Vad är byggnadsvård?
Ofta när man läser eller ser reportage om byggnadsvård eller folk som renoverat en gammal gård el. dyl. handlar det om att så nära som möjligt återställa huset till "rätt tidsanda", d v s tiden för byggnationen, vanligtvis någon gång på 1800-talet. Originalkonstruktionen är nästan alltid gedigen, välbyggd och överdimensionerad.
Ibland undrar jag var alla människor hittar dessa perfekta renoveringsobjekt. Vårt eget ställe är en liten avstyckad gård. Före sekelskiftet 1900 var det ett herrgårdstorp som sedemera drevs som egen gård fram till 1960-talet då (dessvärre) 25 av 26 hektar mark styckades av.
Boningshuset är en enkelstuga, knuttimrad på torpargrund med inredd vind och en tillbyggnad från 1950 i stående plank och platta på mark.
Till saken... Efter några års mer eller mindre intensiva renoveringsinsatser (varav ganska få synliga ännu) har jag kommit fram till följande slutsatser:
1. Allt var f-n inte bättre och mer gediget byggt "förr" i tiden
2. Man sparade in på material därhelst det var möjligt.
3. Man byggde inte för att husen skulle leva i hundratals år, utan för att leva där inom överskådlig framtid till dess det ruttnade ihop. Då byggde man nytt - och billigt.
Till det kommer alla små eller större och mer eller mindre lyckade renoveringar ooch tillbyggnationer: På femtiotalet kom de tydligen på att badrum trots torrdass och sjöar var något att ha. Det byggdes i ett f d skafferi utan några som helst fuktspärrar. Ungefär samtidigt kläddes kåken in- och utvändigt med masonit och tretex. Ladan breddades med nya takstolar utan förstärkning av fler hanbjälkar, vilket ledde till en långsam men så småningom oroväckande lutning på ena långsidan. Sädesmagasinet byggdes till med en smäckig regelkonstruktion som ställdes på stolpar som i sin tur vilade på ej nergrävda stenblock på lerjord. Vilket också ledde till ännu en lutande byggnad.
Till slut kröntes bostadshuset på 70-talet av en del livsfarliga eldragningar, ett praktiskt tak i korrigerad aluminiumplåt samt plastmattor invändigt.
Så vad göra när vi ska renovera? Har vi varit genuina? Nej för det går inte. Tycka vad man vill om alla galna reparations- och tillbyggnadsförsök, men stället har ju en levande historia som sträcker sig fram till idag. Att återställa allt till ett ursprungligt 1800-talsskick vore enligt min mening att begå våldtäkt på husen.
Vissa saker går ju bort direkt som badrum utan fuktspärr, korrigerad aluminium och lutande byggnader. Men var det i efterhand verkligen så självklart att ersätta masonitfasaden med en bred, stående panel med locklist? Nu gjorde vi det eftersom vi också delvis är fast i 1800-talsföreställningen, men masoniten har ju också ett kulturvärde - hur många hus har idag kvar masonitfasader...? Och tretexplattorna i taket på stora rummet har vi faktiskt låtit vara kvar efter ett besök från några av de nio(!) syskon som växte upp här på 40-talet: "Åh, det vackra taket är kvar. Tänk jag kommer ihåg hur stolt far var över det."
Nä nu måste jag sluta skriva, det här är redan alldeles för långt. Makes sense? Någon? :
Ibland undrar jag var alla människor hittar dessa perfekta renoveringsobjekt. Vårt eget ställe är en liten avstyckad gård. Före sekelskiftet 1900 var det ett herrgårdstorp som sedemera drevs som egen gård fram till 1960-talet då (dessvärre) 25 av 26 hektar mark styckades av.
Boningshuset är en enkelstuga, knuttimrad på torpargrund med inredd vind och en tillbyggnad från 1950 i stående plank och platta på mark.
Till saken... Efter några års mer eller mindre intensiva renoveringsinsatser (varav ganska få synliga ännu) har jag kommit fram till följande slutsatser:
1. Allt var f-n inte bättre och mer gediget byggt "förr" i tiden
2. Man sparade in på material därhelst det var möjligt.
3. Man byggde inte för att husen skulle leva i hundratals år, utan för att leva där inom överskådlig framtid till dess det ruttnade ihop. Då byggde man nytt - och billigt.
Till det kommer alla små eller större och mer eller mindre lyckade renoveringar ooch tillbyggnationer: På femtiotalet kom de tydligen på att badrum trots torrdass och sjöar var något att ha. Det byggdes i ett f d skafferi utan några som helst fuktspärrar. Ungefär samtidigt kläddes kåken in- och utvändigt med masonit och tretex. Ladan breddades med nya takstolar utan förstärkning av fler hanbjälkar, vilket ledde till en långsam men så småningom oroväckande lutning på ena långsidan. Sädesmagasinet byggdes till med en smäckig regelkonstruktion som ställdes på stolpar som i sin tur vilade på ej nergrävda stenblock på lerjord. Vilket också ledde till ännu en lutande byggnad.
Till slut kröntes bostadshuset på 70-talet av en del livsfarliga eldragningar, ett praktiskt tak i korrigerad aluminiumplåt samt plastmattor invändigt.
Så vad göra när vi ska renovera? Har vi varit genuina? Nej för det går inte. Tycka vad man vill om alla galna reparations- och tillbyggnadsförsök, men stället har ju en levande historia som sträcker sig fram till idag. Att återställa allt till ett ursprungligt 1800-talsskick vore enligt min mening att begå våldtäkt på husen.
Vissa saker går ju bort direkt som badrum utan fuktspärr, korrigerad aluminium och lutande byggnader. Men var det i efterhand verkligen så självklart att ersätta masonitfasaden med en bred, stående panel med locklist? Nu gjorde vi det eftersom vi också delvis är fast i 1800-talsföreställningen, men masoniten har ju också ett kulturvärde - hur många hus har idag kvar masonitfasader...? Och tretexplattorna i taket på stora rummet har vi faktiskt låtit vara kvar efter ett besök från några av de nio(!) syskon som växte upp här på 40-talet: "Åh, det vackra taket är kvar. Tänk jag kommer ihåg hur stolt far var över det."
