Flytta från hus i villaområde centralt till hus utanför
Hej, osäker om det är i rätt forum, men hoppas det 
Vi är mitt i valet och kvalet kring om vi ska sälja vårat nyrustade 1928-tals hus på 130m2 4 rum och kök och tomt på 800m2, men med dum planlösning vilket ger 1 vardagsrum samt 2 bra sovrum och ett väldigt litet rum, som ligger i ett fint och lugnt villaområde centralt i en mindre småstad, 5 min promenad till centrum och nära till allt. Ett generationsskifte sker just nu i området så de flesta i området är i samma ålder som oss och har barn som är +- något år från våra barn som är en 4 åring och en 5 månaders. Har inte ännu blivi så att barnen i området börjat leka något med varandra men det kommer väl antagligen om vi bor kvar.
Det vi nu funderar på är att ta över min svärmors hus som min svärfar byggt och som de gärna vill behålla inom familjen, det är byggt 2000 och är på 220m2 med dubbelgarage, 6 rum och kök med bra planlösning och 4 bra sovrum, med havstomt på 5000m2 med brygga och en liten strand, ett superfint hus med jätte härligt läge men ligger ca 15 minuter från centrum. Det går buss Max 1 gång i timmen och i de hus som finns runt om bor det bara personer som är 55+ och inga barn.
Det ända jag känner som ett eventuellt problem är att det inte finns några andra barn i området där huset som vi funderar på ligger och är rädd att barnen ska bli lite isolerade om man jämför med ett villaområde med barn i ungefär samma ålder..
Tigger synpunkter kring hur ni med barn skulle tänkt i våran situation och gärna om det finns ni som bor utanför utan närhet till andra barn men med egna små barn och hur det funkar med vänner m.m.
Tack på förhand
Vi är mitt i valet och kvalet kring om vi ska sälja vårat nyrustade 1928-tals hus på 130m2 4 rum och kök och tomt på 800m2, men med dum planlösning vilket ger 1 vardagsrum samt 2 bra sovrum och ett väldigt litet rum, som ligger i ett fint och lugnt villaområde centralt i en mindre småstad, 5 min promenad till centrum och nära till allt. Ett generationsskifte sker just nu i området så de flesta i området är i samma ålder som oss och har barn som är +- något år från våra barn som är en 4 åring och en 5 månaders. Har inte ännu blivi så att barnen i området börjat leka något med varandra men det kommer väl antagligen om vi bor kvar.
Det vi nu funderar på är att ta över min svärmors hus som min svärfar byggt och som de gärna vill behålla inom familjen, det är byggt 2000 och är på 220m2 med dubbelgarage, 6 rum och kök med bra planlösning och 4 bra sovrum, med havstomt på 5000m2 med brygga och en liten strand, ett superfint hus med jätte härligt läge men ligger ca 15 minuter från centrum. Det går buss Max 1 gång i timmen och i de hus som finns runt om bor det bara personer som är 55+ och inga barn.
Det ända jag känner som ett eventuellt problem är att det inte finns några andra barn i området där huset som vi funderar på ligger och är rädd att barnen ska bli lite isolerade om man jämför med ett villaområde med barn i ungefär samma ålder..
Tigger synpunkter kring hur ni med barn skulle tänkt i våran situation och gärna om det finns ni som bor utanför utan närhet till andra barn men med egna små barn och hur det funkar med vänner m.m.
Tack på förhand
S
sinuslinus
Träskalle
· Östergötlands län
· 4 977 inlägg
sinuslinus
Träskalle
- Östergötlands län
- 4 977 inlägg
Är ni beredda på att lägga mycket tid på att skjutsa barnen till alla aktiviteter och ha två bilar för att ta sig till jobb, förskola etc? Förmodligen också känsla av bilberoende.
Om inte så flytta inte.
Om inte så flytta inte.
