Nja, det spelar ju ingen roll hur pengarna kommer till, det är ju en person som äger dom och man vill använda dem i en fastighet för att få en bra tillvaro. Men även om man vill placera sina pengar i en fastighet eller inte så kanske ägaren vill ha dem kvar? Problemet med att låna ut pengar räntefritt i ett samhälle med inflation är att det alltid är en nackdel för den som lånar ut. Men för all del, vissa vill ju ge bort sina pengar till sin sambo, och då är det väl i sin ordning, men om det syftar till att man ska kunna göra en rättvis bodelning i framtiden bör man inte göra så. Jag tycker tycker inte alls att det är sjysst att den ena i paret bara ska få den andra personens kapital om man inte gjort upp om det och givaren vet om det. Som sagt så finns det barn från tidigare förhållanden, och det är som att be om en senare arvstvist. Bättre då att man gifter sig om man vill ge bort sina pengar ändå.
Hej Fia! Roligt att se dig aktiv igen på byggahus. 
För sent på en fredag att läsa igenom din fråga ordentligt. Återkommer om några dagar.
För sent på en fredag att läsa igenom din fråga ordentligt. Återkommer om några dagar.
Jag skulle inte dela upp ägandet olika utan köra 50/50 på ägandet och dela vinst/förlust, efter att man dragit av vad endera part lagt in. Det kan bli en liten risk vid förlust, så det får man försöka bestämma redan från start hur man vill lösa.
Vårt hus äger vi 50/50 trots att vi gick in med olika insats. Lånen ligger också 50/50 (även om de dras från en persons konto). Banken var inte intresserade av att dela upp lånen. Kan A inte betala så kommer banken ändå ta pengarna från B, så det spelar ingen roll.
Jag skulle försöka få till det tydligt med hjälp av jurist, så att inte arvet ställer till det, vare sig åt ena eller andra hållet.
Vårt hus äger vi 50/50 trots att vi gick in med olika insats. Lånen ligger också 50/50 (även om de dras från en persons konto). Banken var inte intresserade av att dela upp lånen. Kan A inte betala så kommer banken ändå ta pengarna från B, så det spelar ingen roll.
Jag skulle försöka få till det tydligt med hjälp av jurist, så att inte arvet ställer till det, vare sig åt ena eller andra hållet.
Ah jag är nog inne på att det är ok att ge bort hälften av utdelningen av ens kapital. Men så är jag också för så gemensam ekonomi som möjligt och har ingen erfarenhet av särkullebarn så kanske är en dum idé då.H Hutton skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 254 inlägg
Tycker ni är helt rätt ute som funderar på hur ni ska skriva avtal iom att det finns särkullbarn. En bostad som ni köper för att bo i tillsammans blir samboegendom om inget annat avtalas, så det är viktigt att göra rätt.
Hur man ska avtala om ägandet är en svårare fråga. Om den som har ärvt har en bättre ekonomi i stort kan man ju tänka sig att man äger fastigheten 70/30 och även delar kostnaderna på det viset. Men om förhållandet är det omvända kanske inte den med mer kapital kan/vill bära en större del av driften också. Då kan man tänka sig en ordning där den ”fattigare” parten får en lika stor andel men skriver en revers som successivt löses upp allt eftersom denna person betalar mer än sin ursprungliga insats.
Det är inte helt lätt att få till något som är både rättsligt hållbart och upplevs rättvist och funktionellt, så att be om hjälp av en jurist är nog inte helt tokigt, men fundera först igenom vad ni vill och att ni inte hamnar i en situation där den ens betalar för bostaden och den andra för hushållsutgifterna, för då blir den senare garanterat blåst.
Hur man ska avtala om ägandet är en svårare fråga. Om den som har ärvt har en bättre ekonomi i stort kan man ju tänka sig att man äger fastigheten 70/30 och även delar kostnaderna på det viset. Men om förhållandet är det omvända kanske inte den med mer kapital kan/vill bära en större del av driften också. Då kan man tänka sig en ordning där den ”fattigare” parten får en lika stor andel men skriver en revers som successivt löses upp allt eftersom denna person betalar mer än sin ursprungliga insats.
Det är inte helt lätt att få till något som är både rättsligt hållbart och upplevs rättvist och funktionellt, så att be om hjälp av en jurist är nog inte helt tokigt, men fundera först igenom vad ni vill och att ni inte hamnar i en situation där den ens betalar för bostaden och den andra för hushållsutgifterna, för då blir den senare garanterat blåst.
Nej, ett arv är int enskild egendom, såvida det inte finns ett testamente som explicit anger att arvet skall vara enskild egendom. I normala arvssituationer blir arvet inte enskild egendom.L Lars48 skrev:
OM man nu ärver som enskild egendom, eller på annat sätt har enskild egendom. Och blandar ihop denna enskilda egendom med "vanlig" egendom, då upphör den i de flesta falla att vara enskild egendom.
Håller med den första delen. Oftast skriver man att arvet ska vara arvtagarens enskilda. Varför skriver man annars ett testamente ?H hempularen skrev:
Hur det är i detta fall vet vi inte.
Andra delen håller jag inte med. Enskild egendom samt dess avkastning kvarstår som enskild oavsett om den placeras i hus eller börsen eller annan sort placering.