Nä nu måste jag sluta skriva, det här är redan alldeles för långt. Makes sense? Någon? :
Bra och intressant diskussion - ska inte ge mig in i den alltför mycket just nu, för detta kräver lite eftertanke, men vill bara hänvisa till andra som har funderat i liknande banor:
I den där bokserien om byggnadsvård i praktiken (tror jag den heter) diskuterar de just olika tankemodeller - från "årsringsteorin" (vilket jag tror betyder ungefär att varje tid sätter sina spår, och att alla dessa årsringar är värda att bevara) till "ostkupeteorin" (något i stil med att byggnaden fryses vid en viss tidspunkt, ex. 1800, och allt senare eller tidigare tas bort eller göms). Och ytterligare några teorier där emellan.
Det de konstaterar är väl att ingen teori fungerar in absurdum, ska man kunna leva i huset måste man kompromissa.
Sen är det ju skillnad mellan att bevara och att återskapa också. Har man i sitt 1800-talhus 1800-talsdörrar är det ju inte så mycket att grubbla över. Har dörrarna däremot blivit utbytta mot plastiga fuskspegeldörrar från 1980-talet, ja då får man ju tas med frågan om man ska bevara dom också, eller försöka "byta tillbaka". I just det fallet skulle jag nog ha försökt med det senare, men mest av estetiska skäl. Tycker samtidigt att ni gjorde rätt som sparade tretextaket, bara för den fina historien som hör till.
Själva låter vi det mesta vara som det är i vårt hus: 200-åriga skurgolv och snickerier, 100-åriga pappspända tak och pärlspont och 40-årig vedspis och korkoplastgolv. Allt som är snyggt och/eller praktiskt och hyfsat gediget alltså. Däremot slänger vi ut fallfärdiga IKEA-skåp från 70-talet, äckliga plastmattor och otäcka (men snygga) elledningar från 40-50-talet. Det handlar nog mest om vad vi gillar egentligen.
Vi tycker att huset är ganska bra som det är, och känner inget stort behov av att återskapa. Fast det är ju å andra sidan lätt att säga när man har såväl skurgolv som handhyvlad panel och handgjorda fönster kvar. Det hade förstås varit skillnad om huset varit förpackat i eternit o masonit.
I den där bokserien om byggnadsvård i praktiken (tror jag den heter) diskuterar de just olika tankemodeller - från "årsringsteorin" (vilket jag tror betyder ungefär att varje tid sätter sina spår, och att alla dessa årsringar är värda att bevara) till "ostkupeteorin" (något i stil med att byggnaden fryses vid en viss tidspunkt, ex. 1800, och allt senare eller tidigare tas bort eller göms). Och ytterligare några teorier där emellan.
Det de konstaterar är väl att ingen teori fungerar in absurdum, ska man kunna leva i huset måste man kompromissa.
Sen är det ju skillnad mellan att bevara och att återskapa också. Har man i sitt 1800-talhus 1800-talsdörrar är det ju inte så mycket att grubbla över. Har dörrarna däremot blivit utbytta mot plastiga fuskspegeldörrar från 1980-talet, ja då får man ju tas med frågan om man ska bevara dom också, eller försöka "byta tillbaka". I just det fallet skulle jag nog ha försökt med det senare, men mest av estetiska skäl. Tycker samtidigt att ni gjorde rätt som sparade tretextaket, bara för den fina historien som hör till.
Själva låter vi det mesta vara som det är i vårt hus: 200-åriga skurgolv och snickerier, 100-åriga pappspända tak och pärlspont och 40-årig vedspis och korkoplastgolv. Allt som är snyggt och/eller praktiskt och hyfsat gediget alltså. Däremot slänger vi ut fallfärdiga IKEA-skåp från 70-talet, äckliga plastmattor och otäcka (men snygga) elledningar från 40-50-talet. Det handlar nog mest om vad vi gillar egentligen.
Vi tycker att huset är ganska bra som det är, och känner inget stort behov av att återskapa. Fast det är ju å andra sidan lätt att säga när man har såväl skurgolv som handhyvlad panel och handgjorda fönster kvar. Det hade förstås varit skillnad om huset varit förpackat i eternit o masonit.
Nej då jag tröttnar inte, tycker oxå (om det inte märks ;D) att det blev väldigt fint.Kasch skrev:
Tror min stuga ursprungligen är väldigt gammal och var då bara ett fyrkantigt rum, sedan har det byggts ut norrut 2 ggr, första gången (1830-tal) med timmer och andra gången (tidigt 1900-tal?)med stående stolpar och reglar, tror att huset samtidigt med första utbyggnaden höjdes 3-4 stockvarv och att samtidigt golvbjälkar till övervåningen fälldes in i timmerväggen, en av dessa var i.a.f märkta 1830-någonting, samtidigt byggdes nog takstolar istället för ryggåstak.
Avsikten med garaget var att det skulle se ut att vara från tidigt 1900-tal, 1910-20 kanske.
Har också en idé om att göra en stor spiskåpa och där bredvid vedspisen dölja en häll med touchkontroller, göra totalt pärlspontkök och där i dom platsbyggda skåpen av pärlspont , dölja micro, kyl och frys.
Alltså strävar jag inte alls efter någon byggnadsvård, brukar mer kalla det "illusionsbyggande" att jämföra med illusionsmåleri där man med hjälp av målarfärg får en yta att verka vara av ett annat material än det egentligen är..........alltså gjorde jag ett garage som upplevs att vara en 90-årig ladugård ;D
Intressant tråd.
Vårt 30-tals hus på landet hade inte mycket orginal när vi fick tag i det. Dörrar och fönster var bytta, plastmattor låg över plankgolven etc. Dörrar igensatta andra upptagna.
Vi bodde ganska länge (7 år) i huset innan vi började med den STORA renoveringen/utbyggnaden. Drivkraften och tanken bakom det hela var att skapa ett hem som passade vår familj men samtidigt ha respekt för huset och dess historia utan att gå till överdrift.
