Om man slipar på vanliga brynen och gungar på fasen det andra minsta blir slipfasen konvex. Sedan beror det på verktyget om en konvex slpfas har någon betydelse. En täljkniv eller finsnickaryxa med konvex slipfas blir totalt oanvändbar och livsfarlig. Ett stämjärn blir något mindre mångsidigt men fungerar endå. Ett hyvelbett fungerar endå. En bandkniv fungerar man inte fullt lika bra. En skogshuggaryxa eller en timmerbila måste ha svagt konvex slipfas för att fungera.S SCGB skrev:
Läs Findus inlägg om konkava slipfaser!
En konkav slipfas för man med en rund roterande slipsten av ett eller annat slag.
Det finns många alternativ till Tormek. Det är bara en massa folk som ser att till Tormeks maskiner erbjuds jiggar och sliphandbok och så läser de om Tormekkulten på nätet och så tror de att de också måste ha en.
Söker man litet på blocket är det lätt att hitta kraftigare eldrivna våtslipstener, till exempel de större modellerna från Kirunaslipen (Geoprodukter heter företaget numera) för en bråkdel av priset på en Tormek. Mellan 500 och 2500 kronor brukar de kosta.
Jag skulle aldrig byta bort min Alimak mot en vanlig liten klen Tormek.
Tyvärr hade Alimak (Alvar Lindmark i Skellefteå) vissa kostruktionsfel på sina våtslipmaskiner så köp inte det märket om du inte är beredd att bygga om den som jag gjorde med min. Det finns som sagt många bättre märken att välja mellan på begagnatmarknaden.
Skall man likväl köpa Tormek anser jag att bara den större modellen är prisvärd för den lilla har dels för liten diameter på stenen och dels är motorn för klen och överhettas lätt.
Nu blev jag tvungen att kolla vad jag skrivit om konkav slipfas 
. Aha. Det var det om att se radien av sliptrissan .
Håller inte alls med om att det är okej att vingla när man slipar. Hela idén med grundslipning är att få till rätt slipfas. När man sedan bryner så går det fortast och bevarar grundslipningen längst om man gör det i samma vinkel varje gång.
Varje gång man gungar så blir eggen lite konvex. Om man sedan fortsätter att bryna i den korrekta vinkeln så tar det inte längre på eggen. Därför tenderar "gungare" att gunga mer och mer för att nå eggen. Det blir ju vasst ett par gånger, men grundslipningen förstörs snabbt och verktyget blir odugligt tills det grundslipas igen.
Konkav slipfas gör att det går att bryna kontrollerat i rätt vinkel. När man brynt den rak är det dags för ny grundslipning.
Tog ett par bilder i går på ett stämjärn. Inget flashigt EA berg utan ett trettio år gammalt Sandviken om nu någon undrar
Så här ser det ut före bryningen.
Blöter diamantbrynet och lägger det på stadigt (nåja) underlag.
Sätter an nacken först och lutar det tills jag känner att eggen ligger mot. Har ett grepp med två fingrar på var sida om järnet ovanpå. Håller det så att skaftet ligger mot underarmen. Står måttligt bredbent med lätt vinklade fötter och bearbetar eggen i en rörelse som ser ut som en åtta. Stödet mot underarmen gör att jag kan röra stämjärnet horisontellt utan att vingla alls.
Efter bryning ser det ut så här.
Det går att bryna några gånger till utan att grundslipa. Men sanningen är att det bara fungerar vid "normalt" slitage. I verkligheten står jag i en port eller ett hisschakt och är tvungen att slå av popnitar eller något. Verktyg är inte heliga.
Mvh Findus
. Aha. Det var det om att se radien av sliptrissan .Håller inte alls med om att det är okej att vingla när man slipar. Hela idén med grundslipning är att få till rätt slipfas. När man sedan bryner så går det fortast och bevarar grundslipningen längst om man gör det i samma vinkel varje gång.
Varje gång man gungar så blir eggen lite konvex. Om man sedan fortsätter att bryna i den korrekta vinkeln så tar det inte längre på eggen. Därför tenderar "gungare" att gunga mer och mer för att nå eggen. Det blir ju vasst ett par gånger, men grundslipningen förstörs snabbt och verktyget blir odugligt tills det grundslipas igen.
