Många delägare i en fastighet - vad tänka på?
En hypotetisk framtid som förhoppningsvis inte kommer fortsätta vara hypotetisk:
En gård med mark och möjlighet för fler familjer att bo på. Ungefär som generationsboende fast med minst 3 familjer/bostäder av olika storlekar. Hur får man det att funka bäst med ägande? Och jag vet det där med nackdelar att äga tillsammans, risk för bråk osv. Men ni känner inte oss och vår familj. Vi har redan bott ihop på olika sätt och det funkar utmärkt.. Alla är dessutom driftiga, hjälpsamma och ekonomiska. Så ge mig gärna handfasta tips på hur man kan få ihop det hela.
I många falla kan jag tänka mig att det är bra med 1 ägare (tex oss i största huset) och de övriga hyr. Men där vi är intresserade av att bo så blir det lite dyrt att köpa en tillräckligt stor gård själva. Eller, vi har råd, särskilt om man hyr ut men lånedelen känns inte rolig. Och sticker räntan iväg måste vi ju höja hyran en hel del.
Annat alternativ är att alla går in med lika stor köpesumma. Men då blir det problem eftersom alla bostäder på gården är väldigt olika värde på. Samt att vi har olika stora insatser sparade genom åren pga olika åldrar och bostadskarriärer.
Bostadsrättsförening? Då kan man betala olika stor avgift till föreningen beroende på bostadens storlek och skick. Men det finns säkert en massa fallgropar med detta sätt också...
Något annat förslag?
Hur gör man bäst och enklast om någon behöver flytta? Tex pga jobb på annan plats. Jag tänker mig at övriga borde köpa loss och sen hyra ut.
En gård med mark och möjlighet för fler familjer att bo på. Ungefär som generationsboende fast med minst 3 familjer/bostäder av olika storlekar. Hur får man det att funka bäst med ägande? Och jag vet det där med nackdelar att äga tillsammans, risk för bråk osv. Men ni känner inte oss och vår familj. Vi har redan bott ihop på olika sätt och det funkar utmärkt.. Alla är dessutom driftiga, hjälpsamma och ekonomiska. Så ge mig gärna handfasta tips på hur man kan få ihop det hela.
I många falla kan jag tänka mig att det är bra med 1 ägare (tex oss i största huset) och de övriga hyr. Men där vi är intresserade av att bo så blir det lite dyrt att köpa en tillräckligt stor gård själva. Eller, vi har råd, särskilt om man hyr ut men lånedelen känns inte rolig. Och sticker räntan iväg måste vi ju höja hyran en hel del.
Annat alternativ är att alla går in med lika stor köpesumma. Men då blir det problem eftersom alla bostäder på gården är väldigt olika värde på. Samt att vi har olika stora insatser sparade genom åren pga olika åldrar och bostadskarriärer.
Bostadsrättsförening? Då kan man betala olika stor avgift till föreningen beroende på bostadens storlek och skick. Men det finns säkert en massa fallgropar med detta sätt också...
Något annat förslag?
Hur gör man bäst och enklast om någon behöver flytta? Tex pga jobb på annan plats. Jag tänker mig at övriga borde köpa loss och sen hyra ut.
Det finns ju inget enklet svar. Rent formellt så är troligen bäst med en ägare.
Om ni samäger andelar. Då gäller lagen om samägande, vilket ger att en part har rätt att begära tvångsförsäljning av hela fastigheten.
Det är också förbjudet med olika inbördes avtal om ex. förköpsrätt för övriga deltagare och liknande. Undantag, om man får en fastighet via testamente, så kan det finnas regler om hembud och liknande i villkoren i testametet, de villkoren gäller tydligen då över reglerna i jordabalken som förbjuder dylika arrangemang. Det finns exempel där sådana regler slå väldigt fel. Ex. föreskrivet att endast övriga arvingar får köpa. Så när de då är döda, vem får man då sälja till...