I barnens rum gick det t ex att ta fram och slipa det gamla plankgolven medan det blev uppbrutet i hallen pga av att nya rör behövde dras till ett nytt badrum. I vardagsrummet (som blev dubbelt så stort i och med tillbyggnaden av huset) valde vi att lägga nytt golv ovanpå det gamla plankgolvet eftersom vi ville ha ett enhetligt golv i hela rummet. Samtidigt ligger ju det gamla golvet kvar därunder om någon i framtiden vill ta fram det.
Fönstren valde vi att byta då de gamla fönstren inte fanns kvar utan var utbytta någon gång under 80-talet. (Men visst någon gång i framtiden kommer någon att svära över detta nidningsdåd att byta ut dessa fuskspröjsade fönster ;D.)
Vi valde också att byta ytterdörr då den som satt (50-talare) hade sett sina bästa dagar och börjat murkna (en ev inbrottstjuv hade bara att knacka lite hårdare så hade hela dörren givit vika).
Taket lade vi om för första gången sedan 30-talet. Under pannorna låg ett spåntak och det var synd att det inte kunde vara kvar men efter nästan 70 år måste man ju göra något om man inte vill bli blöt. Takpannorna recyklade vi och spädde på med några bättre begagnade.
Innerdörrar köpte jag begagnade från slutet av 1800-talet (kan knappast sägas vara orginal men samtidigt bättre än dagens MDF dörrar).
En spiskåpa har vi låtit mura upp över en inköpt begagnad vedspis sannolikt har det aldrig funnits murad spiskåpa utan troligen har där suttit en plåtkåpa över vedspisen.
Jag vet inte om man kan läsa någon röd tråd i alla dessa åtgärder eller någon enhetlig filosofi snarare handlar det väl om att vi vidtagit de åtgärder vi ansett nödvändiga (utifrån behov men även estetiska, subjektiva överväganden) och om vi inte ansett oss kunna använda det gamla så har vi åtminstone sett till att bevara det till eftervärlden.
Vårt 30-tals hus på landet hade inte mycket orginal när vi fick tag i det. Dörrar och fönster var bytta, plastmattor låg över plankgolven etc. Dörrar igensatta andra upptagna.
Vi bodde ganska länge (7 år) i huset innan vi började med den STORA renoveringen/utbyggnaden. Drivkraften och tanken bakom det hela var att skapa ett hem som passade vår familj men samtidigt ha respekt för huset och dess historia utan att gå till överdrift.
I barnens rum gick det t ex att ta fram och slipa det gamla plankgolven medan det blev uppbrutet i hallen pga av att nya rör behövde dras till ett nytt badrum. I vardagsrummet (som blev dubbelt så stort i och med tillbyggnaden av huset) valde vi att lägga nytt golv ovanpå det gamla plankgolvet eftersom vi ville ha ett enhetligt golv i hela rummet. Samtidigt ligger ju det gamla golvet kvar därunder om någon i framtiden vill ta fram det.
Fönstren valde vi att byta då de gamla fönstren inte fanns kvar utan var utbytta någon gång under 80-talet. (Men visst någon gång i framtiden kommer någon att svära över detta nidningsdåd att byta ut dessa fuskspröjsade fönster ;D.)
Vi valde också att byta ytterdörr då den som satt (50-talare) hade sett sina bästa dagar och börjat murkna (en ev inbrottstjuv hade bara att knacka lite hårdare så hade hela dörren givit vika).
Taket lade vi om för första gången sedan 30-talet. Under pannorna låg ett spåntak och det var synd att det inte kunde vara kvar men efter nästan 70 år måste man ju göra något om man inte vill bli blöt. Takpannorna recyklade vi och spädde på med några bättre begagnade.
Innerdörrar köpte jag begagnade från slutet av 1800-talet (kan knappast sägas vara orginal men samtidigt bättre än dagens MDF dörrar).
En spiskåpa har vi låtit mura upp över en inköpt begagnad vedspis sannolikt har det aldrig funnits murad spiskåpa utan troligen har där suttit en plåtkåpa över vedspisen.
Jag vet inte om man kan läsa någon röd tråd i alla dessa åtgärder eller någon enhetlig filosofi snarare handlar det väl om att vi vidtagit de åtgärder vi ansett nödvändiga (utifrån behov men även estetiska, subjektiva överväganden) och om vi inte ansett oss kunna använda det gamla så har vi åtminstone sett till att bevara det till eftervärlden.
Jag kan ibland tycka att det blir ett antikvariskt, musealt agerande vad gäller byggnadsvård.
Krasst sett är väl det bästa att riva alla hus, flytta in i grottor, klä oss i päls och sluta prata.
Det är ju i slutändan vårt "ursprung".
Jag tycker att varje epok i ett hus historia kan få synas.
Det vill säga, man kan mycket väl kombinera ett gammalt kök med moderna möbler, eller bygga till ett gammalt torp med en modern tillbyggnad (pratar i egen sak? lite kanske...)
Det viktiga är att man:
* Tycker att det är fint
* Tycker att det fyller dagens behov
* Inte gör saker som huset, byggtekniskt, far illa av.
Husen har i grunden ett enda syfte: Vi skall bo i dem.
Att man då måste förändra dem efter hand är ganska naturligt.
Vi har fått el, energikrav, nya levnadsmönster som inte innehåller tjänstefolk, etc.
Krasst sett är de hus som byggs om de mest intressanta. Ett exempel är Gripsholms slott, som är ombyggt, förändrat, tillbyggt och renoverat i så många epoker att man i slottet kan följa en utveckling på upp emot 500 år!
Varför måste just vi vara de museala?
Alla andra tider har ju hetat "barock", "nyklassisism" och vad allt nu heter. Detta har utan tvivel satt sina spår i både gammal och ny bebyggelse!
Jag tycker nog att även vår epok kan förtjäna ett annat namn än "ingenvågadetiden".
Det får vara slut på "oj vad dumt att vi rev hela klarakvarteren, så nu vågar vi inte ens slå ner ett gammalt gistet skithus".
Fram för vackra nutida förändringar, som respekterar såväl husen som dess brukare!
(För dem som vill. Vill man återskapa så har jag inget problem med det heller. Tycker bara att de värsta antikvarierna måste få lite mothugg.)
Krasst sett är väl det bästa att riva alla hus, flytta in i grottor, klä oss i päls och sluta prata.
