varför är det så att föräldrasovrummet allltid ( i a f på nästan alla skisser) är så mkt större än övriga sovrum?jag personligen tycker att det räcker med plats för säng i f-sovrummet. barnens rum tycker jag däremot ska vara lite större så att man slipper ha leksaker i hela huset (vilket man i o f får ändå) . någon som har synpunkter eller nån som har ett mindre f- sovrum och har satsat på barnens rum i stället??
 
Personligen delar jag till fullo din åsikt, i vårt förra hus så hade vi det minsta sovrummet för oss, huvudsaken är att sängen går in, samt gärna att man inte slipper krypa in från fotänden ;), dvs. ca. 50-60 cm fritt på var sida om sängen, då ryms ett sängbord modell mindre på var sida :) samt att det är lätt att bädda.
En vägg med maxad garderobsförvaring, mer behöver inte jag i vårt sovrum för att jag ska vara nöjd :)

I nuvarande hus så är alla sovrum ungefär lika stora utom ett, men det ligger så eländigt till (vid köket ::)) så där vill jag inte ha sovrum.
På övervåningen har vi gjort enbart varsitt stort sovrum till våra barn, samt ett rejält allrum (förutom bad+klädkammare) som är planerat så att man tex. vid en försäljning lätt kan göra ett tredje ungefär lika stort sovrum till, dvs. av en del av allrummet.

Funderar också på hur vanligt det är att man verkligen använder de där stora sovrummen med plats för sittgrupper, arb.hörna osv osv. till annat än att sova i (alla ev. skämt om vad man annars kan tänkas göra, förutom att sova, undanbedes vänligt men bestämt 8) ;D ;)), känns ibland som att de där m2 skulle kunna användas bättre i allrum/kök/v-rum eller varför inte i hall eller tvättstuga som väldigt ofta är mer än lovligt trånga och opraktiska.

Detta gäller ju naturligtvis bara i de fall man inte har obegränsat med m2 att spela med, vilket väl för övrigt ändå torde vara de 'allra flesta' fallen ;)

MVH//Christina.
 
Jag tycker ochså att jättestora "master bedrooms" inte är att föredra, jfrt med att man använder dessa kvadratmeter på allrum/arbetsrum/förvaring. Om man har svårt för att sova, typ undertecknad ;), så säger ju all forskning kring sömnhygien att man enbart ska använda sängen för att sova (frånsett "vissa" aktiviteter ::) ). Inte ens TV ska man ha egentligen, men den vil jag nog ha kvar, ja ;). Tycker inte arbetshörna, leshörna o andra myshörner hör hemma på sovrummet OM man har möjlighet ha dessa hörner i andra deler av huset. Vår nuvarande sovrum är långsmalt m skråtak, dvs 180 i brädden (precis plats för sängen) och dubbelt så långt, - gjer plats för lite kläder, och är otroligt mysigt.

Smaken är ju olika, förstås, finns trådar här m forumister som gillar det stora sovrummet m eget bad.

mvh hanneli
 
att lägga mer m2 på tvättstuga och förvaring låter klokt!
är man som vi vana att ha en källare med jätte tvättstuga är det nog smart att planera lite större tvätt vid nybygge!
 
Vi har satsat på mindre f-sovrum och större tonårsrum. Vår tanke är att inte ha så mycket mer än sängen i vårt sovrum, sen har vi ju resten av huset till förfogande. Barn och tonåringars prylar kan ju däremot gärna få vara i resp. rum, men då måste det ju som sagt finnas plats!
 
Vi har tittat och kommit fram tilll att ungefär 14 m2 är lagom. Det jag har varit mest emot att ha ett altför litet sovrum är att volymen blir liten, det är ändå två personer som sover i ett rum vilket skulle kunna ge dålig luft. Vi har iag ett sovrum på 25 m2 och 3,20 i takhöjd i vår sekelskifteslägenhet, och det märks att luften blir dålig om man stänger dörrarna trots den stora volymen. Gissar dock att nybyggda hus har lite bättre ventilation än så ;D

Nånting vi avser att ha och lägga ner lite m2 på är ett dressing room, eventuellt kompletterat med en arbetshörna. De av er som har sett Trivselhus visningshus i Huddinge vet vad vi är ute efter.

/Fredrik
 
Vi har idag ett master bedroom som är 13,7 kvm. Personligen så tycker jag att det är för trångt!

Ställ in några garderober och någon byrå så ska ni se vad trångt det blir.

Jag tycker att 15-17 kvm är att föredra i ett föräldrasovrum och till barnen 10-12 kvm.

Men det är bara vad jag tycker!
 
Vi har två barn 2+5 år gamla, i nya huset får de varsit rum på dryga 9 kvm medan vårt blir ca 14 kvm. Det räcker idag med tanke på att barn och leksaker befinner sig där vi är. När vi inreder ÖV kommer de få varsitt betydligt större rum och eget allrum för "tonårsfinrtet". Hur mycket yta de behöver hänger ju mkt ihop med hur gamla de är.

