Medlem
· Blekinge
· 10 117 inlägg
Om man inte förstärker isoleringen i den gamla byggnaden kan jag inte se att det skulle ha någon större betydelse. Snarare kan det väl bli lite extra värmespill in till den gamla grunden.
Jag har ett gammalt hus från 1945 med klassisk källare. Dvs byggaren grävde ner till fast lera. Gjöt betongsulor enligt källarensplanlösning. Därefter murades väggarna med betonghålsten. Golvet gjöts oarmerat på avjämnad lera. Ett rum är så kallat splitterskydd som var rätt vanliga i hus närmaste åren efter 2:världskriget. Det rummet är förstärkt med betongbjälkag som tak samt lite tjockare ytterväggar. Bjälklag i övriga huset mot boyta våning 1 är byggt av trä.
I början på 70 talet byggdes ett garage som platta på mark i mot huset med en trappa från garage till källare. Detta är i markplannivå. Boytan är en halvtrappa upp från markplan.
Någon gång på 90 talet byggdes ett rejält uterum som byggdes på plint och i nivå med bo-yte-planet.
Anledningen till att först beskriva förutsättningarna för att enklare förklara en svårighet som i vissa fall är en risk som få byggare kommenterar.
Huset och garage står geotekniskt på olika förutsättningar. Med geotekniskt menar jag markens bärighet och rörlighet under respektive olika variant av grundläggning. En vattenläcka under huset fick mig att lära mig en del om risker för sättningar när man kopplar ihop byggnader med olika grundläggning. Mitt hus släpper jag här.
De olika grundläggningarna gör att tex en platta på mark fördelar ut hela den delen av byggnadens last på en stor yta men den ytan är ligger kanske 150cm högre. Källaren står då på murarnas grundsulor vilka är lite bredare än betonghålstenen. Golven tillför ingen bärighet för de är oarmerade och i praktiken golvbeläggning på lera. Jag har sett flera sådana golv bilas ut och golvbetongen har inte ens fastnat i sulorna eller murarna mer en "slumpmässigt" korta bitar och även där lossar de lätt. Jag har pratat med både byggare och geotekniker som trott att golvbeläggningen är en del av grunden men rutinerade byggare och geotekniker säger att husets vikt står på grundsulorna.
Här kan jag se förklaringen till varför "gamla" rävar tycker att man bygger ut hus på liknande grundläggning för att undvika att naturliga rörelser i mark orsakar sättningar. Innan jag fick anledning att lära mig mer om detta så var det min syn att man vid tillbyggnad använder den grundläggning som är lämpligast för tillbyggnadens användning och med så modern teknik som möjligt för få bra energiförbrukning, golvvärme etc.
Tiitar man på en byggnad på gammaldags källare som är 15x8 och lägger till en platta på mark som är 9x12. Första siffran är längd vilket ger en total längd på 24meter och ytan som binder samman byggnaderna blir 8 meter. Det gamla delen har haft 70år på att anpassa sig till marken förändringar. Om man tänker sig en ytterlighet så krävs det bara någon cm förändring i ytterkant på tillbyggnadens platta för att det ska bli rejäl påverkan där de är husen är sammanfogade. Det här kan tyckas marginellt men det kan räcka med att plantera ett träd för nära huset så ändras förutsättningarna då vissa träd dricker mycket vatten. Över några år kan det orsaka sättningar. Det går att ge en lång lista av exempel.
Åter till mitt hus. Uterummet står på betongplint och jag tvivlar på att någon räknade på detta utom man använde säkert någon tumregel. Uterummet blev kanonfint och stabilt men rätt tungt. Samtidigt var det fastspikat/bultat i såväl huset med källare byggd 1945 och garaget på oisolerad platta på mark. Som tur var så var det uterummet byggd av trä som fick uppleva en förändring i ytterkant dvs långt från huset. Trä har viss flexibilitet och tidigare ägare uppmärksammade det i tid. De förstärkte med ytterligare plint och justerade in. Det var många år innan jag köpte huset och inget hade hänt då det åtgärdade i tid.
