Tänk om ni har varit för kvicka att döma trådstartaren?
Under en långvarig energikris skall man givetvis värma bostäder med ved och laga maten på samma vedspis. Tränga ihop sig i färre rum vintertid. Annars räcker inte den vedmängd som en karl kan hugga med bågasåg och yxa och köra ut med häst.
Lampolja blir säkert en bristvara men hur blir det med tillgången på karbid? Eller går det att hålla igång elnätet med sträng ransonering så man får ha två 20-wattslampor per hushåll?
Utan karbidlampor eller elektricitet blir det väldigt mörkt när man har inbyggda eldstäder. Att gå tillbaka till öppen spis och pärtstickor att lysa med låter inte så frestande.
Elektricitetssnålt boende är alltså relativt lätt genomförbart efter en viss omställningstid och elektricitetslöst är fullt genomförbart om man har karbid.
Problemen kommer med övrig verksamhet.
Det kan till exempel vara så att han behöver 25A trefas för att hålla igång någon slags producerande verksamhet. Om all produktion tillåts stanna klarar vi oss inte länge med att sitta och rulla tummarna och elda i vedspisen. Någonting skall driva verkstäderna som tillverkar allt det som inte längre kan importeras och alla redskap och maskiner som krävs då jordbruk och distribution skall dras igång på allvar med hästar och gengas.
Jag kan se tre lösningar för dylik småindustriell drift.
-Ångmaskin
-Stirlingmotor
-Gengas
-Vattenturbin i någon gammal kvarnfors.
Personligen tror jag mest på vattenturbiner och ångmaskiner och minst på gengas. Det här på grund av gengasens förmåga att ta livet av folk om den läcker ut i byggnader.
På den tiden då reservkraftverket (kallat Donkarin) vid mellanhammaren i Kimo kördes på gengas så hade de alla dörrar och fönster på kraftverksbyggnaden öppna då kraftverket var igång. Det innebär att all den goda spillvärmen far åt kråkorna.
Det börjar bli brist på remtransmissionsdrivna produktionsmaskiner i dagens värld och många av de som ännu finns börjar bli lätt ålderdomliga. Nutidens maskiner har mer eller mindre integrerade trefasmotorer och ofta en del elektronik dessutom. Med andra ord behöver man trefas elektricitet som håller frekvensen 50hz.
Det blir altså enklast att gå omvägen via elektricitet fastän generatorn och maskinen kan finnas i samma byggnad. Förr skötte man sådant med kungsaxel och remtransmission.
Före stamnätet byggdes fanns det regulatorer i alla vattenkraftverk. Regulatorn drevs av en flatrem från generatoraxeln och den reglerade vattenflödet i turbinen så att generatorn gick med någotsånär jämt varvtal även om nätbelastningen varierade.
De flesta stationära ångmaskiner har en centrifugalregulator som påverkar slidventilen så att ångmaskinen håller någotsånär jämt varvtal.
Nu har jag spekulerat mycket men jag vill bara påvisa att så länge vi har skog och järn och litet smörjolja och kunniga och driftiga män och kvinnor så är en total energikris inget hot såvida vi har några år på oss att ställa om och såvida vi håller ihop samhället och tar det hela som en allmän talko.
En plötslig kris kan däremot bli besvärlig.
Till och med hembränningapparaterna går att bygga om för vedeldning
Under en långvarig energikris skall man givetvis värma bostäder med ved och laga maten på samma vedspis. Tränga ihop sig i färre rum vintertid. Annars räcker inte den vedmängd som en karl kan hugga med bågasåg och yxa och köra ut med häst.
Lampolja blir säkert en bristvara men hur blir det med tillgången på karbid? Eller går det att hålla igång elnätet med sträng ransonering så man får ha två 20-wattslampor per hushåll?
Utan karbidlampor eller elektricitet blir det väldigt mörkt när man har inbyggda eldstäder. Att gå tillbaka till öppen spis och pärtstickor att lysa med låter inte så frestande.
Elektricitetssnålt boende är alltså relativt lätt genomförbart efter en viss omställningstid och elektricitetslöst är fullt genomförbart om man har karbid.
Problemen kommer med övrig verksamhet.
Det kan till exempel vara så att han behöver 25A trefas för att hålla igång någon slags producerande verksamhet. Om all produktion tillåts stanna klarar vi oss inte länge med att sitta och rulla tummarna och elda i vedspisen. Någonting skall driva verkstäderna som tillverkar allt det som inte längre kan importeras och alla redskap och maskiner som krävs då jordbruk och distribution skall dras igång på allvar med hästar och gengas.
Jag kan se tre lösningar för dylik småindustriell drift.
-Ångmaskin
-Stirlingmotor
-Gengas
-Vattenturbin i någon gammal kvarnfors.
Personligen tror jag mest på vattenturbiner och ångmaskiner och minst på gengas. Det här på grund av gengasens förmåga att ta livet av folk om den läcker ut i byggnader.