Bostadsrätt kanske kan fungera. Men en del banker vägrar låna ut till så små föreningar. Ni kan då heller inte styra vem som kommer in som ny medlem ifall en vill sälja. Föreningen har väldigt strikta regler om i vilka fall föreningen har rätt att neka medlemskap. Andelstalen skall i så fall sättas enligt ett system som bygger på yta, antal badrum och liknande. man skall då inte blanda in vilket skick det är på husen vid bestämning av andelstal. Husens yttre underhåll blir en gemensam kostnad, det inre får resp. medlem själv stå för. Det går att via stadgar justera gränsen för föreningens ansvar lite. Men jag tror inte att föreningen kan avsäga sig ansvar för ex. yttertak.
Om ni samäger andelar. Då gäller lagen om samägande, vilket ger att en part har rätt att begära tvångsförsäljning av hela fastigheten.
Det är också förbjudet med olika inbördes avtal om ex. förköpsrätt för övriga deltagare och liknande. Undantag, om man får en fastighet via testamente, så kan det finnas regler om hembud och liknande i villkoren i testametet, de villkoren gäller tydligen då över reglerna i jordabalken som förbjuder dylika arrangemang. Det finns exempel där sådana regler slå väldigt fel. Ex. föreskrivet att endast övriga arvingar får köpa. Så när de då är döda, vem får man då sälja till...
Bostadsrätt kanske kan fungera. Men en del banker vägrar låna ut till så små föreningar. Ni kan då heller inte styra vem som kommer in som ny medlem ifall en vill sälja. Föreningen har väldigt strikta regler om i vilka fall föreningen har rätt att neka medlemskap. Andelstalen skall i så fall sättas enligt ett system som bygger på yta, antal badrum och liknande. man skall då inte blanda in vilket skick det är på husen vid bestämning av andelstal. Husens yttre underhåll blir en gemensam kostnad, det inre får resp. medlem själv stå för. Det går att via stadgar justera gränsen för föreningens ansvar lite. Men jag tror inte att föreningen kan avsäga sig ansvar för ex. yttertak.
Praktiskt. AB finns redan hos den äldre generationen. Fast det har ju redan en del tillgångar och vi är ju inte alla delägare däri. Då är det kanske bättre att skapa ett nytt för detta syfte? Än att vi ska köpa in oss i det bef AB?
Men det vore ju väldigt smidigt. Alla får ju då betala en gemensamt överenskommen hyra som är olika beroende på storlek och skick på de olika bostäderna.
Men det vore ju väldigt smidigt. Alla får ju då betala en gemensamt överenskommen hyra som är olika beroende på storlek och skick på de olika bostäderna.
Att lägga huset i ett AB, ligger utanför min "förståndsnivå". EN tänkbar nackdel är att lagfartsavgiften är mycket högre om ett AB skall köpa/sälja.
I kommersiella sammanhang lägger man ofta in fastigheter i egna AB, sedan säljer man bolaget istället för fastigheten, vilket gör att man slipper avgiften.
En annan fundering, är att det är väldigt ovanligt med en sådan konstruktion, och det borde finnas bra skäl till att inga andra gör så.
I kommersiella sammanhang lägger man ofta in fastigheter i egna AB, sedan säljer man bolaget istället för fastigheten, vilket gör att man slipper avgiften.
En annan fundering, är att det är väldigt ovanligt med en sådan konstruktion, och det borde finnas bra skäl till att inga andra gör så.
I valet mellan en brf eller AB baserad lösning, så vore ju BRF en mer beprövad "vanlig" lösning. En lösning med AB kan troligen utformas genom aktieägaravtal, så att man ex. kan ha regler om hembud ifall ngn. vill flytta. Sådana regler får du inte ha i en brf.
Det är samtidigt en nackdel med den typen av "inlåsningar". Det kan slå väldigt fel den dag det blir dags att söka en ny boendeform. Och banker gillar inte att låna ut till "konstiga" lösningar.
Det är samtidigt en nackdel med den typen av "inlåsningar". Det kan slå väldigt fel den dag det blir dags att söka en ny boendeform. Och banker gillar inte att låna ut till "konstiga" lösningar.
