"Resultaten visar att kvinnor och män som arbetar på likartad befattning och samma arbetsplats har mycket liten skillnad i lön. Kvinnor och män har olika lön framförallt därför att de arbetar på olika befattningar. Kvinnor arbetar på låglönebefattningar och låglönearbetsplatser och män på höglönebefattningar och höglönearbetsplatser"
"Våra forskningsresultat är helt i överensstämmelse med det många forskare redan anat: direkt lönediskriminering är inte längre ett problem. ”
Eva M Meyerson Trond Peterson. ”Är kvinnor utsatta för lönediskriminering?”
Kanske inte den senaste studien, men jag tror inte det blivit värre.
"Våra forskningsresultat är helt i överensstämmelse med det många forskare redan anat: direkt lönediskriminering är inte längre ett problem. ”
Eva M Meyerson Trond Peterson. ”Är kvinnor utsatta för lönediskriminering?”
Kanske inte den senaste studien, men jag tror inte det blivit värre.
Alltså ..O Odjuret skrev:Varför skuldbelägga mig för? Vad har jag gjort för fel? För att jag tar illa upp när man drar alla män över samma kam? Får inte jag känna som jag gör utan att bli skuldbelagd?
Jag aldrig skrivit att jag tycker det är okej vad den grupp som utsätter människor för trakasserier eller ännu mer övergrepp. Men jag kan inte ta ansvar för vad folk gör.
Jag tycker inte du behöver känna skuld för mig om jag vore din son. Eftersom jag behandlar människor lika. Skulle aldrig i mitt liv trakasera en kvinna på krogen eller någon annan stans för den delen. För mig spelar inte ålder eller kön någon roll.
Men jag kan verkligen inte känna skuld för att vissa inte kan bete sig. Jag kan tycka synd om den som blir utsatt.
Känner du skuld för den man som våldtog min dotter? Eller känner du mer som jag att det är synd om min dotter?
Varför denna hets att skuldbelägga folk?
Det är den mentaliteten som har gjort att utsatta känner skuld för vad de råkar utför.
Förvisso så kan jag berätta en hemlighet, du får inte berätta den för nån men du är inte min far
Du frågade om jag känner skuld över dina reaktioner, och jag svarade på det efter bästa förmåga.
Jag försökte poängtera att jag kan möjligen kan känna skuld där jag lite mer direkt kunnat påverka, t.ex om min son skulle växt upp till ett ärkesvin så är det troligt att jag känt skuld för att jag misslyckats så kapitalt med att uppfostra in lite sunda värderingar.
Och vad män i övrigt håller på med så besvärar det mig, då jag knappast kan känna skuld, då jag inte har kunnat påverka ... men det är ju inte sant, jag kan ju påverka, det försöker jag ju göra i denna tråd bl.a.
Nu känner du tydligen skuld för att vi diskuterar detta.
Varför?
Känner du att du borde gjort eller sagt annorlunda, eller vari känns din skuld.
Jag vågar i alla fall påstå att du åtminstone blir besvärad av denna diskussion, av #metoo, av denna tråd.
Och då vill jag skriva.
Tänk om männen i din pappas och farfars generation hade tagit tag i detta ordentligt, och fått bukt med problemen.
Då hade inte kampanjen #metoo eller denna tråd funnits idag, och du och jag hade sluppit bli besvärade över andra mäns beteenden.
Så låt oss nu ta tag detta gemensamt, lära våra söner med både ord och handling att man hyser respekt för andra människor. Att vi påpekar dåligt beteende som vi upptäcker i vår omgivning.
Någon gång i framtiden hoppas jag att schyssta män ska slippa känna sig besvärade av att det finns så många andra som beter sig dåligt.
Det skulle aldrig falla mig in annat än just det för oss i tråden och de allra flesta människor att respektera varandra! Tyvärr kommer det alltid finnas avarter, som inte förstår ordet respekt. Jag är där lite mer negativ jag tror att det alltid kommer finnas avarter tyvärr.Mikael_L skrev:
Men du kan vara lugn om jag vore din son så skulle du inte behöva vara orolig för att jag skulle föda upp ett monster (även om du har varit väldigt frånvarande förälder till mig
)
Tack Mikael för att du orkar . Jag instämmer helt i vad du skriver.
