stuga vs torp - vad är skillnaden?
Från nationalencyklopedin:
torp, bebyggelsebenämning som genom tiderna haft olika innebörd. Under medeltiden kallades en gård som anlagts på byns mark men avskilts (avgärdats) som en självständig enhet för torp eller avgärdatorp. Ursprungliga avgärdatorp har ofta namn som slutar på -torp eller -rup, -orp, -arp; jfr -torp. Vid skifte av samfällda ägor fick avgärdatorp hälften mot gård av motsvarande storlek i bolby. Under 1500-talet kallades vanligen ett enstaka, för sig liggande nybygge på en allmänning för torp. Kameralt avsågs med termen en jordlägenhet som var otillräcklig att sätta i mantal men tillräcklig att åsättas ränta. Under 1600-talet var många torp jämförbara med mindre hemman och skattlades som självständiga fastigheter till 1/2, 1/4 eller 1/8 mantal.
Från 1600-talet kom termen även att beteckna en mindre, inte skattlagd, jordbrukslägenhet, oftast belägen på enskild mark, vars nyttjanderätt upplåtits åt en brukare som gjorde dagsverken eller annan tjänst åt markägaren. Torpet blev en avlöningsform för arbetskraft på gods och större gårdar, och man gjorde åtskillnad mellan jordtorpare och skogstorpare efter torpets placering på jordbruks- eller skogsegendom. Torparna intog en mellanställning mellan arrendatorerna, som erlade arrende i pengar, och backstugusittarna, som levde av tillfälliga arbeten betalda in natura. Antalet torp ökade till omkring 1860 (ca 100 000) men hade i slättbygderna börjat minska redan i samband med laga skiftet från 1827. Under 1800-talets slut och 1900-talets början ersattes dagsverksskyldigheten med penningarrende i många fall, och större torp blev ofta arrendegårdar. Arrendelagstiftningen av 1943 förbjöd att brukningsrätt av jord ersattes med dagsverken; därmed upphörde torparinstitutionen.
I litteraturen förekommer ofta olika torpbenämningar, t.ex. fiskartorp (torp vars arrende delvis utgjordes av fisk), kolartorp (torp vars brukare hade skyldighet att kola ett visst antal milor eller leverera en viss mängd träkol), kronotorp (torp vars innehavare var skyldig att biträda vid skogens bevakning och med visst skogsarbete), stattorp (torp som var så små att torparna måste göra avlönade dagsverken på gården för sin försörjning, för vilka de ersattes in natura). Under indelningsverkets tid fanns även bl.a. soldattorp, båtsmanstorp och ryttartorp som fredstida försörjning till den indelta härens manskap.
Inte vet jag om det besvarar frågan men en bit på vägen kanske
torp, bebyggelsebenämning som genom tiderna haft olika innebörd. Under medeltiden kallades en gård som anlagts på byns mark men avskilts (avgärdats) som en självständig enhet för torp eller avgärdatorp. Ursprungliga avgärdatorp har ofta namn som slutar på -torp eller -rup, -orp, -arp; jfr -torp. Vid skifte av samfällda ägor fick avgärdatorp hälften mot gård av motsvarande storlek i bolby. Under 1500-talet kallades vanligen ett enstaka, för sig liggande nybygge på en allmänning för torp. Kameralt avsågs med termen en jordlägenhet som var otillräcklig att sätta i mantal men tillräcklig att åsättas ränta. Under 1600-talet var många torp jämförbara med mindre hemman och skattlades som självständiga fastigheter till 1/2, 1/4 eller 1/8 mantal.
Från 1600-talet kom termen även att beteckna en mindre, inte skattlagd, jordbrukslägenhet, oftast belägen på enskild mark, vars nyttjanderätt upplåtits åt en brukare som gjorde dagsverken eller annan tjänst åt markägaren. Torpet blev en avlöningsform för arbetskraft på gods och större gårdar, och man gjorde åtskillnad mellan jordtorpare och skogstorpare efter torpets placering på jordbruks- eller skogsegendom. Torparna intog en mellanställning mellan arrendatorerna, som erlade arrende i pengar, och backstugusittarna, som levde av tillfälliga arbeten betalda in natura. Antalet torp ökade till omkring 1860 (ca 100 000) men hade i slättbygderna börjat minska redan i samband med laga skiftet från 1827. Under 1800-talets slut och 1900-talets början ersattes dagsverksskyldigheten med penningarrende i många fall, och större torp blev ofta arrendegårdar. Arrendelagstiftningen av 1943 förbjöd att brukningsrätt av jord ersattes med dagsverken; därmed upphörde torparinstitutionen.
I litteraturen förekommer ofta olika torpbenämningar, t.ex. fiskartorp (torp vars arrende delvis utgjordes av fisk), kolartorp (torp vars brukare hade skyldighet att kola ett visst antal milor eller leverera en viss mängd träkol), kronotorp (torp vars innehavare var skyldig att biträda vid skogens bevakning och med visst skogsarbete), stattorp (torp som var så små att torparna måste göra avlönade dagsverken på gården för sin försörjning, för vilka de ersattes in natura). Under indelningsverkets tid fanns även bl.a. soldattorp, båtsmanstorp och ryttartorp som fredstida försörjning till den indelta härens manskap.
