Enkla svaret, Nej.pelpet skrev:
Ett mer utveklat svar,
BWR och PWR kommer att få ordentligt med konkurans av nya typer av kärnkraft men räkna inte ut dem ännu.
Gamla företag i branschen kommer att få det tufft när nya aktörer tar marknadsandelar men det är bra och inte dödsrycket.
Ny kärnkraft är billig och konkurenskraftig. Det är därför det byggs i så pass stor utsträckning.
Ex
"Finland ska bygga en sjätte reaktor vid Hanhikivi och räknar med att kostnaden inte ska överstiga €50/MWh (47 öre/kWh), inklusive allt. " Med en tillgänglighet på 90% är billigt.
Jag är verkligen emot alla former av desinformation och propaganda.GK100 skrev:
Jag har varit engagerad i frågan sedan Folkkampanjen på 70-talet, men då som aktiv motståndare till kärnkraft. Med åren har jag haft anledning att granska de argument som kampanjen byggde på, ffa avfall och risker och jag kan bara säga att vi bidrog till att grovt desinformera svenska folket, i maskopi med media. Detta var helt medvetet, allt var tillåtet för att få stopp på kärnkraften. Jag skulle kunna utveckla anledningarna till detta, men i korthet var vi intresserade av att genomdriva en större förändring av samhället, produktion, konsumtion, livsstil. Vi kallade det för lågenergisamhället. Senare har jag ändrat uppfattning.
Jag tycker inte man ska vara passionerad när det gäller någon teknik för att generera elektricitet. Det är inte så att solel är god och kärnkraft ond, och inte tvärtom heller. Vad vi väljer bör utgå enbart från fakta. Och då har kärnkraften fått ett oförtjänt dåligt rykte.
Sanningen är att den genererat uppemot hälften av vår elektricitet under 40 års tid, med stor säkerhet och till låg kostnad, utan att förstöra natur, som t ex vattenkraft och vindkraft gör.
Så det är dags att säga ifrån. Den dag lagring och distribution är löst klarar vi oss utmärkt med bara solel, men till den dagen kommer (när?) vore vi mycket okloka om vi äventyrade vår elförsörjning. En bra benämning på den intermittenta förnyelsebara energin är förhoppningskraft.
Vi borde istället bidra till att utveckla en modernare kärnkraft, som kan ta oss igenom det kommande århundradet och minska fossilberoendet, medan vi utvecklar bättre energikällor. Kärnkraften är inte idealisk, och inte en lösning på mycket lång sikt.
Mycket bra Jehu då tillhör du den skara som inte faller under min svart-vita schablon. Du verkar då kommit fram till något som är din grundade mening och som varit under omarbetning över tid. Bra om bara fler gick den vägen oavsett vad man kommer fram till och att det inte stannar upp.
Problemet, som jag ser det, är att man fattar beslut på emotionella grunder istället för fakta. Få är rädda för vindkraft. Många tycks vara rädda för kärnkraft. Men tittar vi på siffrorna så är vindkraft farligare, i runda slängar 4 gånger så farligt. =)
Jag anser att kärnkraften skall avväcklas men jag tror inte att det är genomförbart med kort varsel. Hur som helst så tror jag att det är både genomförbart och högprioriterat att få bort kärnkraften på sikt.
Några problem som jag ser med kärnkraft:
1. Säkerhet.
Allt som kan haverera kommer att haverera. Det är en evig sanning.
I synnerhet när det är byggt av lägstbjudande underentreprenör vilket ju är det normala förfarandet nu för tiden.
Som exempel från Olkoluoto 3 kan vi ta betongen till viktiga delar som späddes ut med stora mängder vatten och vissa deler av tryckkärlet som svetsades av polacker som bokstavligen aldrig hade svetsat förr. Det här är bara två exempel där de skyldiga åkte fast och arbetet fick göras om men ingen vet vad strålskyddscentralens inspektörer har missat.
Allt som används slits i någon mån och eftersom många delar i ett kärnkraftverk är svåra eller omöjliga att helrenovera utan att ta livet av arbetarna så lever vi alltid med en osäkerhet.