På den tiden då reservkraftverket (kallat Donkarin) vid mellanhammaren i Kimo kördes på gengas så hade de alla dörrar och fönster på kraftverksbyggnaden öppna då kraftverket var igång. Det innebär att all den goda spillvärmen far åt kråkorna.
Det börjar bli brist på remtransmissionsdrivna produktionsmaskiner i dagens värld och många av de som ännu finns börjar bli lätt ålderdomliga. Nutidens maskiner har mer eller mindre integrerade trefasmotorer och ofta en del elektronik dessutom. Med andra ord behöver man trefas elektricitet som håller frekvensen 50hz.
Det blir altså enklast att gå omvägen via elektricitet fastän generatorn och maskinen kan finnas i samma byggnad. Förr skötte man sådant med kungsaxel och remtransmission.
Före stamnätet byggdes fanns det regulatorer i alla vattenkraftverk. Regulatorn drevs av en flatrem från generatoraxeln och den reglerade vattenflödet i turbinen så att generatorn gick med någotsånär jämt varvtal även om nätbelastningen varierade.
De flesta stationära ångmaskiner har en centrifugalregulator som påverkar slidventilen så att ångmaskinen håller någotsånär jämt varvtal.
Nu har jag spekulerat mycket men jag vill bara påvisa att så länge vi har skog och järn och litet smörjolja och kunniga och driftiga män och kvinnor så är en total energikris inget hot såvida vi har några år på oss att ställa om och såvida vi håller ihop samhället och tar det hela som en allmän talko.
En plötslig kris kan däremot bli besvärlig.
Till och med hembränningapparaterna går att bygga om för vedeldning
Redigerat:
Frågan är ju vilken kris man vill förbereda sig på. Under båda världskrigen var det ju el som det satsades på. Under första världskriget skedde en forcerad utbyggnad av elnätet eftersom fotogen blev en bristvara. Under andra världskriget tog man fram gamla utrangerade spårvagnar i Stockholm för att kunna utöka spårvägstrafiken och hålla kollektivtrafiken igång när det var problem att hålla bussarna rullande. Att göra detta som ett kul projekt är ju en sak, men problemet med att förbereda sig för kriser är ju alltid att man inte vet vilken kris som kommer.
Gengas är giftigt och har potentialen att döda dem som inte använder den med förstånd. Ångmaskiner kräver ångpannor som kan explodera och döda dem som inte använder dem med förstånd. För inte så många år sedan släppte alla bilar ut så mycket koloxid att de riskerade att döda dem som inte använde dem med förstånd. Gengas har väl bara använts i stor skala i kristid, men det beror på många fler saker än att den är giftig. Kort räckvidd, besvärlig uppstart, utökat slitage och underhåll av motorn, minskad effekt och ett avsmalnat användbart effektspann på motorn till exempel. Men det tar inte bort alternativens nackdelar.
Gengas är giftigt och har potentialen att döda dem som inte använder den med förstånd. Ångmaskiner kräver ångpannor som kan explodera och döda dem som inte använder dem med förstånd. För inte så många år sedan släppte alla bilar ut så mycket koloxid att de riskerade att döda dem som inte använde dem med förstånd. Gengas har väl bara använts i stor skala i kristid, men det beror på många fler saker än att den är giftig. Kort räckvidd, besvärlig uppstart, utökat slitage och underhåll av motorn, minskad effekt och ett avsmalnat användbart effektspann på motorn till exempel. Men det tar inte bort alternativens nackdelar.
Jag har mycket svårt att tro att det en finns skuggan av en chans att få dagens motorer att fungera med gengas. Det finns väl ingen bil idag vars motor inte är datorkontrollerad och optimerad för en viss bränsletyp?
Medlem
· Stockholm
· 1 391 inlägg
Bensinmotorer torde gå bra att bygga om men det blir helt klart frågan om lösningar som inte är riktigt politiskt korrekta Man sliter bort en massa elektronik och installerar tändspole och strömfördelare.
Krasst räknat så kan vi gott undvara de allra flesta bensindrivna bilarna. De flesta personbilarna stod ju under kriget.
I dagens läge går ju de mesta transporterna med dieselmotorer och de är värre att bygga om. Man blir sannolikt tvungen att gjuta nytt topplock med tändstiftshål i om man inte lyckas passa in tändstift i spridarhålen. Sedan måste man ju få till en tändspole och en strömfördelare av något slag. Hur som helst förlorar man väldigt mycket effekt så i ett sådant läge får vi nog vänja oss vid lastbilar med 60 km i timmen i topphastighet.
En dellösning på transportproblemet skulle kunna vara att kvickt som attan börja licensbygga en vänsterstyrd version av Sentinel S8.
Här en film med dess något ålderdomliga föregångare Sentinel DG8 https://www.youtube.com/watch?v=YslEmZeuALA
Två stora problem problem blir tillgången på gummi (syntetgummi är oljebaserat) och på tenn till legeringar för bussningar och glidlager.