Skuld kanske inte direkt beskriver vad jag känner . MEN... Om jag överväger att säga till en kvinna som jag ser på krogen att hon är fantastiskt välklädd och stilig så tvingar den rådande strukturen mig att verkligen överväga hur jag framför budskapet.
Veckans björntjänst måste för övrigt vara från de som bildat Facebook-gruppen:
Vi som står upp för Martin Timell.
Det är inte ett skämt. Gå in själva och se efter.
Mvh Findus
. Jag instämmer helt i vad du skriver.Skuld kanske inte direkt beskriver vad jag känner . MEN... Om jag överväger att säga till en kvinna som jag ser på krogen att hon är fantastiskt välklädd och stilig så tvingar den rådande strukturen mig att verkligen överväga hur jag framför budskapet.
Veckans björntjänst måste för övrigt vara från de som bildat Facebook-gruppen:
Vi som står upp för Martin Timell.
Det är inte ett skämt. Gå in själva och se efter.
Mvh Findus
Tycker den missar målet.S scim skrev:
Visst den visar på att man fokuserar på fel sak när något allvarligt har hänt. Men "Drivers" är könsneutralt till skillnad från vita medelsålders män. Dessutom skuldbelägger inte bilden alla "drivers" utan bara en.
Det hela startade i mitten på 70 - talet när en ung modig journalist vid namn Maria - Pia Boethius skrev ett antal artiklar i Expressen om vad hon sett och upplevt i samband med att en god vän till henne blev utsatt för en överfallsvåldtäkt dvs av en okänd person. Vid denna tid gav hon även ut en bok "Skyll dig själv", i den dåvarande lagstiftningen var det mycket fokus på offrets agerande och uppförande, t. ex. klädsel. Detta togs sedermera bort ur lagstiftningen tack vare den debatt som följde.
Stenen började rulla och på 80 - talet kom nästa avslöjande, om våld i nära relationer. På den tiden var våldtäkt inom äktenskapet inte ett brott. Kvinnojourerna uppstod i Sverige, med stöd av lite kommunalt bidrag och med frivilliga krafter försökte tusentals kvinnor i vårt land hjälpa utsatta kvinnor. Kunskapen var inte stor i början, man gav i stort sätt kvinnorna ett ställe att sova på och stöd för att gå vidare i livet. Man samlade på sig kunskap och försökte förmedla den vidare ut i samhället. Då kallades våld i nära relationer för lägenhetsbrott och relationsproblem både i polisens noteringar och i media.
Bengt Westerberg gjorde en stor insats med sin kvinnofridslagstiftning (90 - talet) ? som byggde på den kunskap samhället hittills samlat på sig. Man började benämna brotten som kvinnor utsattes för i klartext "Mäns våld mot kvinnor" och det tog praktiskt taget hus i helvete. Så många män reagerade med ilska och avståndstagande. De har vare sig skuld eller ansvar över vad några alkoholiserade karlar gör med sina kärringar inom hemmets väggar. Det blev en mycket infekterad debatt som pågick under flera år och som resulterade i att debatten dog, ämnet försvann helt enkelt från dagordningen.
Vid den tiden hade nog de flesta insett att detta samhällsproblem inte låter sig påverkas och lösas av att endast kvinnor är de som påtalar allt våld, för att komma någonstans behövs ett deltagande även av den andra delen av mänskligheten. En del män gjorde goda försök men all den ilska som "Mäns våld mot kvinnor" väckte hade effektivt satt stopp för att kunna gå vidare. Det hjälpte föga att alla som diskuterade ämnet alltid lade in en passus, "de flesta män begår inte våld mot kvinnor"
2001 kom den största omfångsundersökningen som gjorts i Sverige om våld mot kvinnor "Slagen dam" där fyra kvinnliga forskare vid Uppsala universitet intervjuat 10.000 kvinnor i Sverige och för första gången togs även dessa trakasserier som kvinnor upplever i offentliga miljöer upp. " Slagen dam" mottogs med ilska och hån, att nypa någon i rumpan var väl inget brott - gapflabb! De fyra forskarna utsattes för en veritabel förföljelse och rapporten glömdes snabbt bort.