Förutom byggfusk och förslitning finns det alltid en mänsklig faktor och vi vet ju alla hur klantiga vi blir mot slutet av ett stressigt arbetsskifte. Skillnaden är att vi som inte kör kärnkraftverk sällan lyckas ödelägga mer än några tiotal kvadratmeter då vi klantar till det.
2. Krigsberedskap.
Om ryssen kommer så blir det svårt att upprätthålla totalt herravälde i det egna luftrummet. Helt enkelt för att vårt eget flygvapen är för litet i proportion till det ryska. Det vet vi sedan två krig. Dessutom flyger nutidens robotar så snabbt att de är svåra att skjuta ned.
Ett kärnkraftverk är ett bombmål som är lätt att hitta för varenda bombflygare och som garanterat finns på varenda rysk generalstabskarta och i varenda robotprogrammerares lista över mål och koordinater. Alla kärnkraftverk är vid kusten där det är lätt att landsätta sabotörer med 40 kilo trotyl per man från till exempel en u-båt.
Blir ett kärnkraftverk bombat slås säkert tillräckligt många system ut för att utlösa en härdsmälta. Med några härdsmältor på gång samtidigt och kärnkraftsflyktingar och räddningsmanskap som använder samma vägar som flyktingarna från fronten och anmeens försörjningslinjer tar det inte länge innan hela totalförsvaret kollapsar.
3. Krisberedskap
Kärnkraft är beroende av många importerade reservdelar och material. I samband med handelsblockad eller något krig någon annanstans eller i samband med någon större försörjningsrelaterad världskris får vi räkna med att till exempel gummi och olja och tenn och alla moderna syntetmaterial blir omöjliga att få tag på samtidigt som inhemsk produktion måste byggas upp över hela linjen.
Vi vet ju hur bristen på fläktremmar och smörjolja och lastbilsdäck hotade hela folkförsörjningen och hela krigsmakten under senaste krig. Vi vet också hur lokala verkstäder började tillverka reservdelar till alla möjliga slags impoterade maskiner när reservdelar inte gick att få.
Jämfört med reservdelarna till ett kärnkraftverk var det ändå frågan om både lättillgängliga och lättillverkade delar.
4. Kärnavfall
Kärnavfall måste slutförvaras i berget i 10000 är. Under den tiden som sannolikt innefattar också en istid och en avsmältning och återkolonisation får ingen gräva sig ned till kärnavfallet i något syfte. Framför alt får inga rörelser i jordskorpan öppna upp slutförvaringen. En istid kan både hyvla bort många meter berggrund och förorsaka djupa sprickor av samma typ som Toriseva i Virdois då berggrunden först trycks ned och sedan stiger upp igen. Då är risken stor att slutförvaringen springer läck.
Om vi tänker bakåt så går ju gränsen för folkminnet någonstans vid klubbekriget här i trakten. På annat håll har de ännu litet minnen från digerdöden men där blir det definitivt stopp. Litet mytiska sagor om hunnerinvasionen lever kvar här och var i Europa men där närmar vi oss den definitiva gränsen. Bortom den gränsen vet vi bara vad vi har läst i böcker och vad arkeologerna har grävt fram.
Böcker kan förstöras och stater födas och gå under. Språken förändras och nya skriftformer uppstår och glöms. Vi vet ju att språket på runstenarna börjar bli ganska svårläst och ibland helt obegripligt för oss som inte är så högt bildade och runstenarna är bara 1000 år gamla. Etruskiska är barra ett av många gamla skriftspråk som vi inte kan tyda. Vi vet också hur många antika bokverk som har försvunnit för alltid. Pytheas från Marseilles verk finns bara citerat på några ställen och Arkimedes stora verk finns bara i ett illa skadat exemplar där flera sidor fattas. Andra har försvunnit så totalt att vi aldrig har hört namnet.