Det är ju i slutändan vårt "ursprung".
Jag tycker att varje epok i ett hus historia kan få synas.
Det vill säga, man kan mycket väl kombinera ett gammalt kök med moderna möbler, eller bygga till ett gammalt torp med en modern tillbyggnad (pratar i egen sak? lite kanske...)
Det viktiga är att man:
* Tycker att det är fint
* Tycker att det fyller dagens behov
* Inte gör saker som huset, byggtekniskt, far illa av.
Husen har i grunden ett enda syfte: Vi skall bo i dem.
Att man då måste förändra dem efter hand är ganska naturligt.
Vi har fått el, energikrav, nya levnadsmönster som inte innehåller tjänstefolk, etc.
Krasst sett är de hus som byggs om de mest intressanta. Ett exempel är Gripsholms slott, som är ombyggt, förändrat, tillbyggt och renoverat i så många epoker att man i slottet kan följa en utveckling på upp emot 500 år!
Varför måste just vi vara de museala?
Alla andra tider har ju hetat "barock", "nyklassisism" och vad allt nu heter. Detta har utan tvivel satt sina spår i både gammal och ny bebyggelse!
Jag tycker nog att även vår epok kan förtjäna ett annat namn än "ingenvågadetiden".
Det får vara slut på "oj vad dumt att vi rev hela klarakvarteren, så nu vågar vi inte ens slå ner ett gammalt gistet skithus".
Fram för vackra nutida förändringar, som respekterar såväl husen som dess brukare!
(För dem som vill. Vill man återskapa så har jag inget problem med det heller. Tycker bara att de värsta antikvarierna måste få lite mothugg.)
Vi har totalrenoverat ett hus från 1910-talet. Och det var verkligen totalt. Det är ungefär grunden, plankväggarna, innerdörrarna och vindstrappan kvar.
Jag brukar säga att det inte var fråga om någon pietetsfull renovering, vi vill ha badrum!
Vi varken kan eller vill leva i ett hus med standard 1910.
Vi har därmed flyttat en vägg och rivet en annan. Och inte heller har vi använt traditionella material. Det fanns ingen isolering i hus förr, inte i vårt i alla fall. Men måtten är viktiga att tänka på, gamla hus har fina proportioner. Fönstren är nya, men med samma utseende (nästan) som de gamla.
Det vi har gått efter är hur vi vill ha det, och som vi anser passar. Det ska kännas en trivsam atmosfär när man kommer in i huset.
Alternativet hade varit att riva huset. Det hade inte varit mer vård.
Byggnadsvård i praktiken, med andra ord.
/EB
Jag brukar säga att det inte var fråga om någon pietetsfull renovering, vi vill ha badrum!
Vi varken kan eller vill leva i ett hus med standard 1910.
Vi har därmed flyttat en vägg och rivet en annan. Och inte heller har vi använt traditionella material. Det fanns ingen isolering i hus förr, inte i vårt i alla fall. Men måtten är viktiga att tänka på, gamla hus har fina proportioner. Fönstren är nya, men med samma utseende (nästan) som de gamla.
Det vi har gått efter är hur vi vill ha det, och som vi anser passar. Det ska kännas en trivsam atmosfär när man kommer in i huset.
Alternativet hade varit att riva huset. Det hade inte varit mer vård.
Byggnadsvård i praktiken, med andra ord.
/EB
Boplatsen och själva namnet på stället tycker jag är den givna utgångspunkten.
Att helt enkelt bebo en plats under oförvanskad adress är också att bevara och hedra människor och deras livsverk. Om någon av dem murat med mexitegel och satt in perspektivfönster betyder mindre. Att man frågar de äldre vad de minns betyder mer.
Själva byggnaderna är alltså ett utanverk som i bästa fall håller blygsam skala. Om husen är för stora för plånboken är ett trevligt knep att lägga kåkarna i någon sorts "malpåse". Se till att taken är täta och att fasaderna inte är mer anskrämliga än att de duger som kuliss. Bygg sen rationellt i helt nytt hus vid sidan om.
Att helt enkelt bebo en plats under oförvanskad adress är också att bevara och hedra människor och deras livsverk. Om någon av dem murat med mexitegel och satt in perspektivfönster betyder mindre. Att man frågar de äldre vad de minns betyder mer.
Själva byggnaderna är alltså ett utanverk som i bästa fall håller blygsam skala. Om husen är för stora för plånboken är ett trevligt knep att lägga kåkarna i någon sorts "malpåse". Se till att taken är täta och att fasaderna inte är mer anskrämliga än att de duger som kuliss. Bygg sen rationellt i helt nytt hus vid sidan om.
Intressant diskussion det här. Jag är nog inne på det samma linje som ni andra, dvs att huset ska funka. Vårt hus från 1800-talet har kvar mycket i original, mest för att det inte varit bebott på länge och att ägarna före oss gjorde ett riktigt bra jobb! Men det är ett hus som funkar idag, och det är väl ändå ett rätt starkt kriterium för de flesta av oss. Jag är inte heller ett stort fan av torrdass och tvätta kläder i en kall å
Det finns ju en mängd åsikter om byggnadsvård, men det vettiga är väl att man tar det man själv tycker är det bästa från olika epoker. Byggnadsvård handlar för mig nog mycket om att försöka förstå _varför_ man byggt på ett visst sätt. Ibland håller tankesättet än idag, ibland finns det bättre alternativ.
Jag tycker det är enormt fascinerande att försöka förstå hur man har tänkt när man byggt. I vår förra lägenhet (från tjugotalet) bodde en hel familj. Man hade inte badrum, bara wc, och bara två rum (om än stora). Däremot hade man lagt mycket på dekoration, som stuckatur och dekorerade valv. Huset byggdes för arbetare, men i vissa avseenden var det rätt påkostat.
Att byggnadsvård blivit så populärt nu har ju faktiskt det positiva med sig att man får folk att fundera en extra gång. Om man sen kommer till slutsatsen att man river (eller vad det nu handlar om) så har man ju kanske ändå tänkt igenom det. En hel del har ju annars slängts ut av slentrian.