Skulle något liknande ske mellan huset med källare och garaget så skulle det blivit rejäl skada i gränsen mellan byggnaderna. Garaget med trappa och platta i fastgjuten källaren skulle fått rejäla skador i betong och antagligen även överdelarna där tak/väggar kopplats ihop distinkt och med tungt betongtegel som last. (Uterummet hade en flexibel takanslutning och sammanfogningen var gjord så att det inte påverkade huset.
Vad jag försöker beskriva är att väldigt små rörelser kan orsaka stora problem särskilt då de sammanfogade är olika starka. En byggnad som står på en fristående platta på mark kan röra sig ett antal millimetrar utan att man knappt märker det. Ihopfogade byggnader som rör sig olika "spricker" eller sätter sig. Svårigheten med detta ligger i att tidperspektivet för markförändringar kan vara kort men kanske ofta är på längre sikt och kan visa sig när garantier och byggförsäkringar gått ut.
Med detta försöker jag inte säga att man måste bygga ut källarhus med en källarutbyggnad utan lyfta fram att det är mer att tänka på vad som är det första man tänker på. Det bör gå att göra kopplingar av olika grundtyper där man bygger in flexibilitet i sammanfogningen samt att det är viktigt att ta med detta i konstruktionen samt att ta reda på markförutsättningarna som råder där ni har ert hus.
Det räcker inte med att en självsäker byggare är övertygad om sin egen erfarenhet och kompetens. In med det i kontrakt och upphandling samt en bra början är att prata med kommunen som ofta har någon som kan detta för sina detaljplanerade områden.
I början på 70 talet byggdes ett garage som platta på mark i mot huset med en trappa från garage till källare. Detta är i markplannivå. Boytan är en halvtrappa upp från markplan.
Någon gång på 90 talet byggdes ett rejält uterum som byggdes på plint och i nivå med bo-yte-planet.
Anledningen till att först beskriva förutsättningarna för att enklare förklara en svårighet som i vissa fall är en risk som få byggare kommenterar.
Huset och garage står geotekniskt på olika förutsättningar. Med geotekniskt menar jag markens bärighet och rörlighet under respektive olika variant av grundläggning. En vattenläcka under huset fick mig att lära mig en del om risker för sättningar när man kopplar ihop byggnader med olika grundläggning. Mitt hus släpper jag här.
De olika grundläggningarna gör att tex en platta på mark fördelar ut hela den delen av byggnadens last på en stor yta men den ytan är ligger kanske 150cm högre. Källaren står då på murarnas grundsulor vilka är lite bredare än betonghålstenen. Golven tillför ingen bärighet för de är oarmerade och i praktiken golvbeläggning på lera. Jag har sett flera sådana golv bilas ut och golvbetongen har inte ens fastnat i sulorna eller murarna mer en "slumpmässigt" korta bitar och även där lossar de lätt. Jag har pratat med både byggare och geotekniker som trott att golvbeläggningen är en del av grunden men rutinerade byggare och geotekniker säger att husets vikt står på grundsulorna.
Här kan jag se förklaringen till varför "gamla" rävar tycker att man bygger ut hus på liknande grundläggning för att undvika att naturliga rörelser i mark orsakar sättningar. Innan jag fick anledning att lära mig mer om detta så var det min syn att man vid tillbyggnad använder den grundläggning som är lämpligast för tillbyggnadens användning och med så modern teknik som möjligt för få bra energiförbrukning, golvvärme etc.
Tiitar man på en byggnad på gammaldags källare som är 15x8 och lägger till en platta på mark som är 9x12. Första siffran är längd vilket ger en total längd på 24meter och ytan som binder samman byggnaderna blir 8 meter. Det gamla delen har haft 70år på att anpassa sig till marken förändringar. Om man tänker sig en ytterlighet så krävs det bara någon cm förändring i ytterkant på tillbyggnadens platta för att det ska bli rejäl påverkan där de är husen är sammanfogade. Det här kan tyckas marginellt men det kan räcka med att plantera ett träd för nära huset så ändras förutsättningarna då vissa träd dricker mycket vatten. Över några år kan det orsaka sättningar. Det går att ge en lång lista av exempel.