Folket som återvänder efter en istid har förresten med stor sannolikhet glömt att de har varit där förr. Alla kända landmärken är borta och alla ortsnamn glömda. Förr eller senare börjar någon spränga i berget på fel ställe.
Några problem som jag ser med kärnkraft:
1. Säkerhet.
Allt som kan haverera kommer att haverera. Det är en evig sanning.
I synnerhet när det är byggt av lägstbjudande underentreprenör vilket ju är det normala förfarandet nu för tiden.
Som exempel från Olkoluoto 3 kan vi ta betongen till viktiga delar som späddes ut med stora mängder vatten och vissa deler av tryckkärlet som svetsades av polacker som bokstavligen aldrig hade svetsat förr. Det här är bara två exempel där de skyldiga åkte fast och arbetet fick göras om men ingen vet vad strålskyddscentralens inspektörer har missat.
Allt som används slits i någon mån och eftersom många delar i ett kärnkraftverk är svåra eller omöjliga att helrenovera utan att ta livet av arbetarna så lever vi alltid med en osäkerhet.
Förutom byggfusk och förslitning finns det alltid en mänsklig faktor och vi vet ju alla hur klantiga vi blir mot slutet av ett stressigt arbetsskifte. Skillnaden är att vi som inte kör kärnkraftverk sällan lyckas ödelägga mer än några tiotal kvadratmeter då vi klantar till det.
2. Krigsberedskap.
Om ryssen kommer så blir det svårt att upprätthålla totalt herravälde i det egna luftrummet. Helt enkelt för att vårt eget flygvapen är för litet i proportion till det ryska. Det vet vi sedan två krig. Dessutom flyger nutidens robotar så snabbt att de är svåra att skjuta ned.
Ett kärnkraftverk är ett bombmål som är lätt att hitta för varenda bombflygare och som garanterat finns på varenda rysk generalstabskarta och i varenda robotprogrammerares lista över mål och koordinater. Alla kärnkraftverk är vid kusten där det är lätt att landsätta sabotörer med 40 kilo trotyl per man från till exempel en u-båt.
Blir ett kärnkraftverk bombat slås säkert tillräckligt många system ut för att utlösa en härdsmälta. Med några härdsmältor på gång samtidigt och kärnkraftsflyktingar och räddningsmanskap som använder samma vägar som flyktingarna från fronten och anmeens försörjningslinjer tar det inte länge innan hela totalförsvaret kollapsar.
3. Krisberedskap
Kärnkraft är beroende av många importerade reservdelar och material. I samband med handelsblockad eller något krig någon annanstans eller i samband med någon större försörjningsrelaterad världskris får vi räkna med att till exempel gummi och olja och tenn och alla moderna syntetmaterial blir omöjliga att få tag på samtidigt som inhemsk produktion måste byggas upp över hela linjen.
Vi vet ju hur bristen på fläktremmar och smörjolja och lastbilsdäck hotade hela folkförsörjningen och hela krigsmakten under senaste krig. Vi vet också hur lokala verkstäder började tillverka reservdelar till alla möjliga slags impoterade maskiner när reservdelar inte gick att få.
Jämfört med reservdelarna till ett kärnkraftverk var det ändå frågan om både lättillgängliga och lättillverkade delar.
4. Kärnavfall
Kärnavfall måste slutförvaras i berget i 10000 är. Under den tiden som sannolikt innefattar också en istid och en avsmältning och återkolonisation får ingen gräva sig ned till kärnavfallet i något syfte. Framför alt får inga rörelser i jordskorpan öppna upp slutförvaringen. En istid kan både hyvla bort många meter berggrund och förorsaka djupa sprickor av samma typ som Toriseva i Virdois då berggrunden först trycks ned och sedan stiger upp igen. Då är risken stor att slutförvaringen springer läck.
Om vi tänker bakåt så går ju gränsen för folkminnet någonstans vid klubbekriget här i trakten. På annat håll har de ännu litet minnen från digerdöden men där blir det definitivt stopp. Litet mytiska sagor om hunnerinvasionen lever kvar här och var i Europa men där närmar vi oss den definitiva gränsen. Bortom den gränsen vet vi bara vad vi har läst i böcker och vad arkeologerna har grävt fram.