Det finns ju en mängd åsikter om byggnadsvård, men det vettiga är väl att man tar det man själv tycker är det bästa från olika epoker. Byggnadsvård handlar för mig nog mycket om att försöka förstå _varför_ man byggt på ett visst sätt. Ibland håller tankesättet än idag, ibland finns det bättre alternativ.
Jag tycker det är enormt fascinerande att försöka förstå hur man har tänkt när man byggt. I vår förra lägenhet (från tjugotalet) bodde en hel familj. Man hade inte badrum, bara wc, och bara två rum (om än stora). Däremot hade man lagt mycket på dekoration, som stuckatur och dekorerade valv. Huset byggdes för arbetare, men i vissa avseenden var det rätt påkostat.
Att byggnadsvård blivit så populärt nu har ju faktiskt det positiva med sig att man får folk att fundera en extra gång. Om man sen kommer till slutsatsen att man river (eller vad det nu handlar om) så har man ju kanske ändå tänkt igenom det. En hel del har ju annars slängts ut av slentrian.
1. Allt var f-n inte bättre och mer gediget byggt "förr" i tiden
2. Man sparade in på material därhelst det var möjligt.
3. Man byggde inte för att husen skulle leva i hundratals år, utan för att leva där inom överskådlig framtid till dess det ruttnade ihop. Då byggde man nytt - och billigt.
En gammal fråga som jag hittade.
Mycket roligt att läsa! Och så kloka många är.
Jag har själv renoverat ett sönderenoverat hus från 1850-talet som har byggts om flera gånger. Och, ja, det stämmer med dina påståenden!
I mitt hus fanns allt som en fattig bybo kunde uppbringa utan att behöva handla något alls eller köpa dyrt;
drivved, återanvända delar från uthus, obarkat trä, lump, ...
Det var oisolerat, dåligt underhållet, råttätet och unket! Men billigt!
Men det fanns också en fin miljö, kommunalt VA, vacker utsikt, timmerstomme, kallmurad grund och ett ganska helt tak!
Är man oerfaren så blir ofta renoveringarna lite bättre om man har ont om pengar, tror jag.
Nu, med facit i hand, efter 10 års renovering så är det en liten pärla! Så lite som möjligt är utbytt men vi fick riva bort det som var tillbyggt endast med sockerlådor. Mögliga tapeter som satt fast med spik åkte förstås ut. Men kvar finns fönster i olika storlekar, utseende och ålder (nu renoverade), snett och vint är det, svarta hängrännor har vi, vinterkylan biter gott i fötterna, några golv gungar lite fortfarande, badrum från 70-tal och kök från 30/60-tal finns kvar, taklyftet återskapat etc. Ingen "kultur"-färgsättning utan bara billigaste rödfägen och rent vit linoljefärg. Men det blev fint, tycker vi. Vi har lyft och vänt och skrubbat på det mesta! Tyvärr delvis ny standard-panel och gullfiberisolering på några ställen... men man lär sig! Till nästa gång. Bättre att öva på något redan dåligt renoverat än en kulturskatt!
2. Man sparade in på material därhelst det var möjligt.
3. Man byggde inte för att husen skulle leva i hundratals år, utan för att leva där inom överskådlig framtid till dess det ruttnade ihop. Då byggde man nytt - och billigt.
En gammal fråga som jag hittade.
Mycket roligt att läsa! Och så kloka många är.
Jag har själv renoverat ett sönderenoverat hus från 1850-talet som har byggts om flera gånger. Och, ja, det stämmer med dina påståenden!
I mitt hus fanns allt som en fattig bybo kunde uppbringa utan att behöva handla något alls eller köpa dyrt;
drivved, återanvända delar från uthus, obarkat trä, lump, ...
Det var oisolerat, dåligt underhållet, råttätet och unket! Men billigt!
Men det fanns också en fin miljö, kommunalt VA, vacker utsikt, timmerstomme, kallmurad grund och ett ganska helt tak!
Är man oerfaren så blir ofta renoveringarna lite bättre om man har ont om pengar, tror jag.
Nu, med facit i hand, efter 10 års renovering så är det en liten pärla! Så lite som möjligt är utbytt men vi fick riva bort det som var tillbyggt endast med sockerlådor. Mögliga tapeter som satt fast med spik åkte förstås ut. Men kvar finns fönster i olika storlekar, utseende och ålder (nu renoverade), snett och vint är det, svarta hängrännor har vi, vinterkylan biter gott i fötterna, några golv gungar lite fortfarande, badrum från 70-tal och kök från 30/60-tal finns kvar, taklyftet återskapat etc. Ingen "kultur"-färgsättning utan bara billigaste rödfägen och rent vit linoljefärg. Men det blev fint, tycker vi. Vi har lyft och vänt och skrubbat på det mesta! Tyvärr delvis ny standard-panel och gullfiberisolering på några ställen... men man lär sig! Till nästa gång. Bättre att öva på något redan dåligt renoverat än en kulturskatt!
Spännande tråd, och mycket intressanta tankar! Det finns onekligen många olika aspekter på hus, arkitektur och bevarande. Grundtanken med bevarande torde ju vara på något sätt visa de människor som växer upp idag hur samhället (husen) såg ut för 50, 100, 150 osv. år sedan. Alla epoker och tider ska få ha sina spår i den stadsbild som finns, och om man successivt river alla gamla hus och bygger nya, förlorar man en viktig bit historia. Tittar man i stadskärnor, på t.ex. lägenhetshus, kan det ibland bli absurt när det finns ett extremt fult (subjektivt) 70-tals-hus insprängt bland betydligt vackrare jugend-hus. Istället för att riva det fula huset bara för att det är anskrämligt låter man det stå kvar för att även den tidsperioden ska få finnas kvar. Miljonprojektet i Malmö är ett exempel där hus byggdes snabbt (och dessutom innebar att en massa äldre hus revs) och kanske inte så vackert (i mina ögon) men som ändå har en historisk betydelse för staden, d.v.s. att ge många människor drägliga men billiga bostäder.
