jobbigt att bygga hus? erfarenheter!
Många vi pratar med himlar med ögonen och säger "Oj, ska ni bygga hus?? Hu, så jobbigt! Hur ska ni orka med det?"
Andra säger "Man raserar sitt äktenskap om man bygger hus!"
Vad är er erfarenhet ni som har byggt eller bygger hus? Är det jobbigt? På vilket sätt är det jobbigt? Hur kan man motverka det jobbiga och tycka att det är kul?
Andra säger "Man raserar sitt äktenskap om man bygger hus!"
Vad är er erfarenhet ni som har byggt eller bygger hus? Är det jobbigt? På vilket sätt är det jobbigt? Hur kan man motverka det jobbiga och tycka att det är kul?
Det är ju så klart jobbigt om man väljer att göra väldigt mycket jobb på huset själv. Fysiskt jobbigt.
Det som kanske är värst är att det kan vara väldigt mentalt jobbigt. Det är ett stort projekt som kostar mycket pengar, det kan gå fel, man kan bli fattig på kuppen, få stora skulder, bli lurad av hussäljare och entreprenörer och det är tusen saker som man måste sätta sig in i och ta ställning till. Är man en orolig själ så finns det mycket att stressa upp sig över...
Å andra sidan, om man väljer att inte engagera sig mer än absolut nödvändigt, köper in så mycket som möjligt, har lite tur med de människor som man engagerar samt tar livet med en klackspark så behöver det inte bli så jobbigt.
Jag tror inte det finns så många som raserar sitt äktenskap som en direkt följd av ett husbygge. De äktenskapen skulle nog spruckit ändå. Men det är klart att i en del fall så engagerar sig den ena parten väldigt mycket mer i husbygget än den andra och då kanske han (oftast en han tror jag) inte får tillräckligt mycket tid över för henne.
För mig var det väldigt jobbigt. Värst var det när jag blev varslad om uppsägning precis när bygget hade börjat dra igång. Men, belöningen som det blev när vi flyttade in i vårt jättefina hus uppväger alla bekymmer som det var innan (och jobbet fick jag behålla).
För att motverka det jobbiga tror jag det främst gäller att fokusera på slutmålet - att man ska få bo i världens bästa hus.
Det som kanske är värst är att det kan vara väldigt mentalt jobbigt. Det är ett stort projekt som kostar mycket pengar, det kan gå fel, man kan bli fattig på kuppen, få stora skulder, bli lurad av hussäljare och entreprenörer och det är tusen saker som man måste sätta sig in i och ta ställning till. Är man en orolig själ så finns det mycket att stressa upp sig över...
Å andra sidan, om man väljer att inte engagera sig mer än absolut nödvändigt, köper in så mycket som möjligt, har lite tur med de människor som man engagerar samt tar livet med en klackspark så behöver det inte bli så jobbigt.
Jag tror inte det finns så många som raserar sitt äktenskap som en direkt följd av ett husbygge. De äktenskapen skulle nog spruckit ändå. Men det är klart att i en del fall så engagerar sig den ena parten väldigt mycket mer i husbygget än den andra och då kanske han (oftast en han tror jag) inte får tillräckligt mycket tid över för henne.
För mig var det väldigt jobbigt. Värst var det när jag blev varslad om uppsägning precis när bygget hade börjat dra igång. Men, belöningen som det blev när vi flyttade in i vårt jättefina hus uppväger alla bekymmer som det var innan (och jobbet fick jag behålla).
För att motverka det jobbiga tror jag det främst gäller att fokusera på slutmålet - att man ska få bo i världens bästa hus.
Det stämmer ganska bra det som GF skriver. Det är flera faktorer som påverkar en mentalt. Flera beslut som skall tas och man kan inte alltid vara säker på att man väljer rätt. Det är oftast mycket pengar som investeras i bygget och de flesta är nog oroliga hur man skall klara av skulderna praktiskt efter bygget.
Trots att det, för de flesta, är en mental börda att bygga hus uppväger glädjen med att få se sitt alldeles eget hus detta med hästlängder. Det är faktiskt lite som när man har barn. Periodvis otroligt jobbigt men med lite distans så är det en fantastisk resa man tagit.
De som kommer med de kommentarer du nämner har säkert inte själva byggt hus eller så var det så länge sedan att de inte kommer ihåg den glädje som de fick när projektet var över. Det finns många självutnämnda experter som egentligen inte har en aning om hur det är att bygga hus. Det är alltid lätt att veta hur andra skall agera....