Böcker kan förstöras och stater födas och gå under. Språken förändras och nya skriftformer uppstår och glöms. Vi vet ju att språket på runstenarna börjar bli ganska svårläst och ibland helt obegripligt för oss som inte är så högt bildade och runstenarna är bara 1000 år gamla. Etruskiska är barra ett av många gamla skriftspråk som vi inte kan tyda. Vi vet också hur många antika bokverk som har försvunnit för alltid. Pytheas från Marseilles verk finns bara citerat på några ställen och Arkimedes stora verk finns bara i ett illa skadat exemplar där flera sidor fattas. Andra har försvunnit så totalt att vi aldrig har hört namnet.
Folket som återvänder efter en istid har förresten med stor sannolikhet glömt att de har varit där förr. Alla kända landmärken är borta och alla ortsnamn glömda. Förr eller senare börjar någon spränga i berget på fel ställe.
Heimlaga, jag har den största respekt för din kunskap om gamla maskiner och gamla arbetsmetoder. Jag vet att dina kunskaper hänger samman med ditt yrke och intresse. Men det du skriver ovan är i huvudsak nonsens. Det är väldigt tydligt att du helt saknar insikt i branschen och använder dina egna tekniska kunskaper och allmäna erfarenheter och tillämpar dessa där de inte hör hemma. Själv jobbar jag inom kärnkraft, och jag tycker att det är beklagligt när folk med blygsam insikt yttrar sig självsäkert om saker de inte begriper. Det spär på rädslan för de andra som inte heller förstår hur kärnkraft fungerar. Kärnteknik är invecklat och svårt att förstå sig på, det är jag den första att erkänna. Som någorlunda intelligent ingenjör med 8 år i branschen kan jag inte påstå att jag har koll på alla system i ett KKV. Inget blir bättre av att okunniga driver skrämselkampanjer. Kan vi inte bara titta på fakta i stället?
mattiasp skrev:
Svårt det där med fakta för många tydligen, tänk om folk skulle få för sig att t ex jämföra hur mkt strålning en kärnkraftsarbetare får per år jämfört med strålningen från tandläkarbesök, läkarbesök, berggrunden etc....😉
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 803 inlägg
För att inte få GK100 på oss så får vi väl ta och "Fiska" det här då. Bara så att våra argument är synliga.
Så om vi måste lägga ner kärnkraften av något allmänt "säkerhetsargument" så måste vi lägga ner vattenkraften också. Finns ingen väg runt det argumentet som jag ser.
Inget av detta hotar själva kärnkraftverket. Som, pga inneslutning, faktiskt är förvånansvärt svårbombat. Det krävs en koordinerad attack (som t ex den Israelerna genomförde mot Iraqs ännu ej färdigställda Osiris-reaktor 1981), inte bara att en ensam pilot får "en bra idé".
Nu är 10000 år inte så lång tid geologiskt, och vi har faktiskt ett exempel i form av den "naturliga" Oklo-reaktorn. Fast den ligger i berg som vi inte skulle slutförvarat i, så har isotoperna där inte vandrat i nämnvärd skala. Så även fast jag själv är egentlig motståndare till det så finns det indikationer på att slutförvar i berg faktiskt fungerar.
Problemet med att folk skulle gräva på fel ställe är faktiskt inte att de skulle göra det av misstag, utan att det skulle göra det med vett och vilja eftersom sönderfallet gör att de komponenter som förgiftar ett kärnvapen faller sönder först(!) (Hittar inte min referens nu). Så framtida bombmakare skulle kunna ta genvägar genom att gräva upp vårt "avfall".
Det är därför som vi skall bygga några 4-gen kraftverk för att bränna upp det. Det skall/bör vi göra ur avfallshanteringssynpunkt, även om det inte är det ekonomiskt mest försvarbara. Det som blir kvar då är dotterprodukter med kort halveringstid. Dvs de är högaktiva, men har klingat av till just-inte-mycket på 500 år eller så. Detta avfall kan vi mycket väl vitrifiera och gräva ner utan större problem. Vi har ju hus som är äldre än 500 år...