Så - i nutid, för några år sedan exploderade rubrikerna igen. Unga tjejer blev trakasserade i folksamlingar och på konserter, alla minns nog löpsedlarna och alla anmälningar som strömmade in till polisen. Sverigedemokraterna hade lagt beslag på frågan men i ett annat syfte. Jag blev fruktansvärt arg för jag är än idag övertygad om att de använde övergreppen som de unga flickorna utsattes för som ett led i invandringspolitiken, omsorgen om ungdomarna var obefintlig.
Såå.. hösten 2017 kommer uppropet Metoo, så omvälvande och så stort, som att dra ur en propp i en uppdämd damm, det bara väller fram. Jag hoppas innerligt att detta som nu händer inte skall gå samma öde tillmötes som det gjorde på 90 - talet då så många män avsade sig allt ansvar och uppretat deklarerade att de inte har någon skuld i det våld som kvinnor utsätts för. För alla som värderingsmässigt tar avstånd från trakasserier, övergrepp och våld mot kvinnor behövs om vi skall kunna ta ett steg framåt. De flesta är föräldrar, det måste börja där.
Inlägget är mestadels skrivet ur mitt minne så det är förmodligen möjligt att hitta någon detalj i historien som inte är exakt eller korrekt inplacerad men mitt syfte med inlägget är inte en debatt om detaljerna vilket jag hoppas framgår.
Stenen började rulla och på 80 - talet kom nästa avslöjande, om våld i nära relationer. På den tiden var våldtäkt inom äktenskapet inte ett brott. Kvinnojourerna uppstod i Sverige, med stöd av lite kommunalt bidrag och med frivilliga krafter försökte tusentals kvinnor i vårt land hjälpa utsatta kvinnor. Kunskapen var inte stor i början, man gav i stort sätt kvinnorna ett ställe att sova på och stöd för att gå vidare i livet. Man samlade på sig kunskap och försökte förmedla den vidare ut i samhället. Då kallades våld i nära relationer för lägenhetsbrott och relationsproblem både i polisens noteringar och i media.
Bengt Westerberg gjorde en stor insats med sin kvinnofridslagstiftning (90 - talet) ? som byggde på den kunskap samhället hittills samlat på sig. Man började benämna brotten som kvinnor utsattes för i klartext "Mäns våld mot kvinnor" och det tog praktiskt taget hus i helvete. Så många män reagerade med ilska och avståndstagande. De har vare sig skuld eller ansvar över vad några alkoholiserade karlar gör med sina kärringar inom hemmets väggar. Det blev en mycket infekterad debatt som pågick under flera år och som resulterade i att debatten dog, ämnet försvann helt enkelt från dagordningen.
Vid den tiden hade nog de flesta insett att detta samhällsproblem inte låter sig påverkas och lösas av att endast kvinnor är de som påtalar allt våld, för att komma någonstans behövs ett deltagande även av den andra delen av mänskligheten. En del män gjorde goda försök men all den ilska som "Mäns våld mot kvinnor" väckte hade effektivt satt stopp för att kunna gå vidare. Det hjälpte föga att alla som diskuterade ämnet alltid lade in en passus, "de flesta män begår inte våld mot kvinnor"
2001 kom den största omfångsundersökningen som gjorts i Sverige om våld mot kvinnor "Slagen dam" där fyra kvinnliga forskare vid Uppsala universitet intervjuat 10.000 kvinnor i Sverige och för första gången togs även dessa trakasserier som kvinnor upplever i offentliga miljöer upp. " Slagen dam" mottogs med ilska och hån, att nypa någon i rumpan var väl inget brott - gapflabb! De fyra forskarna utsattes för en veritabel förföljelse och rapporten glömdes snabbt bort.