Konkav slipfas gör att det går att bryna kontrollerat i rätt vinkel. När man brynt den rak är det dags för ny grundslipning.
Tog ett par bilder i går på ett stämjärn. Inget flashigt EA berg utan ett trettio år gammalt Sandviken om nu någon undrar
Så här ser det ut före bryningen.
Blöter diamantbrynet och lägger det på stadigt (nåja) underlag.
Sätter an nacken först och lutar det tills jag känner att eggen ligger mot. Har ett grepp med två fingrar på var sida om järnet ovanpå. Håller det så att skaftet ligger mot underarmen. Står måttligt bredbent med lätt vinklade fötter och bearbetar eggen i en rörelse som ser ut som en åtta. Stödet mot underarmen gör att jag kan röra stämjärnet horisontellt utan att vingla alls.
Efter bryning ser det ut så här.
Det går att bryna några gånger till utan att grundslipa. Men sanningen är att det bara fungerar vid "normalt" slitage. I verkligheten står jag i en port eller ett hisschakt och är tvungen att slå av popnitar eller något. Verktyg är inte heliga.
Mvh Findus
Redigerat:
Om inte stämjärnet ett ea så räknas det inte..findus42 skrev:
Brynet är alltså fastsvetsat på diskbänken?
Kan du få till en bild på hur du håller stämjärnet, tycker det är intressant att se hur folk håller
Jag vill bara förtydliga att det aldrig är ok att gunga så eggen får en högre vinkel, det vill säga blir trubbig. Då blir det som du säger Findus; man blir tvungen att backa tillbaka till grövre slipdon och grovslipa igen för att få till en önskad eggvinkel. Men att man slipar bort mer högre upp på hyvelstålet eller stämjärnet påverkar inte eggens skärpa som ju bestäms av eggens första mm.Nu blev jag tvungen att kolla vad jag skrivit om konkav slipfas
Håller inte alls med om att det är okej att vingla när man slipar. Hela idén med grundslipning är att få till rätt slipfas. När man sedan bryner så går det fortast och bevarar grundslipningen längst om man gör det i samma vinkel varje gång.
Varje gång man gungar så blir eggen lite konvex. Om man sedan fortsätter att bryna i den korrekta vinkeln så tar det inte längre på eggen. Därför tenderar "gungare" att gunga mer och mer för att nå eggen. Det blir ju vasst ett par gånger, men grundslipningen förstörs snabbt och verktyget blir odugligt tills det grundslipas igen.
Konkav slipfas gör att det går att bryna kontrollerat i rätt vinkel. När man brynt den rak är det dags för ny grundslipning.
Tog ett par bilder i går på ett stämjärn. Inget flashigt EA berg utan ett trettio år gammalt Sandviken om nu någon undrar
[bild]
Så här ser det ut före bryningen.
Blöter diamantbrynet och lägger det på stadigt (nåja) underlag.
[bild]
Sätter an nacken först och lutar det tills jag känner att eggen ligger mot. Har ett grepp med två fingrar på var sida om järnet ovanpå. Håller det så att skaftet ligger mot underarmen. Står måttligt bredbent med lätt vinklade fötter och bearbetar eggen i en rörelse som ser ut som en åtta. Stödet mot underarmen gör att jag kan röra stämjärnet horisontellt utan att vingla alls.
Efter bryning ser det ut så här.
[bild]
Det går att bryna några gånger till utan att grundslipa. Men sanningen är att det bara fungerar vid "normalt" slitage. I verkligheten står jag i en port eller ett hisschakt och är tvungen att slå av popnitar eller något. Verktyg är inte heliga.
Mvh Findus
@nanowire
Om jag förstår dig rätt så menar du att man "gungar" åt andra hållet. Som att lägga lite mer tyngd på nacken istället för eggen. Det är inte så illa. Det påverkar inte eggen ett dugg. Det som möjligen kan hända är att ens referens som skall hjälpa en att hålla vinkeln senare möjligen kan gå mot lägre vinkel.
Det kan eventuellt medföra att järnet får en liite mindre hållbar egg än man tänkt sig. Samt att det kanske tar något längre tid att bryna. Inget som kommer märkas på något sätt som har betydelse.