Åter till mitt hus. Uterummet står på betongplint och jag tvivlar på att någon räknade på detta utom man använde säkert någon tumregel. Uterummet blev kanonfint och stabilt men rätt tungt. Samtidigt var det fastspikat/bultat i såväl huset med källare byggd 1945 och garaget på oisolerad platta på mark. Som tur var så var det uterummet byggd av trä som fick uppleva en förändring i ytterkant dvs långt från huset. Trä har viss flexibilitet och tidigare ägare uppmärksammade det i tid. De förstärkte med ytterligare plint och justerade in. Det var många år innan jag köpte huset och inget hade hänt då det åtgärdade i tid.
Skulle något liknande ske mellan huset med källare och garaget så skulle det blivit rejäl skada i gränsen mellan byggnaderna. Garaget med trappa och platta i fastgjuten källaren skulle fått rejäla skador i betong och antagligen även överdelarna där tak/väggar kopplats ihop distinkt och med tungt betongtegel som last. (Uterummet hade en flexibel takanslutning och sammanfogningen var gjord så att det inte påverkade huset.
Vad jag försöker beskriva är att väldigt små rörelser kan orsaka stora problem särskilt då de sammanfogade är olika starka. En byggnad som står på en fristående platta på mark kan röra sig ett antal millimetrar utan att man knappt märker det. Ihopfogade byggnader som rör sig olika "spricker" eller sätter sig. Svårigheten med detta ligger i att tidperspektivet för markförändringar kan vara kort men kanske ofta är på längre sikt och kan visa sig när garantier och byggförsäkringar gått ut.
Med detta försöker jag inte säga att man måste bygga ut källarhus med en källarutbyggnad utan lyfta fram att det är mer att tänka på vad som är det första man tänker på. Det bör gå att göra kopplingar av olika grundtyper där man bygger in flexibilitet i sammanfogningen samt att det är viktigt att ta med detta i konstruktionen samt att ta reda på markförutsättningarna som råder där ni har ert hus.
Det räcker inte med att en självsäker byggare är övertygad om sin egen erfarenhet och kompetens. In med det i kontrakt och upphandling samt en bra början är att prata med kommunen som ofta har någon som kan detta för sina detaljplanerade områden.
Medlem
· Blekinge
· 10 117 inlägg
Kalle_A:s redogörelse är mycket intressant och lärorik på flera sätt. Inte minst för att den är så utförlig. Den avgörande frågan när man skall bestämma sig för hur man skall grundlägga en tillbyggnad är undergrundens beskaffenhet. Om undergrunden består av berg eller fast jord, spelar grundläggningssättet inte så stor roll. Är det däremot lera bör man vara mer uppmärksam. Inte minst måste man ha koll på risken för sänkning av grundvattennivån. Oavsett grundläggningssätt och undergrundens beskaffenhet bör man aldrig "hänga" en tillbyggnad på en äldre byggnad. Där måste alltid finnas en rörelsefog av något slag. Tror man att man bor i ett "riskområde" vad gäller markens beskaffenhet bör man konsultera en geotekniker. Det är inte fel med äldre arkitekter heller. De kan mycket om gamla byggnadsmetoder.
Tack d var verkligen intressant kunskap att ta in! Exakt det jag behövde för att snart få mer förståelse för detta, steg för steg ☺️
Det att byggnadslasten/trycket från plattans yta ner gentemot källarväggen låter ju onekligen oroväckande, och lera.. Visste att plattor inte behöver samma grundläggningsdjup som övriga grunder och att man kan dra av tjäldjup invid uppvärmda byggnader - men sultrycket hade jag ju missat i frågan 👍🏼
Och denna rörelsefog som ofta nämns blir jag aldrig helt klok på hur den ska göras 😆 nu när ni berättar låter det ju viktigt för konstruktionerna, vilket jag trott, men oftast läst att "det mer varit viktigt estetiskt" för att dölja och slippa se glipande skarvar när husen rör sig olika 😯 - vet ni nån bra läsning om dessa rörelsefogar för tillbyggnader?