2 bilar har vi räknat med att ha, dock så skulle det igentligen för min del fungera att ta sig med bussen till mitt jobb då det går en väldigt tidigt buss och hem kan vi ta oss gemensamt eller att den som inte hämtar barn tar bussen också, men tänker ändå 2 bilar... sen att skjutsa är också något vi tar in i beräkningen, men visst är vi beredda på att skjutsa hit och dit.. är inte de längsta i tid kanske att skjutsa, 10-15min så är man i centrum..
Hur långt är det till skolor och hur kan barnen ta sig dit och hem?
I närheten av skolan bör det ju finnas blivande kompisar.
I närheten av skolan bör det ju finnas blivande kompisar.
Ja det är mycket som är lockande med huset, havstomt, brygga, liten strand, skogen direkt bakom huset m.m. men är just den delen att inte bo i ett område fullt med barn i samma ålder som våra egna som känns lite fel mot just våra barn.. Har dock frågat flera som vi känner som växt upp lite utanför samhället varav en som växt upp i just detta område också, de hade tex 1-2 km till närmaste kompisar, och de ser inte tillbaka på det som något negativt direkt..sir_erken skrev:
Att barn måste bo i tätort nära många jämnåriga för att få en bra uppväxt är en myt. Skitprat skulle jag rentav kalla det.
Barn på landet eller i glesbygd får litet mindre social träning med jämnåriga men i stället får de träna många andra förmågor som är mycket svårare att utväckla i ett bostadsområde.
Tillsvidare är jag ungkarl men skulle jag hitta kärleken och få barn så skulle jag aldrig kunna gå med på att låta dem växa upp i bostadsområde. De lär ju sig ingenting där och får ingen stimulans till kreativitet och handlingskraft. De behöver ju inte göra någonting annat än följa med flocken.
Vad skulle mitt liv vara om jag inte hade börjat fälla småträd som 5-åring och börjat köra traktor litet smått som 6-åring och inte byggt kojor i skogen och inte hittat på mina egna lekar och egna uppfinningar. Inte ha börjat snickra i 12 årsåldern. Inte ha varit med gammalfolket och lärt mig hur man gör olika arbeten. Inte ha byggt en roddbåt tillsammans med pappa då jag var kring 10. Inte ha lärt mig grundläggande sjövett på olika träsk med den båten. Inte ha börjat smida som 14-åring.
Barn på landet eller i glesbygd får litet mindre social träning med jämnåriga men i stället får de träna många andra förmågor som är mycket svårare att utväckla i ett bostadsområde.
Tillsvidare är jag ungkarl men skulle jag hitta kärleken och få barn så skulle jag aldrig kunna gå med på att låta dem växa upp i bostadsområde. De lär ju sig ingenting där och får ingen stimulans till kreativitet och handlingskraft. De behöver ju inte göra någonting annat än följa med flocken.
Vad skulle mitt liv vara om jag inte hade börjat fälla småträd som 5-åring och börjat köra traktor litet smått som 6-åring och inte byggt kojor i skogen och inte hittat på mina egna lekar och egna uppfinningar. Inte ha börjat snickra i 12 årsåldern. Inte ha varit med gammalfolket och lärt mig hur man gör olika arbeten. Inte ha byggt en roddbåt tillsammans med pappa då jag var kring 10. Inte ha lärt mig grundläggande sjövett på olika träsk med den båten. Inte ha börjat smida som 14-åring.
Jag är uppvuxen i villaområde. Frågan är om inte du har en liten skev bild av villaområden? Jag har också både huggt ner massa träd och huggt ved, röjt sly, definitivt byggt massa kojor och hittat på egna lekar och uppfinningar, snickrat etc innan 10 års ålder (minns inte exakt hur gammal jag var när jag började med ovan saker men innan mellanstadiet iaf) Båt började jag köra tidigt (minns när jag och brorsan körde runt varandra med uppblåsbar leksak bakom - hur kul som helst!) Så båtvett lärde jag mig tidigt. Okej - byggt en båt har jag inte gjort men ingenting jag känner att jag saknar. Barn är kreativa och bara man som föräldrar uppmuntrar denna kreativitet spelar det ingen roll om man bor i villaområde eller mer på landet tror jag.heimlaga skrev:
Frågan snarare är vad mitt liv hade varit om jag inte hade spelat innebandy och fotboll på gatan dagarna i ända med mina kompisar på gatan. Antagligen hade jag inte varit lika duktig på dessa sporter och det hade varit en stor förlust för mig då min elitsatsning inom fotboll har gett mig otroligt mycket!