Med det argumentet så kan vi inte ha vattenkraft heller. Det finns knappast något farligare som människan byggt än stora dammar. Och vad som händer när en damm brister, det förskräcker: När Banqiao brast så dog mer än 170000 människor.heimlaga skrev:
Så om vi måste lägga ner kärnkraften av något allmänt "säkerhetsargument" så måste vi lägga ner vattenkraften också. Finns ingen väg runt det argumentet som jag ser.
Ja. Och? För det första så har Ryssland 4500 kärnvapen så om de ville starta radiologisk krigföring så skulle de näppeligen bomba kärnkraftverk. Och vill de slå ut elförsörjningen så är det som du säger mycket enkelt. Man bombar bara ställverket utanför kärnkraftverket (med en liten "pyttebomb" på rätt sätlle) så får man ingen el från det kraftverket under lång tid.heimlaga skrev:
Inget av detta hotar själva kärnkraftverket. Som, pga inneslutning, faktiskt är förvånansvärt svårbombat. Det krävs en koordinerad attack (som t ex den Israelerna genomförde mot Iraqs ännu ej färdigställda Osiris-reaktor 1981), inte bara att en ensam pilot får "en bra idé".
Och det är resten av samhället också. Så jag förstår inte vad det skulle visa. Kritiska reservdelar för ett kärnkraftverk lagras i förväg, eftersom det bara är då man kan få de fina tillgänglighetssiffrorna som väst i allmänhet får (och Sverige inte får, eftersom vi har kamrerer som chefer). Innan de tar slut så har kriget tagit slut, på ena eller andra sättet. I vilket fall så kan man stänga kraftverket på ett säkert sätt innan det blir ett problem.heimlaga skrev:
Det här är den enda frågan som faktiskt tarvar viss eftertanke. "Avfallet" dvs det faktum att det inte är ekonomiskt för oss idag att bränna ut mer än ca 1% av det tillgängliga energivärdet gör att det vi lastar ur våra reaktorer tyvärr är högaktivt (under kort tid) och medelaktivt under mycket lång tid.heimlaga skrev:
Nu är 10000 år inte så lång tid geologiskt, och vi har faktiskt ett exempel i form av den "naturliga" Oklo-reaktorn. Fast den ligger i berg som vi inte skulle slutförvarat i, så har isotoperna där inte vandrat i nämnvärd skala. Så även fast jag själv är egentlig motståndare till det så finns det indikationer på att slutförvar i berg faktiskt fungerar.
Problemet med att folk skulle gräva på fel ställe är faktiskt inte att de skulle göra det av misstag, utan att det skulle göra det med vett och vilja eftersom sönderfallet gör att de komponenter som förgiftar ett kärnvapen faller sönder först(!) (Hittar inte min referens nu). Så framtida bombmakare skulle kunna ta genvägar genom att gräva upp vårt "avfall".
Det är därför som vi skall bygga några 4-gen kraftverk för att bränna upp det. Det skall/bör vi göra ur avfallshanteringssynpunkt, även om det inte är det ekonomiskt mest försvarbara. Det som blir kvar då är dotterprodukter med kort halveringstid. Dvs de är högaktiva, men har klingat av till just-inte-mycket på 500 år eller så. Detta avfall kan vi mycket väl vitrifiera och gräva ner utan större problem. Vi har ju hus som är äldre än 500 år...