Mvh Findus
Om jag förstår dig rätt så menar du att man "gungar" åt andra hållet
. Som att lägga lite mer tyngd på nacken istället för eggen. Det är inte så illa. Det påverkar inte eggen ett dugg. Det som möjligen kan hända är att ens referens som skall hjälpa en att hålla vinkeln senare möjligen kan gå mot lägre vinkel.Det kan eventuellt medföra att järnet får en liite mindre hållbar egg än man tänkt sig. Samt att det kanske tar något längre tid att bryna. Inget som kommer märkas på något sätt som har betydelse.
Mvh Findus
Varför blir ett stämjärn mindre flexibelt med en konkav slipfas (så länge den största graden är runt 25-30 grader)? Det är så Paul Sellers gör och som jag också brukar göra med mina hyvelbett och stämjärn. Jag grovslipar dom flata på en bandslip, men tror inte jag gör det mer än 2-3 ggr per år max.
Jo, ungefår så vi menar DennisCA och jag.@nanowire
Om jag förstår dig rätt så menar du att man "gungar" åt andra hållet
Det kan eventuellt medföra att järnet får en liite mindre hållbar egg än man tänkt sig. Samt att det kanske tar något längre tid att bryna. Inget som kommer märkas på något sätt som har betydelse.
Mvh Findus
Man står framför brynet, sätter stålet mot brynets närmaste del i den vinkel eggen ska ha. Det är här det är viktigt att vara noggrann att för varje efterkommande drag återkomma till samma vinkel. Sen för man stålet längre från kroppen, och om man är avslappnad blir det naturligaste att vinkeln mellan stål och bryne minskar något ju längre från kroppen man för stålet men att i ursprungspositionen är det alltid samma vinkel. Kör på tills graden kan kännas på flatsidan. Flytta till finare bryne, ta bort graden genom några drag åt dig med stålets flatsida dikt an mot brynet. Upprepa. Avsluta på stropp (nästan samma men stålet måste lyftas till yttre position).
Det blir inga stora skillnader i vinkel mellan slipfasens övre del och eggen men en aning konvex blir den. Vilket bara är ett problem om det är ens referens vid bryning. Att eggen skulle bli svagare känns extremt marginellt, särskilt jmf med en konkav slipfas.
Lika så att det skulle ta längre tid tror jag inte heller. Skillnaden är att avverkningen i varje ögonblick sker på en mindre yta men därför under högre tryck än vid slipning av hela fasen samtidigt.
Fördelen som jag ser det, jmf med att hålla konstant vinkel, är att det bara är ett kritiskt ögonblick att koncentrera sig på; själva utgångspositionen. I övriga lägen är det inte yttersta eggen som slipas. Vid bryning i konstant vinkel räcker det med att tappa vinkeln ett ögonblick när som helst under rörelsen så är eggen trubbad och efterföljande bryning på finare kornstorlek kommer inte nå eggen.
Knivar och kurvade eggar hanteras lite annorlunda.
Men en viktig summering är att den överlägset bästa metoden är den som fungerar, man är van och bekväm med, och som används ofta
Ja det stämmer. Det finns flera rätt sätt att vässa på.
Orsaken till att jag vill ha konkav slipfas på mina stämjärn är att jag då kan bryna på frihand och ändå få en fas som är konkav eller plan på det sättet som Findus förklarade. Jag vill nämligen ha konkav eller plan slipfas på mina stämjärn.
Om slipfasen är konvex blir det svårt att få ett kontrollerat snitt när man använder järner upp och ned och låter fasen glida mot träet. Ibland gör jag så när jag inte kan komma åt på något annat vis. Paul Sellers använder förmodligen aldrig sina stämjärn upp och ned med slipfasen som stödyta mot träet.
Svarvstål måste absolut ha konkav slipfas om man skall skärsvarva och det beror på samma orsak.
Orsaken till att jag vill ha konkav slipfas på mina stämjärn är att jag då kan bryna på frihand och ändå få en fas som är konkav eller plan på det sättet som Findus förklarade. Jag vill nämligen ha konkav eller plan slipfas på mina stämjärn.
Om slipfasen är konvex blir det svårt att få ett kontrollerat snitt när man använder järner upp och ned och låter fasen glida mot träet. Ibland gör jag så när jag inte kan komma åt på något annat vis. Paul Sellers använder förmodligen aldrig sina stämjärn upp och ned med slipfasen som stödyta mot träet.