Men om man nu ska bevara hus i sin ursprungliga form och utseende för att ge människorna idag en bild av historien, vad innebär det egentligen? Exakt vad är det man vill visa? Ska man restaurera sitt gamla hus till originalskick när det gäller utseedet, alltså fasaden? Ska man göra om planlösningen så att den blir tidsenlig och då bygga upp denna med originalmaterial? Ska man använda verktyg för detta som fanns när huset byggdes och helt skrota våra moderna verktyg? SKa man kasta ut alla moderniteter i form av kyl/frys, toalettstolar, badrum osv? SKa man slänga ut all el också? Hur ska man göra med belysning? Ska man inte ha någon elbelysning alls? OM man ska ha elbelysning, vad ska man ha för armatur? Ska man ha armatur till sin utebeslyning som ska efterlikna gammal gasdriven och tidsenlig belysning, (alltså sådana där gatulampor i gjutjärn som användes inne i stan och definitivt inte på privata smphus) eller ska man ha armaturer som var tidstypiska på 1900-talets början när elbelsyningen gjorde sitt intrång?
Summa sumarum: Vad är det man vill visa de människor som tittar på det hus man äger? Vad är det mitt hus ska representera i deras ögon, och vad ska det representera i mina ögon?
Jag och min sambo köpte en Skånelänga för ett år sedan, byggd omkring 1840. Jag är väldigt svag för korsvirkeshus i korsvirke och tegel, och naturen runt omkring är helt fantastisk, så det var inte svårt att falla för huset med dess omgivning. Det är ett hus som av olika anledningar måste totalrenoveras, och självklart ställs vi hela tiden inför val och beslut när det gäller just bevarande. Vårt hus var, när vi köpte det, "nyrenoverat"...av klåpare från fjärran land. Vilket vi visste innan vi köpte det, men ändå. Det som eventuellt skulle gått att bevara inomhus var redan utslängt. Planlösningen var inte original, och för oss fanns ingen praktisk anledning till att återställa planlösningen. Huset är 25m*7m, d.v.s. en ganska stor Skånelänga och det bodde 3 familjer i det från början (tjänstemannabostad till herrgården vi bor grannar med) så för oss hade en sådan planlösning varit meningslös. Vi gör istället en helt ny, modern planlösning, som passar vårt sätt att leva.
I mina ögon så är det viktigaste med vårt hus att bevara det som folk som passerar vårt hus ser och att lägga krutet och pengarna på den typen av bevarande. VÅrt hus har 3 ingångar eftersom där bodde 3 familjer, och dessa dörrar får finnas kvar. Iof murar vi igenom dom på insidan, men det ser man ju in te utifrån. Hade vi murat igen dom utifrån hade det sett extremt konstigt ut, och husets proportioner hade blivit konstiga. Dessutom hade det var väldigt svårt att göra det utan att det skulle synas (färg på tegel och fog blir inte rätt).
Våra fönster är ganska intressanta. Det finns 11 stycken (alltså 9 karmar med 2 bågar i varje karm) från tiden då huset byggdes och 9 stycken från omkring 1900. De från 1840 har inte samma storlek som de från 1900. Alla fönster var i dåligt skick när vi köpte huset, och efter att ha tagit av några bågar och börjar skrapa av färg, insåg vi att vi skulle få byta nederstycket och det första spröjset på i stort sett alla fönster. Men om vi hade gjort det, hade vi då kunnat säga att vi bevarat våra fönster?! Det är ju bara hälften kvar ju! Vi hade många, långa diskussioner kring detta, och det slutade med att vi låter min bror, som är möbelsnickare, göra HELT nya fönster istället. Det blir nya karmar, bågar och innerbågar (de som är löstagbara som bara sitter uppe på vintern). VI har specialbeställt frässtål så att alla profiler blir en kopia av de fönster som är från 1850-talet, och gör 11 fönster i en storlek och 9 fönster i en annan, alltså i de storlekar som de är idag. Träet är tätvuxen fur. Vi flyttar över allt gammalt glas i de nya fönsterna, och på så sätt kommer allt att se så tidstypiskt ut som det går, trots att det är nytillverkat.
Taket då? Ja, det är tegeltak idag, men har säkert varit strå/halmtak från början...men det vet jag inte om vi har råd att sätta dit. Dessutom är det väl ganska brandfarligt...
I mina ögon, så är det viktiga för MIG, att ha ett hus som ger en tidstypisk bild på utsidan för att kunna förmedla en historisk bild av hur hus såg ut på mitten av 1800-talet, men som är praktiskt (och ekonomiskt) att bo i. För MIG är det viktiga inte att återställa allt till original. Hade vi haft originaldetaljer inuti huset hade vi bevarat dessa, men det har vi alltså inte.
Men om man nu ska bevara hus i sin ursprungliga form och utseende för att ge människorna idag en bild av historien, vad innebär det egentligen? Exakt vad är det man vill visa? Ska man restaurera sitt gamla hus till originalskick när det gäller utseedet, alltså fasaden? Ska man göra om planlösningen så att den blir tidsenlig och då bygga upp denna med originalmaterial? Ska man använda verktyg för detta som fanns när huset byggdes och helt skrota våra moderna verktyg? SKa man kasta ut alla moderniteter i form av kyl/frys, toalettstolar, badrum osv? SKa man slänga ut all el också? Hur ska man göra med belysning? Ska man inte ha någon elbelysning alls? OM man ska ha elbelysning, vad ska man ha för armatur? Ska man ha armatur till sin utebeslyning som ska efterlikna gammal gasdriven och tidsenlig belysning, (alltså sådana där gatulampor i gjutjärn som användes inne i stan och definitivt inte på privata smphus) eller ska man ha armaturer som var tidstypiska på 1900-talets början när elbelsyningen gjorde sitt intrång?
Summa sumarum: Vad är det man vill visa de människor som tittar på det hus man äger? Vad är det mitt hus ska representera i deras ögon, och vad ska det representera i mina ögon?