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 803 inlägg
Eller det faktum att flygpersonal (på våra latituder) exponeras för mer strålning än kärnkraftsarbetare (allt i medeltal).Dub361 skrev:
Så det är alltså bättre, ur strålskyddssynpunkt, att sitta vid kontrollpanelen på på Ringhals, än att sitta vid kontrollpanelen på SAS flight 2050 mellan Göteborg och Luleå...
tack för mycket informativa inlägg av många!
jag är för kärnkraft, och ännu mer för efter att ha läst era inlägg, mycket man inte visste
jag är för kärnkraft, och ännu mer för efter att ha läst era inlägg, mycket man inte visste
Tråkigt nog är transmutationsteknik och transmutationsprocesser för tillämpning i G4-reaktorer för att ta hand om avfallet ett nästan helt dött forskningsområde. Finns inte ekonomin i processen kommer det inte att hända så mycket om inte någon subventionerar. När vi tittar på framtida bränsletyper tänker man sig i huvudsak fissilt material från jungfruliga källor, dvs från gruvor. Om man dessutom kör en G4 som en breeder, dvs man transmuterar icke fissila U238 till fissila Pu239, kommer man att kunna utnyttja bränslet vansinnigt länge. Dagens lättvattenreaktorer, speciellt kokarvattenreaktorer kan breeda lite i toppen, där man har större void, och därmed ett hårdare neutronspektrum, dvs mindre moderering och lägre andel termiska neutroner. Jämfört med en G4 är effekten milt uttryckt blygsam.
Mja..... ser du Mathiasp....... jag är ju ändå utbildad ingenjör och även om jag inte kan radioaktivitet tror jag att jag har en del ungefärliga aningar om den byggnadstekniska sidan..............
Gällande bombningar så är vi i västvindsbältet och bor rent geografiskt väster om flera stora ryska städer. Sankt Petersburg bland annat. Därför bedömer jag att vi har ett visst skydd mot storskaliga anfall med ryska kärnvapen. Dessutom tror jag att till och med Putin är rädd för att dra korken ur den flaskan rest politiskt eftersom risken är stor att någon västmakt får skrämselhicka och svarar med atombomber över Moskva. Framtidens krig kommer ju sannolikt att handla mer om dels inbördeskrig och dels stormakters mer eller mindre förtäckta invasioner av småstater som naturligtvis utsätts för olika slags påtryckningar. Inte så mycket stormaktskonflikter med kärnvapen.
Det här verkar de flesta förståsigopåarna vara överens om.
Om jag inte har missförstått allting totalt blir ett smärre kärnkraftshaveri mera som en lättversion. Inga storpolitiska avtal och terrorbalanser rubbas men de kan atombomba oss ändå..... på ett sätt som sannolikt ger något mindre nedfall över Ryssland.
Hur bombsäkert är kärnkraftverket? Det finns bunkerbomber som når genom flera meter betong och vad jag vet är delar av kylsystemet och styrsystemen och nödströmförsörjningen dåligt skyddade även mot vanliga sprängbomber. Naturligtvis är ett sådant anfall planerat av generalstaben och dimensionerat därefter.
Gällande bombning av ställverk är jag skeptisk till centraliserad elproduktion i alla former. Har man produktionen spridd på 100 smärre kraftverk blir de betydligt mer svårbombade än 6 stora.
Jag räknar kallt med att vi kommer att uppleva åtskilliga dammhaverier de närmaste 500 åren. Det är en orsak till att jag personligen inte skulle bosätta mig på låg höjd vid stranden av en älv. En annan orsak är naturligt förekommande vårfloder.
Som jag ser det är den stora skillnaden mellan dammkatastrof och kärnkraftskatastrof att när ansvarstagande myndigheter har varslat om olyckan och de flesta har evakuerat och katastrofen har kommit och gått kan man redan nästa dag gå tillbaka och börja med återuppbyggnaden efter en dammkastastrof. Efter konventionella bombanfall hur massiva de än är kan man börja bygga upp samhället igen så fort det blir vapenvila.
Efter en kärnkraftskatastrof är området förpestat i långa tider.
Jag håller med dig om att jag tillämpar mitt reparationskunnande och min erfarenhet av resursbrist på saker där de inte alls är relevanta i nuläget. Jag kan bara inte slita mig från tanken att vi lever på tunn is och när som helst kan falla igenom ned i en tid där resursbrist blir normalläge. Hela distributionssystemet som allting vilar på är så otroligt känsligt att det måste haverera någon gång. Som det gjorde hos oss under krimkriget och under båda världskrigen och som det har gjort lokalt i andra länder och världsdelar även i vår tid.