Jag tänker mig en situation där man omedelbart måste köra ned kärnkraften av säkerhetsskäl. Rimligtvis blir man snabbt tvungen att köra ned kolkraften eftersom allt kol som finns i lager och all kol som går att importera går till koksverken vid masugnarna. Biobränslekraftverken är beroende av vidlyftig dieseldriven logistik så de faller bort. De oljeeldade reservkraftverken kan naturligtvis inte kan användas.
Då har man ändå vattenkraften och vindkraften kvar. Det vill säga ström till strikt ransonerad belysning och till verksamheter som är extremt viktiga för samhället. Resten måste förbrukarna ordna själva. Förhoppningsvis kan man koppla upp sitt lilla kraftverk mot stamnätet som stabiliserar frekvensen.
I en krigssituation får man räkna kallt med att ryssarna flygbombar de största vattenkraftverken så då blir behovet av ny decentraliserad elproduktion ännu större.
Man sliter bort en massa elektronik och installerar tändspole och strömfördelare.Krasst räknat så kan vi gott undvara de allra flesta bensindrivna bilarna. De flesta personbilarna stod ju under kriget.
I dagens läge går ju de mesta transporterna med dieselmotorer och de är värre att bygga om. Man blir sannolikt tvungen att gjuta nytt topplock med tändstiftshål i om man inte lyckas passa in tändstift i spridarhålen. Sedan måste man ju få till en tändspole och en strömfördelare av något slag. Hur som helst förlorar man väldigt mycket effekt så i ett sådant läge får vi nog vänja oss vid lastbilar med 60 km i timmen i topphastighet.
En dellösning på transportproblemet skulle kunna vara att kvickt som attan börja licensbygga en vänsterstyrd version av Sentinel S8.
Här en film med dess något ålderdomliga föregångare Sentinel DG8 https://www.youtube.com/watch?v=YslEmZeuALA
Två stora problem problem blir tillgången på gummi (syntetgummi är oljebaserat) och på tenn till legeringar för bussningar och glidlager.
Jag tänker mig en situation där man omedelbart måste köra ned kärnkraften av säkerhetsskäl. Rimligtvis blir man snabbt tvungen att köra ned kolkraften eftersom allt kol som finns i lager och all kol som går att importera går till koksverken vid masugnarna. Biobränslekraftverken är beroende av vidlyftig dieseldriven logistik så de faller bort. De oljeeldade reservkraftverken kan naturligtvis inte kan användas.
Då har man ändå vattenkraften och vindkraften kvar. Det vill säga ström till strikt ransonerad belysning och till verksamheter som är extremt viktiga för samhället. Resten måste förbrukarna ordna själva. Förhoppningsvis kan man koppla upp sitt lilla kraftverk mot stamnätet som stabiliserar frekvensen.
I en krigssituation får man räkna kallt med att ryssarna flygbombar de största vattenkraftverken så då blir behovet av ny decentraliserad elproduktion ännu större.
Om vi pratar om ett skarpt läge så kommer det nog finnas resurser att anpassa elektroniken till den nya hårdvaran så att man får tändsystemet mappat till att bättre passa det nya bränslet och lambdareglering som styr gasblandaren i stället för insprutningen. Men det löser inte problemet med att få tag på däck.heimlaga skrev:Bensinmotorer torde gå bra att bygga om men det blir helt klart frågan om lösningar som inte är riktigt politiskt korrekta
Krasst räknat så kan vi gott undvara de allra flesta bensindrivna bilarna. De flesta personbilarna stod ju under kriget.
När det begav sig fanns det två lösningar för dieselmotorer. Ena sättet var att sänka kompressionen och ersätta insprutarna med tändstift. Det andra sättet var att ha kvar insprutarna och låta insprutningspumpen ge en liten skvätt för att tända. Den insprutade mängden var mindre än när den omodifierade motorn gick på tomgång. Då behövdes fortfarande en liten mängd diesel för att köra, men den var ytterst reducerad.heimlaga skrev:
Intressant i sammanhanget var tändkulemotorerna som byggdes om för gengasdrift. Dessa försågs dels med tändstift och dels med en så kallad pulsator som använde tryckpulserna från avgasporten för att spola motorn. Resultatet blev i allmänhet att motorn fick lite högre effekt än när den kördes på oljebränsle.
Har några områden där det varit krig på senare tid varit väl fungerande samhällen med avskuren import från omvärlden och utebliven tillgång på olja?
Jag tror inte heller att gengas har en storskalig framtid, men det var inte vad frågan i första inlägget var. Det är inte enkelt att få el från ved. Men det går, och gengas är en möjlig väg.
Jag tror inte heller att gengas har en storskalig framtid, men det var inte vad frågan i första inlägget var. Det är inte enkelt att få el från ved. Men det går, och gengas är en möjlig väg.
Ser att jag nog misstolkat lite inlägg som om det var frågan om masskonvertering av var mans bil till gengasdrift och inte bara för TS frågeställning...
Var är TS förresten?
Har han gömt sig i sin bunker? Eller läste han inte varningarna om gengasen tillräckligt noga?
Var är TS förresten?
Har han gömt sig i sin bunker? Eller läste han inte varningarna om gengasen tillräckligt noga?