Då är det tydligen ett skorstenschakt.
Jag skulle vara beredd att satsa två veckors extra arbete för att få skorstenen inomhus..... skulle jag säga.....

Jag har aldrig sett någon annan litteratur om skorstensmurning än ett dåligt kompendium vi fick på en kvällskurs i murning som jag gick på då jag var 18-19 år och så förståss brandskyddsbestämmelserna som finns i Nybyggnadsreglerna. Här i Finland finns de i Byggnstämmelsesamlingen och de är ganska lika men en del detaljer skiljer mellan länderna.

Normalt ställer man upp lodräta linjaler i två motstående hörn av skorstenen och märker ut varvhöjden på dem båda och så håller man varvet plant med vattenpass och de två andra hörnen raka med vattenpass. På en stor skorsten med många kanaler lönar det sig för oss ovana murare att sätta upp linjaler i alla fyra hörnen. Sedan murar man uppåt och förståss sätter in en sotlucka längst ned. Sotluckans gjutjärnsram skall ha en tunn remsa brandbergull runtom så järnet kan värmeutvidgas och så fäster man den i murningen med två fyratumsspikar som stics in i en lämplig fog.
Man breder på bruk och trycker och knackar dit stenarna. Fogarna skall bli fyllda både utvändigt och invändigt och det bruk som trycks ut skär man bort med slevkanten. Man får inte knacka en sten i sidled så långt att den släpper från bruket då måste man ösa bort bruket och lägga dit nytt.
Man sätter man en tuss bergull eller något utslitet klädesplagg eller litet plastskräp i en plastpåse och knyter ihop och sätter en sådan plugg i var kanal och drar den med sig uppåt i kanalen varefter man murar. Den hindrar brukar från att falla ned så kanalen stockas. Varje gång man har murat en knapp halvmeter högt drar man ut pluggarna och slammar insidan på kanalernma med en slampensel doppad i vatten och man stryker ut bruket med. Med några timmars mellanrum går man ned och öser ut eventuellt nedfallet bruk genom sotluckan. Man brukar lägga en pappersbit från en murcementsäck eller en plastbit i bottnen innanför sotluckan så att nedfallet bruk inte skall ta fast i kanalbottnen innan man hinner få ut det.

Det moderna sättet att gå igenom mellanbjälklag är att mura skorstenen jämngrov rätt igenom och så bygger man upp skyddsavständet med hård brandbergull runtom. I Finland krävs 10 cm brandbergull mellan trävirke och utsidan på en skorsten med vanlig halvstensmurning.
Mellanbalkar kring rökkanaler skall numera vara halvsten tjocka. Man murar ytterskalet i förband och sätter dit mellanbalken mer eller mindre löst. Med några varvs mellanrum kan man låta en bindsten från någon sida sticka in i mellanbalken. Ett annat sätt att binda mellanbalkarna är att sätta in ett par galvaniserade fyratumsspikar i bruket tvärs över fogen mellan ytterskal och mellanbalk. Att binda mellanbalkarna i ytterskalet med genomgående armeringsjärn är fel för det längdutvidgas i värmen och kan spräcka skorstenen. En skorsten får inte muras med armeringsjärn i fogarna.
Mellanbalkar mellan två ventialtionskanaler kan man mura med en tegelsten på kant såkallad kvartstensmurning.

Någonting ditåt...... det här är ett hantverk som man lär sig genom att arbeta med det.
 
  • Gilla
Stenmärket och 4 till
  • Laddar…
Tack för ditt utförliga svar, mycket intressant och lärorikt. Jag förstår att det är ett hantverk och att det inte lätt låter sig beskrivas i en enkel forumpost, men att få "smaka på" ämnet som sådant gör ju att man åtminstone kan börja fundera över hur man ska gå till väga.

Några frågor dök upp efter din förklaring:

Vad är fördelen med "linjal" som ställs upp mot en tumstock som mäter höjden?

Slamningen, sköts den med samma typ av bruks som används i fogarna, eller är det en egen typ av bruk?

"Mellanbalken" är alltså den avgränsning man murar upp mellan skorstenens olika kanaler? Tycker det låter konstigt att den inte förankras i skorstenens "ytterskal" mer än med "ett par varvs mellanrum". Brukar man blanda "bindstenar" med spikar, eller väljer man ett sätt att förankra mellanbalken på och kör på det sättet genom hela skorstenen?

Hittade det här dokumentet, hade helst velat ladda ner det för att läsa utskrivet, men vi får se om jag har tid att läsa det ändå, länkar för andra ev intresserade:

https://issuu.com/recon/docs/murningsteknik_2009
 
  • Gilla
hydrolift och 1 till
  • Laddar…
Det var ganska vanligt att skorstenar på 70-talet placerades så det skulle vara enkelt att få rökgång till en ö.spis på verandan. Inte så populärt med eldstad inne. Tidigare var skorstenen placerad för att ,förutom rökkanaler, kunna innehålla ventilation från kök o badrum åxå vilket oftast innebar att den sattes mitt i huset
 
exerg: Tack för ett intressant och informativt inlägg.

Jag har nog alltid tyckt att skorsten mitt i huset verkar som det mest naturliga. Dock har jag funderat en del på hur mysigt det skulle kunna vara med eldstad på verandan. Om man i framtiden glasar in den får man ju ett uterum som kan bli varmt och gott även en kylig och blåsig kväll.