Gällande bombningar så är vi i västvindsbältet och bor rent geografiskt väster om flera stora ryska städer. Sankt Petersburg bland annat. Därför bedömer jag att vi har ett visst skydd mot storskaliga anfall med ryska kärnvapen. Dessutom tror jag att till och med Putin är rädd för att dra korken ur den flaskan rest politiskt eftersom risken är stor att någon västmakt får skrämselhicka och svarar med atombomber över Moskva. Framtidens krig kommer ju sannolikt att handla mer om dels inbördeskrig och dels stormakters mer eller mindre förtäckta invasioner av småstater som naturligtvis utsätts för olika slags påtryckningar. Inte så mycket stormaktskonflikter med kärnvapen.
Det här verkar de flesta förståsigopåarna vara överens om.
Om jag inte har missförstått allting totalt blir ett smärre kärnkraftshaveri mera som en lättversion. Inga storpolitiska avtal och terrorbalanser rubbas men de kan atombomba oss ändå..... på ett sätt som sannolikt ger något mindre nedfall över Ryssland.
Hur bombsäkert är kärnkraftverket? Det finns bunkerbomber som når genom flera meter betong och vad jag vet är delar av kylsystemet och styrsystemen och nödströmförsörjningen dåligt skyddade även mot vanliga sprängbomber. Naturligtvis är ett sådant anfall planerat av generalstaben och dimensionerat därefter.
Gällande bombning av ställverk är jag skeptisk till centraliserad elproduktion i alla former. Har man produktionen spridd på 100 smärre kraftverk blir de betydligt mer svårbombade än 6 stora.
Jag räknar kallt med att vi kommer att uppleva åtskilliga dammhaverier de närmaste 500 åren. Det är en orsak till att jag personligen inte skulle bosätta mig på låg höjd vid stranden av en älv. En annan orsak är naturligt förekommande vårfloder.
Som jag ser det är den stora skillnaden mellan dammkatastrof och kärnkraftskatastrof att när ansvarstagande myndigheter har varslat om olyckan och de flesta har evakuerat och katastrofen har kommit och gått kan man redan nästa dag gå tillbaka och börja med återuppbyggnaden efter en dammkastastrof. Efter konventionella bombanfall hur massiva de än är kan man börja bygga upp samhället igen så fort det blir vapenvila.
Efter en kärnkraftskatastrof är området förpestat i långa tider.
Jag håller med dig om att jag tillämpar mitt reparationskunnande och min erfarenhet av resursbrist på saker där de inte alls är relevanta i nuläget. Jag kan bara inte slita mig från tanken att vi lever på tunn is och när som helst kan falla igenom ned i en tid där resursbrist blir normalläge. Hela distributionssystemet som allting vilar på är så otroligt känsligt att det måste haverera någon gång. Som det gjorde hos oss under krimkriget och under båda världskrigen och som det har gjort lokalt i andra länder och världsdelar även i vår tid.
Du förutsätter att en dammkatastrof endast sker efter att vi förvarnats? Det är ett idealt scenario som man inte kan förlita sig på, och i diskussionen inget hållbart argument eftersom KKV sannolikt är mer övervakade än alla dammar, vilket medför att de kan snabbstoppas vid risk för fara. Detta är dessutom ett argument för KKV: Hur snabbstoppar du en kraftverksdamm?
Och att tro att det bara är att åka till dammkollapsen dagen efter och börja rensa upp/återbygga är också ett utopiskt scenario som har mycket lite med verkligheten att göra.
Först ska området genomsökas, skadade och döda tas om hand och identifierad, det ska röjas, saneras etc etc etc.
Jämför med hur lång tid det tog att rensa Ground Zero efter 9/11.
Eller hur det ser ut än idag i de områden i Japan där en 20-30 m hög tsunami skövlade allt! Det är en mer realistisk bild av vad som händer efter en dammkatastrof, snarare än att man åker dit med ett par grävare dagen efter!