Slutsats - jag tror man får en bra uppväxt som barn oavsett hur man växer upp så länge man har engagerade föräldrar. Livet blir nog lite smidigare i ett villaområde (man slipper skjutsa barn till förskola/skola/kompisar/aktiviteter hela tiden.) Men känner man att detta är överkomligt och övrigt väger över (strandtomt måste ju vara värt mycket tänker jag!) så kör på!
Barnens uppväxt hänger som alltid på föräldrarna. Barnen umgås ju med kompisar i skola/dagis.
Sen finns det praktiska fördelar och nackdelar med allt.
Vi bor 25-30 minuter från stora samhället och vi vill bo i skogen därför gör vi det.
Barnen kan inte cykla hem eller gå till kompisarna i skolan men de kan ändå umgås, övernattning, helger och lov osv. Jag tycker inte barnen behöver hänga med kompisar efter dagis/skola när de är små nödvändigtvis.
Sen finns det praktiska fördelar och nackdelar med allt.
Vi bor 25-30 minuter från stora samhället och vi vill bo i skogen därför gör vi det.
Barnen kan inte cykla hem eller gå till kompisarna i skolan men de kan ändå umgås, övernattning, helger och lov osv. Jag tycker inte barnen behöver hänga med kompisar efter dagis/skola när de är små nödvändigtvis.
Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet och skulle jag inte ha haft en massa sådana kunskaper och tankesätt som de flesta som har vuxit upp mer urbant helt uppenbart saknar och skulle jag inte ha haft tillgång till de utrymmen och den frihet som finns här hemma skulle jag i bästa fall vara evigt utslagen egendomslös apatisk socialbidragstagare i dag. I allra bästa fall. Sannolikt skulle det vara betydligt värre.
Givetvis finns det många bostadsområdesmänniskor som klarar sig bra i livet men de har inte den här extra livlinan att ta till om karriären havererar. Vi lever i en tid med allt osäkrare arbetsmarknad så därför tycker jag att fler borde få den här livlinan.
Förövrigt behöver inte barn skjutsas till kamrater och aktiviteter så ofta som många föräldrar tror. Visst blir det en del skjutsande för bekanta som har barn och bor på landet men det behöver inte bli mer än en eller högst två kvällar i veckan.
Då jag var barn hade föräldrarna bestämt att högst en kväll i veckan skjutsade de till någon aktivitet och så någon gång ibland till någon kamrat. Det räckte gott på 80-90-talen och det räcker för bekantas barn i dag.
Givetvis finns det många bostadsområdesmänniskor som klarar sig bra i livet men de har inte den här extra livlinan att ta till om karriären havererar. Vi lever i en tid med allt osäkrare arbetsmarknad så därför tycker jag att fler borde få den här livlinan.
Förövrigt behöver inte barn skjutsas till kamrater och aktiviteter så ofta som många föräldrar tror. Visst blir det en del skjutsande för bekanta som har barn och bor på landet men det behöver inte bli mer än en eller högst två kvällar i veckan.
Då jag var barn hade föräldrarna bestämt att högst en kväll i veckan skjutsade de till någon aktivitet och så någon gång ibland till någon kamrat. Det räckte gott på 80-90-talen och det räcker för bekantas barn i dag.
Redigerat:
Skötte hus och hem. Reparerade saker. Skottade snö. Högg ved. Sydde kläder. Drev ett litet jordbruk som extraknäck. Med mera i samma stil. Då jag var 12 började pappa och jag bygga garage och efter det renoverade vi huset. Jag var väl 19 eller 20 då det blev färdigt.Andy78 skrev:
Allt sånt där som vanliga människor gör på sin fritid om man vill skaffa sig en dräglig levnadsstandard.
Jag förstår inte varför du överhuvudtaget behöver ställa frågan?
Redigerat: