4100:-
Mat 2000:- (då är det lågt räknat)
= 11.000
Du har idag 7500 i inkomst, innan ett företag går med svarta siffror så räkna minimum ett halvår där du går back och för att plocka ut lön vet jag inte hur du ska trolla.
Jag köpte mitt första hus i höstas, ensam, 22år gammal men fast anställd och jag tyckte att det var betydligt mer utgifter än vad jag hade räknat med och jag har tre gånger mer i lön än dig så min ekvation går inte ihop.
Men om vi leker med tanken att du har en årsinkomst på 100.000kr så skulle Freedom Finance ge dig ett lån (då utgår jag ifrån att du inte har betalningsanmärkningar), om dom skulle bevilja dig ett lån på 450.000kr så skulle det innebära en kostnad på 4900kr/mån i 10år.
"Ränteexempel: Vid annuitetslån på 449 000 kr med 10 års löptid, rörlig årsränta 5,55 % (uppläggnings- och aviavg. 0 kr) blir eff.ränta 5,69 %, totalt belopp 586 075 kr och månadskostnaden 4 884 kr. Räntor per 170526.
Individuell ränta, vanligtvis 3,54–18,15 %. Effektiv ränta f.n. 3,60–33,40 %."
Jag har inte läst nånstans hur du ska finansiera uppstarten av företaget men att ta ytterligare ett blanko för det skulle ju innebära personlig konkurs.
Men om vi gör en snabb uträkning på vad månadskostnaden skulle landa på för att bara leva och alltså utan att räkna in företaget eller dina fritidssysslor, ev bilkostnader eller nöjen så skulle det ungefär se ut såhär:
Vi låtsas att det är ett hus på 150kvm, du är en person som bor där. Huset är äldre, har självdrag, värms upp på direktel, uppvärmningen är äldre än 25år, fönster är inte bytta och du förbrukar medel i vatten och det är en inomhustemp på 21 grader.
Lån 4900:-
Driftkostnader (el, uppvärmning, sopor, vatten, försäkring) 4100:-
Mat 2000:- (då är det lågt räknat)
= 11.000
Du har idag 7500 i inkomst, innan ett företag går med svarta siffror så räkna minimum ett halvår där du går back och för att plocka ut lön vet jag inte hur du ska trolla.
Jag köpte mitt första hus i höstas, ensam, 22år gammal men fast anställd och jag tyckte att det var betydligt mer utgifter än vad jag hade räknat med och jag har tre gånger mer i lön än dig så min ekvation går inte ihop.
Dina beräkningar när det gäller kostnaden håller jag inte riktigt med om. 2000 i matkostnad är långt över min matbudget per månad. Jag har som sagt ca 7500S SophK skrev:
Min lgh hyra ligger på 4127 ( 37 kvadrat) och är billigast i byn.
Elen ligger runt 300kr, telefon+internet 583kr, 140 kr för hyresgäst o försäkring, medicin ca 200 kr i månaden. Det är mina fasta kostnader och du kan ju själv räkna ut att det inte är mycket spelrum om man skulle haft matkostnad på 2000 papp.
Driftkostnad för ett hus kan man sänka rejält.
Jag själv hjälper ju mina föräldrar mitt sitt lite grann. Och deras elkostnad ligger på mellan 1-1500 i månaden.
Huset värms upp enbart med ved.
Jag hjälper till att röja/gallra ut skog och få veden som betalning. Och kostnaden för aspen, olja, reservdelar mm är otroligt låg.
Fönstrena bygger man ju om till 2-glas då det gör en hel del. Finns extremt mycket man kan göra för att dra ner kostnaderna.
Och gör man allt själv och tänker smart så klarar mig sig undan billigt. Tillexempel när folk säljer överblivet material vid renovering eller felköp osv så passar man ju på att köpa upp o ha i reserv.
Jag gör likadant när det är erbjudanden på matvaror osv. Säljer en affär bröd på extrapris tillexempel för 15kr limpan så kan jag köpa en halv kundvagn med bara bröd. Man får tänka ett steg längre när budgeten är låg. Går något sönder är det oftast farsgubben o jag själv som fixar det.
Fast det är mer utgifter än så, bla villaförsäkring, renhållning, vatten/avlopp.
Att bo i hus är dyrare än man tror och går absolut inte att jämföra med lägenhet. I en lägenhet behöver man inte bry sig om något av ovanstående. Man betalar enbart hushållsel och kan därmed hålla en jämn nivå året om, det kan man inte göra i en villa. Därför är det svårt att beräkna på hus för det man kan göra är att dra ett snitt per månad. Säg att snittet loger på 2000kr månaden, då kan jun-sep ligga på 1000kr månaden medan januari ligger på 6000kr. Det är något man måste räkna med som villaägare, vintermånaderna är alltid dyrare än sommarmånaderna.
Att bo i hus är dyrare än man tror och går absolut inte att jämföra med lägenhet. I en lägenhet behöver man inte bry sig om något av ovanstående. Man betalar enbart hushållsel och kan därmed hålla en jämn nivå året om, det kan man inte göra i en villa. Därför är det svårt att beräkna på hus för det man kan göra är att dra ett snitt per månad. Säg att snittet loger på 2000kr månaden, då kan jun-sep ligga på 1000kr månaden medan januari ligger på 6000kr. Det är något man måste räkna med som villaägare, vintermånaderna är alltid dyrare än sommarmånaderna.
Visst e det så. Bara soporna är ju svindyrt enligt mig. Sen är det ju sotning, underhåll osv. Är ju alltid något varje år som måste jävlas.J Jarlsgård skrev:
Dock kan jag säga att lgh är nästan lika dyr
Plus att det inte är någon vidare standard. Tillexempel måste jag koka vatten för att diska för finns inget ordentligt varmvatten, orenoverat, torkrum med fläkt från 60-talet osv. Så bo i lgh behöver inte automatiskt betyda lyx.
Och varför jag inte klagar är för att hålla nere hyran. Billigare att sköta nödvändigaste underhållet själv så jag är rätt nöjd ändå.