Jag håller med dig i stort. Vi har också helt gemensam ekonomi. Men om man ska skydda ingående kapital så ska man väl skydda det mot inflation också?
Nej jag tycker faktiskt inte det.
Min förklaring blir för lång.
jag kan iofs. tycka att om skillnaden i inkomster är extremt stor. Antag att jag är superstjärna, eller styrelseordförande. i ett globalt finansbolag, och kanske drar in 200 milj och mer just nu. Och sambon har ett ordinärt arbete. Då får man kanske hitta andra lösningar.
Min förklaring blir för lång.
jag kan iofs. tycka att om skillnaden i inkomster är extremt stor. Antag att jag är superstjärna, eller styrelseordförande. i ett globalt finansbolag, och kanske drar in 200 milj och mer just nu. Och sambon har ett ordinärt arbete. Då får man kanske hitta andra lösningar.
Då får man ju ut mindre än man stoppar in. Varför då göra något alls? Visst om det tar slut tidigt blir det ju ett vettigt skydd.
En duktig advokat blandar ihop allt som går att komma åt. Därför skrev jag i tidigare inlägg att ett samboavtal kan ifrågasättas och att det är bäst man kör med 50/50 och jämkar tillgångarna så gott det går.M Mixi skrev:
Men nåhon annan skrev att ett samboavtal är juridisk bindande. Jag skulle säga " i helvete heller" det är inte ett bindande. Det går att vrida o vända på det, hur mycket som helst när det blir dags för det.
Men låt de som tror på det göra det, inte mig emot !
Det vanligaste skälet att man ärver, är för att man är barn eller annan relevant släkting till den avlidne. Dvs. man ärver enligt normal arvsordning, då finns inga testamenten. Och då blir heller inte arvet enskild egendom för den som ärver.L Lars48 skrev:
Det normala är att testamente inte är skrivet.
Fia behöver i första hand ta reda på om arvet och dess avkastning är en enskild eller inte. Om der är inte enskild då skrivs avtal om insatsen med specifik skällig avkastning per årz tex inflationstakten plus 3% eller nåt sånt. Detta för att undvika höga advokat kostnader dom kan uppkomma för just avkastningsdelen.
Investeringar och sånt är lika bra att man går in 50/50 och delar vinsten på samma sätt, annars blir det omöjligt att bevisa vem som gjorde vad. Ena kan satsa sina pengar och renovera huset själv och den andra passa barnet och sköta om huset. Det går att bevisa att insatserna var ändå lika. Domstolar brukar ibland titta på avtalet och i vissa fall inte. Avtalet isig ska vara skäligt för att det ska kunna hålla.
Investeringar och sånt är lika bra att man går in 50/50 och delar vinsten på samma sätt, annars blir det omöjligt att bevisa vem som gjorde vad. Ena kan satsa sina pengar och renovera huset själv och den andra passa barnet och sköta om huset. Det går att bevisa att insatserna var ändå lika. Domstolar brukar ibland titta på avtalet och i vissa fall inte. Avtalet isig ska vara skäligt för att det ska kunna hålla.
Om vi då tittar på det där med avkastning på det insatta enskilda kapitalet.
Om vi antar att du sätter in 500 000 enskilt kapital. Ni köper ett hus för 3 milj. Ni fixar avtal så att båda äger 50/50, men du är garanterad att få ut dina 500 000 vid en separation, du får alltså ut 500 000, därefter delas resten lika.
Antag att efter 5 år med en genomsnitts värdeökning på 3% per år, så separerar ni.
Då är huset värt nästan 3,5 milj. Utöver att du får ut dina 500 000, så får ni ut ca 250 000 var i vinst (nu räknar jag ingen skatt osv).
OM du nu hade haft en klausul om att få ut dina 500 000 plus avkastning, då hade du fått ut 500 000 + ca. 80 000. Ni hade fått dela på en vinst på 420 000, du hade alltså fått 290 000 total vinst, sambon hade fått 210 000.
Visst kan man göra så, men är det verkligen värt 40 000, efter 5 år tillsammans, att fibbla med en millimeter rättvisa? Och hur skall man hantera det om huset minskar i värde, skall du fortfarande ha 80 000 i avkastning? Eller om det istället går upp med 400% på 20 år?
Om vi antar att du sätter in 500 000 enskilt kapital. Ni köper ett hus för 3 milj. Ni fixar avtal så att båda äger 50/50, men du är garanterad att få ut dina 500 000 vid en separation, du får alltså ut 500 000, därefter delas resten lika.
Antag att efter 5 år med en genomsnitts värdeökning på 3% per år, så separerar ni.
Då är huset värt nästan 3,5 milj. Utöver att du får ut dina 500 000, så får ni ut ca 250 000 var i vinst (nu räknar jag ingen skatt osv).
OM du nu hade haft en klausul om att få ut dina 500 000 plus avkastning, då hade du fått ut 500 000 + ca. 80 000. Ni hade fått dela på en vinst på 420 000, du hade alltså fått 290 000 total vinst, sambon hade fått 210 000.
Visst kan man göra så, men är det verkligen värt 40 000, efter 5 år tillsammans, att fibbla med en millimeter rättvisa? Och hur skall man hantera det om huset minskar i värde, skall du fortfarande ha 80 000 i avkastning? Eller om det istället går upp med 400% på 20 år?