Om man skapar ett AB så gissar jag att bostäderna måste hyras ut till en hyra som motsvarar likvärdiga objekt i närheten - annars borde Skattemyndigheten ha åsikter.
Personligen skulle jag aldrig våga köpa in mig i ett AB eller en BRF på detta sätt med släktingar. Aktierna i AB:et och andelen i BRF:en är ju i praktiken osäljbara på den öppna marknaden, så när man vill sälja är det bara släktingarna som är tänkbara köpare.
Allt kan verka bra vid första anblicken, men en skilsmässa senare rasar hela upplägget.
Personligen skulle jag aldrig våga köpa in mig i ett AB eller en BRF på detta sätt med släktingar. Aktierna i AB:et och andelen i BRF:en är ju i praktiken osäljbara på den öppna marknaden, så när man vill sälja är det bara släktingarna som är tänkbara köpare.
Allt kan verka bra vid första anblicken, men en skilsmässa senare rasar hela upplägget.
Lantbruksfastighet - vilket jag misstänker det handlar om här - får inte läggas i AB, utan då får ni stycka av bostadshusen till en (eller flera) bostadsfastigheter som AB:t kan köpa. Och då kanske var och en kan äga sitt ändå?
När man använder AB i jordbruk så är det själva driften som är i AB:t, medan fastigheten ägs privat.
När man använder AB i jordbruk så är det själva driften som är i AB:t, medan fastigheten ägs privat.
Du skriver det som om det vore en regel, snarare än det vanligaste förekommande.-MH- skrev:
Jag känner till företag i AB-form som äger både skog och flera fastigheter. Det är möjligt att du har rätt i att det blir krångligt, men uppenbarligen finns det exempel där det också fungerar.
Ja, det är en regel. Eller en lag, faktiskt, jordförvärvslagen. Men det finns undantag, det rör sig om industrier som använder jorden i sin verksamhet (sågverk tex), och det finns krav på att de på sikt skall sälja lika mycket som de köper. Även gamla slott/storgods eller liknande.
Och något sådant verkar inte aktuellt här, inga "vanliga bönder" får lägga sin skog eller jordbruk i AB.
Jordförvärvslagen:
6 § En juridisk person får lämnas förvärvstillstånd, om
1. förvärvaren avstår, kan antas komma att avstå eller under de fem närmast föregående åren har avstått lantbruksegendom som i fråga om produktionsförmåga ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet, och
2. avståendet sker, kan antas komma att ske eller har skett till
a) en fysisk person, eller
b) staten för naturvårdsändamål.
Utöver vad som sägs i första stycket får en juridisk person lämnas förvärvstillstånd, om
1. egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,
2. förvärvet huvudsakligen avser skogsmark och förvärvaren på orten bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs,
3. förvärvet sker från annan juridisk person än dödsbo, eller
4. det annars finns särskilda skäl. Lag (2005:423).
Och något sådant verkar inte aktuellt här, inga "vanliga bönder" får lägga sin skog eller jordbruk i AB.
Jordförvärvslagen:
6 § En juridisk person får lämnas förvärvstillstånd, om
1. förvärvaren avstår, kan antas komma att avstå eller under de fem närmast föregående åren har avstått lantbruksegendom som i fråga om produktionsförmåga ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet, och
2. avståendet sker, kan antas komma att ske eller har skett till
a) en fysisk person, eller
b) staten för naturvårdsändamål.
Utöver vad som sägs i första stycket får en juridisk person lämnas förvärvstillstånd, om
1. egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,
2. förvärvet huvudsakligen avser skogsmark och förvärvaren på orten bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs,
3. förvärvet sker från annan juridisk person än dödsbo, eller
4. det annars finns särskilda skäl. Lag (2005:423).
I aktiebolag som ägs av få personer, s.k. fåmansbolag, finns rätt mycket restriktioner när det gäller förhållandet mellan aktiebolaget och de olika delägarna och detta är för att man inte ska använda aktiebolaget för skatteplanering. Det finns t ex regler om att en delägare inte får vara skyldig aktiebolaget pengar.