Det finns saker i livet som är bra mycket jobbigare än att bygga hus. Tänk bara på hunden Laika...
Ett sätt att motverka många av de problem som kan uppstå med ett bygge är att från början ta till med en rejäl tidplan som inte kan stressa fram huset. Både för dig, din familj och hantverkare. Trots att väntan är olidlig (som Peter H brukar säga) så låt bygget ta sin tid. Friktion och oväntade moment uppstår, det gäller bara att kunna vara förutseende och planera för dem.
Trots att det, för de flesta, är en mental börda att bygga hus uppväger glädjen med att få se sitt alldeles eget hus detta med hästlängder. Det är faktiskt lite som när man har barn. Periodvis otroligt jobbigt men med lite distans så är det en fantastisk resa man tagit.
De som kommer med de kommentarer du nämner har säkert inte själva byggt hus eller så var det så länge sedan att de inte kommer ihåg den glädje som de fick när projektet var över. Det finns många självutnämnda experter som egentligen inte har en aning om hur det är att bygga hus. Det är alltid lätt att veta hur andra skall agera....
Det finns saker i livet som är bra mycket jobbigare än att bygga hus. Tänk bara på hunden Laika...
Ett sätt att motverka många av de problem som kan uppstå med ett bygge är att från början ta till med en rejäl tidplan som inte kan stressa fram huset. Både för dig, din familj och hantverkare. Trots att väntan är olidlig (som Peter H brukar säga) så låt bygget ta sin tid. Friktion och oväntade moment uppstår, det gäller bara att kunna vara förutseende och planera för dem.
Jag får väl samtycka med de föregående. Det är verkligen ingen "dans på rosor" att bygga hus! Inte ens om man har totalentreprenad (men det underlättar).
Å andra sidan finns det ju moment även under resans gång som kanske är lite skoj beroende på vem man är. Att få välja ut färger och material, kakel, golv osv. Eller att strutta runt i affärer och låtsas att man ska köpa den dyraste frysen med inbyggd ismaskin och dator fast man vet att det är femtusenkronorsvarianten man kan köpa, att släpa med maken på villamässa och förklara för säljarna att inget annat än ett ÄKTA rosenträkök duger -samtidigt som man upptäcker att det finns goda förutsättningar att få det där man egentligen vill ha (körsbärsköket tex. -nån gång senare)... Att drömma och längta och prata med folk... För fast det är jättejobbigt att vänta så är det ju också lite det som gör att man orkar ta smällarna med knöliga entreprenörer, husgubbar, byggnadsnämnder och annat. Det som man ju faktiskt har att se fram emot. Den där drömmen som håller på att förverkligas!!!
Ps. Sen tar det ju inte slut för att huset står där kan jag nu tillägga. Då är det samma sak på något sätt. Mycket glädje är det då. Härligt o mysigt -men även nya beslut, annat att oroa sig för, minst lika mycket att hinna med... Ja, ja det är väl en annan historia...
Å andra sidan finns det ju moment även under resans gång som kanske är lite skoj beroende på vem man är. Att få välja ut färger och material, kakel, golv osv. Eller att strutta runt i affärer och låtsas att man ska köpa den dyraste frysen med inbyggd ismaskin och dator fast man vet att det är femtusenkronorsvarianten man kan köpa
, att släpa med maken på villamässa och förklara för säljarna att inget annat än ett ÄKTA rosenträkök duger -samtidigt som man upptäcker att det finns goda förutsättningar att få det där man egentligen vill ha (körsbärsköket tex. -nån gång senare)... Att drömma och längta och prata med folk... För fast det är jättejobbigt att vänta så är det ju också lite det som gör att man orkar ta smällarna med knöliga entreprenörer, husgubbar, byggnadsnämnder och annat. Det som man ju faktiskt har att se fram emot. Den där drömmen som håller på att förverkligas!!!Ps. Sen tar det ju inte slut för att huset står där kan jag nu tillägga. Då är det samma sak på något sätt. Mycket glädje är det då. Härligt o mysigt -men även nya beslut, annat att oroa sig för, minst lika mycket att hinna med... Ja, ja det är väl en annan historia...
Jobbigt har det varit, men väl värt ändå när vi nu börjar se ljuset...Vi ska få nycklarna på fredag till vårt "drömhus".
Ibland kändes det som att vi inte pratade nånting annat än bygget...och alla dessa papper som skulle skrivas under och granskas. Och alla dessa materialval..
Ännu är det inte klart förståss; övervåning, garage, altan, trädgård.
Sen har vi inte heller lyckats sälja vårt gamla hus än, så det är klart att man har lite magont ibland...