Jag och min sambo köpte en Skånelänga för ett år sedan, byggd omkring 1840. Jag är väldigt svag för korsvirkeshus i korsvirke och tegel, och naturen runt omkring är helt fantastisk, så det var inte svårt att falla för huset med dess omgivning. Det är ett hus som av olika anledningar måste totalrenoveras, och självklart ställs vi hela tiden inför val och beslut när det gäller just bevarande. Vårt hus var, när vi köpte det, "nyrenoverat"...av klåpare från fjärran land. Vilket vi visste innan vi köpte det, men ändå. Det som eventuellt skulle gått att bevara inomhus var redan utslängt. Planlösningen var inte original, och för oss fanns ingen praktisk anledning till att återställa planlösningen. Huset är 25m*7m, d.v.s. en ganska stor Skånelänga och det bodde 3 familjer i det från början (tjänstemannabostad till herrgården vi bor grannar med) så för oss hade en sådan planlösning varit meningslös. Vi gör istället en helt ny, modern planlösning, som passar vårt sätt att leva.
I mina ögon så är det viktigaste med vårt hus att bevara det som folk som passerar vårt hus ser och att lägga krutet och pengarna på den typen av bevarande. VÅrt hus har 3 ingångar eftersom där bodde 3 familjer, och dessa dörrar får finnas kvar. Iof murar vi igenom dom på insidan, men det ser man ju in te utifrån. Hade vi murat igen dom utifrån hade det sett extremt konstigt ut, och husets proportioner hade blivit konstiga. Dessutom hade det var väldigt svårt att göra det utan att det skulle synas (färg på tegel och fog blir inte rätt).
Våra fönster är ganska intressanta. Det finns 11 stycken (alltså 9 karmar med 2 bågar i varje karm) från tiden då huset byggdes och 9 stycken från omkring 1900. De från 1840 har inte samma storlek som de från 1900. Alla fönster var i dåligt skick när vi köpte huset, och efter att ha tagit av några bågar och börjar skrapa av färg, insåg vi att vi skulle få byta nederstycket och det första spröjset på i stort sett alla fönster. Men om vi hade gjort det, hade vi då kunnat säga att vi bevarat våra fönster?! Det är ju bara hälften kvar ju! Vi hade många, långa diskussioner kring detta, och det slutade med att vi låter min bror, som är möbelsnickare, göra HELT nya fönster istället. Det blir nya karmar, bågar och innerbågar (de som är löstagbara som bara sitter uppe på vintern). VI har specialbeställt frässtål så att alla profiler blir en kopia av de fönster som är från 1850-talet, och gör 11 fönster i en storlek och 9 fönster i en annan, alltså i de storlekar som de är idag. Träet är tätvuxen fur. Vi flyttar över allt gammalt glas i de nya fönsterna, och på så sätt kommer allt att se så tidstypiskt ut som det går, trots att det är nytillverkat.
Taket då? Ja, det är tegeltak idag, men har säkert varit strå/halmtak från början...men det vet jag inte om vi har råd att sätta dit. Dessutom är det väl ganska brandfarligt...
I mina ögon, så är det viktiga för MIG, att ha ett hus som ger en tidstypisk bild på utsidan för att kunna förmedla en historisk bild av hur hus såg ut på mitten av 1800-talet, men som är praktiskt (och ekonomiskt) att bo i. För MIG är det viktiga inte att återställa allt till original. Hade vi haft originaldetaljer inuti huset hade vi bevarat dessa, men det har vi alltså inte.
Jätteintressant.
Själv har vi ett hus från -27 som -81 blev tillbyggt samt helrenoverat ut- och invändigt. Det enda helt synliga spåret av 20-tal är källartrappan. Det finns trägolv kvar under annat och originaltrappan till övervåningen är bara gömd under plastmatta och teaklister men annars inga gamla snickerier el dyl.
Min första impuls var att göra det så 20-tal som möjligt. Mer som originalet, liksom. Men efter närmare undersökningar insåg jag att originalet nog var ganska påvert inrett, inga bröstpaneler, pärlspont och sånt, så det jag drömde om skulle vara ganska förljuget.
Sen kom jag i kontakt med "årsringsteorin" och enligt den skulle ju 80-talsinslaget vara värt att bevara också. Men...jag kan inte riktigt förmå mig till det för jag tycker att det är så fult! Förresten är de ytskikten väldigt slitna, trasiga plastmattor och så, och inte så snyggt genomförda - lister och foder är t ex ett sammelsurium av olika sorter från 80-tal fram till nu.
Så jag har också landat i att det inte kan bli något museum. Jag kan låta det riktiga 20-talet synas i framtagna trägolv och trappor, 80-talet i tillbyggnadens planlösning som faktiskt är riktigt bra. Till det kan jag använda mig av 20-talsstuk på fönster, paneler, lister, foder etc - inte för att "återställa" utan för att få något slags genomgående tema som jag gillar och som passar bra in i hustypen. Och så blir det förstås en del rent moderna inslag i färger, tapeter, textilier och möbler. Så då blir det nog "årsringar" ändå, kan man väl säga, fast på vårt eget personliga sätt.
Stadsbyggnadskontorets inställning är intressant. De fäller tydligen inga tårar för 80-talet för handläggaren jag pratade med ansåg att vi kunde göra "vad f-n ni vill" utan bygglov utvändigt så länge som det blir mer likt ursprunget.
Det hänger nog samman med att området är ett av de första egnahemsområdena och därför som helhet är K-märkt. Vårt hus stör liksom den ursprungliga bilden. Samtidigt muttrar tydligen samma stadsbyggnadskontor om att ta bort K-märkningen när den framförs som argument mot ett projekt som de vill starta i grannskapet. De säger att området är ändå så förvanskat med en massa tillbyggnader av olika utseende...som de naturligtvis i de flesta fall själva har givit bygglov till?!?
Själv har vi ett hus från -27 som -81 blev tillbyggt samt helrenoverat ut- och invändigt. Det enda helt synliga spåret av 20-tal är källartrappan. Det finns trägolv kvar under annat och originaltrappan till övervåningen är bara gömd under plastmatta och teaklister men annars inga gamla snickerier el dyl.
Min första impuls var att göra det så 20-tal som möjligt. Mer som originalet, liksom. Men efter närmare undersökningar insåg jag att originalet nog var ganska påvert inrett, inga bröstpaneler, pärlspont och sånt, så det jag drömde om skulle vara ganska förljuget.