Det var därför jag tänkte att OM man skulle bygga sig en egen skorsten, kunde man bygga med tillräckligt många kanaler för att slippa fundera om man ska kompromissa. Visar det sig att man aldrig installerar fyra eldstäder har man en kanal i reserv, kanske för tex ventilation som nämns.

Men jag tar dessa funderingar ett varv till, det är egentligen ingen tidspress i detta. Det viktiga är att det blir bra. Det går nog att hitta en lämplig placering inne i huset också. Det tillkommer nog en del merjobb, som att ta sig igenom betongbalkarna mellan våningarna.

Två frågor har dock dykt upp sen sist;

Tror ni att plattan kan behöva förstärkas för skorstenens tyngd om man placerar den på "valfritt" ställe på plattan? Beror kanske på hur plattan är byggd, men brukar det var extraförstärkt där en skorsten muras? Kan man "kringgå" ev problem med att tex bygga en bred bas på skorstenen, så att vikten fördelas över en större yta?

Behöver delar av skorstenen vara byggd i eldfast tegel, eller är det bara om man murar själva eldstaden (öppen spis)?
 
Eldfast tegel behöver man bara inne i själva eldstaden. Skorstenen murar man med vanligt rödtegel. Heltegel upp till vattentaket och håltegel ovanför.
Man kan mura antingen med normaltegel som bygger mer per varv eller med kanaltegel som är anpassat i mått så det är lätt att mura ihop stenar i olika riktningar.

Det där murningskompendiet känner jag igen. Vi hade Lasse som lärare i några kurser då jag studerade till byggnadsingenjör och i yrkesskolan använde vi också en del av hans läromedel.
Skriv ut det där och studera det mycket noga!
Du vinner tid i slutändan om du förstår vad du håller på med.

Man slammar insidan genom att stryka med våt pensel i överskottsbruket från själva murningen. Om någon fog inte är helt fylld på insidan tar man bara litet bruk i handen (använd handskar) och trycker in det i den fogen innan man slammar.

Fördelen med en linjal är att hörnet blir rakt och lodrätt av sig själv då man följer linjalen. Man brukar välja ut två raka fyratumsbräder och spika ihop dem i V-form och ställa dem så att spetsen på V:et tangerar hörnet på skorstenen så sätter man hörnstenen med hörnet på v-spetsen vet man att allt är rakt.
Dessutom sparar man en väldig massa arbetstid då man inte behöver stå och jyckla med en tumstock eller ett måttband för att mäta höjden på vareviga varv.

Orsaken till att man inte använder linjaler i alla hörn på en liten skorsten är att man måste ha utrymme att arbeta och röra sig. Därför sätter man injalerna i två motstående hörn för då ryms man att arbeta. Annars skulle man spara ännu mer tid på att ha linjaler med höjdmarkeringar i alla hörn.

Riktigt erfarna murare murar ibland på frihand utan linjaler men det är ingenting för oss som bara murar ibland.

Vi kallar mellanväggarna mellan kanalerna för mellanbalkar men förmodligen har de något annat namn på högsvenska.
Normalt är de inte alls murade i förband med ytterskalet. Det gäller bara att vara mycket nogrann då man fyller stötfogen med bruk mellan mellanbalk och ytterskal och så kan man ju sätta in någon spik ibland.
Enstaka murare sätter in en bindsten på vart tredje varv eller någonting ditåt. Varannan bindsten åt var sida så det blir minst 6 varv mellan bindstenarna åt samma sida.
Normalt står mellanbalken för sig själv upp igenom hela skorstenen. Förr då de hade bara kvartstens mellanbalkar och murade med lerbruk kunde det hända att en mellanbalk rasade ned någon gång. Jag har själv sett ett sådant ras i en lerbruksmurad skorsten som ingen hade eldat i på 60 år och till slut hade regnet blött upp lerbruket så mycket att mellanbalken rasade.
Jag har inte hört att det skulle ha hänt något sådant ras varken med nutida halvstens mellanbalkar eller med nutida murcementbruk eller ens med gamla lerbruksmurade skorstenar som någon eldade i ibland.
 
  • Gilla
hydrolift
  • Laddar…
H heimlaga skrev:
Vi kallar mellanväggarna mellan kanalerna för mellanbalkar men förmodligen har de något annat namn på högsvenska.
Skiljetunga.
 
Tack så otroligt mycket för all information. Jag suger åt mig som en svamp och flera av frågetecknen har rätats ut nu.

Får fundera vidare på placeringen dock, det blir ju rätt så mycket enklare att bygga upp en skorsten där det inte är något "i vägen", lite mer jobb att ta sig mellan våningsplanen och hitta en naturlig placering som inte innebär alltför mycket flytt av saker/väggar.

Även om "cry once"-begreppet kan användas här, att man gör det ordentligt så slipper man fundera över att behöva göra om det, så är ju en eldstad på mindre optimalt ställe, mer än ingen eldstad alls.
 
M
M Marcussjogren skrev:
Har du sett denna tråden om att mura själv?

[länk]
Glömde ju säga,

Själva utförandet i den tråden är väl inte exemplariskt, han använde ju t ex armering, vilket man inte ska göra.

Men den bjuder ändå på lite erfarenheter om det, t ex att stenarna bör vätas först osv.

Man märker rätt tydligt var han gör fel eftersom han skriver att han gör det med vilje.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.