/Jerker
 
Jag tycker personligen att föräldrarsovrummet skall ha "luft", så därför är vårt 21 kvm. Däremot så tycker jag inte att barnen skall få speciellt mindre rum, så deras är 15 kvm med en tillhörande klädkammare på 2 kvm. Våra barn är iallafall sådana att om deras rum är för små så är de inte i dem och leker. Detta problem hade vi i vårt förra hus. Nu får de plats med både möbler och fri lekyta i sina rum och vi har inte så mycket leksaker överallt i huset längre. :)
 
Nästan alla tycks ju vara överens i detta ämne, men jag vill ändå passa på att instämma med vad som redan sagts: Föräldra sovrummet behöver inte vara större än barnens rum, på sikt behöver barnen ytan i sina rum bättre än vad föräldrarna gör i sovrummet - så tycker jag!

Vi har tre sovrum på övervåningen i det hus vi skall bygga och alls är ca 13 m2, vi komer själva välja det minsta av dessa rum, men så inreder vi rummet egentligen baa med vår säng samt sängbord. Gillar personligen att ha en ren och enkel stil i sovrummet för att inte riskera att där blir stökigt. Känns lugnt och skönt med ett rum utan övrigt möblemang. Vi har det så idag och kommer fortsätta på samma sätt.

Naturligtvis är det också så som några skriver att det är skönt med mycket luft i sovrummen, men det gäller väl lika mycket barnrumen i så fall där barnen leker ibland med flera kompisar? Tyvärr är ju de flesta av oss begränsade när det gäller totalyta, annars skulle man väl gärna göra alla sovrum på ca 15 m2!
 
För mig är sovrummen jätteviktiga. Det är de rum som var och en kan dra sig tillbaka i. Barnen behöver dessutom få plats med alla sina grejor och kompisar. Vårt föräldrasovrum blir över 20 kvm och barnens rum blir 16 kvm vardera i vårt nya hus.
 
Under husets livslängd kommer användarnas behov att förändras.  Därför måste huset hysa motsvarande föränderlighet.  Jag har ingen patentlösning; bara en önskan att fler beställare inser hur svårt detta egentligen är.

Antag att en familj idag består av tre barn och två vuxna.  Utgångspunkten kanske blir ett större föräldrasovrum och tre små barnsovrum.  Man har två genomgångsrum och ett kök, som sammanlagt är betydligt större än de fyra sovrummen.

Om bara tio år består samma familj av kanske ett hemmaboende barn med sambo plus en frånskild mamma.  Sonen är nitton och har tagit över föräldrasovrummet.  Mamma med teveapparat tränger in sig i ett av de andra små sovrummen.  De två sista sovrumen står mest och samlar damm.

Om tjugo år bor mamma tillsammans med vuxen son och hans ena tonåring i samma
villa.  Hon är lätt rörelsehämmad efter en bilolycka.  Därför måste hon ha svängrum för rullstolen i största sovrummet.  Son och sondotter har var sitt mindre sovrum.  Sista sovrummet funkar som kombinerat gästrum och allmän skräpkammare.

Om trettio år har mamman avlidit.  Sonen hans dotter har flyttat och kanske lämnat över huset till en hemvändande syster med familj.  Plöstligt ska två vuxna med fyra barn bebo huset.  Plötsligt måste ett par kids - ve och fasa - dela rum.

Hur man får samma hus att passa lika bra i alla lägen?  

1. Ju mer jämnstora rummen är dess mer användbara är de för flera funktioner.  Ett sovrum på sex, åtta eller tio kvadrat kan man knappast ha till något annat än sovrum. Ett sovrum på tjugo kvadrat är däremot användbart också som familjärt sällskapsrum.

2. Flexibiliteten minskar med antalet genomgångsrum.  Men genomgångsytorna är samtidigt en förutsättning för öppen planlösning.  På 60- och 70-talen försökte entreprenörer lösa denna motsättning mha exempelvis mer eller mindre lätt flyttbara mellanväggar.  Riktigt bra blev inte det heller.

3. Hur man än vänder och vrider problemet får man ändå periodvis betala priset i form av endera trångboddhet eller onödiga spillytor.  Medvetenhet om detta faktum föder en annan efterfrågan i nya planlösningar.
 
Ja det där med flexibilitet är ju bra. Vi har alltså 5 sovrum idag, vårt på 21 kvm, och barnens på 15+2 kvm. När barnen sedan flyttar hemifrån så skall vi göra om två av deras rum till "våra" hobbyrum. Jag handarbetar mycket och tänkte ha ett syrum (idag så måste jag sitta ganska trångt i tvättstugan), och min man skall ha arbetshörna med dator o.d (den har vi idag i ett litet hörn). Det tredje sovrummet gör vi om till vårt sovrum och vårt sovrum kommer då att bli bibliotek. Det fjärde barnrummet blir gästrum. :D
 
Vårt sovrum är c:a 12 kvadratmeter. Det är kanske i lite minsta laget, men så mycket mer behöver man inte för att sova, förvara kläder och klä på sig. Däremot ska barn oftast ha plats att både sova, leka och göra läxor i sitt rum. Vi har inga barn, men om/när det blir dags för det ska vi se till att de får rum som är minst lika stora som vårt sovrum.
 
32 kvm, plats för dubbelsäng, babysäng, skötbord, TV med bord, soffgrupp och diversa leksaker. Det har blivit så då alla andra sovrum är occuperade av andra familjemedlemmar och vi föräldrar fick bosätta oss i det ena av vardagsrummen. Jag saknar det lilla rummets intimitet och "grottkänsla"! Vårt tidigare sovrum 17 kvm räckte mer än bra till att sova, förvara kläder och andas i. Jag umgås och arbetar gärna på annat håll i huset.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.