Jag och min sambo körde ett avtal på att vid försäljning så får var och en tillbaks sin handpenning före vi delar på vinsten, blir det förlust på 10% så drar vi först av 10% på handpenningarna innan de delas ut så att säga. Detta gynnar henne eftersom hon gick in med större kontantinsats.Anna_H skrev:
Förövrigt har vi separat ekonomi där vi delar på våra gemensamma kostnader som mat (hon sätter dock in 1500kr extra varje månad då hon har två barn sen tidigare som är här varannan vecka). Utöver det betalar hon alla kläder och sånt till sina barn, så delar vi på kostnaden för vårat barn
Detta sticker ofta i ögonen på en viss del av befolkningen
Vi har inget testamente skrivet, frugan har fått lite pengar via ’förtida arv’, när det förtida arvet skrevs så skrevs det att det skulle vara ’enskild egendom’, om vi skulle skilja oss så räknas värdet av den summan bort från dom gemensamma tillgångarna innan tillgångarna fördelas.H hempularen skrev:
Fast man ska vara försiktig att blanda sin enskilda egendom med andra pengar. I värsta fall kan en duktig advokat vid skilsmässa få det till att det inte är enskilt längre. Sådana fall finns. Om det gäller även om man lägger in dom i hus vet jag inte men det gäller iaf med aktiedepåer.L Lars48 skrev:
Ska träffa min bankman imorgon. Hon hade varit med om det en gång (då gällde det alltså aktiedepå som var enkild egendom där personen hade satt in en del annat kapital också) Kan fråga henne. Vet inte hur man hittar sånt?Demmpa skrev:
http://lawline.se/answers/enskild-egendom-surrogat-och-risk-for-sammanblandning
Nu vet jag att lawline inte är facit men där finns iaf hänvisning till lagarna och en dom
Nu vet jag att lawline inte är facit men där finns iaf hänvisning till lagarna och en dom
Bästa svaret
Om vi tittaer på hur frågan ser ut från början. Som påpekats så är frågan väldigt personlig, hur vill man ha den "gemensamma" ekonomin.
Jag ser strikt personligt på det, så som det passar mig och min familj.
Jag är för en lösning med gemensam ekonomi. Även om jag under de flesta åren har tjänat typ dubbelt så mycket som min fru, föredetta sambo.
För mig var det viktigt att min sambo redan från första början såg våra tillgångar som just våra. Dvs. det vi tjänade och konsumerade tillsammans var våra inkomster, och våran konsumtion och investeringar. Det går att teoretisera i oändlighet över hur man skall dela upp en familjeekonomi, men för mig var det viktigt att min sambo aldrig såg det som att jag bjöd henne på något, även om jag drog in lite mer, det var VÅRA pengar. Man bidrar båda så gott man kan till den gemensamma ekonomin.
Däremot så tycker jag att man bör skydda sina ingående tillgångar som sina egna, med samboavtal eller äkteskapsförord. Om ena parten har ex. en miljon mer att stoppa in i boendet, så bör man säkra att den miljonen inte delas vid en separation.
Men som jag ser det s¨å är alla inkomster under parförhållandet, även avkastning på den där miljonen en gemensam inkomst.
Dvs, Om man man köper ett boende, där den ena personen lägger in en avsevärt större andel av insatsen, så kan man ex. lösa det genom att låta den andre låna en lämplig del av den insatsen. På så sätt får man lika del i värdeökning eller förlust, men den som satt in kapital får tillbaka sitt kapital, i händelse av en separation.
Det finns många som hävdar att deras lösning med en helt uppdelad ekonomi fungerar bra, men för mig gäller en gemensam ekonomi.
Jag ser strikt personligt på det, så som det passar mig och min familj.
Jag är för en lösning med gemensam ekonomi. Även om jag under de flesta åren har tjänat typ dubbelt så mycket som min fru, föredetta sambo.
För mig var det viktigt att min sambo redan från första början såg våra tillgångar som just våra. Dvs. det vi tjänade och konsumerade tillsammans var våra inkomster, och våran konsumtion och investeringar. Det går att teoretisera i oändlighet över hur man skall dela upp en familjeekonomi, men för mig var det viktigt att min sambo aldrig såg det som att jag bjöd henne på något, även om jag drog in lite mer, det var VÅRA pengar. Man bidrar båda så gott man kan till den gemensamma ekonomin.
Däremot så tycker jag att man bör skydda sina ingående tillgångar som sina egna, med samboavtal eller äkteskapsförord. Om ena parten har ex. en miljon mer att stoppa in i boendet, så bör man säkra att den miljonen inte delas vid en separation.
Men som jag ser det s¨å är alla inkomster under parförhållandet, även avkastning på den där miljonen en gemensam inkomst.
Dvs, Om man man köper ett boende, där den ena personen lägger in en avsevärt större andel av insatsen, så kan man ex. lösa det genom att låta den andre låna en lämplig del av den insatsen. På så sätt får man lika del i värdeökning eller förlust, men den som satt in kapital får tillbaka sitt kapital, i händelse av en separation.
Det finns många som hävdar att deras lösning med en helt uppdelad ekonomi fungerar bra, men för mig gäller en gemensam ekonomi.