Inte vet jag om det besvarar frågan men en bit på vägen kanske
Känns rätt för mig.ArneTW skrev:
Är det inte äpplen och päron? "Torp" avser väl (om det är fråga om ett torp enligt encyklopedidefinitionen) hela fastigheten, "stuga" bara själva boningshuset. En "torpstuga" är själva boningshuset på ett torp.
Betydelsen hos "stuga" har dock ändrats över tiden. Nu tänker vi fritidshus men den "villa" jag bor i kallades "småstuga" i officiella dokument när den byggdes 1927, trots att det var åretruntboende på detaljplanerad mark med 1 1/2 plan plus källare.ArneTW skrev:
Det är två olika begrepp. "Stuga" avser själva byggnaden, medan "torp" är en ekonomisk term som beskriver fastighetens förhållande till andra fastigheter. Så det går inte att jämföra torp och stuga. Det är som att jämföra "blå" med "rund".
Det går att komplicera "stuga" ytterligare. Det är ett eldstadsförsätt hus eller rum som är avsett för boende. Ett hus kan bestå av en eller flera stugor och även ha andra sorters rum, t.ex. parstugan som innehåller två stugor, farstu och kammare.
Torp är som sagt en fastighet som har sitt ursprung i något slags torp, t.ex ett soldattorp.
Torp är som sagt en fastighet som har sitt ursprung i något slags torp, t.ex ett soldattorp.
Torp är helt kopplat till att den som bodde där INTE ägde fastigheten utan var torpare. Dvs hyrde hus och mark mot arbete eller liknande åt markägaren. Om det fanns ett identiskt hus 100 meter bort som ägdes av den boende så var det inte på något sätt ett torp. Att folk idag kallar alla gulliga små gamla hus torp är något helt annat.
För mig som är österbottning och bor på landet är ett torp entydigt ett småbruk på ofri grund.
I Finland blev så gott som alla torp friköpta åren kring 1920 då torparna fick inlösensrätt till ett pris som fastställdes av opartiska synemän medan staten gick i borgen för lånet och garanterade låg ränta.
Därför finns det ytterst få torp här i landet.
Stugo som vi säger betyder antingen ett boningshus eller ett kombinerat kök och vardagsrum.
Så enkelt är det....för mig.....
I Finland blev så gott som alla torp friköpta åren kring 1920 då torparna fick inlösensrätt till ett pris som fastställdes av opartiska synemän medan staten gick i borgen för lånet och garanterade låg ränta.
Därför finns det ytterst få torp här i landet.
Stugo som vi säger betyder antingen ett boningshus eller ett kombinerat kök och vardagsrum.
Så enkelt är det....för mig.....
Medlem
· Västernorrland
· 2 108 inlägg
Från svenska akademiens ordbok inhämtar jag följande
STUGA,
betydelse 1 = uppvärmt bostadsrum, ofta det enda eller största, i allmogens hus
betydelse 2 = mindre/enklare bostadshus på landet (särskilt för torpare o.dyl.)
I modern tid: dels fritidsbostad/sommarhus (ofta med idylliskt läge), dels hus avsett för turism (typ stugby)
TORP
Nyupptagen eller liten jordbruksenhet (skatteteknisk term som visar att den inte ger lika mycket som en "riktig" gård)
Osjälvständig jordbrukslägenhet som upplåts mot ersättning (dagsverkstorp o.dyl.)
"Tjänstebostad" som upplåts till personal som del av lönen (statartorp, soldattorp etc.)
Bostadshus på torp eller hus som till läge, storlek, utformning liknar sådant (gammal betydelse)
Litet hus på landsbygden använt som sommarställe (ny betydelse)
Så just i betydelsen ett litet bostadshus av typisk modell på landet så verkar de två orden ha använts parallellt om samma sorts byggnader sedan flera hundra år.
STUGA,
betydelse 1 = uppvärmt bostadsrum, ofta det enda eller största, i allmogens hus
betydelse 2 = mindre/enklare bostadshus på landet (särskilt för torpare o.dyl.)
I modern tid: dels fritidsbostad/sommarhus (ofta med idylliskt läge), dels hus avsett för turism (typ stugby)
TORP
Nyupptagen eller liten jordbruksenhet (skatteteknisk term som visar att den inte ger lika mycket som en "riktig" gård)
Osjälvständig jordbrukslägenhet som upplåts mot ersättning (dagsverkstorp o.dyl.)
"Tjänstebostad" som upplåts till personal som del av lönen (statartorp, soldattorp etc.)
Bostadshus på torp eller hus som till läge, storlek, utformning liknar sådant (gammal betydelse)
Litet hus på landsbygden använt som sommarställe (ny betydelse)
Så just i betydelsen ett litet bostadshus av typisk modell på landet så verkar de två orden ha använts parallellt om samma sorts byggnader sedan flera hundra år.