Självklart är KKV inte ofelbara eller skyddade från allt, men de omges av bra mycket mer säkerhetstänk, vilket nödvändiggjorts av stigma från kärnkraftsdebatten och Tjernobyl. Vi har i Sverige turligt nog varit förskonade från dammkatastrofer, vilket sannolikt är orsaken till den attityd av "ofarlighet" allmänheten har gentemot dem....
Och att tro att det bara är att åka till dammkollapsen dagen efter och börja rensa upp/återbygga är också ett utopiskt scenario som har mycket lite med verkligheten att göra.
Först ska området genomsökas, skadade och döda tas om hand och identifierad, det ska röjas, saneras etc etc etc.
Jämför med hur lång tid det tog att rensa Ground Zero efter 9/11.
Eller hur det ser ut än idag i de områden i Japan där en 20-30 m hög tsunami skövlade allt! Det är en mer realistisk bild av vad som händer efter en dammkatastrof, snarare än att man åker dit med ett par grävare dagen efter!
Självklart är KKV inte ofelbara eller skyddade från allt, men de omges av bra mycket mer säkerhetstänk, vilket nödvändiggjorts av stigma från kärnkraftsdebatten och Tjernobyl. Vi har i Sverige turligt nog varit förskonade från dammkatastrofer, vilket sannolikt är orsaken till den attityd av "ofarlighet" allmänheten har gentemot dem....
lars_stefan_axelsson:
Det där med att använda gammalt bränsle som utgångspunkt för vapenproduktion är en vanlig tankevurpa.
Pu-240 har en halveringstid på 6500 år och en bomb får max innehålla 7% av det. Av den lilla mängd plutonium som är i använt kärnbränsle så är ~20-30% Pu-240.
Så att det är en genväg att gå över använt bränsle är ungefär som att säga att det är en genväg att köra till Kiruna från Stockholm när du ska till Malmö. Ja du kör en bil men det är en bra dum start.
Bättre att gå direkt på U-235 om du vill ha en bomb eller koka det i en vapenreaktor...
Det där med att använda gammalt bränsle som utgångspunkt för vapenproduktion är en vanlig tankevurpa.
Pu-240 har en halveringstid på 6500 år och en bomb får max innehålla 7% av det. Av den lilla mängd plutonium som är i använt kärnbränsle så är ~20-30% Pu-240.
Så att det är en genväg att gå över använt bränsle är ungefär som att säga att det är en genväg att köra till Kiruna från Stockholm när du ska till Malmö. Ja du kör en bil men det är en bra dum start.
Bättre att gå direkt på U-235 om du vill ha en bomb eller koka det i en vapenreaktor...
lars_stefan_axelsson:
"Det är därför som vi skall bygga några 4-gen kraftverk för att bränna upp det. Det skall/bör vi göra ur avfallshanteringssynpunkt, även om det inte är det ekonomiskt mest försvarbara. Det som blir kvar då är dotterprodukter med kort halveringstid. Dvs de är högaktiva, men har klingat av till just-inte-mycket på 500 år eller så. Detta avfall kan vi mycket väl vitrifiera och gräva ner utan större problem. Vi har ju hus som är äldre än 500 år..."
Helt rätt, men jag skulle vilja ta det ett steg längre.
Vi har böcker som är äldre än så...
"Det är därför som vi skall bygga några 4-gen kraftverk för att bränna upp det. Det skall/bör vi göra ur avfallshanteringssynpunkt, även om det inte är det ekonomiskt mest försvarbara. Det som blir kvar då är dotterprodukter med kort halveringstid. Dvs de är högaktiva, men har klingat av till just-inte-mycket på 500 år eller så. Detta avfall kan vi mycket väl vitrifiera och gräva ner utan större problem. Vi har ju hus som är äldre än 500 år..."
Helt rätt, men jag skulle vilja ta det ett steg längre.
Vi har böcker som är äldre än så...