Så - i nutid, för några år sedan exploderade rubrikerna igen. Unga tjejer blev trakasserade i folksamlingar och på konserter, alla minns nog löpsedlarna och alla anmälningar som strömmade in till polisen. Sverigedemokraterna hade lagt beslag på frågan men i ett annat syfte. Jag blev fruktansvärt arg för jag är än idag övertygad om att de använde övergreppen som de unga flickorna utsattes för som ett led i invandringspolitiken, omsorgen om ungdomarna var obefintlig.
Såå.. hösten 2017 kommer uppropet Metoo, så omvälvande och så stort, som att dra ur en propp i en uppdämd damm, det bara väller fram. Jag hoppas innerligt att detta som nu händer inte skall gå samma öde tillmötes som det gjorde på 90 - talet då så många män avsade sig allt ansvar och uppretat deklarerade att de inte har någon skuld i det våld som kvinnor utsätts för. För alla som värderingsmässigt tar avstånd från trakasserier, övergrepp och våld mot kvinnor behövs om vi skall kunna ta ett steg framåt. De flesta är föräldrar, det måste börja där.
Inlägget är mestadels skrivet ur mitt minne så det är förmodligen möjligt att hitta någon detalj i historien som inte är exakt eller korrekt inplacerad men mitt syfte med inlägget är inte en debatt om detaljerna vilket jag hoppas framgår.
Du glömde en sak det var inte förrens på 80- talet som våldtäkt även innefattade män.
Äsch, hycklare hela feminism ideologin i detta land.
SD kvinnan Jessica fick ej tala för hon tillhörde ett rasistiskt parti i deras mening. Patrik Sjöberg får ej heller tala för han är man.
Nu gnäller den där Sara Fälting om internet troll och andra hemska saker som drabbar henne.
Personlig uppmärksamhet och göra en karriär tror jag dom är ute efter. Bryr sig inte ett skit om hur kvinnor blir behandlade i detta land, inte alla kvinnor i alla fall, dravel helt enkelt.
SD kvinnan Jessica fick ej tala för hon tillhörde ett rasistiskt parti i deras mening. Patrik Sjöberg får ej heller tala för han är man.
Nu gnäller den där Sara Fälting om internet troll och andra hemska saker som drabbar henne.
Personlig uppmärksamhet och göra en karriär tror jag dom är ute efter. Bryr sig inte ett skit om hur kvinnor blir behandlade i detta land, inte alla kvinnor i alla fall, dravel helt enkelt.
? Handlade inte det hela om båda könen? Eller har jag missat något?C crappyusrname skrev:
Tja om man ska börja blanda in utvecklingen för kvinnan så har det varit riktigt jävligt tidigare. Då de var en andra klassens medborgare. Frågan hur många kvinnor som då blev utsatta för olika övergrepp och trakasserier? Sen har utvecklingen gått framåt. Idag har kvinnan samma ställning som mannen enligt juridiken. Att det inte är perfekt är tyvärr sant.
Att kvinnor fortfarande råkar ut för trakasserier och övergrepp är inte bra på vissa sätt har vi inte kommit långt men det verkar tyvärr gälla mycket våldsbrott. Så vi kanske inte ska säga att mannen inte kommit längre i utvecklingen. Det kommer alltid att finnas idioter som inte vet hur man ska uppföra sig. Det är bra att vi sätter ljus på problemet, men tyvärr jag är pessimistisk, dessa problem kommer nog aldrig försvinna helt. Men vi måste jobba för att att få ner dessa hemska siffror till så nära noll som möjligt.
Dock har jag ingen bra lösning på problemet. Hårdare straff? kanske? Men vad hjälper det när många av alla dessa övergrepp och trakasserier inte anmäls? Det är även väldigt svårt att få folk dömda, det beror på bevisbördan. Visst är det hemskt men vi kan inte tumma på kraven på bevis. Trots allt så känner jag att hellre två skyldiga går fria än en oskyldig blir dömd.
Pratet om samtycke när det gäller sex kommer inte lösa några problem, det är något som är ett spel för gallerierna. Jag vet inte riktigt vad för problem de skulle lösa? Våldtäkt? då hade man alltså inte samtyckt. Men våldtäktsmannen kommer naturligtvis påstå att det fanns ett samtycke. Självklart fanns det inget eftersom det blev en våldtäkt. Men vad hjälper det den personen som blev våldtagen när det gäller rätten? Inte mycket ord står mot ord gällande samtycket.
Varje övergrepp eller trakasseri som sker är 2st för många. För den som utsätts för det kan det förändra livet på ett negativt sätt.
Man ska inte jämföra "smärtor". Bara för att man själv "bara" råkat ut för en som tafsar på både kön och bröst. Så träffar man den personen som blev brutalt våldtagen av flera idioter. Så ska man inte jämföra smärtan. För den är personlig den rätta känslan är den man själv känner, det finns ingen rätt känsla eller fel. Vi är alla olika vi är inte heller mindre värda för att vi inte känner speciellt mycket av det vi råkat utför, det är bara att vara glad. På samma sätt ska vi inte känna att vi är mindre värda för att vi känner väldigt mycket för det "lilla" som hände.
Där gäller det att även folk runt omkring inte dömer. Vilket tyvärr är ganska vanligt.
Dock är det viktigt, det är ett få tal män och kvinnor som utför dessa brott. De allra flesta gör det inte.
I många debatter där kvinnan lyfts fram som offret så glöms även de manliga offren bort. För det finns män som utsätts. Det är nån av våra kvinnojourer som på fullaste allvar tyckte att det var värre för en kvinna att bli misshandlad av sin partner. Det är lika illa för en man att bli misshandlad av sin partner. Jag skulle till och med vara lite värre och säga att det kan vara värre för en man. Detta på grund av den synen som man har på mannen framförallt bland män. -"Det är bara veklingar som får spö av frugan" med en sån inställning kan det vara svårt att berätta något. Men det är ingen tävling där heller, det är inte mer synd om kvinnan eller mannen, det är lika synd om dessa. Det spelar ingen roll vem det gör mest ont på. förnedringen är lika stor. Ingen ska behöva bli utsatt för våld av sin partner.
Tyvärr har man kampen för jämlikhet glömt bort att även män kan utsättas för olika brott. Man är även väldigt duktig på att måla ut mannen generellt som boven i dramat. Man lyfter fram kvinnan och gömmer undan mannen. Bara för vi historiskt sett har haft det tuffare för kvinnor så kan vi inte helt plötsligt väga över åt motsatt håll? Det finns 2 kön, båda ska uppmärksammas. Inget kön skall förtryckas, båda är lika mycket värda!
För min del behandlar jag alla lika. Har alltid gjort kommer alltid att göra. Faktiskt så har jag upplevt det kvinnliga könet som starkare. Jag upplever många starka kvinnor men inte lika många män. Jag har ingenting emot en stark kvinna, inte nånting.
Att kvinnor fortfarande råkar ut för trakasserier och övergrepp är inte bra på vissa sätt har vi inte kommit långt men det verkar tyvärr gälla mycket våldsbrott. Så vi kanske inte ska säga att mannen inte kommit längre i utvecklingen. Det kommer alltid att finnas idioter som inte vet hur man ska uppföra sig. Det är bra att vi sätter ljus på problemet, men tyvärr jag är pessimistisk, dessa problem kommer nog aldrig försvinna helt. Men vi måste jobba för att att få ner dessa hemska siffror till så nära noll som möjligt.
Dock har jag ingen bra lösning på problemet. Hårdare straff? kanske? Men vad hjälper det när många av alla dessa övergrepp och trakasserier inte anmäls? Det är även väldigt svårt att få folk dömda, det beror på bevisbördan. Visst är det hemskt men vi kan inte tumma på kraven på bevis. Trots allt så känner jag att hellre två skyldiga går fria än en oskyldig blir dömd.