Men hur som helst, vi har inte ångrat en sekund att vi började bygga. Lycka till ;D
Ibland kändes det som att vi inte pratade nånting annat än bygget...och alla dessa papper som skulle skrivas under och granskas. Och alla dessa materialval..
Ännu är det inte klart förståss; övervåning, garage, altan, trädgård.
Sen har vi inte heller lyckats sälja vårt gamla hus än, så det är klart att man har lite magont ibland...
Men hur som helst, vi har inte ångrat en sekund att vi började bygga. Lycka till ;D
Närå!
Inte är väl det jobbigt.. Vi valde "nyckelfärdigt" och det lilla jobbet vi hade bestod i de roliga bitarna... Välja Kalek & klinkers, färgsätta rummen med annat än tråkiga vita\ljusgrå tapeter..
(Har tvådelad tapet ialla rum utom vardagsrummet där ryggåstaket gjorde att vi föredrog enhetlig tapet.)
Välja utelampor & andra tillbehör..
Men det övriga jobbet var mest spännande trots att det tog lite tid att springa runt i affärer och välja & vraka.
Jobbet med tomten var det tyngsta (Och dyraste "separata delen", räkna med 100.000kr för enkel trädgård) Stenläggningen av gångar & asfaltering av uppfart & carport var varken dyrt eller jobbigt trots att detta lejdes ut.
Så har man valt "nyckelfärdigt" så är det inte särskillt jobbigt, speciellt som man hade KANONduktiga byggare..
De enda anmärkningarna vi hade vid slutbesiktningen var ett nytt lock till Radon-dräneringen, mer lilikon runt duchhörnet samt att belysning saknades på en av vindarna.
Struntsaker jämfört med andras skräckexempel!
Mycket nöjda är vi med vårt eksjöhus & våra byggare.
Det enda "negativa" var att det tog en hel del tid att leta upp rätt kakel etc.. Men det kan ev. bero på att vi är petiga & matchar färger etc.
Inte är väl det jobbigt.. Vi valde "nyckelfärdigt" och det lilla jobbet vi hade bestod i de roliga bitarna... Välja Kalek & klinkers, färgsätta rummen med annat än tråkiga vita\ljusgrå tapeter..
(Har tvådelad tapet ialla rum utom vardagsrummet där ryggåstaket gjorde att vi föredrog enhetlig tapet.)
Välja utelampor & andra tillbehör..
Men det övriga jobbet var mest spännande trots att det tog lite tid att springa runt i affärer och välja & vraka.
Jobbet med tomten var det tyngsta (Och dyraste "separata delen", räkna med 100.000kr för enkel trädgård) Stenläggningen av gångar & asfaltering av uppfart & carport var varken dyrt eller jobbigt trots att detta lejdes ut.
Så har man valt "nyckelfärdigt" så är det inte särskillt jobbigt, speciellt som man hade KANONduktiga byggare..
De enda anmärkningarna vi hade vid slutbesiktningen var ett nytt lock till Radon-dräneringen, mer lilikon runt duchhörnet samt att belysning saknades på en av vindarna.
Struntsaker jämfört med andras skräckexempel!
Mycket nöjda är vi med vårt eksjöhus & våra byggare.
Det enda "negativa" var att det tog en hel del tid att leta upp rätt kakel etc.. Men det kan ev. bero på att vi är petiga & matchar färger etc.
Jobbigt att bygga... hm... "nyckelfärdig", "totalentreprenad" och "få nycklarna på fredag". Själv tycker jag att det verkar höjden av lyx att få ställa sig frågor om tapetval och köpa frys och att någon annan satt in dörren man får nyckeln till. Äsch, jag ska sluta gnälla. Jag har nog bara spacklat för mycket idag. Men jag kan verkligen inte förstå vad det är som är jobbigt med den delen, det är ju - som Dilbert skriver - det roliga.
Min hjälp under processen har varit att jag redan i förväg räknade med att jag några gånger under byggandet skulle ångra mig gruvligt att jag satte igång det. Så om jag skulle börja ångra mig (vilket jag faktiskt inte gjort ännu, trots allt) så ingår det i den planerade processen. Det gör att ångern inte blir så farlig.
Min hjälp under processen har varit att jag redan i förväg räknade med att jag några gånger under byggandet skulle ångra mig gruvligt att jag satte igång det. Så om jag skulle börja ångra mig (vilket jag faktiskt inte gjort ännu, trots allt) så ingår det i den planerade processen. Det gör att ångern inte blir så farlig.