Sen kom jag i kontakt med "årsringsteorin" och enligt den skulle ju 80-talsinslaget vara värt att bevara också. Men...jag kan inte riktigt förmå mig till det för jag tycker att det är så fult! Förresten är de ytskikten väldigt slitna, trasiga plastmattor och så, och inte så snyggt genomförda - lister och foder är t ex ett sammelsurium av olika sorter från 80-tal fram till nu.
Så jag har också landat i att det inte kan bli något museum. Jag kan låta det riktiga 20-talet synas i framtagna trägolv och trappor, 80-talet i tillbyggnadens planlösning som faktiskt är riktigt bra. Till det kan jag använda mig av 20-talsstuk på fönster, paneler, lister, foder etc - inte för att "återställa" utan för att få något slags genomgående tema som jag gillar och som passar bra in i hustypen. Och så blir det förstås en del rent moderna inslag i färger, tapeter, textilier och möbler. Så då blir det nog "årsringar" ändå, kan man väl säga, fast på vårt eget personliga sätt.
Stadsbyggnadskontorets inställning är intressant. De fäller tydligen inga tårar för 80-talet för handläggaren jag pratade med ansåg att vi kunde göra "vad f-n ni vill" utan bygglov utvändigt så länge som det blir mer likt ursprunget.
Det hänger nog samman med att området är ett av de första egnahemsområdena och därför som helhet är K-märkt. Vårt hus stör liksom den ursprungliga bilden. Samtidigt muttrar tydligen samma stadsbyggnadskontor om att ta bort K-märkningen när den framförs som argument mot ett projekt som de vill starta i grannskapet. De säger att området är ändå så förvanskat med en massa tillbyggnader av olika utseende...som de naturligtvis i de flesta fall själva har givit bygglov till?!?
Som jag ser det är det ett stort dilemma detta med byggnadsvård kontra den snedvridna bilden på allmogecharmen. Byggnadsvård handlar faktiskt om att ge de andra generationerna som kommer efter oss att få en möjlighet att uppleva/förstå:
Är det så att man vill ha gammal charm men ge sig på stora planlösningsändringar bör man kanske fundera på att bygga nytt istället. Särskilt om man inte har klart för sig vilka kulturella värden som finns i huset/området.
Byggnadsvård innebär nödvändigvis inte att vid renovering upprepa gamla felaktigheter igen. Det handlar lika mycket om att förlänga husets livslängd.
För mig handlar byggnadsvård om att tänka till ett par gånger innan man genomför förändringar, att man respekterar husets identitet samtidigt som man skapar ett bevarandevärde genom dokumentation och eftersökningar. Att inte förkorta husets livslängd genom val av felaktiga material som genererar nya problem, att dokumentera det du river etc.
Dessutom handlar det minst lika mycket om att stödja och därigenom bevara utdöende hantverkstraditioner.
Tycker därför inte som exempelvis Nix att det får vara slut med diskussionerna kring ett så litet objekt som ett gammalt gistet skithus. Diskussionen är en viktig del av underlaget för om man skall knacka ned skithuset eller ha det kvar. Vi kan ju titta oss runt lite i Sverige och se otal exempel på hur goda representativa miljöer hanteras. Ta exempelvis Visby som behållit ett antal ruiner i stadskärnan/behållit ringmuren. Opraktiskt, ja, men det skapar givetvis en charm som är svår att hitta på andra ställen. Stockholms och Göteborgs "gamla Stan" etc. Klart opraktiska vägnät men som är värda att bevara. Jag vill inte enbart se bygghistoria/tradition på Skansen, jag vill se det i vardagen. Men även mer moderna byggnader bör framöver få högre "upplysningsvärde", ett exempel på en omdebatterad byggnad i detta fallet kan vara Kulturhuset med Sergelstorg i Sthlms innerstad, likväl som Vällingby eller för den delen alla "Domus"centrum i otaliga kommuners centralorter (även om dessa byggdes på bekostnad av äldre hus).
Så alltså: Tänk till, och när du tänkt till igen och igen, diskutera det och därefter ta ett beslut du kan stå för inför kommande generationer - Det är byggnadsvård.
- Hur man byggde förr
- Vad man byggde med förr
- Landskapet/området man byggde i
- Hur det såg ut förr
Är det så att man vill ha gammal charm men ge sig på stora planlösningsändringar bör man kanske fundera på att bygga nytt istället. Särskilt om man inte har klart för sig vilka kulturella värden som finns i huset/området.
Byggnadsvård innebär nödvändigvis inte att vid renovering upprepa gamla felaktigheter igen. Det handlar lika mycket om att förlänga husets livslängd.
För mig handlar byggnadsvård om att tänka till ett par gånger innan man genomför förändringar, att man respekterar husets identitet samtidigt som man skapar ett bevarandevärde genom dokumentation och eftersökningar. Att inte förkorta husets livslängd genom val av felaktiga material som genererar nya problem, att dokumentera det du river etc.
Dessutom handlar det minst lika mycket om att stödja och därigenom bevara utdöende hantverkstraditioner.
Tycker därför inte som exempelvis Nix att det får vara slut med diskussionerna kring ett så litet objekt som ett gammalt gistet skithus. Diskussionen är en viktig del av underlaget för om man skall knacka ned skithuset eller ha det kvar. Vi kan ju titta oss runt lite i Sverige och se otal exempel på hur goda representativa miljöer hanteras. Ta exempelvis Visby som behållit ett antal ruiner i stadskärnan/behållit ringmuren. Opraktiskt, ja, men det skapar givetvis en charm som är svår att hitta på andra ställen. Stockholms och Göteborgs "gamla Stan" etc. Klart opraktiska vägnät men som är värda att bevara. Jag vill inte enbart se bygghistoria/tradition på Skansen, jag vill se det i vardagen. Men även mer moderna byggnader bör framöver få högre "upplysningsvärde", ett exempel på en omdebatterad byggnad i detta fallet kan vara Kulturhuset med Sergelstorg i Sthlms innerstad, likväl som Vällingby eller för den delen alla "Domus"centrum i otaliga kommuners centralorter (även om dessa byggdes på bekostnad av äldre hus).
Så alltså: Tänk till, och när du tänkt till igen och igen, diskutera det och därefter ta ett beslut du kan stå för inför kommande generationer - Det är byggnadsvård.