Svarvstål måste absolut ha konkav slipfas om man skall skärsvarva och det beror på samma orsak.
Jag använder mina stämjärn även upp och ner, har inte sett några problem med det? Att styra eggen så det inte hugger och inte glider är ju i princip det man gör vid allt skärande på frihand oavsett om det är med kniv eller stämjärn mm.H heimlaga skrev:
Svarva har jag, hittills, aldrig gjort och vet heller inte så mycket om det. Men nyfiken är jag och vill lära mig så du får gärna berätta varför det är viktigt med konkav fas på svarvjärn?
Hur tänker du nu?
Om ett verktyg skall kunna ta ett hyfsat jämndjupt skär med slipfasen vänd in mot träet så måste slipfasen vara plan eller svagt konkav. Då kommer nämligen bakkanten av slipfasen att vila mot träet och genom att verktyget får stöd där så gräver inte eggen in sig okontrollerat. Man kan finjustera skärdjupet genom att vrida litet på verktyget.
Så fungerar det när man täljer med kniv och när man arbetar med stämjärnet upp och ned och när man fintäljer med snickaryxa och när man skärsvarvar. När man skärsvarvar stöder man svarvstålet med hela slipfasen plant mot arbetsstycket och justerar skärdjupet med små vinkelförändringar och på det viset får man en slät och fin svarvad yta utan urslag. Skickliga skärsvarvare brukar inte behöva något sandpapper alls.
Har man en egg med konvex slipfas (vi kallar det att verktyget är "kaavlot") så måste eggen skära in i träet i brantare vinkel för att eggen överhuvudtaget skall kunna nå fram till och skära in i träet. Då har man inget stöd från bakkanten på slipfasen. När eggen väl har skurit in gör den konvexa slipfasen och bristen på stöd i bakkant att verktyget vrider sig och skäret blir grundare och grundare och går ut igen. Därför slintar en kniv eller snickaryxa om slipfaserna är konvexa. Försöker man motverka den rörelsen med råstyrka blir resultatet att verktyget skär in hur djupt som helst och det blir ett fult felhugg. Det kallar vi att verktyget vill "krävi" sig.
Då man skall barka stockar för timring hugger man ju först bort "kvistögonen" det vill säga knölarna som är kvar efter motorsågskvistningen. Då vill man att yxan skall skära in i träet ganska djupt och sedan vända i träet och skära ut igen utan att "krävi" sig. Därför har man konvexa slipfaser på huggyxan och så håller man i yxskaftet långt ut med en löst flexibelt grepp och låter yxhuvudets kraft driva yxan utan för mycket styrning. Resultatet är att skäret vänder utåt igen och man får en perfekt kvistning. Dessutom måste slipfasen vara konvex om eggen skall hålla skärpan då man kvistar grantimmer. Den yxan går inte att fintälja någonting med.
Samma princip gäller då man slätbilar timmer. Greppet är löst och det tunga huvudet på bilan ger kraften. Man låter bilan styra sig själv så fort eggen är inne i träet. Slipfaserna är svagt konvexa. Idealet är att bilan skär in och ut igen på varje hugg och då blir ytan vågig och nästan helt utan stickor. Det tjocka bladet fungerar som spånbrytaren på en hyvel.
Om ett verktyg skall kunna ta ett hyfsat jämndjupt skär med slipfasen vänd in mot träet så måste slipfasen vara plan eller svagt konkav. Då kommer nämligen bakkanten av slipfasen att vila mot träet och genom att verktyget får stöd där så gräver inte eggen in sig okontrollerat. Man kan finjustera skärdjupet genom att vrida litet på verktyget.
Så fungerar det när man täljer med kniv och när man arbetar med stämjärnet upp och ned och när man fintäljer med snickaryxa och när man skärsvarvar. När man skärsvarvar stöder man svarvstålet med hela slipfasen plant mot arbetsstycket och justerar skärdjupet med små vinkelförändringar och på det viset får man en slät och fin svarvad yta utan urslag. Skickliga skärsvarvare brukar inte behöva något sandpapper alls.
Har man en egg med konvex slipfas (vi kallar det att verktyget är "kaavlot") så måste eggen skära in i träet i brantare vinkel för att eggen överhuvudtaget skall kunna nå fram till och skära in i träet. Då har man inget stöd från bakkanten på slipfasen. När eggen väl har skurit in gör den konvexa slipfasen och bristen på stöd i bakkant att verktyget vrider sig och skäret blir grundare och grundare och går ut igen. Därför slintar en kniv eller snickaryxa om slipfaserna är konvexa. Försöker man motverka den rörelsen med råstyrka blir resultatet att verktyget skär in hur djupt som helst och det blir ett fult felhugg. Det kallar vi att verktyget vill "krävi" sig.
Då man skall barka stockar för timring hugger man ju först bort "kvistögonen" det vill säga knölarna som är kvar efter motorsågskvistningen. Då vill man att yxan skall skära in i träet ganska djupt och sedan vända i träet och skära ut igen utan att "krävi" sig. Därför har man konvexa slipfaser på huggyxan och så håller man i yxskaftet långt ut med en löst flexibelt grepp och låter yxhuvudets kraft driva yxan utan för mycket styrning. Resultatet är att skäret vänder utåt igen och man får en perfekt kvistning. Dessutom måste slipfasen vara konvex om eggen skall hålla skärpan då man kvistar grantimmer. Den yxan går inte att fintälja någonting med.
Samma princip gäller då man slätbilar timmer. Greppet är löst och det tunga huvudet på bilan ger kraften. Man låter bilan styra sig själv så fort eggen är inne i träet. Slipfaserna är svagt konvexa. Idealet är att bilan skär in och ut igen på varje hugg och då blir ytan vågig och nästan helt utan stickor. Det tjocka bladet fungerar som spånbrytaren på en hyvel.
Intressant, tack heimlaga!H heimlaga skrev:
Men jag förstår inte alls hur du menar med att en konvex slipfas måste vinklas högre för att eggen ska nå ytan? Det tyder på att vi pratar om helt olika saker. Det jag menar med konvex slipfas kontra rak slipfas är eggar med samma eggvinkel, inte en trubbigare vinkel på den konvexa, se kraftigt överdriven bild nedan.
Det är inte eggvinkeln i sig som ger svårigheter för mig och Heimlaga när eggen är konvex. En konkav egg går att skära rakt med oavsett hur man vänder stämjärnet. Hela slipfasen stödjer och hindrar stämjärnet/yxan/täljkniven att gräva ner sig. Upp och ner så verkar kraften från klubban i samma riktning som järnet men i vinkel mot pluggen/kvisten/ botten på beslagsurtaget.
Kraften vill så att säga driva ner järnet i virket. Med konkav fas är det möjligt att motverka detta och få en helt plan yta. Med konvex så är det inget stöd bakom eggen och det blir mycket svårare.
Det blir ofrånkomligt att när ett konvext stämjärn skär så är det på väg längre ner än ytan man försöker släta till. Ändrar man vinkeln för att motverka så skär det inte alls.
Mvh Findus
Kraften vill så att säga driva ner järnet i virket. Med konkav fas är det möjligt att motverka detta och få en helt plan yta. Med konvex så är det inget stöd bakom eggen och det blir mycket svårare.
Det blir ofrånkomligt att när ett konvext stämjärn skär så är det på väg längre ner än ytan man försöker släta till. Ändrar man vinkeln för att motverka så skär det inte alls.
Mvh Findus
@Frustrator
Bilder på grepp
Håller med tre fingrar. Pekfingret och långfingret ovanpå.
Skaftet tryckt mot handleden.
Om jag sedan står bra och har stel handled så ändras inte vinkeln när jag bryner.
Inte hundraprocentigt stel dock.
Vi som lärde till snickare på 1980-talet blev utrustade med parallellogramleder som gör att vi rör oss i raka linjer med samma vinkel genom hela rörelsen.
(Ursäkta den sista meningen... kollar bara om ni känner igen bullshit när ni ser det)
Mvh Findus
Bilder på grepp
Håller med tre fingrar. Pekfingret och långfingret ovanpå.
Skaftet tryckt mot handleden.
Om jag sedan står bra och har stel handled så ändras inte vinkeln när jag bryner.
Inte hundraprocentigt stel dock.
Vi som lärde till snickare på 1980-talet blev utrustade med parallellogramleder som gör att vi rör oss i raka linjer med samma vinkel genom hela rörelsen
.(Ursäkta den sista meningen... kollar bara om ni känner igen bullshit när ni ser det
)Mvh Findus