Pratet om samtycke när det gäller sex kommer inte lösa några problem, det är något som är ett spel för gallerierna. Jag vet inte riktigt vad för problem de skulle lösa? Våldtäkt? då hade man alltså inte samtyckt. Men våldtäktsmannen kommer naturligtvis påstå att det fanns ett samtycke. Självklart fanns det inget eftersom det blev en våldtäkt. Men vad hjälper det den personen som blev våldtagen när det gäller rätten? Inte mycket ord står mot ord gällande samtycket.
Varje övergrepp eller trakasseri som sker är 2st för många. För den som utsätts för det kan det förändra livet på ett negativt sätt.
Man ska inte jämföra "smärtor". Bara för att man själv "bara" råkat ut för en som tafsar på både kön och bröst. Så träffar man den personen som blev brutalt våldtagen av flera idioter. Så ska man inte jämföra smärtan. För den är personlig den rätta känslan är den man själv känner, det finns ingen rätt känsla eller fel. Vi är alla olika vi är inte heller mindre värda för att vi inte känner speciellt mycket av det vi råkat utför, det är bara att vara glad. På samma sätt ska vi inte känna att vi är mindre värda för att vi känner väldigt mycket för det "lilla" som hände.
Där gäller det att även folk runt omkring inte dömer. Vilket tyvärr är ganska vanligt.
Dock är det viktigt, det är ett få tal män och kvinnor som utför dessa brott. De allra flesta gör det inte.
I många debatter där kvinnan lyfts fram som offret så glöms även de manliga offren bort. För det finns män som utsätts. Det är nån av våra kvinnojourer som på fullaste allvar tyckte att det var värre för en kvinna att bli misshandlad av sin partner. Det är lika illa för en man att bli misshandlad av sin partner. Jag skulle till och med vara lite värre och säga att det kan vara värre för en man. Detta på grund av den synen som man har på mannen framförallt bland män. -"Det är bara veklingar som får spö av frugan" med en sån inställning kan det vara svårt att berätta något. Men det är ingen tävling där heller, det är inte mer synd om kvinnan eller mannen, det är lika synd om dessa. Det spelar ingen roll vem det gör mest ont på. förnedringen är lika stor. Ingen ska behöva bli utsatt för våld av sin partner.
Tyvärr har man kampen för jämlikhet glömt bort att även män kan utsättas för olika brott. Man är även väldigt duktig på att måla ut mannen generellt som boven i dramat. Man lyfter fram kvinnan och gömmer undan mannen. Bara för vi historiskt sett har haft det tuffare för kvinnor så kan vi inte helt plötsligt väga över åt motsatt håll? Det finns 2 kön, båda ska uppmärksammas. Inget kön skall förtryckas, båda är lika mycket värda!
För min del behandlar jag alla lika. Har alltid gjort kommer alltid att göra. Faktiskt så har jag upplevt det kvinnliga könet som starkare. Jag upplever många starka kvinnor men inte lika många män. Jag har ingenting emot en stark kvinna, inte nånting.
Nu minns jag inte vilken av dem det var men någon av de tidigmedeltida nordiska lagarna stadgade ju att om en kvinna dräpte en man när har våldtog eller försökte våldta henne då låg han ogill. Våldtäktsmannen ansågs själv ha vållat sin död och kvinnan hade endast brukat nödvärn.
Det kan ha varit den isländska Grágásaloginn...... men jag minns inte säkert och min fornisländska är litet för rostig för att jag snabbt skall kunna hitta det i texten.
Inte är en dåtida lagtext särskilt relevant i dagens samhälle men den ger ett intressant perspektiv på kvinnans rätt att inte bli sexuellt trakasserad.
Det kan ha varit den isländska Grágásaloginn...... men jag minns inte säkert och min fornisländska är litet för rostig för att jag snabbt skall kunna hitta det i texten.
Inte är en dåtida lagtext särskilt relevant i dagens samhälle men den ger ett intressant perspektiv på kvinnans rätt att inte bli sexuellt trakasserad.
Den gav mig inget. Folk säger att det är båda könen som gäller i kampanjen. Alltså så ska båda könen vara med.@Odjuret, läste du inlägg #70