Det att byggnadslasten/trycket från plattans yta ner gentemot källarväggen låter ju onekligen oroväckande, och lera.. Visste att plattor inte behöver samma grundläggningsdjup som övriga grunder och att man kan dra av tjäldjup invid uppvärmda byggnader - men sultrycket hade jag ju missat i frågan 👍🏼
Och denna rörelsefog som ofta nämns blir jag aldrig helt klok på hur den ska göras 😆 nu när ni berättar låter det ju viktigt för konstruktionerna, vilket jag trott, men oftast läst att "det mer varit viktigt estetiskt" för att dölja och slippa se glipande skarvar när husen rör sig olika 😯 - vet ni nån bra läsning om dessa rörelsefogar för tillbyggnader?
Medlem
· Blekinge
· 10 117 inlägg
Man brukar tala om jordtryck, som är en horisontellt riktad kraft mot källarväggen. Boverkets konstruktionsregler (EKR) innehåller regler för beräkning av jordtryck. Av någon anledning blir EKR snårigare för varje utgåva. Vill man fördjupa sig i detta ämne bör man ta hjälp av en konstruktör. Alla källarväggar måste vara dimensionerade för jordtryck även om det inte finns en angränsande byggnad med en betongplatta på mark som ökar på detsamma. För att se vad den befintliga källarväggen klarar av måste man veta hur den är utförd samt omgivande marks beskaffenhet.
En rörelsefog eller dilatationsfog som det heter på fackspråk är egentligen ett litet mellanrum mellan olika delar av en byggnad. Den behöver vara tät mot utsidan genom t.ex. fogmassa (i betong och tegel) eller trä eller plåt. Vad man fyller den med invändigt beror på vilka material som skall isoleras från varandra. För betong fungerar en tunn frigolitskiva. I träkonstruktioner kan man använda ett tunt skivmaterial, t.ex. masonit. I normala småhus behövs inte rörelsefogar utom vid tillbyggnader.
En rörelsefog eller dilatationsfog som det heter på fackspråk är egentligen ett litet mellanrum mellan olika delar av en byggnad. Den behöver vara tät mot utsidan genom t.ex. fogmassa (i betong och tegel) eller trä eller plåt. Vad man fyller den med invändigt beror på vilka material som skall isoleras från varandra. För betong fungerar en tunn frigolitskiva. I träkonstruktioner kan man använda ett tunt skivmaterial, t.ex. masonit. I normala småhus behövs inte rörelsefogar utom vid tillbyggnader.
Vi har precis byggt en tillbyggnad med platta på mark till befintligt hus som har krypgrund med erge-bjälklag (i praktiken betongvalv). Tillbyggnadens golv ligger i nivå med det gamla golvet. Rörelsefogen i grunden gjordes genom att byggarna satte syllfoam (typ liggunderlag) mot den befintliga grundmuren vid gjutningen. Sedan satte jag lite fogmassa i ytterkanterna. Vid väggarna är det träpanel som ansluter till tegel på ena sidan, och panel mot panel vid andra sidan. Där det är panel-tegel satte jag fogmassa, och där det är panel-panel löser det sig naturligt, man sätter bara panelbrädan kloss mot men utan att skruva ihop mellan de två husdelarna.
Taket däremot måste man bygga ihop om det är sadeltak som ska anslutas till befintligt sadeltak i vinkel. Men man räknar väl med att takkonstruktionen är tillräckligt flexibel för att kunna ta upp små rörelser.
Ett år efter att grunden gjöts har jag inte märkt några rörelser alls mellan huskropparna. På insidan sitter det en latexfog mellan gipsskivorna och jag räknar med att om det rör sig så uppstår sprickor i den fogen, som man får leva med.
Taket däremot måste man bygga ihop om det är sadeltak som ska anslutas till befintligt sadeltak i vinkel. Men man räknar väl med att takkonstruktionen är tillräckligt flexibel för att kunna ta upp små rörelser.
Ett år efter att grunden gjöts har jag inte märkt några rörelser alls mellan huskropparna. På insidan sitter det en latexfog mellan gipsskivorna och jag räknar med att om det rör sig så uppstår sprickor i den fogen, som man får leva med.
Jo men hur konstrueras den utöver mellanrumet? 😯tycker mig aldrig sett en sån byggbeskrivning - att det oftast ändå verkar handla om att snickra upp bärlinor(konstruktionsvirke)och fästa som vanligt..justusandersson skrev: