Jag bor i en Sthlms förort. Just mitt område är planerat på 50-talet, mest friliggande villor, o en del funkis flerfamiljshus. Husen ligger snyggt uppradade efter varandra med mkt luft emellan. Inga villor får va högre än 2 våningar, dock skrivs många detaljplaner om nu så högre hus kan byggas på gamla tomter eller på obebyggda tomter.

Jag läste på nätet att huset skall utgöra 1/3 av tomtens yta, antagligen för att det skall bli harmoni, lekytor, ljusinsäpp osv. Visst funkar inte denna modell i city.

Det jag nu kan se är hur små byggbolag köper tomter i villaområdet, maximerar byggandet så huset står snudd på tomtgräns till tomtgräns utan någon egen fri tomtyta, huset blir också betydligt högre än 2 våningar, och detta godkänner kommunen.

Personligen tycker jag att harmonin o den ursprungliga planen rubbas. Det verkar som storstadsmodellen nu gäller med tätt tätt o gemensamma parker som lekytor. Inget mer grilla på gräsmattan inte.

Jag har fått nya grannar, ett flerfamiljshus med 6 lgh som vetter mot mig. Jag ser mönstret på grannaras pyjamaser. Huset är så stort att det suger upp allmänljuset utanför. Det är ju inget roligt att bo i varandras knän med maximal insyn. Jag var nyss hos mina föräldrar som bor i radhus från 70-talet, inte ens där står husen så nära. I mitt fall har jag för mig det är 11 meter mellan huskropparna.

Om vi bortser från tomtgränser, hur nära anser en arkitekt att husen kan stå varandra? (med direkt insyn)
 
Det tror jag är helt individuellt från arkitekt till arkitekt, vissa anser säkert att deras skapelser ska upplevas som "solitärer", medan andra vill att deras hus ska skapa "närhet och gemenskap" med grannbyggnader.

Men bortsett från det så har du helt rätt, man skapar mindre och mindre tomter och förtätar alla villaområden i Stockholm, staden växer ju och man vill helst inte nalla av några grönområden. Då blir det så här.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.